I den sista (!) uppförsbacken mot valdagen gör allianspartierna ett litet ryck och lägger in ytterligare 300 MSEK/år i perioden 2015-2018 enligt morgonens artikel på DN Debatt.
Det är tydligt att försvarsfrågan börjar röra på sig i väljarkåren, om än lite sent. Det är också en styrka att regeringspartierna lämnar ett gemensamt besked i frågan, vilket oppositionen inte mäktar med. (S) anammade också med gårdagens besked om (då) lika satsningar regeringens hållning: I den takt ekonomin medger. Detta mantra är förstås en fråga om prioriteringar och försvarsfrågan borde i skärpt omvärldsläge klättra förbi andra utgiftsområden.
Trots detta är tyvärr beskedet helt otillräckligt. Det militära försvaret får alltså idag ytterligare 7 promille i förstärkning med hänvisning till Rysslands aggression. Talet om det allvarligaste läget i Europa sedan andra världskriget ger oss inte en relativ styrka som motsvarar försvaret 1945, utan en liten tidigareläggning av det försenade 2009-försvaret.
Oklart är också hur förstärkningen ska finansieras. Ännu en omfördelning från det internationella anslaget eller ytterligare höjningar av parkeringsböter?
300 MSEK/år är förstås mycket pengar, men i sammanhanget lite. För att klä detta i konkreta termer så kommer här några exempel:
– Kostnadsersättningen för att öva all arméns personal i ytterligare 11 dygn när FM Org 18 är utbyggd. Inga övningskostnader inlagda. ELLER
– Lönekostnader för att hålla knappt ytterligare 900 soldater anställda. (FOI anger det strukturella underskottet för personal till 1,5-2 GSEK/år vid utbyggd organisation och regeringen lämnar i sin artikel inget svar om den tar tillbaka sitt tidigare beslut om minskningar av Försvarsmaktens lönekostnader på 500 MSEK/år) ELLER
– Köpa ytterligare 60 splitterskyddade rullflakslastbilar eller 6250 automatkarbiner med tillbehör. ELLER
– Köpa 4 stycken autonoma minröjningsfarkoster till flottan
Istället för strategiska lösningar fortsätter politiken med taktiska ingrepp på detaljnivån. Igår annonserade Ryssland att man kommer att ändra sin doktrin för att möta det säkerhetshot som man menar att NATO utgör. Dessutom undslapp Kreml sig att morgondagen kommer att bli en kapplöpning om energiresurser.
Det innebär att spänningen i vårt närområde kommer att öka ytterligare relativt än vår uppfattning idag. I Östersjön går en stor del av den ryska oljehandeln på fartyg liksom möjligheterna att transportera gas i bland annat Nordstream. President Obama besöker idag Estland, där NATO har en direkt landgräns mot Ryssland.
Eftersom Ryssland har ett sådant beroende av Östersjön för sin varuhandel är det ett naturligt område för NATO:s medlemsstater i händelse av kris att kunna tillgripa en gammal krigföringsmetod: Blockaden. Ryssland har samtidigt ett intresse av att stänga ute marinsstridskrafter vid Östersjöutloppen för att kunna operera mer ostört i området Finland-Polen.
På längre sikt vet vi dessutom att betydelsen kommer av Arktis kommer att öka kapitalt för Ryssland, men även Kina med tanke på transportlederna som öppnas. President Putin har varit tydlig med att i Arktis finns Rysslands framtid.
Här finns en stor skillnad mellan de stora staterna och Sverige efter kalla krigets slut. Stormakterna sätter upp doktriner och försöker sedan att finansiera dessa för att uppnå de uppsatta målen. Vi gjorde det också i perioden 1945-1991, även om det tunnades ut de sista 20 åren.
Vad riskerna i omvärlden och de egna målen kräver istället för vad ekonomin medger är det som Sverige behöver idag och i morgon som utgångspunkt för diskussionen om utformningen av försvaret. Men, det kommer att dröja om vi studerar empirin mellan 2008 till 2014.
Tills vidare får vi vänta och se om Socialdemokraterna glömde visa ett papper vid gårdagens presskonferens.