Nedanstående är det manuskript jag utgick ifrån vid dagens anförande vid Folk och Försvars seminarium om svenskt stridsflyg i framtiden. Du kan se sändningen här:Mitt föredrag startar efter 1 h 14 min 15 sek
Syftet med vårt försvar är olika beroende på skeenden. På ett övergripande plan ska försvaret ge statsmakterna handlingsfrihet att genomföra sin politik. Mer konkret är att det ska vara krigsavhållande genom sin förmåga till krigföring. Om motståndare skulle angripa Sverige så syftar försvaret till att skydda landets befolkning, och i andra hand till att skydda det territorium där befolkningen och viktiga resurser finns. Försvaret syftar också till att kunna bidra till internationell fred och säkerhet. Detta är viktigt i de lägen som Sverige upplever ett säkerhetsöverskott.
Det finns olika modeller att bygga upp ett försvar. En möjlighet är ett gerillaförsvar, men det är inte särskilt krigsavhållande, om än kostnadseffektivt. Det är inte heller troligt att folket är beredda att betala det pris i liv och förspilld tid som skulle krävas för att befria hela landet. På andra ändan av skalan finns ett försvar med kärnvapen i centrum. En sådan modell är dyr och sällsynt olämpligt för en småstat som är granne med en super-/stormakt med många fler kärnvapen. De egna vapnen skulle inte ha någon trovärdighet hos någon.
Därför har vi ett konventionellt försvar. Förut var det ett invasionsförsvar som bestod av både ett skalförsvar, där vi möter en angripare långt ut, och ett djupförsvar, där vi slogs på land för att tillfoga en fiende förluster. Sedan 2004 har vi praktiken bara ett skalförsvar kvar. Av dessa två komponenter är det det bästa valet, om vi ska uppnå syftet med försvaret enligt ovan. Det förutsätter dock att en sådan organisation är finansierad, annars bör man överväga djupförsvaret istället med koncentration till kusten.
Stormakternas intressen kring Skandinaviska halvön är skiftande. Både väst och Ryssland har intressen av genomfart till och från Östersjön. Väst för att föra in marinstridskrafter, och Ryssland för att kunna exportera och importera (rå)varor som olja. I den öppna ryska doktrinen står tydligt att det militära instrumentet ska kunna användas för affärsintressen. Ryssland har ett starkt behov att skydda Kolahalvön, där huvuddelarna av de strategiska ubåtarna med kärnvapen finns. Ryssland har också ett starkt intresse av att skydda ryska minoriteter i regionen, också något som står i klartext i doktrinen. NATO vill kunna skydda sina medlemsstater.
Både väst och Ryssland har luftförsvarslinjer som man vill skydda. Om USA skulle föra fram hangarfartyg i Norska havet skulle de vilja ha ett skydd liksom Ryssland satsar mycket på sitt luftförsvar i väst. Väst har också ett intresse av att inte låta ryska sjöstridskrafter, främst ubåtar, operera för långt söderut i Atlanten. Lite apart för somliga, men ett möjligt intresse i framtiden är att potentiella robotbanor från Iran mot USA:s östkust passerar Sverige. Det är därför USA och NATO bygger ut ett robotförsvar i Östersjöområdet med basering av luftvärn med extremt hög prestanda i Polen 2018, något som besvärar Ryssland. USA har också deklarerat att de ibland kommer att patrullera Östersjön med Aegisfartyg som rörliga komponenter i det strategiska robotförsvaret. Det gäller också att komma ihåg att Sverige är väldigt utsträckt i nord-sydlig riktning, vilket ställer krav på uppträdande över stor yta.
För Sveriges del innebär det att några områden blir extra intressanta för stormakterna att behärska militärt i händelse av en konfrontation i framtiden. Gotland och sydöstra Östersjön förstås. Den som behärskar Gotland har övertaget i Östersjön. Västra Sverige med Öresundsutloppen och passagen ut till Nordsjön blir också viktiga, antingen för offensiva eller defensiva syften. Norrland är viktigt när det gäller luftförsvaret på ömse sidor. Om en militär operation skulle vara mer direkt riktad mot Sverige, så skulle Mälardalen och Åland också vara intressanta för att påverka statsledningen och kunna operera i norra Sverige genom att regla av Östersjön.
