Av Bengt Gustafsson, fd Överbefälhavare 1986-1994
Så är den så kallade Försvarsberedningen ”behennad”, samtidigt som de två stora partiernas ledningar redan bestämt vad de skall prioritera: Super-Jas! Vi vet också genom att ÖB plötsligt i somras började orientera folket via massmedia att det försvar som Tolgfors satte som mål 2014 ändå inte hade kunnat realiseras inom försvarsramen, ja inte ens praktiskt taget på grund av personalbrist förrän långt senare. Pengar saknas till exempel redan för områdestäckande luftvärn på Gotland med hög beredskap samt för våra fartygsförband när de skickas ut på uppdrag i andra krisande havsområden.
Landets nye försvarsminister Karin Enström påstår å sin sida att Uppgraderingen av Gripen är finansierad (Svd 14/10). Det beror ju på vad hon menar? ÖB hade sagt att Super-Jas behövs, men i samma andetag förklarat att om inte den nuvarande försvarsramen kraftigt förstärks så kommer han att få lägga ner Armén eller Marinen. Hans ord verkar som vanligt mer sanna än de nya moderaternas i försvarsfrågan.
Läget i försvarsfrågan får Claes Arvidsson i SvD att (den 28/10) skriva en ledare med rubriken Utan Nato blir Sverige en munsbit. Han har som vanligt mycket på fötterna när han uttalar sig om försvars- och säkerhetspolitik. Bland annat kunskap hämtad från akademiens redovisning i rapporten Kan vi försvara oss? Vår ”expeditionskår” kan som han konstaterar också skickas till någon mindre del inom landet i taget, som till exempel till Stockholms län, Öresundsregionen, Göteborgsområdet, Gotland eller ”Fyrkanten” i Norrbotten.  
Vi behöver emellertid inte oroa oss. Socialdemokraternas utrikespolitiska talesman, Urban Ahlin, talar som vanligt om vår ”atlantiska länk”. Och vad den betyder vet vi sedan det kalla kriget, det vill säga Erlanders och Palmes ”dolda livlina” till Nato, som Reinfeldt verkar ha anslutit sig till när han övertog rodret. Undra på att partierna tillsammans hoppar på Super-Jas. Dess huvuduppgift är väl som tidigare att skydda de anglosachsiska sjö- och flygstridskarafternas framgruppering. Är det inte så? Allt annat vore sämre!
Nato bedriver igen – som Sverige – operativ planering i Europa. Det handlar bland annat om hur man från Polen skulle kunna bistå de baltiska länderna om Putin och Lukatjenko skull erinra sig till vem dessa länders territorium hörde i flydda tider samt alla etniska bröder som bor där. De har ju redan begåvats med ett ryskt medborgarskap i tillägg. I ett sådant läge torde Nato – det vill säga i praktiken USA – vilja leda stridshandlingarna med sjö- och flygstridskrafter i hela Östersjöbäckenet, inklusive över södra Sverige. Är det sådant man övar ihop ibland, även om försiktigtvis på Nordkalotten istället?
De baser som i en sådan situation behöver ianspråktas av Nato i Götaland anser nog
svenska folket – liksom Nato – att vi själva borde försvara både för att underlätta för
Nato att komma hit och för att själv ha kontroll på marken inom vårt eget landterritorium. Det behövs med andra ord också en armé och en marin med luftvärnsförband och artilleri, vilket det som bekant råder stor brist på. Se där en verklig förmåga till Solidaritet! Både gentemot de övriga nordiska länderna och mot de flesta länder i EU, som ju nästan alla också är med i Nato. Det är till och med en strategi som passar denna solidaritetsdoktrin också mot det land som snart skyddar oss mot Irans (Rysslands) kärnvapen med antiballistiskt luftvärn öster om oss: USA.
På motsvarande sätt kan i en sådan samnordisk strategi Finland och Norge försvara Nordkalotten tillsammans med USA, som ändå har ett egenintresse av att försvara de efter hand öppnade artiska vattnen. Om nu, som ”alla” säger, de officiellt fördragsmässigt splittrade nordiska länderna skall använda försvarspengarna effektivare genom att samarbeta över gränserna. 
Det är emellertid inte bara den dolda livlinan som kan vara inbäddad i den svenska försvarsfrågan, utan det är också Försvarsberedningen själv i departementet. Så var det inte förr! Genom det öppna – och demokratiska – offentliga utredningsväsendet tvingades politikerna vart femte år att försvara sina påståenden och förslag i en öppen debatt ute i samhället. Nu har de redan under flera femårsperioder suttit och mumlat för sig själva inom slutna dörrar. De tycks tycka att det är skönt i värmen, men får svenska folket verkligen den säkerhet de behöver om och när det behövs?
Du vet väl om att du kan följa oss på Twitter @Forsvarsakerhet och på Facebook:Försvar och Säkerhet

Mer av samma författare