Résumé
This document discusses Sweden’s defence industry and material procurement in light of its recent NATO membership and evolving global security concerns1. It emphasizes the need for a dual approach to planning, with short-term (1-3 years) and medium-term (5-6 years) goals.
Key Points:
- Dual Planning Horizons: Sweden needs to prepare for a potential war in Northern Europe within a few years while simultaneously planning for substantial long-term growth. This means moving away from a sequential approach to defence development.
- Impact of US Engagement: The document highlights two possible scenarios; a radical reduction of US engagement in Europe, or a continued US presence with increased European responsibility. Sweden needs to be prepared for either situation.
- Materiel Procurement: Sweden’s materiel procurement is based on a 12-year investment plan (IP) managed by the Swedish Armed Forces and a corresponding Production Plan within the Swedish Defence Materiel Administration (FMV). The IP is currently fully allocated, though it has significantly increased due to the war in Ukraine.
- Strengths and Initiatives: The Swedish defence industry is strong and has successfully met increased demands. There are numerous international initiatives to strengthen defence capabilities, such as the NATO Industrial Capacity Expansion Pledge and the EU’s European Defence Fund (EDF). Sweden holds key positions in international forums like EDA and NATO.
- The FMV APP: The document discusses the existence of an ”Alternate Production Plan” (APP) within FMV, designed to address scenarios where the standard production plan is not sufficient. The APP considers different timelines for the outbreak of war and proposes alternative actions for material production and acquisition using a boundary value analysis as an additional tool.
- Industry and Military Involvement: It is important to involve both large and small companies, as well as the armed forces in the discussions. The Swedish Air Force Chief’s five-step plan for increased innovation could be applied to all military branches.
- Risk Management: The document stresses the need to balance the risks of not being ready in time against the risks of not following standard procedures. It argues that strict adherence to all regulations can hinder rapid action, using Ukraine’s drone development as an example. The interpretation of procurement regulations should also be reviewed to enable more direct procurements.
- Importance of US Relations: Regardless of US leadership, it is crucial to maintain and strengthen the existing bilateral and trilateral (with Finland) agreements with the United States. Sweden has unique strengths such as its strong defence industry, intelligence capabilities, and collaboration with the US.
- Actions to Signal Strength to the US: The document suggests clear signals that Sweden is prepared to take action, such as committing to Saab as the lead system integrator for future fighter jets with a strong US involvement, reconsidering pilot training in Italy in favour of a US collaboration on the T7A program, and accelerating the delivery of the Blekinge class submarines as well as kicking off the work with the next submarine generation after Blekinge.
- Urgency and Prioritisation: There is an urgent need to accelerate material growth and ensure it translates to strengthened military capability. This requires clear prioritisation, calculated risk-taking, adjustments to procurement rules, financial flexibility, and strong collaboration between all stakeholders.
Conclusion:
The document emphasizes that Sweden’s NATO membership, along with the volatile global security environment, necessitates a proactive approach to defence planning, material procurement, and international partnerships. The focus needs to be on rapid capability growth and not just following established procedures, while taking calculated risks.
Sammanfattning
Detta dokument diskuterar Sveriges försvarsindustri och materielanskaffning i ljuset av dess senaste Natomedlemskap och föränderliga globala säkerhetsfrågor. Det betonar behovet av en dubbel strategi för planering för att nå en maximerad förmågehöjning på kort (1-3 år) och medellång (5-6 år) sikt.
Viktiga punkter:
- Dubbel Planeringshorisont: Sverige behöver förbereda sig för ett potentiellt krig i norra Europa inom några år samtidigt som man planerar för betydande långsiktig tillväxt. Detta innebär att man måste tona ner en sekventiell strategi för försvarsutveckling.
- Påverkan av USA:s Engagemang: Dokumentet belyser två möjliga scenarier: en radikal minskning av USA:s engagemang i Europa, eller en fortsatt amerikansk närvaro med ökat europeiskt ansvar. Sverige måste vara förberett för båda situationerna.
- Materielanskaffning: Sveriges materielanskaffning baseras på en tolvårig investeringsplan (IP) som hanteras av Försvarsmakten och en korresponderande produktionsplan som hanteras av Försvarets materielverk (FMV). IP:n är för närvarande fullt allokerad, även om den har ökat avsevärt på grund av kriget i Ukraina.
- Styrkor och Initiativ: Den svenska försvarsindustrin är stark och har framgångsrikt mött ökade krav. Det finns många internationella initiativ för att stärka försvarskapaciteten, såsom Natos löfte om industriell kapacitetsutvidgning och EU:s Europeiska försvarsfond (EDF). Sverige innehar nyckelpositioner i internationella forum som EDA och Nato.
