Utvecklingen i Israels närområde går så fort att det är dags för en ny uppföljning.
Iran: Mest uppmärksamhet har uttalandena fått från iranska flottans ledning som talat om en expedition med jagaren Jamaran och stödfartyg till bland annat Medelhavet, och som Lars Gyllenhaals skrev om i måndags. En amiral talade också om att ubåtar ska ansluta senare under den årslånga expeditionen. Iran har nyligen köpt tre Kiloubåtar av Ryssland. Jag bedömer det hela som fullt möjligt, givet havens frihet, att genomföra en sådan. Med stöd av de stora syriska flottbaserna finns goda förutsättningar rent logistiskt. Frågan är hur Israel skulle svara på en sådan manöver. Den nya chefen för den militära underrättelsetjänsten, brigadgeneral Kovachi, redovisade för Knessets utrikeskommitté att Iran kan ha en atombomb inom ett till två år när den iranska regimen bestämmer sig.
Libanon: Så blev det då en Hizbollahstödd regering i Libanon med miljardären och sunniten Najib Mikati som premiärminister. Som jag har skrivit tidigare kommer Hizbollah sannolikt att avstå från väpnade aktioner mot Israel i det här skedet. Hur Israel värderar situationen är svårt att säga, tiden talar ju för Hizbollah på många sätt. Därför kan inte aktiva israeliska åtgätder uteslutas. Däremot lär den nya regeringen dra undan det libanesiska stödet till STL som då antagligen kommer fortsätta sin verksamhet i Haag. Mycket talar för att de skyldiga kommer att åtalas i sin frånvaro istället. Libanon har i och med utvecklingen tagit flera steg närmare framförallt Syrien. Protester har skakat Libanon de två senaste dagarna, och det finns en liten risk att det utbryter inbördeskrig.
Palestina: Med två stycken stora avslöjanden från olika håll, Wikileaks och Al Jazeera’s Palestinian Papers, har den palestinska myndigheten försvagats internt. Stora eftergifter har präglat de olika palestinska förslagen till Israel, som inte förmått att ta sig samman att slå till. Istället verkar man fastnat i detaljer. Den yttre trovärdigheten har däremot ökat för den palestinska myndigheten, och åtta latinamerikanska länder har den senaste tiden erkännt Palestina. Irland uppgraderade [rättelse] den palestinska [slut rättelse] represenatation häromdagen till ambassad och det spekuleras i att flera euroepeiska länder kommer att följa efter, däribland Sverige. En åtgärd som verkar viktig, eftersom det finns en risk att Hamas tar över Palestina utnyttjandes publiciteteten om förhandlingarna och om samarbetet mellan israelisk och palestinsk säkerhetstjänst. Att dokumenten är förfalskade som vissa påstår håller jag som osannolikt, eftersom de omfattar uppteckningar från två olika parter.
Egypten: Egypten nämnde jag kort för någon vecka sedan i inlägget Håll ögonen på (p)riset. Egypten som haft fred med Israel i drygt 30 år uppvisar samma typ av stagnation som många andra länder i regionen med åldrande ledare för en repressiv regim och med en väldigt ung sammansättning i befolkningen. Nu har protesterna i regionen nått Egypten och igår dödades minst tre personer, där de värsta kravallerna var i Kairo och Alexandria. Demonstrationerna var de största sedan 1977, då brödpriser var orsaken. Myndigheterna har annonserat en motdemonstration, och nu har demonstranterna också annonserat en ny. Det Muslimska Brödraskapet har instruerat sina anhängare att inte delta än så länge. Skulle de ändra sig kommer regimen att vara i fara. Israel följer naturligtvis det hela oerhört noggrannt. Inget skulle vara ett så stort hot i närtid mot Israel som en ny regim i Egypten som river upp fredsavtalet, även om det i nuläget ter sig som lite avlägset. Utvecklingen i Egypten kommer på kort sikt att ta israelisk uppmärksamhet, och sannolikt påverka de israeliska åtgärdena vis a vi Libanon och de palestinska områdena.
Utvecklingen i Mellanöstern går nu väldigt fort, och det kommer med största sannolikhet tvinga både EU och USA till en revidering av sin politik i och för regionen. Andra aktörer kommer inte att sitta stilla.
Edit: Det förekommer uppgifter att Twitter nu är avstängt i Egypten. Det verkar ha varit en hel del störningar, men det går fortfarande att följa på exvis #tahrir, #25 jan, #jan 25, #Egypt eller #FreeEgypt
Det har förekommit obekräftade uppgifter om arresteringar av medlemmar i Muslimska Brödraskapet liksom arresteringar på sjukhus. Säkerhetsstyrkor har enligt andra uppgifter spärrat av Tahrirtorget, och via Twitter försöker demonstranterna att omgruppera till Nasr City. Det förekommer också uppgifter att fru Mubarak och sonen Gemal ska ha flytt till London. Om detta bekräftas kommer demonstranterna att få ökat momentum.
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
En annan analys av konsekvenserna i Libanon är att Syrien fått minskat inflytande då Hizbollah får omfattande stöd av Iran för vald handlingslinje. Det är knappast en utveckling Syrien ser positivt på.
Old School
Vad som knappast kommer fram i debatten om Libanon, är att det faktiskt är ett land med ett demokratiskt system. Kanske inte ett perfekt system, men landet överlevde 15 år av inbördeskriget utan att splittras, och många kriser efter det, kanske tack vare detta system. Vad som hänt senast är att det politiska ”fenomenet” Jumblatt bytt sida och röstat med 8-mars rörelsen, som i huvudsak är en allians mellan Hizbollah och den kristne ledaren Aouns politiska parti. Förenklat kan man säga att istället för att ha ett land styrt av sunniter, druser, och en minoritet av kristna, styrs landet nu av shiiter, samma druser och en majoritet av kristna, knappast någon dramatik i det. De senaste dagarnas demonstrationer har heller inte varit så dramatiska, och den libanesiska armén är duktig på att stävja dessa oroligheter. Knappast troligt att det blir något inbördeskrig eftersom sunniterna har någon milis att tala om.
Hur är då den externa situationen? Iran och Syrien är allierade och har det gemensamt att det ej önskar, av olika anledningar, se ett sunni-dominerat Libanon. Syrien brukade ha ett starkt inflytande i Libanon, med 30000 soldater, men inflytandet är väsentligt försvagat efter de tvingades ur landet 2005. Iran har givitvis ett inflytande, men man skall ha klart för sig att shiiter (Hizbollah) är libaneser, och har aldrig krigat för Iran, utan endast för sin egen skull.
Blir det då krig mellan Hizbollah och Israel? Att Hizbollah lärde sig läxan att det är farligt att leka med elden är helt klart, efter kriget 2006, och det har inte varit inblandade in några fientligheter med Israel sedan dess.
Och innan Israel ges in i krigshandlingar måste man vara 100% säker att man klarar av Hizbollah den här gången och att ”the iron dome” är operativ. Dessutom brukar man inte kriga på vintern här nere, för kallt och för mycket regn som gör terrängen svårframkomlig. Men osvuret är bäst, kriget kommer när man minst anar det.
@Lars. Tack, det var väldigt informativt. Jag vill tillägga att premiärministern Mikati har utmärkta relationer med både Assad och Hariri. Hans affärsbakgrund gör också att den negativa förväntan som finns om den ekonomiska utvecklingen dämpas.