När det gäller jämförelser mellan flygstridskrafter, så måste man hålla i minnet att utfallet inte är linjärt. Om man ska möta X stridsflygplan, så är steget från 60 till 80 plan på den egna sidan större än vad steget från 40 till 60 plan. Vad är då skillnaden mellan Gripen C/D och Gripen E/F. Om vi håller oss till de viktigaste faktorerna för stridsflygplan, så kan E/F bära fler vapen, den kan också bära mer bränsle, vilket ger en längre räckvidd/flygtid. Eftersom skrovet är större på E/F, så kan man ha en större motor. Med Gripen E/F kommer också en AESA-radar som förbättrar upptäckstavstånden väsentligt. En bättre motor ger också bättre höjd- och fartprestanda för Gripen E/F. Däremot är C/D sannolikt något snabbare på klargöring, eftersom E/F måste lasta fler vapen och tanka mer bränsle.
Om vi övergår till att jämföra Gripen mot andra stridsflygplan, så beror det naturligtvis på en mängd parametrar som stridsledningsmöjligheter från marken och luftvärn för att ta ett par exempel. Om vi rensar dessa parametrar och låter fyra flygplan möta fyra andra i jaktstrid (grupp mot grupp), så blir min bedömning denna: Gripen C/D är då jämförbar med MiG-29SMT. Gripen E/F är drygt dubbla förmågan, vilket gör den jämförbar med konkurrenten Rafale som har ett mycket bra Varnings- och Motmedelssystem (VMS) och också är ett riktigt flerrollsplan. Eurofighter är inte ett renodlat flerplan, och är aningen sämre än de två föregående.
Ryska SU-35 som kommer utgöra stommen i ryskt stridsflyg om tio år är aningen bättre än Gripen E/F och Rafale, främst beroende på stor radar och förmåga att bära mycket vapen. Amerikanska F-18 som Finland har placerar jag mellan Gripen E/F och C/D, eftersom planet är tämligen långsamt. F-35 som Norge har köpt är däremot lite bättre än SU-35, främst beroende på smygegenskaperna som gör det till ett plan av femte generationen. Det är samma nivå som PAK-FA från Ryssland når. Precis som många andra ryska plan kännetecknas detta plan av stark motor och därmed hög lastkapacitet. En grupp PAK-FA bedömer jag som 50 % bättre än motsvarande grupp Gripen E/F. Ännu bättre är amerikanska F-22 Raptor som har samma kännetecken som PAK-FA, men ännu mer förfinat. Säkert mer än dubbla förmågan mot Gripen E/F, men många gånger dyrare, vilket inte saknar betydelse i sammanhanget.
Om vi tittar på driftkostnader för olika stridsflygplan, så ser vi att Gripen är klart billigast. Detta är en mycket viktig faktor. Om vi jämför Gripen E/F med Rafale så får vi följande beräkning: Om 200 flygförare ska utbildas 140 h/år så kostar Gripen 140 milj USD/år och Rafale 462 milj USD/år, vilket ger 9,66 Mdr USD på 30 år. Dessutom tillkommer en omställningskostnad för att byta logistiksystem för stora summor pengar.
Träningstiden är en viktig faktor i luftoperativ verksamhet. I NATO måste man flyga 140 h/år för att kunna uppträda i en roll. Tre roller (JAS) kräver minst 180 h/år, och helst 240 h/år. En annan fördel med Gripen är tillgängligheten, förutsatt att PRIO fungerar. Vi måste räkna med högst 80 % (realistiskt 60%?) tillgänglighet, beroende på serviceintrevaller. Tillgängligheten är operativt också beroende på avstånd mellan baser och insatsområden. Med allt färre baser i Sverige, så blir det allt längre transporttider. En annan faktor som påverkar det hela är våra basbataljoner som nu är två till antalet. Det innebär en liten flaskhals när det gäller att betjäna nuvarande förband i fält, vilket också påverkar tillgängligheten.
Om vi undersöker räckvidden för moderna flygburna attackrobotar så är dessas räckvidd mellan 30-40 mil, vilket innebär att vårt flyg måste långt ut om vi vill komma en motståndares flygplan innan de avlossar dessa.