- FMV:s APP: Dokumentet diskuterar den ”Alternativ Produktionsplan” (APP) som utarbetats mellan FMV och Försvarsmakten och som förslår alternativa åtgärder för inom den befintliga produktionsplanen beroende på när ett krig bedöms kunna inträffa. I dokumentet pekas på hur dagens APP kan tjäna som inspiration till ytterligare accelererad förmågehöjning hos Försvarsmakten givet de bägge tidshorisonterna (1-3 resp 5-6 år) med stöd av en gränsvärdesanalysmodell.
- Industri och militärt deltagande: Det är viktigt att involvera både stora och små företag, samt försvarsmakten i diskussionerna. Flygvapenchefens femstegsplan för ökad innovationsförmåga rekommenderas att utnyttjas inom alla försvarsgrenar och stridskrafter.
- Riskhantering: Dokumentet betonar behovet av att balansera riskerna med att inte vara redo i tid mot riskerna med att inte följa standardprocedurer. Det argumenterar för att strikt efterlevnad av alla regler kan hindra snabba åtgärder, med Ukrainas drönarutveckling som exempel. Tolkningen av upphandlingsregler bör också ses över för att möjliggöra mer direkta upphandlingar.
- Vikten av relationer med USA: Oavsett amerikanskt ledarskap och grad av engagemang i Nato/Europa är det avgörande att upprätthålla och stärka de befintliga bilaterala och trilaterala (med Finland) avtalen med USA. Sverige har unika styrkor som sin starka försvarsindustri, underrättelsekapacitet och samarbete med USA.
- Åtgärder för att signalera styrka till USA: Dokumentet föreslår tydliga signaler om att Sverige är berett att agera, såsom att engagera Saab som huvudleverantör/systemintegratör för framtida stridsflygplan med ett tydligt amerikanskt inslag och att söka samverkan med US Air Force avseende pilotutbildning med stöd av T7A-programmet, och påskynda leveransen av Blekingeklassens ubåtar samtidigt som arbetet med ubåtsgenerationen därefter påbörjas.
- Brådska och Prioritering: Det finns ett akut behov av att påskynda materiell tillväxt och säkerställa att det översätts till stärkt militär kapacitet. Detta kräver tydlig prioritering, kalkylerat risktagande, justeringar av upphandlingsregler, finansiell flexibilitet och starkt samarbete mellan alla intressenter.
Slutsats:
Dokumentet betonar att Sveriges Natomedlemskap, tillsammans med den volatila globala säkerhetsmiljön, kräver ett proaktivt tillvägagångssätt för försvarsplanering, materielanskaffning och internationella partnerskap. Fokus måste ligga på snabb kapacitetstillväxt och inte bara följa etablerade procedurer, samtidigt som man tar kalkylerade risker.
Inledning
Inom ramen för denna rapport kan konstateras att utfallsrummet vad avser svensk säkerhet som en nybliven alliansnation inom Nato är väldigt stort.
Någon entydig ”bästa väg” är svår att staka ut eftersom vi inte vet var vi är på väg och ”resmålet” och villkoren på resan dit i mångt och mycket kommer att påverkas av såväl USA som EU:s övriga nationer, Ryssland, Kina m.fl.
I ett försök att kondensera ner några reflektioner och rekommendationer för försvarsindustri och materielanskaffning kan en utgångspunkt tas i några av rapportens bärande element.
För det första rekommendation i mellanrapportens Del I, två parallella planeringshorisonter:
Såväl NATO, EU som Sverige måste förbereda sig för det värsta scenariot, för svensk del främst ett krig i norra Europa inom några år.
Svensk planering och genomförande måste därför samtidigt arbeta med dubbla tidshorisonter:
En snabb, inom 1–3 år, för att i huvudsak inom ramen för existerande och påbörjad organisation öka försvarsförmågan.
En annan, inom 5–6 år, som bäddar för en substantiell tillväxt t ex genom omfattande materielbeställningar, officersutbildning, utbyggnad av infrastruktur mm.
Den nuvarande inriktningen med så kallad sekventiell tillväxt, först göra det ena och sedan det andra, är i grunden att blunda för de risker omvärldsutvecklingen innebär.
För det andra den tvådelade ansats som framgår i denna del av rapporten, Del II, om Militära konsekvenser kring möjliga vägar för USA:s handlande under president Trump vad avser militärt engagemang i Europa:
De två övergripande händelseutvecklingar, kopplat till de säkerhetspolitiska resonemangen ovan vilka bedöms som mest omvälvande, men ändå rimligt sannolika ur militär synvinkel, och därmed måste kunna hanteras bedöms vara:
- USA minskar sitt engagemang radikalt i Europa, och Nato radikalt, varvid Europa i allt väsentligt får hantera sin egen säkerhet, samt
- USA:s engagemang i Europa består, där dock Europas motprestation består i att Nato utvecklas mot en allians med global förmåga.
