Av Johan Wiktorin, avdelning I
I december 2004 begick den dåvarande regeringen Persson ett stort misstag. Utan sakinvändningar i beslutsunderlagen från den dåvarande militärledningen, så drev regeringen igenom en proposition som innebar en nedläggning av Gotlands regemente och dess mekaniserade brigad. Gotland blev i det närmaste ett militäroperativt vakuum. Visst finns det en lätt beväpnad hemvärnsbataljon och tillfälliga baseringsmöjligheter för en handfull flygplan eller fartyg kvar på ön. Men i praktiken finns inga kvalificerade förband kvar på Gotland idag som motsvarar andra aktörers förband i första linjen. Gotlands relativa miltära styrka idag motsvarar den som fanns 1808 när den ryske konteramiralen Bodisco landsteg på den försvarslösa ön.
Ön har med sitt läge mitt i Östersjön en stor betydelse för genomförandet av militära operationer i området och för försvaret av vårt land. Denna betydelse har ökat de senaste decennierna i takt med den militärtekniska utvecklingen. Med kvalificerade robotar på Gotland kan man idag behärska huvuddelen av Östersjön, både i luften och på havet. Kungl Krigsvetenskapsakademin redovisade nyligen en studie om solidaritetsförklaringen ur ett militärt perspektiv. Denna visade att avsaknaden av kvalificerade förband från början på Gotland är svårt begränsande för Sveriges möjligheter att operera militärt. Vi behöver därför stärka en permanent, kvalificerad närvaro på Gotland.
Problemet med den nuvarande situationen är trefaldigt:
För det första är vi i ett läge, där vi strategiskt kommer bli uppfattade som att vi blir mer utmanande om vi flyttar tillbaka kvalificerade resurser. Nu vet ju alla svenskar att ingen svensk regering avser att anfalla någon i närområdet, men perceptionen i omvärlden kan vara annorlunda när vi flyttar fram våra positioner. Det kan därför användas som argument för andra att öka sin militära närvaro i vårt närområde. Detta är ett bortglömt handikapp som konsekvens av 2004 års försvarsbeslut.
Det är också som jag tidigare har varit inne på ett ogynnsamt militäroperativt läge att inte finnas på Gotland från början. Eftersom ön inte har ett kvalificerat försvar blir det också frestande för andra aktörer att behärska detta hangarfartyg i Östersjön i händelse av en konflikt i vårt närområde. Gotlands betydelse är snarlik för alla andra aktörer generellt sett. Att någon annan skulle vara så fräck och viljestark att denne satte sig på Gotland med några bataljoner skulle innebära att vi på egen hand inte skulle kunna ta tillbaka ön på lång tid (månader-år). Då skulle sannolikt skeendet redan vara över med negativt utfall för våra intressen.
I slutändan är det här också en ekonomisk fråga. Ingen har räknat på hur mycket dyrare det är att designa ett försvar som inte opererar från Gotland dagligen i större utsträckning, än om vi skulle göra det. Högst troligt tänker vi inte i sådana banor, utan filtrerar denna begränsning i ett kameralt filter. Det innebär att vi en dag riskerar att få betala mycket pengar för att hastigt kompensera detta.
Vad skulle vi då kunna göra i detta läge?
Jag tror inte att vi kan sätta upp ett nytt regemente på Gotland med den ekonomiska ram som vi har till vårt förfogande. På kort och medellång sikt bör vi därför göra åtgärder som bland annat gör det möjligt att senare bygga ut militär infrastruktur, om det skulle krävas. Dessa åtgärder kostar förstås pengar och skulle kräva lite omprioriteringar i nuvarande planering. Här är några förslag:
Vi skulle kunna skapa ett mindre utbildningscentrum på Gotland, där vi regelbundet skulle kunna öva förband ur alla försvarsgrenar. Detta föreslogs inför försvarsbeslutet 2004. Vi skulle också kunna förstärka Hemvärnet/Nationella skyddsstyrkorna genom att ge dessa stridsfordon liksom granatkastare. I år är det 200 år sedan vi satte upp Gotlands Nationalbeväring efter erfarenheterna 1808. Med stärkta lokala styrkor skulle vi höja tröskeln för potentiella motståndare.
Den kanske viktigaste åtgärden skulle vara att krigsplacera och mobilisera en kvalificerad luftvärnsbataljon på Gotland, som skyddas av ovan nämnda Hemvärnet/Nationella skyddstyrkorna. Jag talar nu inte om de luftvärnssystem vi har, utan om en helt ny anskaffning för att kunna utnyttja öns läge i Östersjön. Ett sådant system bör ha en räckvidd på minst 250 km. Då kan dessa behärska ett tillräckligt stort område och understödja våra flygplan och fartyg i området. En sådan kombination skulle avsevärt stärka vårt luftförsvar. Vad ett luftförsvar betyder i modern krigföring har vi alla kunnat iaktta i Libyen det senaste halvåret. Intressant nog så täcker de nya högpresterande ryska luftvärnsbataljonerna i Kaliningrad luftrummet över Gotland från och med början av 2012.