Vad får vi då för operativ effekt av de 50 Gripen E/F som regeringen föreslagit? I realiteten är dessa i verkligheten allra högst 40 (mer troligt 30-35) gripbara beroende på service jag talade om tidigare. Det innebär att vi kan upprätthålla incidentberedskap på två platser dygnet runt. Vidare kan vi skydda oss mot systematiska kränkningar i ett begräsat område genom att ständigt ha en jaktrote i luften under ”Vecka”. Om en motståndare skulle flyga an mot Sverige med 20 moderna stridsflygplan 2020, så skulle de 40 Gripen E/F hålla en 40 mil bred linje i ”Timmar”.
Genom sitt förslag om Gripen E/F, så binder regeringen upp oss i ett koncept som kräver bassystem, stridsledningssystem, vapen och luftvärn för att få ett luftförsvarssystem i balans. Även om jag är för en anskaffning av Gripen E/F, så beklagar jag att vi inte tar oss tid att diskutera vad som passar oss bäst, maskiner eller människor. Ett koncept med högt teknikinnehåll kräver kompensation för inflationen på försvarsmateriel, annars halveras organisationen var 20:e år.
På ett mer operativt plan så har regeringen eller Försvarsmakten presenterat ett trovärdigt koncept hur vi skyddar oss mot massiva robotangrepp eller cyberangrepp i starten på en konflikt. Exemplet jag visade med att hålla en linje är det sämsta utnyttjandet av luftstridskrafter som finns – ett defensivt luftförsvar. Vi vet från otaliga studier att det är det offensiva luftförsvaret som vinner i nästan alla situationer. Det kräver beväpning med egna attackrobotar för att ta striden till en motståndares sensorkedja och bassystem, ungefär som att det inte går att vinna en boxningsmatch genom att bara gardera sig.
Här har Finland tydligt uttryckt att man vill utrusta sina F-18 med attackvapen och signalsökande robotar som exempel. Är vi beredda att göra detsamma och var finns pengarna?
En annan, icke diskuterad faktor, är NATO-medlemskap. Här kan man inta två hållningar vid ett medlemskap:
1. Eftersom vi är med i NATO, så behöver vi inget stridsflyg, eftersom andra kan ha det.
2. Vår roll i NATO kring den Skandinaviska halvön är att stå för huvuddelen av stridsflyget.
Det är ganska märkligt att att vi 2007 bestämde oss för 100 Gripen C/D för att kunna möta en bedömd begränsad kapacitet 2020, medan vi går ned något med 50 Gripen E/F för att möta en kapacitet 2025 som är mångdubbelt större än vi bedömde för fem år sedan.
Som sammanfattning så ger 50 Gripen E/F oss förmåga att avvärja systematiska kränkningar i ”Vecka” och att möta luftangrepp mot en landsända i ”Dagar”.
Om vi skulle ha 20 flygplan till så skulle vi kunna sätta in dessa offensivt som reserv efter den första striden. Med ytterligare 20 plan, så skulle vi kunna operera över ett större område och ha en reserv för offensiva anfall – under förutsättningar att det finns vapen för sådant. Att ha reserver är närmast ett axiom inom luftkrigföringen.
Nu kanske någon invänder att vi gör allt tillsammans med andra vid en konflikt i närområdet. Då glömmer denne bort att Norge lär koncentrera sitt flyg till norra Norge liksom Finland kommer att skydd sydöstra delen av landet. Polen kommer koncentrera sitt stridsflyg i öster och skydd av flottan i Gdanskbukten. Danmarks lilla flygvapen räcker till luftförsvar över Bornholm och huvudstaden. Kvar är Tyskland, men här sätter avstånden starka begränsningar för deras flyg att operera över mellersta Östersjön. Vi är på egen hand i realiteten.
Många gånger jämförs försvaret med en försäkring. Vi riskerar 2020 att ha kvalificerade markstridsförband som klarar att slå två bataljoner, en flotta bestående av sju ytstridsfartyg och fyra ubåtar samt ett luftförsvar utan offensiva vapen eller kvalificerat luftvärn. Vi skulle i så fall ha en trafikförsäkring.
Du vet väl om att du kan följa oss på Twitter @Forsvarsakerhet och på Facebook: Försvar och Säkerhet
Kommentarer angående F35:
@Anonym. Jag var bekväm som rensade bort flygförarnas tid i jämförelsen. Med driftkostnaderna så blir de inte lika många timmar flugna, vilket påverkar den operativa effekten. Jag försökte rensa dessa faktorer. För samma summa pengar är Gripen E/F bättre, men det var inte syftet med jämförelsen.