Grundläggande faktorer och planeringsmetodik
Anskaffning av materiel sker sedan några år utgående från Försvarsmaktens tolvåriga investeringsplan (IP) och belastar anslaget 6.1.3. För 2025 uppgår detta anslag till 59,5 miljarder kronor och det är uppdelat i två anslagsposter, 6.1.3.1 vilket disponeras av Försvarets materielverk (FMV) och 6.1.3.2 vilket disponeras av Försvarsmakten. De större systemen såsom JAS 39E, Ubåt Blekinge, Divisionsartilleri mm hanteras i princip alla inom 6.1.3.1 som är den klart dominerande anslagsposten med 46,9 miljarder under 2025.
Utöver vissa reserver är investeringsplanen helt fylld för hela perioden och för de fyra till sex närmaste åren är också mycket stora delar av den beställd av industrin. Detta är en begränsande, men inte hindrande faktor när man studerar alternativa möjligheter i det korta perspektivet. Man måste också hålla i minnet att Rysslands angreppskrig mot Ukraina har lett till att den totala omfattningen av planen har stigit drastiskt de senaste åren och det som har lagts in tidigt till stor del är sådant som bedöms kunna levereras från industrin och också kunna ge snabb effekt hos krigsförbanden.
Att primärt FMV och den svenskbaserade industrin kunnat svara upp mot dessa ökande volymer är imponerande i sig och är ett kvitto på att den svenska industriella förmågan och våra möjligheter att göra omfattande internationella upphandlingar är en stor styrka och tillgång.
Pågående goda initiativ och arbeten
Regeringen, i princip oberoende av det regeringsskifte som skedde under 2022, har också starkt drivit frågan kring internationella samarbeten och initiativ. Sverige har som ett resultat av såväl politiska som myndighetsdrivna initiativ erhållit tunga positioner i flera internationella fora. Sålunda är generaldirektören (GD) för FMV sedan 1 januari 2024 ordförande i EDA:s (European Defence Agency) styrelse i materieldirektörsformat, EDA CNAD (Conference of National Armaments Directors). Motsvarande position i Nato CNAD innehas av finskan Tarja Jaakkola. Generallöjtnant Dennis Gyllensporre är ytterligare ett exempel då han den 1 januari 2025 tillträdde som ordförande för Natos DIANA som har till uppgift att stödja civila företag att bidra till utvecklingen av den militära förmågan med hjälp av ny teknik (DIANA = Defence Accelerator for the North Atlantic).
Det råder ingen större brist på olika initiativ för att på olika sätt försöka öka takt och resultat inom försvarsindustriområdet och innovation, det senare inte minst inspirerat av vad Ukraina (och faktiskt till del även Ryssland) lyckats åstadkomma under pågående krig. Det tydligaste exemplet på detta är den smått explosionsartade användningen av drönare på bägge sidor i konflikten där drönarna gått från att vara en exklusiv resurs till att bli en förbrukningsvara i stil med ammunition. Till skillnad mot ammunitionen så utvecklas dock drönarnas funktion och användningsområden i en rasande fart och kampen mellan medel och motmedel blir väldigt tydlig.
Några av de initiativ som bör nämnas är:
Nato
Nato Industrial Capacity Expansion Pledge – syftar till att stärka försvarssamarbeten inom alliansen och till att förstärka förmågan hos alliansens medlemmar samtidigt som fortsatt stöd ska kunna ges till Ukraina.
Nato Defence Critical Supply Chain Security Roadmap – syftar till att säkra upp försörjningskedjorna av råvaror, materiel och förnödenheter till alliansen för att undvika påverkan av förmågan till avskräckning och försvar.
Nato Production Action Plan – syftar till att koordinera behov, hantera industriella utmaningar samt att öka interoperabilitet. Detta sker bland annat genom så kallade High Visibility Projects.
Nato Industry Fund (NIF) – syftar till att kunna finansiera startups och företag som är engagerade inom ”deep tech” såsom AI, kvantteknik, nanoteknik m fl avancerade teknologier. Att notera är att USA, Kanada och Frankrike ej deltar i NIF.
EU
European Defence Fund (EDF) – syftar till att stödja forskning och utveckling inom försvarsområdet genom att promota försvarsföretagssamarbeten (inkluderande små- och medelstora företag – SME), öka förmågeutveckling genom investeringar samt att hjälpa företag att utveckla högteknologiska förmågor och system.
