Introduktion
Det har väl inte undgått någon att den snabba utvecklingen av Unmanned Aircraft System (UAS)[1] har förändrat det moderna slagfältet radikalt. En av de mest framträdande förmågorna är kapaciteten att leverera information i, mer eller mindre, realtid och att det är svårt, intill omöjligt, att göra dolda förberedelser. Offensiva operationer i syfte att uppnå territoriell kontroll låter sig inte genomföras på samma sätt som tidigare. I praktiken syns det mesta på det alltmer transparenta slagfältet och påverkar hela kedjan från planering till genomförande. Utgångspunkten för den egna planeringen bör vara just detta – allt syns!
Internationellt så finns drönare i många olika utföranden, men för enkelhetens skull delar vi in dessa i två kategorier, dels kvalificerade drönare som återanvänds, dels enklare och billigare drönare.
Den första kategorin, som främst finns hos stormakterna, kännetecknas av lång räckvidd, hög lastförmåga, avancerade sensorer och säkra datalänkar. De är också förenade med höga kostnader, en MQ-9 Reaper kostar mellan 35 – 45 miljoner dollar, en RQ-4 Global Hawk ca 130 miljoner dollar. Logistiken som behövs kring dessa är av ungefär samma omfattning som för bemannade flygplan. De kan genomföra avancerade och farliga uppdrag utan att riskera någon besättning men har ändå nackdelar som följer av höga kostnader, förlustrisker med mera och en insats förutsätter därför en väl avvägd analys av kostnads- resp nyttoeffekt.
Den andra kategorin består av enklare drönare där låga kostnader och större antal är viktigare än överlevnad. Ett illustrativt exempel är det stora antalet, över 14 700, Shahed-drönare med ca 40 kg vapenlast som avfyrades mot Ukraina mellan september 2022 och december 2024.[2]
Artikeln tar upp[3], baserat på öppna källor, några exempel från omvärlden och konsekvenser för synen på drönare i Sverige, bland detta behov av en övergripande nationell drönarstrategi.
Omvärlden
Kriget i Ukraina utvecklas snabbt och ständigt, men de ryska territoriella vinsterna har varit små och med stora förluster.
Trots stora insatser med drönare kan kriget inte betraktas som ett ”renodlat” drönarkrig, eftersom de inte ersatt konventionella vapen som exempelvis flygplan, stridsvagnar eller artilleri, men de utgör ett viktigt komplement. Artilleri har ändå en stor roll med 7 000 (Ukraina) resp. 20 000 (Ryssland) avfyrade granater varje dygn. Måldata har – i stort – levererats kontinuerligt från drönare vilket har reducerat tiden mellan observation och insats, ibland till några minuter[4].
Territoriell kontroll kan heller inte uppnås med drönare, till detta behövs markstridskrafter. I Ukraina återspeglas detta i organisationen av en ukrainsk brigad som mestadels innehåller en till två drönarbataljoner och tre till fem infanteribataljoner.
I den östra delen av landet är fordonsrörelser inom 15 km från själva frontlinjen i praktiken ogenomförbara på grund av det konstanta hotet från drönare.
Soldaterna måste därför förflytta sig de sista 10 – 15 km till fots innan de når sina positioner. Artilleri eller stridsfordon kan bli utsatta för dussintals anfall varje dag.
Ryssland har under 2025 genomfört 56 700 luftanfall mot Ukraina, främst med långdistansdrönare, en ökning från dryga 13 000 tidigare år. Under hösten och vintern 2025 har anfallen framför allt riktats mot energianläggningar och järnvägsinfrastruktur, med hög frekvens och i stort antal. Den huvudsakliga leverantören av energi i Ukraina (DTEK) rapporterade att produktionen reducerats med 60 – 70 % så att civilbefolkningen bara har tillgång till el 3 – 4 h per dag.
Ukrainas luftförsvar har under 2025 engagerat mellan 80 – 98 % av drönarna, 25 % av ballistiska robotarna samt 65 – 90 % av kryssningsrobotarna.[5]
Ett exempel på drönare är den vanligt förekommande Shahed som ständigt utvecklas, till exempel med ökad fart och räckvidd. Vissa versioner bedöms kunna utrustas med robotar.[6],[7] Navigationen är beroende av satelliter och möjlig att störa, vilket motverkas med avancerade antenner som inte är lika störkänsliga. Vapenlasten har på nyare versioner successivt ökats till 100 kg och omfattar även andra typer av last, till exempel minor eller kameror. Tekniska anpassningar har gjort det möjligt att anfalla rörliga mål eller att växla mål och nyligen anfölls ett passagerartåg ca 60 km från fronten.
