Av YO/Kn Håkan Lindberg

Dagens system för försörjning av officerare är det bästa jag har sett på mina 22 år i FM, men det finns två områden där jag anser att FML måste ta tämligen snabba beslut för att vi inte skall tappa personal och därmed värdefull kompetens. Dessa två områden är en klarlagd karriärväg för YO/SO samt ett bättre omhändertagande av kompetensen hos reservofficerarna.

De första Specialistofficerarna utexamineras 2008. Det finns ännu inga klara bestämmelser när dom skall befordras och vilka kompetenskrav som är kopplade till befordran. Detta måste snarast klaras ut om vi skall kunna behålla dessa officerare som vi så väl behöver.

En specialistofficer är inte liktydigt med våra gamla underofficerare därvid är Officersförordningen mycket klar. Officerare delas upp i YO och RO som sedan i sin tur delas upp i OR och OF beroende på kompetensområde enl. nämnda förordning.

FM har genomfört en utredning i frågan (AG K 3) där förslag på hur ovanstående skall tillgå. Jag bejakar i stort arbetsgruppens förslag förutom att man bör befordra OR 6 till OR 7 efter 5 år och inte efter 7 år. För officerare ur det ”gamla” systemet skall det vara frivilligt att omgalonera sig. Alla skall ges lägst OR 7. För att skapa en kompetent kår YO/SO bör FM vara noggrann vid tilldelandet av OR 8 och OR 9 och tilldela dessa grader till personal som är djupt och långvarigt engagerade i resp. fackområde. Sålunda skall man inte tilldelas OR 8 för att man varit Fj i ÄBO eller OR 9 för att man är Örlkn/Mj utan föregående granskning och bedömning.

För att skapa förståelse och kunskapsöverföring mellan SO och OP/TA föreslås att den nivåhöjande utbildning till OR 8 som föreslås av AG K 3 genomför i största möjliga mån med Officersprogrammet. Detta skapar förutsättningar för en mycket stimulerande studiemiljö och kunskapsutbyte mellan de olika elevkategorierna.

Reservofficerarna lever enligt mitt förmenande en undanskymd tillvaro i den nu pågående IO14 -processen. Ett antal RO av båda kategorierna (OP/TA och SO) är tilldelade insatsförbanden. Problemet anser jag är hur man får rätt RO till rätt förband med beaktande av deras utanför FM förvärvade kompetenser.

Den försvårande faktorn enligt mitt förmenande är att RO är anställda på det förband som de börjat tjänstgöra på d.v.s. att om reservofficeren skaffar sig en unik kompetens kanske inte just det aktuella förbandet inte har behov av denna men väl ett annat förband inom FM. Till detta kommer att den övergripande bilden över reservofficerarnas samlade kompetens saknas.

Det måste skapas ett system för hantering av RO där deras kompetenser tillvaratas bättre än i dag. En lösning kan vara att då reservofficeren skaffat sig kompetens efter sin initiala tjänstgöring i FM och denne är intresserad av ett fortsatt engagemang i FM anmäler detta till en central funktion (HKV, HRC eller dylikt) som undersöker förbandens behov av RO med den aktuella kompetensen för att sedan överföra reservofficeren dit.

Ett område jag särskilt vill belysa i detta sammanhang är behovet av språkkompetens inom FM där ett system som ovanstående kan styra personal med språkkunskaper till olika förband beroende på deras aktuella insatser. De SO/RO som kommer att utbildas till tolkar är ett exempel på hur deras kompetens skulle kunna nyttjas av olika förband inom FM genom att växla deras hemförband allt efter deras kompetens utvecklas.

Fotnot
OF=Officers och OR=Other Ranks (Specialistofficer)
OF1=Fänrik vid examen – OF9=General/Amiral
OR6=1. Serg vid examen – OR9= Flottilj/Regementsförvaltare

Mer av samma skribent