Defence Industry Reinforcement through Common Procurement (EDIRPA) – syftar till att åstadkomma gemensamma upphandlingar i skenet av Rysslands angreppskrig mot Ukraina för att omhänderta angelägna förmågebehov.
European Defence Industry Strategy (EDIS) – Syftar till att stärka den europeiska försvarsindustriella och teknologiska basens konkurrenskraft och beredskap samt att stärka försörjningstryggheten på den inre marknaden. Utöver detta syftar strategin även att stärka Ukrainas försvarsteknologiska bas.
Act in Support of Ammunition Production (ASAP) – syftar till att omedelbart öka produktionskapaciteten av artilleriammunition och robotar inom EU inkluderande att säkra upp försörjningskedjorna för denna typ av produkter.
Sverige-USA
Statement of Intent (SoI) – tecknades bilateralt mellan Sverige och USA 2016. Avtalet reglerar gemensamma ansträngningar inom fem huvudområden; nå ökad interoperabilitet, träning och övningar, försvarsmaterielsamarbete, forskning och utveckling samt gemensamma frågeställningar i multinationella operationer.
Det bilaterala SoI:et med USA kompletterades 2018 med ett trilateralt SoI som även inkluderar Finland. Detta uppdaterades så sent som i mars 2023.
DCA (Defence of Cooperation Agreement) som möjliggör ett mer kontinuerligt samarbete genom att reglera förutsättningarna för amerikanska styrkor att verka i Sverige och på svenskt territorium. DCA trädde i kraft i augusti 2024.
Under 2024 undertecknade även Försvarsmakten tillsammans med US EUCOM ett Letter of Intent (LoI) inom ramen för avancerat cyberförsvar.
Sverige nationellt
Vad gäller nationella dokument som påverkar materielförsörjningen så finns det ett antal styrande dokument med hög aktualitet som kan lyftas fram.
”Inriktning för militärt försvar 2025-2030” – vilket gäller samtliga sju försvarsmyndigheter och har ett kapitel som hanterar materielförsörjning och ett kapitel som hanterar forskning, utveckling, försvarsinnovation och digitalisering.
”Inriktning för civilt försvar 2025-2030” – vilket är utgivet till 61 myndigheter. Det framgår tydligt i inritningen att det är det väpnade angreppet som är dimensionerande för planering och åtgärder för att stärka det civila försvaret.
Kommande Försvarsindustristrategi ”FINDUS” – vilket bedöms sätta Natos och EU:s strategidokument i en nationell kontext. Strategin angavs innan julen 2024 att vara nära sitt slutförande.
Vad gäller en ren strategi för materielförsörjning finns inte någon sådan på plats. Frågan utreddes grundligt och förslagen framlades i SoU 2022:24 under rubriken ”Materielförsörjningsstrategi – För vår gemensamma säkerhet”. Utredningen fick dock på grund av tidsskäl avgränsa bort konsekvenserna av ett svenskt Natomedlemskap vilket har bidragit till att någon materielförsörjningsstrategi inte fastlagts i formell mening. Det sagt så är innehåller dock kapitlen i ovan nämnt ”Inriktningsbeslut för militärt försvar 2025–2030” kärnan i förslagen från SoU 2022:24 kompletterade med Natomedlemskapets konsekvenser varför det idag inte är någon direkt brist att strategin inte existerar.
Skymmer skogen träden?
Sammantaget råder det således ingen brist på övergripande strategier, inriktningar och styrdokument. Lägger man samman dem alla nästan bildar de nära nog en skog av möjligheter och prioriteringsbehov för Försvarsmakten, FMV, FOI och de andra huvudaktörerna. Frågan blir därför – hur hittar vi de träd i denna skog som faktiskt har potential att ge en snabbare total förmågetillväxt än att bara låta verksamheten rulla på över hela bredden.
Förmågan att hitta och prioritera rätt initiativ, åtgärder och anskaffningar blir därför mycket viktig, inte minst i skenet av den tidsnöd vi befinner oss i.
I samma anda måste vi också fråga oss hur vilka förändringar vi skulle behöva göra kopplat till USA:s fortsatta engagemang inom Nato/relativt Europa under president Trumps ledning.
FMV APP som inspirationskälla?
Inom FMV väcktes för ett antal år sedan frågan kring en ”Alternativ produktionsplan” eller APP. Den återfinns inte på ”Appstore” men väl i hemligskåpen inom såväl Försvarsmaktens som på FMV. Existensen av planen är inte hemlig men väl innehållet.