Mycket bra analys Johan! Man skulle kunnakomplettera med solidaritetsförklaringens konsekvenser i sammanhanget, inte minst som mellansteg till NATO-medlemskapet.
”Om vi skulle ha 20 flygplan till så skulle vi kunna sätta in dessa offensivt som reserv efter den första striden. Med ytterligare 20 plan, så skulle vi kunna operera över ett större område och ha en reserv för offensiva anfall – under förutsättningar att det finns vapen för sådant. Att ha reserver är närmast ett axiom inom luftkrigföringen.”
Menar du att vi om vi har reserver kan agera offensivt mot hangarfartygsgrupper alt expiditionary strike groups? Du kan väl knappast mena någonting annat än ESG alt flytande ledningscentraler med IFF typ Mistral? I alla fall inte om fienden inte heter Norge eller Danmark. Det förefaller för mig som att fientliga spanings- jakt- och attackplan inte behövs för att slå ut svenska nyckelmål som TV-master, regeringskansliet och högkvarteret etc., för dessa kan slås ut med satellitguidade kryssningsmissiler ändå. Vinsten med JAS E/F är i första hand avvisande av fientligt flyg från vårt luftrum i fredstid samt i avskräckande syfte, och i andra hand att det kan snöpa ett begränsat invasionsförsök av t.ex. Göteborgsområdet och Landvetter som bara kan bli föremål för amerikanska landstigningar och luftlandsättningar om Gotland blir det från öster, och det är ett stort om. Många skulle i en sådan situation bjuda in amerikanarna. Vi kan också viktigt nog med JAS initialt slå mot Mistralfartyg i full gång med att lasta av stridsfordon och luftsätta helikoptrar, och vi kan göra det tidigt när vi ännu inte har hunnit skicka trupper till Gotland. Men det kommer nog under alla omständigheter att finnas begränsade konstellationer av fientligt stridsflyg utanför Gotlands kust konstant hela tiden som Mistralfartygen lastar av. Dessutom så kommer det att finnas stridsfartyg med surface-to-air robotar som bäddar in Mistralfartygen. Då är det ju bra med en svensk reserv precis som du säger. Har jag fel i detta?
Roger Klang
Med totalt 50 flygplan kan matematiken se ut så här:
– 8 för utbildning och vidareutveckling
– 10 på backen för underhåll och reparationer
– 15 jakt
– 12 attack
– 5 spaning
Även om HELA styrkan sätts in mot en landstigning på Gotland räcker det knappast för att slå igenom luftförsvaret kring landstigningen.
En helt annan fråga som jag inte sett i debatten är hur många piloter som skall finnas tillgängliga för de 50 flygplanen. För att hålla 40 plan i luften 24/7 under en vecka skulle det krävas minst 120 vältränade piloter. Kommer FM verkligen att ha så mycket personal?
G. Tikotzinsky
Tel Aviv
@G. Tikotzinsky!
Men vi behöver inte ha 33 plan i luften i varje givet ögonblick. Vi ska slå i det ögonblick de är svaga. Dessutom så talar vi om hur det BORDE vara. Vårt problem är fientliga radarjaktrobotar. Hur ska vi lösa det? Räknar man på den högst begränsade tid som ryskt flyg kan ingripa i dogfighting efter den långa färden från Kaliningrad, så inser man att de kommer att försöka slå ut de svenska planen med radarjaktrobotar från långt håll redan tidigt under färden över havet. Dessa robotar hinner genskjuta de svenska planen innan de har nått målet så länge som ryskt flyg ligger i ständig skytteltrafik till och från Gotlands kust. Vi har ett problem även med att våra egna radarjaktrobotar har kortare räckvidd. Därför så försvaras Gotland bäst från Gotland, bl.a. med långräckviddigt luftvärn och surface-to-surface robotar mot sjömål.
Roger Klang
Vi behöver därför ett regemente på Gotland. Har vi inte ett regemente på Gotland så är den enda lösningen JAS E/F med top-of-the-art robotlösningar. Det är bara för våra politiker att välja! Jag hade tagit både och.
