I söndags och måndags upprätthöll jag mig vid den kommunikativa aspekten av övervägandet när det gäller sänkta krav för antagning till Försvarsmaktens GMU. Budskapet var att Försvarsmakten var i efterhand med kommunikationen. Jag tänkte istället nu fördjupa vad jag menade med att själva sakfrågan om breddat urval är logiskt.

För det första gäller det att göra skillnad på vad som är krav och vad som är beslut för anställning. Med andra ord gäller det att göra skillnad på vad som är formella krav och faktisk förmåga. I bakgrundsarbetet till inriktningsbeslutet 2009 räknade ansvariga med att kunna rekrytera ur i stort sett hela befolkningen i rätt åldersgrupper. När sedan föreskrifterna för GMU började utarbetas utifrån inriktningar som givits efter hand, så visade det sig att de formella kraven tog bort en hel del sökanden. Dessa besatt andra kvalifikationer än genomfört gymnasium. I grunden är det alltså en fråga om att bredda urvalet. Vi lät i det gamla systemet unga män genomgå utbildning för krigsplacering utan genomfört gymansium, liksom utlandstjänst, med utmärkta resultat.

Det betyder att Försvarsmakten förbättrar de långsiktiga möjligheterna att personalförsörja sin organisation, om myndigheten kan tillämpa det antagande som hela beräkningen byggde på. Ofta får vi höra att 32000 ansökningar till en tiondel av platserna visar att allt går planenligt. I det perspektivet gör det ju det, men i perspektivet 100000+ unga i arbetslöshet blir perspektivet en smula annorlunda. Hur ska organisationen försörjas när det råder arbetskraftsbrist, om en del av samhällets unga avgränsas bort redan från start?

När vi lämnade värnpliktsystemet varnade flera debattörer för att det nya systemet skulle innebära en bristande folkförankring. Åtminstone skulle vi behöva arbeta betydligt hårdare för att vinna denna. Med ett breddat urval ökar vi möjligheterna att få försvaret förankrat i hela befolkningen. Olika krav för olika yrken inom försvaret kan sedan förfina urvalet för anställning som exempelvis officer, militärtolk eller lastbilsförare.

Ett breddat urval gör också att andra mänskliga kvaliteter kan lyftas fram. Den starkaste kraften är den enskildas motivation. Mina egna erfarenheter av både insats samt utbildning av många förband säger mig att motivation är en betydelefull faktor i soldaters lämplighet. Viljan att vara en del av ett större sammanhang tänker jag då närmast på. Här kan det finnas anledning att reflektera hur våra rekryteringskampanjer utformas, så att inte budskapet blir ensidigt egocentriskt.

Enligt de siffror jag stött på, så har drygt 20% slutat efter ett år av dem som ingått i de olika strategiska reserverna. En hel del av dessa har väldigt bra betyg från gymnasiet, och har därför helt andra valmöjligheter för sitt framtida yrkesliv. Om Försvarsmakten får liknande siffror i det nya systemet, så kommer det att krävas att samtliga som är kvar efter ett år – fullföljer åtta år – för att kalkylen ska hålla, enligt en ekvation jag satt upp. Förbättrad urvalsprocess med inslag av tidig psykologisk bedömning utfört av professionella när det gäller exempelvis motivation, måste till för att få ned dessa tal.

Därför är förslaget att bredda urvalet logiskt. Att bygga status för yrkena inom försvaret är en annan sak, där det ställs krav på kvalificerad utbildning, förmåga att bygga en berättelse samt ekonomiska medel för att rekrytera och behålla våra anställda kontraktet ut. Den senare faktorn måste stärkas betydligt.

Mycket av förändringar handlar om att åstadkomma en rörelse och bibehålla riktningen. För att inte ytterligare äventyra reformen med uppbyggandet av en fungerande insatsorganisation behöver därför urvalet för antagning till GMU breddas och förbättras.

Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet

Mer av samma författare