Grundidén med en APP var (och är) att ha en genomtänkt handlingsplan för olika tänkta lägen när ordinarie produktionsplan inte längre fullt ut är relevant.
APP:en utgår från den ordinarie produktionsplanen men sätter denna i ett antal olika tidsperspektiv där nedanstående är tre principiella exempel.
- Krig utbryter i absolut närtid.
- Krig förväntas utbryta om 4-6 månader.
- Stor risk att krig förväntas/kan utbryta om x år.
Utgående från dessa tidsperspektiv på krigets utbrytande skissas ett antal olika alternativ för den pågående och planerade produktionen för enskilt materielsystem/enskild beställning med syfte att kunna fokusera produktionsresurserna till sådana åtgärder som blir klara i tid för att ge effekt i kriget. Nedan anges fem exempel på typåtgärder som kan diskuteras:
- Fortsätt som planerat.
- Forcera slutförandet.
- Avbryt genomförandet helt eller delvis.
- Genomför i mån av tid.
- Genomför åtgärder som inte finns i planen men som ger effekt och möter tidskraven.
Ett teoretiskt exempel som användes när planen först diskuterades kring 2020 var att i fall 1 och 2 ovan merparten av resurserna hos Saab som då ägnade sig åt Gripen E respektive ubåt typ Blekinge (A26) borde styras om (i princip avbrytas) till att maximera tillgänglighet, kompletterande vapenintegrationer mm på Gripen C/D respektive befintliga ubåtar av Gotlands- och Södermanlandtyp. Skälen bakom det förslaget var helt enkelt att vare sig Ubåt typ Blekinge eller Gripen E skulle kunna ha bidragit med någon som helst operativ nytta i ett krig som bedömdes bryta ut max ett halvår bort i tiden. Analogt med det borde översyner av typen RENO/REMO på stridsfordon forceras och kompletterande reservdelasanskaffning/tillverkning ske snarast möjligt för att kunna hålla flottan av Stridsfordon 90 i drift i så stor utsträckning som det bara var möjligt.
Till att börja med fördes dessa resonemang internt inom försvarsmyndigheterna även om ett exekverande av en sådan självfallet ställer krav på överenskommelser med försvarsindustrin i förväg för att kunna sättas i verket.
I vilken utsträckning APP:en har använts inom ramen för nuvarande säkerhetspolitiska situation och Rysslands fullskaliga försök att ta Ukraina med våld är inte känt av författaren till denna rapport. Om det vore känt skulle det hursomhelst vara en hemlig uppgift så det låter sig inte kommenteras här.
Vad skulle kunna göras?
Oaktat tidigare planering återstår det fortfarande mycket som skulle kunna göras om frihetsgraderna i systemet kunde ökas och den samlade kraften mellan myndigheter och industri kunde ”släppas loss”.
I en sådan ansträngning ligger att på allvar kunna utmana de processer som under lång tid byggts upp av såväl stat som industri för att ge god kontroll ur en rad aspekter. Dessa är inte minst ekonomiska men även funktionella och säkerhetsmässiga där vi helt enkelt inte ”haft råd” att misslyckas.
Riskhantering kommer således att ha en avgörande roll för att kunna lyckas.
Vi måste klar av att ställa olika risker mot varandra. Vad är risken för vår förmåga om vi inte är klara i tid (tre alternativt sex år) behöver ställas mot riskerna det kan innebära att inte följa alla processer och andra regelverk såsom bestämmelser. Ekonomiska regelverk, bestämmelser om ackreditering och IT-säkerhet, utbildningskrav och certifieringar mm. Alla vällovliga var och en för sig och om tid finns men tillsammans direkt hindrande för snabb hantering. Viktigt att påpeka är att det inte handlar om att vara dum och vårdslös men att våga utnyttja sitt sunda förnuft och inte slaviskt följa alla riskminimerande bestämmelser vi till stor del ålagt oss själva. Man kan beakta att om Ukraina hade följt våra bestämmelser kring IT-säkerhet och ackreditering i sin drönarverksamhet hade det system av snabba innovationer och anpassning till stridsfältet, som vi alla hyllar, i princip inte existerat. Det tål att tänka på.