Jag är inte så säker på slutsatsen om att E/F och jaktflyg är den lösningen som ska eftersträvas. Ett kvalificerat luftvärn som möter angriparen attackflyg och kryssningsrobotar i ett inledningsskede. Det är väl egentligen bara under Battle of Britain som jaktflyg mötandes bombflyg lyckades avvärja . Mycket tack vare att tyskarna skiftade mål till städer istället. I krig efter VK2 har luftvärnet för en försvarare tillfogat angriparen större förluster än jaktflyg. Ta sedan det exemplet att jag skulle vilja se den svenska eller amerikanska pilot som vågar flyga in i ett S-400 system? Kvalificerat luftvärn är mer avskräckande och kan tillfoga mer förluster under den tid det tar för solidaritetsförklaringen att träda ikraft. Sedan är det ju så att alla se komponenter som ingår i ett luftförsvarssystem behövs, det ena förtar inte det andra. En E/F i jaktroll kommer inte lösa luftförsvarssystemet uppgifter. Tvärtemot vad luftförsvarsutredningen 2040 redan har kommit fram till. Det är andra intressen som styr E/F anskaffning! / Martin
@Martin:
Då får vi väl förlita oss på ubåtarna och korvetterna desto mer för sjömål, i offensivt syfte i dagsläget tills vi har ett mobilt landbaserat luftvärn och sjömålsvärn. I den bästa av världar. Dessvärre har ju inte Visbykorvetterna surface-to-air missiler i dagsläget.
Roger
Märkväl, jag tror inte på E/F i jaktrollen! Attack och spaning är helt andra saker. Det bästa sättet är ju att anfalla motståndarens flygbaser (country air motsv), men jag ser inte det framför mig. Sjömål, absolut, dock inte inom en porte' för ett kvalificerat LV. Jag hoppas verkligen att korvetterna får ordning på sin LV och sjömålsrobotar. / Martin
Vem har sagt att luftvärnet ska vara dem som har hand om sjömålsrobotarna? Vi behöver ett regemente på gotland med ett speciellt sjömålsrobotkompani, vare sig det blir fråga om ett amfibiekompani eller om vi har Archer/Arthur tillgängliga på Gotland. Archer kan inte räknas ut som sjömålskanon eftersom den kan skjuta fem granater som alla slår ned på samma plats samtidigt. Samt så behöver vi ett kompani luftvärn. Vad det gäller JAS förmåga till attack och spaning så gör det sig nog bäst över landområdena på Gotland från låg höjd. (Glöm inte att fienden har radarjaktrobotar och förmodligen går i skytteltrafik från Kaliningrad.) Synd bara att vi inte längre har Bombkapsel 90 att tillgå, då skulle JAS kunnat bli en höjdare mot samlade mål på land. Funkar den mot pansar?
Roger
Angående din uppdatering Johan. Jag såg ditt föredrag, och jag kan säga att jag står fast vid det jag sagt hittills. Men en sak vill jag kommentera, och det är; vad vet ni om S-400 Triumf, är dem radarledda från Kaliningrad eller kan dem radarledas från en Mistral eller annat flytetyg eller satelliter? Värstingen 400-kilometersmissilen har ett flygtak på 185 km i Mach 12, det innebär att de når som minst F-17 och örlogsbasen i Karlskrona och en stor del av Gotland. Iskander uppskattar jag når Stockholm och Göteborg även om man räknar in storcirkelnavigeringen. Finnarna räknar med att 9K720 Iskander-M når 700 km, men om de räknar in storcirkelnavigeringen eller om de räknar fågelvägen (ett rakt streck) får här stå osagt. Men eftersom den ska vara ”extended range version” så verkar det inte orimligt. Göteborg ligger lite längre bort från Kaliningrad, men missilen behöver å andra sidan inte storcirkelnavigera lika mycket för att nå Göteborg. INF Treaty från 1988 sade att kärnvapenbärande mark och sjöbaserade ballistiska missiler med över 500 kilometers räckvidd skulle skrotas. (Taktiska kärnvapenbärande missiler = högst 500 km räckvidd.)
Kan man skjuta ned S-400 när den går i Mach 12 på en höjd av 185 km eller lägre nästan vertikalt mot målet? Det är väl nästan en ballistisk missil i meningen att den går ovanför atmosfären och kräver ett motmedel vars framdrivningsmedel är flytande syre och alkohol? Jag vet ju att osäkerheten om fiendens förmåga ofta är stor, men man kan nog utgå ifrån att Mistral har IFF i någon form, eller ryssarna ville i alla fall att det skulle ingå i köpet. Om jänkarna går med på det eller fransmännen är självständiga och stora nog att släppa IFF till Ryssland vet du kanske inte.