Den ryska produktionen av drönare har ökat med stöd av import av kritiska komponenter från Kina.
Räckvidden hos fiberoptiska drönare har ökat stegvis och uppgår numera till någonstans kring 50 – 60 km. Dessutom har moderskeppsdrönare introducerats som kan bära mindre drönare.
Ryssland har visat god förmåga till innovation, bland annat var de först med fiberoptiskt styrda drönare och utvecklar dessa ständigt. De har dessutom standardiserat produktionen av drönare och fokuserat på relativt få modeller. Ukraina har många olika typer vilket påverkar logistik, produktion och utbildning negativt.
Bildandet av ett ryskt elitförband, Rubicon, som specialiserat sig på krigföring med drönare har standardiserat procedurer och även förbättrat utbyte av erfarenheter.
Även Ukraina har förbättrat förmågan att utväxla erfarenheter och har dessutom skapat en specialiserad organisation för analys på generalstabsnivå.
De senaste åren har Ukraina lyckats penetrera det ryska luftförsvaret med stöd av underrättelser från vänligt sinnade länder och genomfört insatser på djupet.[8] Anfallen har riktats mot strategiska mål som oljeraffinaderier och mot viktiga led i produktionen av drönare.[9] ”Operation Spiders Web” som genomfördes av Ukraina i juni 2025 var en spektakulär användning av enbart drönare. Målen var djupt inne (upp till 3 000 km) på ryskt territorium, anfallet genomfördes med insmugglade drönare på lastbilar och minst 11 strategiska bombflygplan förstördes. Ett enda flygplans värde uppskattades till 270 miljoner dollar, drönarna – 1 000 dollar – en monumental skillnad! Flera nya tekniker användes av Ukraina, till exempel ett autopilotsystem så att drönaren kan fortsätta autonomt om signalen till/från operatören störs, ett annat är ett AI-aktiverat målsökande system för att identifiera ryska bombflygplan.[10]
Bemannat eller obemannat?
Den grundläggande uppgiften för flygstridskrafterna har inte förändrats, d v s att etablera/bibehålla luftoperativ kontroll. Luftdomänens transparens, hinderfrihet och lågt motstånd ger möjlighet till överblick, snabb förflyttning, lång räckvidd samt stor manöverförmåga. De andra arenorna nyttjar också luftdomänen i ökad utsträckning, bland annat för att skapa en snabb lägesbild med hjälp av drönare.[11]
I Ukraina har ingen av aktörerna luftoperativ kontroll, det gäller speciellt vid frontavsnitten och begränsar starkt möjligheterna till offensiva markoperationer. Utvecklingen har också varit påfallande snabb, med en anmärkningsvärd förmåga – från båda sidor – till snabb anpassning i takt med frontnära erfarenheter.
Ett annat exempel på hur drönare kan användas är ”Operation Lion”, i juni 2025, när Israel genomförde insatser mot Iran med både insmugglade drönare och konventionella flygplan. Drönarna användes mot Irans luftförsvar som lamslogs.
Senare, i samma månad, genomförde USA insatser mot iranska kärnanläggningar i ”Operation Midnight Hammer” med 125 flygplan, inklusive sju B-2. Det är den enda flygplanstypen som kan lastas med de 15 ton tunga bomber som användes och som vida överstiger drönarnas lastförmåga. Operationen genomfördes utan förluster och inte en enda luftvärnsrobot avfyrades från Irans sida.
Ovanstående visar att drönarna mestadels utgör ett komplement till insatser med flygplan. Dessutom utvecklar[12] eller bibehåller[13] såväl USA som övriga flygindustriländer fortsatt bemannade flygplan, men numera med en tydlig inriktning om kvalificerad samverkan mellan bemannade och obemannade plattformar.
Sammantaget bedöms framtida operationer innehålla drönare i betydande antal, insatta med en frekvens som vida överstiger vad som är möjligt med konventionella bemannade flygplan. Sannolikt kommer en mix av drönare användas, både enkla och avancerade, i nära samverkan med bemannade flygplan.