För en ökad snabbhet behöver också tolkningen av regelverket kring upphandling ses över, och på sikt kanske även modifieras. I Materielförsörjningsutredningen (SoU 2022:24) anges att synen på vad som bör vara ett väsentligt säkerhetsintresse för Sverige är ”Förmågan att enskilt och tillsammans med andra, inom och utom landet försvara Sverige mot väpnat angrepp”. Då utredningen skrevs innan Natointrädet kan tolkningen av detta utökas och i stället avslutas med ”…försvara Sverige och Nato mot väpnat angrepp…”
Då upphandlingsmässigt ett väsentligt säkerhetsintresse faller inom EU-fördragets artikel 346.1 medger det, rätt hanterat, en riktad upphandling. Med stöd av detta skulle regeringen, i sken av omvärldsläget, kunna ge att de upphandlande försvarsmyndigheterna (primärt Försvarsmakten, FMV, FortV och FOI) mandat att själva avgöra vilka av alla upphandlingar som kan genomföras som riktade upphandlingar, inte enbart till svenskbaserad industri. Skulle detta ifrågasättas av någon så gäller det att på alla nivåer stå stadigt och säga att ”vi gör som vi anser situationen kräver till skydd av Sverige, Nato och Europa”.
En approach
En metod som används i ingenjörsmässiga sammanhang är att studera gränsvärden i form av maximalt och minimalt indata inom ett givet problem. Bortom gränsvärdena finns inga lösningar men mellan dem kan det finnas många olika lösningar.
I praktiken går det aldrig att med ändliga resurser maximera alla utfall, det blir alltid en avvägningsfråga hur att hitta rätt balans. Men, studiet av gränsvärdena är ändå intressant för det kan finnas komponenter som kan maximeras även om de inte var tänkt så från början.
Detta är helt säkert fallet i nuvarande tolvåriga investeringsplan och det kommer att vara lika säkert i den investeringsplan som Försvarsmakten lämnar in i början av mars inom ramen för budgetunderlaget för år 2026.
En approach för att vaska fram alternativa lösningar bör komplettera det ordinarie arbetet. Den grupp som tar sig an detta behöver vara sammansatt av alla aktörer, dvs Regeringskansliet, Försvarsmakten, FOI, FortV, Försvarets materielverk och aktuella leverantörer.
Här är det viktigt att inte enbart jobba med de stora företagen utan även mindre företag behöver tas in i diskussionerna. De bägge branschorganisationerna SOFF (Säkerhets- och Försvarsföretagen) samt SME-D (branschförening för företag med mindre än 250 anställda) bör här kunna ges en koordinerande roll.
De frågor som bör ställas vid denna typ av möten är:
Liggande beställningar
- Håller leveransplanen för det som redan är beställt för de närmaste tre och sex åren?
- För den materiel, där planen inte håller, vad skulle krävas för att få den att hålla? Konsekvenser för annan materiel (för att kunna prioritera ur ett förmågeperspektiv)?
Liggande och icke existerande beställningar (såväl system/reservdelar/utbytesenheter) till 2028
- Vad skulle ni kunna leverera som ger effekt i Försvarsmakten under 2028 även om det idag inte är beställt men ni fick en beställning senast i juni 2025?
- Motsvarande fråga men som hanterar utökade beställningar i antal eller tidigarelagda leveranser beställningar där den avtalade leveranstiden ligger bortom 2028.
- Vilka faktorer ser ni som gränssättande och hur kan dessa gränser minimeras/undanröjas (nedprioritering av andra leveranser, långvariga granskningsprocesser mm)?
- Vilka konsekvenser skulle detta ge på övrig produktion?
- Finns det någon produktion som helt kan/bör avbrytas?
- Hur kan detta hanteras kommersiellt/juridiskt?
Liggande och icke existerande beställningar (såväl system/reservdelar/utbytesenheter) till 2031
I grunden kan samma frågor ställas mot det längre tidsperspektivet fem till sex år som ovan och då rikta in sig på vad skillnaderna då skulle bli jämfört med det kortare tidsperspektivet på två till tre år.
Efterarbete och beslut
När dessa gränsvärdesanalyser genomförts finns ett bra underlag för att kunna fatta väl avvägda beslut om justeringar och/eller kompletteringar av nu liggande plan. Här bör regeringen ha en beredskap för att kunna fatta beslut om ekonomiska tilläggspaket för sådan verksamhet som inte kan inrymmas i den närtida ekonomin. På samma sätt måste de upphandlade myndigheterna hantera de kommersiella/juridiska risker det innebär att frångå mödosamt framförhandlade kontrakt och väga dem mot de förmågehöjning som kan uppnås vid en justering av beställningen i fråga.
Försvarsgrenarna och stridskrafterna
På samma vis som det är viktigt att få med de mindre företagen är det väldigt viktigt att ta med försvarsgrenarna och förbandsnivån i dialogerna. Många problem och utmaningar som finns och är identifierade ute i förbandsverksamheten har svårt att nå fram till de större processerna. Flygvapenchefen Jonas Wikman har i en mycket intressant artikel som publicerades den 20 december 2024 på bloggen ”Militär debatt” pekat på ”En plan för förstärkt innovationskraft”. Den skulle med små eller inga förändringar kunna tillämpas hos övriga försvarsgrenar och stridskrafter och utgöra ett effektivt sätt för Försvarsmakten att driva på innovation och förmågeutveckling. Flygvapenchefen anger en plan i fem steg:
- Fler innovationsdagar och mötesplatser på förbandsnivå.
