Efter 20 år av stagnerad ingångslön och försämrade avtal fanns det en uppgivenhet bland många piloter i Försvarsmakten. Man tycker verkligen om sitt jobb, samtidigt som man upplever att man inte får en rimlig kompensation för ansvaret och uppgifterna som jobbet innebär. Ryktena gick om avsevärda skillnader mellan de myndigheter som bedriver flygtjänst samtidigt som andra karriärer utanför Försvarsmakten såg betydligt bättre ut både avtalsmässigt och karriärmässigt. Men även andra fördelar var betydande såsom geografiska placeringar som Försvarsmakten i grunden har svårt att tävla mot.
Spiken i kistan kom när Försvarsmakten satte ner foten angående pensionerna i december 2021. Pensionsavtal 2016 (PA 16) innebar en stor förändring för många piloter som redan var anställda. Piloter i Försvarsmakten har avtalsmässigt kunnat gå i pension vid 55 års ålder. Ett avtal som grundats med syfte till en form av löneväxling, men mest på grund av den påfrestning som ett stridsflygplan har på kroppen. PA 16 innebar att de som redan var anställda och var födda 1988 eller senare, blev av med sin pension över en natt utan kompensation. Försvarsmakten lovade efter denna händelse att se över pensionerna i syfte att på något sätt kompensera individerna. Men i december 2021 kom beslutet att man inte kunde göra något åt pensionerna. De berörda individernas hopp om en lösning försvann och nu blev reservalternativet att byta karriär den primära vägen framåt.
Av denna orsak sitter flygvapnet plötsligt med 30st tjänstledighetsansökningar för studier ungefär en månad innan kriget i Ukraina bryter ut. Tiden tickar på och sommaren 2022 snappar media upp krisen. Under sommaren förs diskussioner mellan arbetstagarorganisationerna (ATO) och Försvarsmakten. Det finns också en dialog mellan Försvarsmakten och arbetsgivarverket vilket är nivån som förhandlar pensionsavtalen. Några dagar efter skolstarten på universiteten, när tjänstledigheterna är ett faktum, meddelar arbetsgivarverket att de individer som blivit antagna som pilot i Försvarsmakten med avtal om 55-pension, ska få pensionen återställd genom individuella överenskommelser. Men bara just denna begränsade grupp. För kommande piloter finns fortfarande inte 55-pensionen.
Ett välkommet steg i rätt riktning. Men förmodligen insåg Försvarsmakten inte att detta bara var toppen av isberget. Flertalet piloter kom i och för sig tillbaka efter ett läsår. Men det var inte på grund av pensionen. Hösten 2022 drog med sig räntehöjningar, inflation och höga elpriser som drabbade alla. De flesta av individerna hade hus, familj och barn vilket helt enkelt medförde att det ekonomiskt sett inte gick ihop att studera.
Under hösten arbetade flygvapnet tillsammans med ATO för att hitta lösningar. Man genomförde bland annat en lönekartläggning av andra myndigheters pilotlöner. När de första löneanalyserna blev klara våren 2023 stod det klart att det var avsevärda skillnader i lönesättningen. Analysen korrelerade även med tidigare analyser gjorda av Försvarspiloternas intresseorganisation (FPI) samt Riksdagens utredningstjänst under sommaren och hösten 2022.
Under våren 2023 stod det klart att flygvapnet hade fått ett ännu större problem på halsen. Det långsamma reaktiva agerandet skapade en djup förtroendekris mellan många piloter och ledningen. Detta resulterade i att flygvapnet nu riskerade att förlora över 50 piloter till hösten.
Den stora vändningen kom dock innan midsommar. Försvarsmakten och ATO kunde presentera ett nytt avtal för piloterna. Ett avtal med nya lönenivåer som är mer rimliga gentemot andra myndigheter och även konkurrenskraftiga på arbetsmarknaden. Avtalet innebar också pensionsavsättningar för de som inte har 55-pensionen, värdesäkrade tillägg genom årlig uppräkning och tydligare samverkan mellan Försvarsmakten och ATO.
Jag är glad över att vi har nått i mål med ett nytt avtal. Flygvapnet kan förhoppningsvis andas ut och fokusera på att utföra sina uppgifter men även återbygga förtroendet för sina arbetstagare. För det är tyvärr en realitet som härstammar i hur individer upplevde Försvarsmaktens agerande under den här tiden. Hursomhelst så verkar de flesta tjänstledigheter i alla fall nu återtagna. För att knyta tillbaka till inledningen så gillar man verkligen sitt jobb och vill fortsätta i Försvarsmakten. Nu finns alla förutsättningarna till det. En stridspilot kostar ca 90 miljoner att utbilda (Försvarsmaktens siffra). Det är slöseri med skattemedel att inte ge förutsättningar för att behålla personal som man lagt ner så mycket pengar på. Dessutom finns det en erfarenhet i kollektivet som är svårare att kvantifiera men minst lika viktig att behålla för att kunna leverera effekt i luften.
Avslutningsvis skulle jag vilja belysa en del i avtalet som vi (FPI) inte fick med i avtalen men som jag tror är viktigt inte bara för piloterna utan för hela Försvarsmakten. Och det är vikten av att värdera erfarenhet. Försvarsmaktens system för löneutveckling bygger i stort på avancemang i karriären (genom att byta jobb) och inte fördjupad kompetens och erfarenhet som många gånger är ryggraden för myndigheten. I den årliga lönerevisionen (RALS) premieras prestation från en pott som principiellt täcker inflationen. Det blir därmed svårt att belöna kompetens och erfarenhet eftersom det idag inte finns något system för det. Erik Hedlund, fil dr i pedagogik och docent i ledarskap vid Försvarshögskolan, skrev nyligen om värdet av yrkeskunskaper (länk) och jag tror att Försvarsmakten behöver lägga mer fokus på värdet av erfarenhet och yrkeskunskaper i framtiden. Både vid rekrytering och för att behålla personalen.