Av Johan Tunberger, ledamot avdelning VI
Mitt inlägg härförleden om Gripen /NG på denna blogg har föranlett åtskilliga kommentarer. Sakfel har konstaterats — det kanske allvarligaste om radarn. Jag kan bara säga: Mea culpa, mea maxima culpa!
Vad som frapperar mig är att inläggen fokuserar på själva flygplanet, oftast om olika delsystem. Det är naturligtvis kul för en flygförare att flyga i åttor runt en motståndare. Men hur kul är det att i en skarp situationen möta en motståndare med överlägsna sensorer och överlägsna robotar? Då är det inte frågan dog fight.
Samtidigt konstaterar jag att ingen invänt mot att Viggen-systemet — även om det idag vore litet gistet — skulle vara operativt slagkraftigare än Gripen-systemet är, givet (som statministern brukar uttrycka sig) att flygförarna fått nöjaktig flygtid, bassystemet någorlunda vidmakthållits, vapen anskaffats etc. Tvärtom beklagar många att exempelvis att STRIL- och bassystemet och luftvärnet raseras, men någon menar att flygplanet inte kan lastas för det. Inte?
JAS är ett klurigt och hyggligt kompetent stridsflygplan men kostnaderna harblivit så höga att de medfört svåra obalanser i luftförsvaret. Samtidigt har andra satsningar som på NBF och Visby-korvetterna medfört att Armén och Marinen utarmats — detta om man nödvändigtvis skall hålla fast vid den fördelningsnyckel mellan försvarsgrenarna som sjösattes 1958.
Det är utan tvivel så att en utvecklande flygindustri har positiva effekter för det teknologiska kunnandet i ett land. Den är svårmätbar men finns. Frågan är om försvarsindustripolitik därför är viktigare än försvarspolitik? Med dagens budgetramar kan man inte vara seriös på inom båda områdena samtidigt. Min uppfattning är tveklöst att försvaret måste komma i första rummet. Ett Moment 22 i sammanhanget är att relativt stort och i sin helhet fungerande svenskt ”moder flygvapen” framstår som en förutsättning för större export. Om utveckling köps till priset av ett krympande och obalanserat flygvapen hamnar man med skägget i brevlådan. Till detta skall läggas den naturliga konkurrensfördel som stora exportländer naturligen har.
Vad är då alternativen? Ett är att skjuta till mer pengar och tyst erkänna att en utvecklande flygindustri lika mycket handlar om teknologipolitik som om försvar. Möjligheterna för detta verkar dock inte överväldigande, Ett annat är att i stort sett lägga ned försvaret, att låta den pågående pyspunkan bli en implosion, men fortsätta på det försvarsindustriella spåret, men då har vi Moment 22 där igen. Mycket talar om att det är denna väg som kommer att väljas, men utan att någon intressent erkänner att det är ett val. Som så ofta är icke-val också det ett val. Ett tredje alternativ är att ta skeden i vacker hand och köpa utifrån. F 18 och JSF är tänkbara alternativ. De skulle också ha fördelen att de skulle underlätta för oss att militärt bistå andra, men även ta emot hjälp i enlighet med solidaritetsförklaringen.
Men Johan, vad kommer obalanserna ifrån? Behöver vi GBU-12/39/49 i det svenska flygvapnet? Behöver vi lufttankning? Behöver vi Länk16?
Jag hävdar att JAS-projektet har omfattats av ”långtbortistandoktrinen” precis som Armén förköpte sig i BG08. Flygvapnet är vidare ålaggda att vara med att driva tung transport i från Ungern men när vi själva vill öva med resursen så är det ”no-no”. Vi lägger alltså ut pengar för att kunna vara Långtbortisan men utan att kunna använda dom själva.
Att fortsätta flyga AJS och JA på dessa premisser är minst lika kostsamt. Hur mycket skulle det kosta att genomföra en E-mod på JA så att den kan bära RB15F, BK90 GBU-12/39/49, Länk16, Litenin III, Hjälmsikte och Iris-T samt Meteor? Hur mycket kostar det att modifiera flygplan så att det kan använda elektronikburkar som finns i produktion så att vi har en rationell reservdelsförsörjning?
Eller kan vi vara ense om att den politiska ledningen har fullständigt låtit flygplanutvecklingen skena och då spelar det ingen roll vilket flygplan vi har? Kan vi vara ense om att politikerna har offrat den svenska Basförmågan för att bekosta långtbortistandoktrinen? Och jag är inte säker på vilken nedmontering av STRIL du menar. I JAS C/D har man skippat den svenska datalänken till förmån för Länk16 just för att flygplanen skall passa in i Långtbortistandoktrinen och stridsledning sker i klartext och tal. Men är det flygplanets fel eller den beslutade inriktningen?
J.K Nilsson
Jag förstår och delar författarens frustration över det klena tillståndet i såväl Flygvapnet som Försvarsmakten i övrigt.
Men att angripa Gripensystemet är fel väg att gå. Problemet är inte att Gripen blev för dyr. Tvärtom skulle jag säga att systemet är världsledande på pris/prestanda.
Problemet är den generella underfinansieringen och den hattiga omriktingen av försvaret som har inneburit att alla försvarsgrenars förmågor har avvecklats utan att ersättas av något nytt som fungerar.
Gripensystemet är en av de få kvarvarande guldklimparna i Försvarsmakten. I själva verket borde försvarets återuppståndelse bygga på en renovering av Gripenprojektet med uppdatering till NG och återställande av BAS 90.
Gripen har visat sig stå pall mot och ofta överträffa allierade plan som är mångdubbelt dyrare. Allierade plan är inte heller användbara i BAS 90-systemet.
Om Sverige ska ha något försvar framöver så måste alla som bryr sig pusha för att Gripen ska överleva och utvecklas. Annars kan vi lika gärna strunta i allt.