- Stärkta strukturer för kultur och innovation.
- Metod och processtöd för innovation.
- Ett snabbspår med avdelade resurser för innovation.
- Säkerställ att innovationsförmåga är en del av krigsförbandens förmåga.
Påverkas allt detta av vad USA gör?
Självfallet kommer Västeuropas agerande att påverkas i hög grad av hur USA:s engagemang i Nato utvecklas under president Trumps ledning.
Att det svenska försvaret behöver stärkas så fort som möjligt förändras dock inte men kraven på förbansinnehåll med tillhörande materiellt innehåll kan säkert komma att förändras. Det är dock svårt att se att någon försvarsgren/stridskraft skulle kunna nedprioriteras, snarast kommer kraven på kraftiga ökningar att ske över hela linjen armé, marin, flyg, ledning och logistik. Vi står då med stor sannolikhet i en situation som kommer at kräva 4–5 % av BNP till det militära försvaret.
Jämfört med många andra mindre länder i Europa har Sverige ett bättre läge i och med att vi inte byggt upp hela vårt försvar på att faktiskt vara medlemmar i Nato.
Uppbyggnaden av vårt samarbete med USA har skett på bilateral basis (och trilateralt med Finland). De befintliga avtalen kommer att öka i vikt om USA minskar sitt fotavtryck i Nato. Det är därför av stor vikt att aktivt vårda dessa avtal med innehåll helt oaktat vilken administration som sitter i Washington.
Med president Trump gäller dock att vara mycket tydlig att påtala de synnerligen starka band som funnits och finns med USA under lång tid och vilka positiva effekter USA får av dessa.
Det går att göra listan lång men några saker bör tydligt framhållas
BAE Systems, med huvudkontor i Falls Church just utanför Washington DC, sitter på toppen av ett multinationellt bolag där såväl BAE Systems Bofors som BAE Systems Hägglunds befinner sig. Två av våra viktigaste försvarsföretag är med andra ord ”svenskamerikaner” redan från start. BAE Systems Bofors har i sammanhanget haft en mycket stor del i utvecklingen av den intelligenta artillerigranaten M 982 Excalibur tillsammans med amerikanska myndigheter och företag.
Saab och dess högteknologiska samarbete med USA på många plan. Det faktum att Saab tillsammans med Boeing utvecklat, och bidrar i produktionen, av det avancerade träningsflygplanet T-7A till amerikanska flygvapnet har fått alldeles för lite uppmärksamhet i Sverige men är en mycket stor bedrift. US Air Force har köpt 350 flygplan. Utöver det har Saab haft stora försäljningsframgångar på radar-, sensor, och träningssidan hos US Navy, US Marine Corps, US Army och US State Departement.
Utöver det industriella samarbetet som självfallet kan utvecklas ytterligare, såväl med de större företagen som med det mindre, ligger Sverige där vi ligger i förhållande till Ryssland och vår förmåga till underrättelseinhämtning via FRA tillsammans med resurser ur flygvapnet och marinen kommer alltid att vara en exklusiv och värdefull tillgång.
Självförtroende och styrka
Sverige har en omvittnat stark försvarsindustri och vi framhåller ofta att vi är unika som ett litet land men som ändå har förmågan att utveckla och producera stridsflygplan, ubåtar, robotar och kvalificerade stridsfordon där de senare visat sig hålla måttet mer än väl på ukrainsk sida i kriget mot Ryssland.
Den typen av styrka är något som stormakternas ledare respekterar och det är en styrka som i det säkerhetspolitiska läge vi nu befinner oss i vi behöver bygga vidare på med ett offensivt och självsäkert agerande och absolut inte själva ifrågasätta.
Visavi USA gäller det att industriellt fortsätta vara en intressant och kompetent partner som kan bidra till USA:s egen förmåga och samtidigt ge vårt eget försvar unika förmågor och system som inte kan erhållas någon annan stans.
Det finns en tendens i Sverige att vara extremt oroliga för Donald Trump och vad han kan tänkas göra och inte göra. Det kan det säkert finnas skäl till men vi kommer i alla lägen att vara bättre rustade att hantera honom och även andra världsledare om vi agerar med självförtroende och styrka och visar att vi har något att komma med och också engagerar oss i åtgärder – och inte bara vackra ord.
