Försvarsminister Sten Tolgfors sken i kapp med efterbrännkammaren sedan det blev känt idag att Schweiz har bestämt sig för att köpa 22 st Gripenplan av SAAB. En stor dag för SAAB, för Sverige och för försvarsministern som oförtrutet jobbat med exportfrågan kring Gripen. Schweiz är en kvalitetsmedveten kund som går på prisvärde.
I morgon väntar det Försvarsutskott med justering av betänkande som bland annat lär innehålla ett förslag om en luftförsvarsutredning som har Försvarsmaktens kommande underlag avseende stridsflyg som ett utgångsvärde. Debatten kring beslut om Gripens framtid här hemma har börjat ta fart med inlägg på Newsmill och på SvD ledarblogg. Claes Arvidsson argumenterar där för att valet bör bli en uppgradering av C/D-versionen, eftersom vi riskerar binda upp oss på för lång tid om vi väljer en annan version. Ett annat argument anges vara att ta tillvara nuvarande motorer. (Inom parentes är Claes Arvidssons artikel väldigt läs- och tänkvärd i övrigt).
Jag håller inte med Claes Arvidsson om slutsatsen. Orsaken till detta har jag delvis berört tidigare. En aldrig så uppgraderad C/D kan inte mäta sig mot en rysk PAK FA kring 2020. Grundorsakerna är två. Dels har PAK FA en mycket större motorstyrka i en större flygkropp, vilket innebär att planet kan bära mer/ha högre fart/bättre kyla och driva en större radar, dels har planet en mycket låg radarsignatur i flera vinklar. En mycket auktorativ källa avseende delsystem i luftstridskrafter är Air Power Australia. Här kan du läsa mer om deras utvärdering av PAK FA. Ett annat alternativ är att köpa utländskt som exempelvis JSF, men då tillkommer en ombyggnad av hela logistikkedjan, och den notan vill/kan ingen ta.
Om vi menar allvar med att ha en grundläggande försvarsförmåga, så är en ny version av Gripen det bästa alternativet. Det har försvarsministern insett sedan lång tid tillbaka. Affären med Schweiz kan göra den övergången något billigare.
För det är det som är problemet. Få vill betala vad den grundläggande försvarsförmågan kostar för ett land utanför militära allianser, beläget mellan stormakter.
Se även Wiseman och Chefsingenjören.
jag instämmer i försvarsministern konstaterande att det är ett kvitto på Svensk Flygkunnande och delar entusiasmen.
Onekligen öppnar det nya möjligheter rimligen på SAAB utpris på kommande ej avtalade leveranser då kommande uppgraderingar mm borde kunna slås ut på fler flygplan och lägre styckepris som följd.
Vi måste titta på hela kedjan av system och för mig är det viktigare att vi får en effektiv beväpning/motmedel och piloter/klargöringspersonal/tekniker för att säkerställa hög insatsfrekvens i luften än teoretisk effektiva flygplanskrov.
Tyvärr är det delvis så nu även om vi håller på att rätta till en del.
En annan HELT avgörande sak är att flygvapnet överhuvudtaget kommer till verkan och inte blir utslaget redan i bas.
Då krävs spridning till återupprättade krigsflygbaser ett delvis återtaget bas90 system markförsvarat av ett väsentligt förstorat hv och rörlig klargöring.
Ta fram ANBAS88 igen återupprätta delar av bas 90 och öka på beställningarna av spaningskapsel,iris-t,meteor,attackvapen etc
Vi har varit och är alltjämnt tyvärr för plattformfixerade.
Kn jan-Olov Holm
Jan-Olov, visst ska det vara ett sammanhängande system, och just skyddet av flygsystemet är viktigt m h t utvecklingen på stridsmedel när det gäller precision, räckvidd och stridsmedel. Spridningsmöjligheter, skenmål/maskering och förbättrat luftvärn är tre vägar som behövs.
Verkar som om det schweiziska folket och dess politikr insett galenskapen att mitt i världens största ekonomiska kris köpa stridsflyg för mer än 1 miljard kr/st
Ja, det är också ett perspektiv. Det kan ju vara så att riktigt stora kriser tenderar att leda till krig?
Oavsett vilket är det positivt att vi handlar med varandra, och för Sverige som en handelsnation är det goda nyheter.
Anskaffningskostnaden för planet är betydligt lägre än 1 Mdkr/st. Här ingår med största säkerhet logistiken i 30 (?) år och möjligen beväpning.
Jag tvivlar på att 22 plan gör någon skillnad vad gäller styckepriset för en framtida svensk beställing.
Vad gäller Sveriges luftförsvar: Landet är för stort och budgeten för liten. Hur man än vrider och vänder på det, så måste man sätta ambitionerna betydligt lägre än luftherravälde över det egna territoriet. Speciellt inte om man räknar in kryssningsrobotar eller ballistiska taktiska missiler (tex Scud) i den luftburna hotbilden.
Kanske ett lämpligt mål kan vara att skydda de två största städerna i 48 timmar så civilbefolkningen hinner evakuera. Eller kanske skydda 1-2 egna flygbaser och ett antal närliggande truppkoncentrationer.
G. Tikotzinsky
@G Tikotzinsky.
Absolut är luftherravälde ouppnåeligt. Vi borde däremot kunna uppnå lokal luftöverlägsenhet inom del av operationsområdet under viss tid. Flygstridskrafter ska användas offensivt. Detta kräver att hotet från ballistiska robotar och kryssningsrobotar reduceras genom olika medel.
”…lokal luftöverlägsenhet inom del av operationsområdet under viss tid.”
Det var just min tanke med vad jag skrev. Det krävs svåra beslut och stort mod hos politiker och generalstaben för att besluta om vilka områden som skall prioriteras och vilka som skall offras.
Visst skall flygvapnet användas offensivt. Men då krävs ARM-missiler för att attackera radarbaser och luftvärn, och klusterbomber för att attackera robotbaser och truppkoncentrationer, och en hel del annat som inte ingår i den svenska arsenalen. Men först och främst krävs en passande doktrin. Jag tvivlar på att en offensiv flygvapendoktrin kan bli resultatet av en ”luftförsvarsutredning” med betoning på ”försvar.”
G. Tikotzinsky
Ja, att det är en uppförsbacke är jag helt på det klara med.
Det är skillnad på ”borde” och ”vill”. Jag får kämpa på helt enkelt.
Hur vore det om vi fick en doktrin värd namnet?
J.K Nilsson