Vidare, kan Iskander bara slå mot fasta mål? Kan S-400 Triumf slå mot sjömål, eller slår den enbart mot flygburna mål? De här frågorna och varianter av dem är avgörande för vilken taktik man ska använda och vilka försvarsgrenar som ska försvara Gotland.
Roger Klang
Varför inte eldleda från land på rödgardist östra Gotland och skjuta av robot 15 från Visbykorvetterna på den PK västra sidan av Gotland.
Mvh Roger
Lv6 till Gotland! Nu!
Vi behöver nog, nej det är nästan ett måste, hjulförsedda bepansrade fordon med inbyggd allmålskanon 57 Mk3 för skyddande av logistiken, Archer/Arthur, UndE23, vår periodvisa marin- och bunkringsbas vid Fårösund o dyl. mot fientliga attackhelikoptrar. Om vi inte har det, eller om vi får nöja oss med ett begränsat lager av Rb 70 mot helikoptrar och större UAV:er, så kommer logistiken att bli fiendens främsta måltavla och vi kommer att förlora kriget. Och det vill jag inte!
Roger Klang
Kul,
Hela resonemanget bygger på att insatser som bör göras före vi överhuvudtaget ska behöva se fi över hav/land har misslyckats.
Dvs våra proaktiva åtgärder så att vapen/rb/bränsle inte ens kan laddas på fpl/fartyg. Det borde väl vara ett intressant koncept…
Just nu är det mest rimliga att vi ska satsa på powerprojection – t ex med anskaffning av 39 E/F som visar på vår vilja. Likaså kommande kkv o ubåt = skalförsvaret.
I övrigt kanske vi ska göra som vi tänkte under upprinnelsen till det ”kalla kriget” – vi bestämmer vad som är lämpligt för oss att ta hand om, resten kan vi komma överens om att lämna till andra……då vi ändå inte är det strategiska målet.
@Roger
Syftet med stridsflyg är inte att skydda nyckelmål från kryssningsrobotar, utan att slå ut vapenbärarna innan robotarna hinner avfyras. Att skydda nyckelmålen mot de kryssningsrobotar som trots allt avfyras är ett jobb för luftvärn, men luftvärnet kan bara skydda en begränsad yta. Sedan lär det vara militära baser och radaranläggningar man först ger sig på, inte pappersvändarna i högkvarteret.
S-400 är ett markbaserat luftvärnsystem vilket består av en mobil radar med eldledning och ett flertal mobila avfyrningsplattformar. Systemet använder tre olika missiler, 9M96 (120 km), 48N6 (250 km) och 40N6 (400 km) beroende på bland annat måltyp. 40N6 som har högst prestanda skulle jag tro är en missil som syftar till att skjuta ned ballistiska missiler på mycket hög höjd, inte flygplan. Prestandan som redovisas för denna missil är i stort sett identisk med den amerikanska motsvarigheten Standard Missile 3 (SM-3) som används exklusivt för just detta. För att skjuta ned större och mer rörliga mål som stridsflygplan används de mindre missilerna på kortare avstånd. Samtliga missiler använder för övrigt fast bränsle. Luftvärnssystem som S-400 är mao motmedel mot ballistiska robotsystem som Iskander, därutöver så har det också kapacitet mot allt som flyger. Inget som utgör ett hot mot markmål, och motmedel är bland annat olika former av radarstörare.
En ballistisk robot accelereras till en hög hastighet och sedan glidflyger roboten i en ballistisk bana ungefär som en kastad tennisboll. När roboten väl har avfyrats och ligger på en ballistisk bana så kan man bara göra mindre justeringar för var roboten ska slå ned och varje sådan justering innebär att roboten tappar fart. Detta vapen är således bäst för värdefulla mål vilka man vet var de finns. Fördelen med systemet är att de är svåra att skydda sig mot. Flygbaser, örlogshamnar, fasta radaranläggningar och ballistiska missilförsvarsystem är exempel på mål lämpliga för denna typ av vapen.