Om USA på allvar skulle minska sitt engagemang inom Nato måste vi kunna öka utbytet med USA än mer med stöd av redan befintliga och avtal och även utveckla dessa. Men vi måste framför allt fylla avtalen och verksamheten med innehåll till gagn för bägge ländernas nationella säkerhetsintressen (och också ha med Finland i diskussionen).
Härvid skulle vi kunna skicka några mycket starka signaler till USA redan de närmaste två åren. Exempel på budskap som kan övervägas är att vi är beredda till:
- Forcerad produktion (successivt ökad skiftgång mm) av JAS 39 E fört att så snabbt som möjligt öka flygvapnets samlade numerär av JAS 39 C/D och 39 E.
- En tidig fotnedsättning i Vägval stridsflyg där vi klart deklarerar att Saab kommer att vara ansvarig systemintegratör och leverantör för flygplangenerationen efter Gripen E, men att vi samtidigt söker ett nära samarbete med Boeing som bygger vidare på uppnådda resultat och skapat förtroende inom T7A-programet.
- En omprövning av inriktningen att utbildning av stridspiloter ska ske i Italien och förlägga den i USA i samverkan med US Air Force på just T7A – som vi dessutom skulle kunna ”låna hem” ett antal av.
- En tydlig fotnedsättning i ubåtsfrågan som klart deklarerar att nästa generations ubåtar kommer att utvecklas av Saab Kockums samtidigt som maximala ansträngningar görs för att leverera Blekingeklassen snarast möjligt med en successivt ökad skiftgång (med målet att arbeta 24/7 i produktionen) på varvet i Karlskrona. Det aktiva samarbetet mellan svenska marinen och US Navy i Östersjön säkras därmed upp under överskådlig tid.
- Lansera en fortsatt utveckling inom ammunitions- och vapenområdet inom BAE-koncernen.
- Verka för ett gemensamt program för att kunna ersätta CV-90-familjen med en kombination av bemannade/obemannade stridsfordon från någon gång på 2040-talet.
- Klä på avtalen om utökad samverkan inom cyberområdet med prov och försök samt förbandsinförande av förmågor och avancerade teknik, bland annat inom AI.
Avslutning
Sveriges säkerhetspolitiska förutsättningar har avsevärt förbättrats genom vårt Natomedlemskap. Vi ingår nu i en allians med en musketör-idé; ”En för alla – Alla för en”.
Rysslands anfallskrig mot Ukraina och de imperiemässiga yttranden som kommer från president Putin visar också att det är bråttom att stärka vår och alliansens förmåga.
Samtidigt finns det en oro för att alliansens starkaste partner, USA, vänder sig mer inåt och i riktningen mot Kina/Asien och i varierande grad kan komma att överlåta Europas säkerhet betydligt mer åt Europa än vad som varit fallet sedan 1945.
Som en av de svenska styrkorna finns vår i landet befintliga försvarsindustri. Vi måste agera på ett sätt som ökar denna styrka än mer.
Det är bråttom. Vi behöver se över möjligheterna till att ytterligare accelerera den materiella tillväxten och också säkerställa att den leder till att den militära förmågan stärks så snart det är möjligt.
Gemensamma diskussioner, analyser och aktiva åtgärder mellan politiken, Försvarsmakten, FMV, övriga försvarsmyndigheter och industrin kan underlätta detta om
- vi är beredda till tydliga prioriteringar tidsmässigt av leveranser,
- vi vågar ta kalkylerade risk i betydligt större omfattning inom ett antal områden för att kunna nå snabb förmågetillväxt,
- vi justerar vår tolkning av upphandlingsregelverket,
- vi skapar en ökad ekonomisk flexibilitet över/mellan åren,
- vi är beredda att avdela ytterligare ekonomiska tillskott utöver vad som nyligen beslutats i Försvarsbeslutet,
- vi vårdar och aktivt driver våra avtal med USA (oaktat vad USA gör kopplat till Nato),
- vi utnyttjar och prioriterar de verktyg och mekanismer som finns inom NATO och EU, samt om
- vi tar initiativ i ett antal större frågor och visar självförtroende och styrka.
Konteramiral (PA) Thomas Engevall är idag verksam som styrelseledamot och rådgivare till ett antal försvarsföretag. Han är även reservofficer på deltid med anställning på Försvarsstaben. Han har tidigare varit chef för Ledningsstaben på Försvarets materielverk och försvarslogistikchef inom Försvarsmakten. Han är ledamot av Kungl. Krigsvetenskapsakademien och hedersledamot av Kungl. Örlogsmannasällskapet.