En annan möjlig åtgärd skulle vara att anskaffa några större aerostater. Dessa vajerförsedda luftskepp har genomgått en enorm utveckling det senaste decenniet. Det är en av de idéer som fanns i det Nätverksbaserde försvaret (NBF) som visat sig vara mest livskraftigt. Svävande på några tusen meters höjd ger dessa en väldigt stor räckvidd för allehanda sensorer och därmed en bättre underrättelsebild. De skulle dessutom kunna utgöra en viktig komponent i en gemensam sjö- och luftövervakning i Östersjöområdet för civila ändamål.
Jag anser att vi ännu har tid på oss att diskutera och fatta ett klokare beslut om Gotlands militära framtid. Jag inser också att de föreslagna åtgärderna inte kan genomföras samtidigt i morgon. Men, jag skulle vilja fråga våra politiker följande:
Vilken betydelse tillmäter ni Gotland för svensk säkerhet, och vad är ni beredda att besluta er för de närmaste åren för att stärka vårt militäroperativa utgångsläge på Gotland?
Om vi bara låter sakernas tillstånd bero, så riskerar det nämligen att bli som min mormor brukade säga:
”Liten tuva stjälper ofta stort lass”
Debattinlägget finns också på Newsmill för att starta en debatt om Gotlands betydelse för vår långsiktiga säkerhet: http://www.newsmill.se/artikel/2011/08/28/dags-att-terta-f-rsvaret-av-gotland
Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet
Bra initiativ!
/op
En historisk koppling finns mellan Gotland och Libyen.
Nikolaus Bodisco hann vara guvernör på Gotland i 22 dagar.
16 maj 1808 landsteg den svenske konteramiralen Olof Rudolf Cederström och skrämde i väg ryssen.
Denne Cederström hade 7 år innan som svensk styrkechef deltagit i Barbaresk-kriget i Medelhavet som avsåg att sätta stopp för tripolitanska sjörövare.
Pia
Bra inlägg!
kapten Jan-olov Holm
På armébloggen kom det i somras, på initiativ av Grundevik kanske, ett inlägg och en önskan att få in synpunkter om försvaret och Gotland. Det finns några tänkvärda inlägg där. För den som inte har sett det rekommenderas läsningen där!
http://armebloggen.se/2011/07/05/gotland-strategisk-betydelse
/op
Gustav Wasa sa…
Erbjud alla på Gotland mantalsskrivna under 40 år, som säger sig vara beredda att tjänstgöra i hemvärnet på Gotland att få genomföra GMU någonstans i Sverige!
Numera kräver Försvarsmakten märkligt nog högskolebehörighet i svenska och engelska av alla som vill genomgå en grundläggande militär utbildning (GMU).
Det kan kanske finnas en och annan lämplig odalman, som kan tänka sig att försvara sin hembygd, men inte funderat på högskolestudier?
Mina tankar om Gotlands betydelse står kvar fastän de är mer än ett år gamla. Någon Gotlandsbrigad skall vi inte ha. http://insatsen.blogspot.com/2010/01/gotland.html
J.K Nilsson
Den som behärskar Gotland behärskar mer eller mindre Östersjön. På den punkten är nog alla överens, hoppas jag.
2004 års beslut om att mer eller mindre demilitarisera Gotland kommer att få långtgående konsekvenser i framtiden. Som redan sagts så kan det bli svårt att i framtiden sätta upp nya förband på Gotland. Vi vet att Ryssland kommer att känna sig provocerade av en svensk positions framflyttning. Speciellt i Östersjön.
I ryska ögon så går Sverige Natos ärenden. Sverige utförde under kalla kriget långtgående underrättelse uppdrag mot ryssland. Ryssland visste att all information som vi samlade in för eller senare hamnade hos britterna och amerikanarna . Vårat samarbete med NATO slutade inte där. Och idag är vårat samarbete med NATO ännu tydligare, då vi har svenska stridande förband under NATO-flag.
Så en svensk framflyttning kommer med stor sannolikhet ses som en framflyttning av Nato i ryska ögon.
Samtidigt gör Ryssland framflyttningar av sina positioner i Östersjön. I Kaliningrad kommer den ryska krigsmakten sätta upp ett nytt luftvärnsystem som även täcker Gotlands (och där med svenskt) luftrum. Och om dom vill kan dom ju även stänga ner det baltiska luftrummet, med detta nya luftvärnsystem.
Den andra stora positions framflyttningen är gasledningen Nord Stream. Denna gasledning delar av östersjön i västra och östra östersjön. Gasledningen går in på svensk ekonomisk zon, som ligger utanför Gotland. Vi har alltså fått ryska nationella intressen i svenskt vatten.
Kan en rysk gasledning vara ett militärt eller ett säkerhetshot mot Sverige? På den frågan skulle jag svara: Ja, på lång sikt.
Vi har sett flera gånger hur ryssland använder sina gasledningar och gasleveranser som ett påtryckningsmedel och maktmedel.
Vad händer om Tyskland (och övriga Europa) kommer i konflikt om gasleveranserna med Ryssland?