Tunberger: Nu tror jag nog att du drog lite väl yviga slutsatser utifrån responsen på ditt förra inlägg.
Viggen hade inte varit ett alternativ. J.K redovisar en hel rad väsentliga punkter. Utöver dem kan man också konstatera att det vi hade suttit med en delad jakt och attack/spaningsflotta, där den senare hade haft extremt svårt att överleva på det moderna slagfältet, t o m 90-talets. Dess självskyddsförmåga var ett skämt. JA kunde i alla fall bära mer potenta jaktvapen, men endast 2 st radarjaktrobotar. Beväpningsmässigt var dessa flygplan av sent 80-tals, tidigt 90-tals standard. Systemets stora fördel låg i jaktviggens jaktlänk och stridatalänk – något som fanns hos Gripen också innan Afghanistandoktrinen blev den gällande. Bara där försvann någon miljard i radioutrustning helt i onödan.
JSF och F-18 är intressanta tankar. Men, återigen – hur finansierar vi ett byte till JSF? USAF räknar med att betala 200 milj dollar per maskin i inköp och då har man även en kringorganisation sedan tidigare som i betydligt mer än den svensak stöder maskinen. Till vad räcker de 50 mdr SEK som vi nu diskuterar för modifieringar fram till 2040? En division?
Det är inte en klok väg att välja, speciellt inte som det är en maskin som inte ens tar samma vapenlast som sin företrädare F-16 eller ens Gripen.
För att fortsätta på finansieringsspåret avseende ett nytt flygsystem. Vi vet idag att Gripen är ett ytterst kostnadseffektivt system med mycket låg kostnad per flygtimme i jämförelse med grannländernas system, som är mer än dubbelt så höga.
Jämför vi vidare med andra jämngamla system som Eurofighter och Rafale skrämmer kostnaderna än mer. I Storbritannien redovisades nyligen i underhuset att kostnaden för den brittiska staten att flyga Typhoon är £90 000 per timme. I Brasilien omtalas att kostnaden för att operera Rafale istället för Gripen är 4 ggr högre. Siffrorna lär inte vara mycket muntrare för F-35 med dess omtåliga stealth eller den stora och tunga Superhornet med dess två motorer och höga luftmotstånd.
Det blir flera diskussioner i en fråga som detta. Det är nog ingen som ifrågasätter själva Gripen som flygplan. Jag kommer ihåg en flygkonferens i London 2003, där en Wingcommander från UK från scenen frågade hur det var möjligt för ett land med en befolkning som motsvarar Londons att tillverka och operera ett sådant flygplan före alla andra. Ett av de viktigaste argumenten har Wiseman varit inne på och det är driftkostnaden. En viktig faktor som innebär att den kostnadsdrivande flygtiden hålla nere. Flygtiden är avgörande för luftstridskrafternas kapacitet.
Jag uppfattar emellertid att Johan Tunberger ifrågasätter frekvensen i uppgraderingarna och implikationerna av dessa dvs. förseningar av andra materielsystem. Ingen skulle bli särskilt imponerad om vi började tala om nya stridsvagnar, eftersom vi har ganska moderna sådana.
Vidare är Johan inne på behovet av balans i hela systemet.
De flesta delar nog uppfattningen att det finns en del obalanser i systemet luftstridskrafterna. Ska vi rätta till dessa eller ska vi förstärka dem? Hur ser våra operativa behov ut? För vilket säkerhetspolitiskt läge? Det ska bli spännande att höra motiven för en anskaffning av E/F.
Jag är faktiskt förvånad över att vi inte talat om vilken stridsvagn vi skall ha om 10 – 15 år. Våra stridsvagnar kommer då att vara 20 – 25 år gamla och kommer förmodligen att inte vara konkurenskraftiga på det moderna slagfältet. När vi talar om Jas 39 E/F så är det minst tio år bort och vi vet inte om det kommer att vara en helt ny maskin eller om det blir hårdvarumoddad C/D för hela slanten.
Med Jas-projektet så har vi valt att bygga upp förmåga över tid och inte göra som USA där man gör halvtidsmoddar och gör ett gigantiskt förmågelyft på en gång. Billigare? Kanske men man står defenitivt någon gång med helt omoderna maskiner.
J.K Nilsson
J.K Nilsson
Vad man definitivt kan ifrågasätta är måluppfyllnad vid anskaffningar och det gäller inte enbart Gripen. Hur länge ska det vara tillåtet för en leverantör att inte uppfylla kravspec och istället kräva nya pengar?
I fallet Gripen kan vi dock endast se två större uppgraderingar. Beslutet att anskaffa interoperabla 39C/D till följd av ändrad politik och nu 39E/F. De nya editioner som kommer vart tredje år följer samma mönster som överallt annars i världen. F-16-länderna, som t ex Norge, har ännu tätare uppgraderingar.
Det är ingen som ifrågasätter att stora delar av Försvaret idag är styvmoderligt eftersatt. Torde inte det korrekta vara att gå till uppdragsgivaren och säga att det här duger inte, istället för se till att hela Försvarsmakten blir fullständigt oanvändbar?
Det råder inget tvivel om att om beslutet skulle ha tagits idag med dagens ingångsvärden istället för 1980 hade det aldrig blivit Gripen. Minns SEP. Nu står vi där vi står efter ett fullständigt korrekt beslut utifrån då givna förutsättningar. Att ersätta Gripen och därmed hela vårt luftförsvar exkl luftvärn med ett nytt system, kommer inte att bli varken billigare eller bättre än att fortsätta på inslagen väg.
Ursäkta, men jag vill bara kolla…
Ni vet väl att alla utom några stycken JA 37 är skrotade sedan 2005.
/Dr No