SAAB fick i förgår beskedet att Gripen är ute i den indiska upphandlingen av 126 stridsflygplan. En besvikelse, om än inte oväntad i den hårda konkurrensen. Liknande beskedet fick även Boeing, Lockheed Martin och United Aircraft för sina produkter. Kvar är bara Rafale och Eurofighter Typhoon. En faktor som nämnts i sammanhanget är att Indien inte trodde att planen skulle hinna utrustas med ny AESA-radar (en av de saker som skiljer ”Super-JAS” mot de vi har i Sverige – red anm). Enligt uppgifter i indisk press ska däremot Gripen uppvisat utmärkta flygegenskaper.

Vem som tar hem kontraktet är svårt att sia om. De har liknande kostnadsbild och prestanda. För Rafale talar att Indien redan opererar franska Mirageplan och att planet är mer beprövat än Typhoon. Vem minns inte bilder på Rafale i samband med det första anfallet mot Khaddafis styrkor utanför Benghazi? Planet opereras även från hangarfartyget Charles de Gaulle, vilket är intressant för utbyggnaden av den indiska flottan.

De faktorer som talar för Eurofighter är de kulturella banden mellan Storbritannien och Indien och större politisk tyngd i form av de fyra länderna bakom planet. En faktor i sammanhanget är hur länderna agerar mot Indiens största motståndare, Kina. Här kan en aggressiv fransk exportpolitik på vapenområdet med Kina i sikte motverka sig själv, om Frankrike lyckas häva exportförbudet inom EU för vapen till Kina. En okänd faktor i sammanhanget är hur de olika buden om offset kommer att se ut. Mycket pengar kommer det att bli fråga om, eftersom Rafale och Typhoon med största sannolikhet är de klart dyraste planen av de sex ursprungliga.

De olika bevekelsegrunderna för olika länders flygplansköp gör det svårt att värdera strategierna för SAAB:s framtid. Politisk tyngd verkar ha varit avgörande i den norska affären, men när samma tyngd kommer till Indien förlorar den. Ur strategisk synvinkel skulle man ju lätt kunna tro att ett samarbete med USA i regionen skulle vara eftersträvansvärt för Indien. Samma sak gäller kostnaderna. I Indien verkar dessa inte ha spelat någon större roll, medan den säkert får en större plats i Brasilien.

SAAB kan i ett längre perspektiv bli en design- och utvecklingsbyrå med partnerskap till någon av de största tillverkarna. Då skulle ingenjörskonst i branschen kunna kompletteras med aktörer, vars tyngd är större och där kunskapen om denna industris strategiska betydelse är större än i Sverige. Företaget kan också accelerera sitt UAV-spår. Även om Israel och USA ligger före i spåret, så är branschen inte mogen än och det finns därför mycket att vinna i en sådan satsning, även om risken är högre.

På kort sikt har emellertid SAAB nog inget annat val än att hålla kursen och tro på sin produkt, särskilt när det gäller faktorn prestanda/pris. Många tecken finns på att köparna snart måste hålla hårt i plånboken.

Mer av samma författare