Vi vet redan nu att Ryssland ser denna gasledning som ett militärt skyddsobjekt. Vi kommer antagligen i framtiden se en större rysk militär närvaro i östersjön. Den ryska flottan håller redan på och rustar upp. Man har avtalat med Frankrike om köp av flera Mistral fartyg. Detta fartyg är byggt för amfibieoperationer. Alltså att sätta iland större förband med landstigningsfartyg eller med helikoptrar. Nya Ubåtar kommer inom att kort att beställas. Och även nya ytstridsfartyg.
Alla dessa nya fartyg kommer givetvis inte placeras i Östersjön, men en del av dessa kommer att placeras i vårat närområde.
Med flera ryska fartyg i Östersjön kommer även att leda till flera NATO-fartyg i Östersjön. Då NATO har intresse i att försvara och upprätthålla Baltikums suveränitet.
Jag råder er att ta en titt på http://www.nord-stream.com för att se dragningen av Nord Stream ledningen. Man kan ganska snabbt se att Baltikum hamnar inlåst bakom gasledningens sträckning. Och ta i betänkande att det nya luftvärnsystemet i Kaliningrad når över hela Baltikums luftrum. Detta kommer bli en knepig situation för Baltikum (som fortfarande tillhör mer eller mindre Rysslands intressesfär)och NATO.
Det finns alltså en risk i en upptrappning av motsättningar mellan Ryssland och NATO i Östersjön. Och mitt i Östersjön ligger Gotland. Och Ryssland har redan gjort en första framstöt och placerat ryska intressen inne på svenskt vatten vid just Gotland.
Vad händer om spänningarna ökar. Och rysk militär vill ha fri åtkomst till Nord Stream ledningen genom svenskt vatten?
Valet är att böja oss för deras krav. Eller att stå upp och spänna våra militära muskler för att hålla dem borta från svenskt vatten. Det senare kan vi idag inte göra. Vi saknar helt enkelt musklerna. Och som det ser ut nu så kommer vi sakna dessa muskler en bra tid framöver.
Det är dags för politikerna och för försvarsmakten att ta fram en plan för det framtida försvaret av Gotland. Gotland är en strategisk nyckel i Östersjön som vi måste kunna försvara. Den dagen vi förlorar Gotland, förlorar vi vårat inflyttande i Östersjön.
Tänkvärt angående röstnings alternativen för förstärkning av Gotland kan bara ske på bekostnad av andra områden samt troligtvis bekostnad av andra grenar av militären, alternativen är inte goda. Vad finns det för andra lösningar?
Mer pengar till försvaret, begränsa omfattning/antal av utlandsinsatser,
Angående mer pengar så skulle det ju bli billigare med det nya försvaret vilket inte gör allmänheten särskilt förstående, inte är det heller önskvärt av politikerna som hellre sparar.
Skära ner på utlandsinsatserna är det nåt politikerna skulle gå med på inte troligt de har ju skapat det nya försvaret för just dessa och täcker de kostnaderna?
/Kalle
Alla ni kloka män i akademin! Tänker ni inte linjärt, direkt, utnötningskrig?!
Sverige kommer aldrig gå ur en nations åsikt vinnande ur en väpnad konflikt i Östdrsjö regionen! Vi kommer säkerligen att tillhöra segrande sidan men med långtgående eftergifter till de verkliga segermakterna!
Enligt manövertänket borde vi undvika en framtida motståndare genom att på så många plan som möjligt sammarbeta med denne på politisk, forsknings, militärt samt energiområdet!
Men kör vi utnötningskrig så är Kval LV med tillräckligt 4D försvar (4:e D elektroniskt) en tanke som får min röst!
Kn Karlsborg
@Kn Karlsborg. Naturligtvis ska vi samarbeta med alla våra grannar på olika sätt. Det utesluter inte att vi omvärderar vilken utgångsgruppering som är den bästa om vi måste använda militärt våld.
Är det naivt att tänka sig att det spelar mindre roll var förbanden baseras under perioder med lågt hot?
Att förband flyttas till t.ex. Gotland vid högre hotnivåer är inte en orimlig tanke, men det borde väl de som sysslar med planering inom FM redan ha i sina planer?
@Anonym. Det är inte naivt, det skulle kunna gå. Å andra sidan är det förenat med risk att planera för en överföring, eftersom det ligger i motståndarens intresse att överraska. I fallen med lvsystem med > 250 km och aerostater finns inte dessa hos oss idag. Dessutom är flera möjliga scenarier inte krig, utan systematiska och allvarliga kränkningar. Då är det en fördel att finnas på plats från början.
F&S:
Jag köper att det kan finnas poänger med att på sikt höja vår förmåga t.ex. vad gäller sensorer och Lv. Men jag är mycket osäker på behovet att vidta åtgärder för att i närtid höja vår beredskap för ett militärt anfall mot eller systematiska kränkningar av just Gotland.
Det finns andra svagheter i samhällets robusthet som bör ses över först, givet att vi inte har oändliga resurser. Jag tänker då t.ex. på känsliga system för telekommunikation och livsmedelsförsörjning (inkl. färskvatten).
/Anonym från nyss
@Anonym från nyss. Robust livsmedelsförsörjning är verkligen eftersträvansvärt!