Motmedel mot drönare, Counter-UAS; störning, kinetiska vapen, riktade energivapen och jakt-UAV m m behöver därför prioriteras, men man behöver också ta hänsyn till kostnaden för att bekämpa en drönare. Billiga drönare ska inte bekämpas med dyra robotar! Skydd, spridning, mobilitet och skenmål är andra åtgärder som är aktuella.
En förutsättning för att kunna hantera snabbt uppdykande hot är att besluten delegeras så långt som möjligt.[14]
Det väcker naturligtvis frågor om utvecklingen i Sverige kring synen på drönare och hur vi kan förbereda oss med tillgängliga resurser samt med det transparenta slagfältet som utgångspunkt. Det är intressant att notera att den svenska Försvarsmakten har ett strukturerat samarbete med Ukraina för att dra nytta av deras erfarenhet och innovationsförmåga, avseende såväl teknik som operativt och taktiskt uppträdande.
Norge visar vägen
I vårt västra grannland har en Dronestrategi for forsvarssektoren[15] nyligen publicerats. Den innehåller övergripande ramar och ambitioner för Forsvarets användning av och försvar mot drönare i samverkan med civila aktörer och allierade.
Tillsammans med Droner og ny luftmobilitet[16], som är inriktad mot den civila sektorn, ger den en helhetsbild av Norges syn på drönare och sammanhängande teknologi.
Dronestrategi for forsvarssektoren beskriver att Forsvaret måste vidareutvecklas avseende teknologi, doktrin, operativa koncept, kompetens och organisation. De övergripande målsättningarna är att:
- stärka förmågan att hantera hot från drönare
- utnyttja drönare effektivt
- ge en helhetssyn på användningen av samhällets resurser inom området.
Vidare lägger den fast ramar för åtgärder för Forsvarets kapacitet avseende drönare och försvar mot drönare, nationella och internationella samarbeten, innovation, forskning och utveckling, industri och anpassning av lagar, bestämmelser m m. Däremot ingår inte tidsplaner eller ekonomiska ramar i underlaget utan de ska ingå i den etablerade processen för planering och uppföljning.
De strategiska prioriteringarna är:
- Ökad förmåga till försvar mot drönare
- Kontinuerlig utveckling och införande av ny teknologi samt koncept för användning av drönare
- Ökat samarbete med civila sektorer och allierade
- Genomföra långsiktiga investeringar i teknologi och kompetens.
Droner og ny luftmobilitet, med fokus på UAV, tar upp utmaningar i förhållande till perspektiven samhällssäkerhet och beredskap.
Några tankar om framtiden
Hotet från drönare, nu och i en överblickbar framtid, bedöms vara stort och påverkar starkt den framtida inriktningen av Försvarsmakten. Vi är väl medvetna om att många projekt pågår som pekar i en positiv riktning, inte minst genom den stora mängd systemutvecklingssatsningar som nu genomförs inom svenska universitet, institut och industrier, men vill ändå ge några förslag i hopp om att komplettera dessa.
Sverige saknar en samlad bild och det behövs en svensk motsvarighet till Dronestrategi for forsvarssektoren. Det finns flera skäl till detta, främst att den motverkar risken för en fragmenterad utveckling med tanke på alla initiativ som tas och att den förväntade operativa effekten är i fokus. Innehållet bör motsvara det som finns i den norska strategin, men även omfatta de civila delarna av Totalförsvaret i syfte att skapa en gemensam lägesbild och för samverkan. Den tillgängliga informationen bör samordnas på lämpligt sätt och med en anpassad ambition.
En förutsättning för att kunna hantera snabbt uppdykande hot är att besluten delegeras så långt som möjligt, även i fredstid, bland annat genom uppdragstaktik. Ledningssystemet[17] behöver anpassas så att det kan hantera chefernas ledning i en snabbt föränderlig miljö så att beslut kan fattas så tidigt som möjligt.
Dessutom bör stabernas storlek, uppgifter och geografisk placering överses. Det transparenta stridsfältet betyder i praktiken att vi – i det längsta – ska undvika koncentration av våra resurser.
I sammanhanget är det av stor vikt att, speciellt yngre, medarbetare övas i beslutsfattande, till exempel under fältövningar av lärande karaktär och med illustrativa exempel. I klartext innebär det att ingen medarbetare ska belastas för ”fel” beslut utan de använda exemplen ska användas som underlag för gemensamt lärande.
Vi är i förändringens tidevarv – men “Preparing for the future of warfare has never meant abandoning the past.[18]….!”