En 17-åring i Ukraina får ett meddelande i en chattkanal. Uppdraget verkar enkelt: fotografera en byggnad, skicka koordinaterna och få betalt. Pengarna kommer direkt. Nästa uppgift är mer riskfylld, men för den unge utföraren framstår handlingarna fortfarande som isolerade händelser snarare än som pusselbitar i ett storskaligt krig.
SVT Nyheter har nyligen visat hur ryska säkerhetstjänster rekryterar ukrainska ungdomar digitalt för sabotage. De är vad som nu kallas förbrukningsagenter: personer som rekryteras via sociala plattformar för enstaka uppdrag, ofta utan att själva förstå den geopolitiska kontexten. Medan ungdomarna riskerar långa fängelsestraff för terrorism, kan uppdragsgivaren fortsätta agera med låg risk och hög förnekbarhet.
En distribuerad hotbild
Denna modell är inte begränsad till krigszoner. I ett försämrat säkerhetspolitiskt läge har organiserad brottslighet i länder som Sverige upphört att vara ett rent inrikesproblem. Genom digitalt rekryterade ombud kan främmande makt styra operationer utan att behöva skicka egna underrättelseofficerare.
Den strategiska effekten ligger inte i en enskild explosion eller brand, utan i summan av många mindre handlingar som tillsammans utgör ett systemhot. Det angriper samhällets fundament på tre nivåer:
- Rättsstaten: När ansvaret fragmenteras genom anonyma mellanhänder utmanas rättsväsendets förmåga att nå arkitekterna bakom brotten.
- Infrastrukturen: Sabotage mot fysiska eller digitala noder – som elnät eller informationsflöden – kan lamslå samhällsviktiga funktioner.
- Samhällstilliten: När våldets ursprung blir oklart växer den misstro som skapas av att staten inte längre tycks kunna upprätthålla ordningen.
Operativ outsourcing
Användningen av förbrukningsagenter är i praktiken en form av operativ outsourcing. Genom att utnyttja kriminell infrastruktur får en statlig aktör tillgång till logistik, våldskapital och färdiga betalvägar till en låg kostnad.
Modellen bygger på en triangulär sårbarhet: en statlig antagonist med en intention, en kriminell miljö med kapacitet, och ett öppet samhälle som ger tillfället. Först när dessa tre sammanfaller blir hotet akut. Genom att flytta risken till utbytbara lokala aktörer blir verksamheten både skalbar och svår att motverka. Om en utförare grips, ersätts hen omedelbart av nästa i flödet.
Barn och unga är här särskilt sårbara. Enligt ukrainska SBU har över 800 personer – varav 240 minderåriga – rekryterats av Ryssland via Telegram, Tiktok och spelplattformar för sabotage. De lockas av snabba pengar och ser uppdraget som ett ”jobb”, inte som krigföring.
Det analytiska dilemmat
Vi ser redan denna logik i Sverige. År 2024 bekräftade Säkerhetspolisen att Iran använt svenska kriminella nätverk som ombud för att attackera israeliska och judiska intressen. Detta skapar ett nytt analytiskt dilemma: en skjutning eller en anlagd brand kan vara ett uttryck för lokal gängkriminalitet, men det kan också vara ett verktyg i en främmande makts konfliktstrategi.
Att erkänna det ena innebär inte att förneka det andra. Den organiserade brottsligheten i Sverige drivs i grunden av en kriminell ekonomi, men i ett skärpt säkerhetsläge blir samma miljö en operativ resurs för främmande makt. Det suddar ut gränsen mellan inre och yttre säkerhet.
Slutsats
Vår framtida motståndskraft hänger på förmågan att se mönster i det som annars framstår som isolerade brott. Vi måste kunna analysera händelser i två lager samtidigt: som polisiära ärenden och som säkerhetspolitiska hot. Den enskilde förbrukningsagenten är bara en bricka i ett spel denne sällan förstår – men för staten är denne ett effektivt vapen i en tyst krigföring mot det öppna samhället.