Ukrainas uthålliga kamp har förbluffat världen. Det rör sig ju om en ung stat med mångkulturell sammansättning och turbulent historia – kort som den är. Att få fram dugliga politiker med integritet handlar om generationer. Ändå har Ukraina hållit ut i veckor. Trots hänsynslös terror mot civila och samhällsstruktur har samhället inte brutit samman. Vad är hemligheten?

Vi skall här fokusera på en viktig faktor: friheten. Ukrainas många folk och gemenskaper har fått smak för friheten. Mitt i sin turbulenta historia har de fått en aning om vad frihet är. Och frihet är ett så oerhört värde, att den alltid är värd att försvara.

Nu är frihet inte detsamma som frihet att göra vad man vill. Tvärtom förutsätter friheten en hög grad av ansvar, engagemang och självbegränsning. Ett enkelt exempel är trafiken. Frihet är inte friheten att köra hur fort som helst. Friheten att röra sig fritt förutsätter tvärtom en hög grad av självbegränsning och anpassning. För att trafiken skall fungera är det avgörande att denna självbegränsning inte bara fungerar när det finns övervakning och hot om repressalier, t ex indraget körkort. Självbegränsningens kärna är eget ansvar, annorlunda uttryckt – samvete. Detta gäller på alla plan i ett fungerande samhälle. Det är frihetens förutsättning.

Vad är då frihet? Varför har den ett så högt värde att den alltid är värd att försvara? Biskop Thomas diktade 1439:

Frihet är det bästa ting
som sökas kan all världen kring
Den frihet väl kan bära…
Ty frihet följer ära.

Ett av frihetens största värden är självaktningen, ”äran”. Det är att veta sig ha handlat inte av tvång utan med eget ansvar, också det yttersta ansvaret. Ett sådant handlande förutsätter frihet. Detta gäller också det kollektiva handlandet av en nation eller en större kultur, t ex Europa. Det ansvarsfulla handlandet förutsätter nämligen friheten. Utan det ansvarsfulla handlandet i frihet sjunker människan och kollektivet ner i självförakt och tröstlöshet. Det är detta hot som Ukraina står inför.

Knappast har någon uttryckt frihetens väsen och förutsättningar bättre än Nikolaj Berdjajev. Han föddes i Kiev 1874, blev professor i Moskva, landsförvisades 1922 och verkade sedan i Berlin och Paris. Hans tänkande kring frihetens värde har ett mycket tydligt fokus: skapandet. Det är endast i frihet som vi kan skapa, och skapandet är människans grundläggande drift och behov. Vi vill alla skapa, om vi än skapar på olika plan. Vi vill skapa ett vackert hem, en trädgård, ett företag, en produkt, ett konstverk, ett jaktvårdsområde, en kompetens, en förbandsanda. Detta skapande är inte att skapa vad som helst. Det skapande som lyfter är det som skapar något positivt, något gott. Därmed är sagt att frågan om det goda är central för att förstå vad frihet är.  Att det är något gott märker vi på att det tillför andra människor värden. Grannarna gläds åt våra rabatter, jaktvårdsområdet fungerar, förbandet lyfts, individerna växer.

Ukraina har rika erfarenheter av vad som händer när friheten går förlorad. Det nationella traumat är den från Moskva organiserade svältkatastrofen Holodomor, som kostade 3-10 miljoner livet. Ett annat trauma är femårsplanerna, som effektivt kvävde all kreativitet. Vem kunde skapa en ny produkt när det redan var bestämt vad som skulle produceras?

Friheten är också en kontrast, nämligen till förtrycket. Frihet är frihet från exploatering. Varje stat som söker erövra en annan stat har ett bestämt syfte. Man vill utnyttja – exploatera – den andra staten. Man vill exploatera dess territorium, dess befolkning, dess naturresurser för sina egna syften. Därmed är friheten utesluten för de erövrade. Alla beslut fattas någon annanstans. De som skall genomföra dessa beslut är en helt ny klass av makthavare, ofta hämtade från minoritetsgrupper som tidigare saknat inflytande. Ett exempel kan vara Nasjonal Samling under ockupationen av Norge. Det är makthavare som saknar eget inflytande, trovärdighet och integritet. Deras ställning måste därför uppehållas med terror. Terrorns idé är att genom oförutsägbart våld skapa en skräck som sprider passivitet. Vem som helst kan drabbas. Målet är att få människor att göra sig så små att de inte tar några som helst initiativ.

Frihetens värde förstås på detta sätt som ett kontrastvärde. Kanske är det först med blick för friheten som kontrastvärde som vi kan inse att friheten alltid är värd att försvara.

Författaren är präst i Svenska kyrkan och docent. Han har tjänstgjort som fältpräst vid IB 12 och Ing 2.

Mer av samma skribent