Stridsflygplanen har i sin tur vapen som kan sättas in mot markbaserade system som Iskander och S-400 i form av olika standoff missiler vilka kan attackera markmål på mycket långa avstånd.
Robotsystem 70 är en kvarleva från tiden då flygplan behövde gå mycket nära för att bomba marktrupper. Idag utgör systemet i princip inte något hot mot flygplan. Att föreslå en fartygsbaserad allmålskanon till land låter inte så lämpligt, det finns storleksmässigt mindre system för sådana uppgifter.
Jag vet inte om min kommentar var för lång, så jag formulerar om mig i två kommentarer eller tre.
@Edis:
”Syftet med stridsflyg är inte att skydda nyckelmål från kryssningsrobotar, utan att slå ut vapenbärarna innan robotarna hinner avfyras. Att skydda nyckelmålen mot de kryssningsrobotar som trots allt avfyras är ett jobb för luftvärn, men luftvärnet kan bara skydda en begränsad yta.”
Det är ju precis det jag menar!
”S-400 är ett markbaserat luftvärnsystem vilket består av en mobil radar med eldledning och ett flertal mobila avfyrningsplattformar. Systemet använder tre olika missiler, 9M96 (120 km), 48N6 (250 km) och 40N6 (400 km) beroende på bland annat måltyp. 40N6 som har högst prestanda skulle jag tro är en missil som syftar till att skjuta ned ballistiska missiler på mycket hög höjd, inte flygplan… För att skjuta ned större och mer rörliga mål som stridsflygplan används de mindre missilerna på kortare avstånd. Samtliga missiler använder för övrigt fast bränsle. Luftvärnssystem som S-400 är mao motmedel mot ballistiska robotsystem som Iskander, därutöver så har det också kapacitet mot allt som flyger. Inget som utgör ett hot mot markmål, och motmedel är bland annat olika former av radarstörare.”
I princip så säger du att våra flygande mål inte har så mycket att frukta från S-400 Triumf? 120 km eller 250 km räckvidd är inte så långt så det räcker att nå några flygande mål över Gotland. Men du sade mobila plattformar, menar du sjöburna?
”Stridsflygplanen har i sin tur vapen som kan sättas in mot markbaserade system som Iskander och S-400 i form av olika standoff missiler vilka kan attackera markmål på mycket långa avstånd.”
Ja, men det finns ett politiskt pris att betala med att ha ett sådant långräckviddigt system, speciellt med den svaga regering vi har. Ryssarna är 16 ggr så många som svenskarna och de har ett procentuellt större försvar förutom att det är det numerärt och materiellt. 1750 var dem bara 11,5 ggr så många som svenskarnas 2 miljoner invånare. Ryssland är vad oss anbelangar en stormakt!
”Robotsystem 70 är en kvarleva från tiden då flygplan behövde gå mycket nära för att bomba marktrupper. Idag utgör systemet i princip inte något hot mot flygplan.”
Nej, men mot helikoptrar! Helikoptrar blir det stora hotet på Gotland. En (1) Mistral kan ta 16 medeltunga eller tunga helikoptrar. Putin har sagt att han ska klämma in ett 30-tal på varje Mistral.
”Att föreslå en fartygsbaserad allmålskanon till land låter inte så lämpligt, det finns storleksmässigt mindre system för sådana uppgifter.”
Det verkar som att du vet vad du talar om. Vad ska vi använda för system om vi inte använder Allmålskanon 57 Mk3, och vad kan det systemet göra? Men du förstår poängen med att skydda logistiken, UndE 23, Archer/Arthur och andra mobila radarsystem samt vår marindepåbas vid Fårö med mobila luftskyddsfordon mot främst helikoptrar och UAV:er?
Roger Klang
Med politiskt pris menar jag att vi måste noga överväga om de negativa effekterna i fredstid med att ha robotsystem som når Kaliningrad och S:t Petersburgsområdet, vägs upp av de positiva effekter som robotsystemet har i krigstid.
S-400 är mobilt liksom de flesta västerländska luftvärnssystem som ex. SAMP/T och Patriot, dvs det bärs av lastbilar. De olika delarna i systemet förbinds sedan med kabel eller trådlös kommunikation när de ska verka. Då radarn avslöjar sin position så fort den aktiveras så krävs det att man genomför förflyttningar för att undvika att bli bekämpad.
S-400 utgör sannolikt inget hot mot flygplan på så långt avstånd som 400 km. För det första så klarar inte en radar att upptäcka lågt flygande mål på långa avstånd då jorden är rund, dvs flygplan kan flyga bakom horisonten. Vidare beror luftvärnsrobotarnas räckvidd på vilken höjd målet flyger, där förstås målets hastighet och rikning påverkar. Hög eller låg höjd innebär att man tappar räckvidd hos luftvärnssystemet. Den användbara räckvidden blir därför i regel mindre än den maximala räckvidd som systemet brukar anges klara. Missiler avsedda för flygplan respektive ballistiska robotar brukar också vara lite olika utformade. De avsedda för flygplan bär vanligtvis en större och tyngre sprängladdning som detonerar när missilen kommer nära flygplanet. En missil avsedd för en ballistisk robot brukar ha ingen eller enbart en liten sprängladdning, verkan i målet sker istället med kinetisk energi genom missilens mycket höga hastighet. Så istället för en tung sprängladdning använder man kraftigare raketmotorer för ökad fart hos dessa missiler istället, något som ger hög hastighet och lång räckvidd. Så för flygplan så misstänker jag att det är 9M96 och 48N6 som utgör de huvudsakliga hoten med S-400.
Finland har ganska nyligen lagt en beställning på ett 70-tal amerikanska standoff robotar av typen JASSM till deras F-18 vilket kan slå mot mål långt inne på rysk mark. Vill man ha effekt i krig och avskräckande effekt i fred så behövs den typen av vapen. De kostar en bit under 10 miljoner kr styck. För svensk del så tror jag dock att vi klarar oss med färre vapen av denna typ, till fördel för luftburna sjömålsrobotar där man i framtiden lär behöva ersätta RBS-15.
Helikoptrar är ett ganska enkelt mål för stridsflygplan, man kan även skjuta ned dem med tung kulspruta eller luftvärnskanonvagn 90. De flesta lättare luftvärnsrobotar kan också hantera helikoptrar. Mer kvalificerade luftvärnsrobotar brukar inte vara avsedda för lågflygande mål som helikoptrar.
Luftvärnskanonvagn 90
http://www.fmv.se/Global/Dokument/Projekt/Strf%2090/Luftv%c3%a4rnskanonvagn%2090.pdf
Luftvärnskanonvagn 90 får det bli. Men den finns inte i FM idag vad jag vet.
Roger
”Finland har ganska nyligen lagt en beställning på ett 70-tal amerikanska standoff robotar av typen JASSM till deras F-18 vilket kan slå mot mål långt inne på rysk mark. Vill man ha effekt i krig och avskräckande effekt i fred så behövs den typen av vapen.”
Innan jätten Goliat förstår att lilleputten David kan sänka honom med ett slungvapen så går han till attack eftersom David har utmanat honom med en slunga inom räckhåll att träffa Goliat. Det politiska priset för en sådan extremt långräckviddig missil kan i värsta fall tvinga fram en rysk krigshandling. Å andra sidan så får vi ju användning för missilen då. Men jag är demokratisk, vill FM eller någon framtida regering diskutera frågan så accepterar jag resultatet vad det än blir.
Roger
Luftvärnskanonvagn 90 levererades till FM på slutet av 90-talet.
Att ensidigt välja att avstå från attackvapen med lång räckvidd när den potentiella fienden har tillgång till sådana är ren och skär idioti. Att kunna angripa andra utan att själv riskera bli angripen är alltid trevligt…
Det är bra, men jag skulle önskat att Lvkv90 var hjulförsedd. Kan den skjuta och träffa med sin 40mm automatkanon under gång?
Du är en karsk jävel! Vi kanske skulle ha en folkomröstning om det? Ok, då förväntar jag mig att du även vill försvara vår västra gräns, samtidigt som vi försvarar Gotland? Varför inte ta oss an hela världen samtidigt, vi har ju Gud på vår sida! Jag anser det, utan att jag för den sakens skull förlorar mitt realpolitiska sinne. Sverige försvarar Sverige, samtidigt som vi hjälper finnar i nöd och Norrmän i nöd och tyskar i nöd och islänningar i nöd, resten av solidaritetsförklaringen får ske på basis av eventuella överskottsresurser.
Roger