Datumen 15:e oktober, 8 december och 15:e december är det nog många försvarsintresserade som noterat i sina kalendrar. Dessa dagar fick Försvarsmakten och armén en tydlig beskrivning av vad som kommer att prägla verksamheten under 2020-talet. Detta inlägg tar fasta på vissa delar av det som regeringen framlade den 15:e oktober och som sedermera beslutades i Sveriges riksdag, för att därefter blicka framåt mot 2030-talet och argumentera för vad armén borde formas till från 2030 och framöver. Inlägget argumenterar för att 2020-talet ska ägnas åt att skapa förutsättningar för att armén under 2030-talet ska kunna växa till sex brigader och en stridsgrupp, för att därmed kunna utgöra en fullvärdig del av Sveriges samlade tröskelförmåga.[1]

Det tar tid att bygga militär förmåga,[2] konstaterade försvarsministern under presskonferensen den 15:e oktober. Vidare under presskonferensen konstaterade han, att om nu det säkerhetspolitiska läget börjar se bättre ut, avbryt då inte uppbyggnaden av vårt försvar och börja rusta ned.[3] Med dessa två uttalanden så kan vi konstatera att det nu finns en politisk vilja att åtminstone tänka långsiktigt. Det är genom att ta fasta på denna vilja som en grund finns för att börja diskutera, debattera och skapa förutsättningar för hur den svenska armén ska utvecklas från 2030 och därefter.

I försvarspropositionen kan vi utläsa tre beslut som kommer att prägla utvecklingen av brigadförmågan inom armén under 2020-talet. Det första är att armén ska organisera tre mekaniserade brigader.[4] Det andra är att regeringen konstaterar att samtliga stridsvagnar och stridsfordon behöver uppgraderas och att detta bör påbörjas mellan 2021–2025.[5]  Det tredje är att regeringen även konstaterar att processen för anskaffning av nya stridsvagnar och stridsfordon behöver påbörjas mellan 2021–2025, för att levarens ska kunna genomföras under 2030-talet.[6]

Med bakgrund av dessa inriktningar menar jag därför, att förutsättningarna för att kunna organisera sex mekaniserade brigader under 2030-talet börjar skönjas. Det enda som återstår är att ge inriktningen att även om nya stridsvagnar och stridsfordon anskaffas, så betyder det inte att befintliga ska avvecklas.  Här är utgångspunkten att även om stridsvagn 122 och stridsfordon 90 börjar bli ålderstigna redan nu och definitivt kommer att vara än mer ålderstigna om ytterligare 10 år, så vore det en otjänst att avveckla dem. För hur man än vänder och vrider på frågan, så är ett ålderstiget stridsfordon bättre än inget stridsfordon alls. Jag menar därför att man redan nu bör besluta att stridsvagn 122 och stridsfordon 90 blir kvar i krigsorganisationen till 2050-talet, men överförs till krigsförband med lägre målsättningar under 2030-talet.

Kommer detta inte att bli väldigt kostsamt? Att både köpa ny materiell till tre brigader samtidigt som äldre materiell bibehålls. Vore det inte bättre att skrota den äldre materielen för att ha en mindre kostsam underhållsorganisation? Som alltid i offentlig ekonomi, beroende på vilket resultat man vill komma fram till, så kan man ändra den ekonomiska beräkningsmodellen så den ger efterfrågat utfall. Att säga att det ena är dyrare än det andra ger sällan hela bilden. Bara för att ett alternativ kostar mindre pengar just nu, betyder inte att det är billigare i längden. Även om den ålderstigna materielen behöver ersättas, så betyder att ersätta inte samma sak som att skrota. Men, om den gamla materielen inte ska skrotas, behöver den då ersättas? Det givna svaret på den frågan är att det ena har inget med det andra att göra. Här ger propositionens inriktning för flygvapnet, att behålla JAS 39 C/D trots att JAS 39 E införskaffas, tydligt stöd för artikelns argumentation.[7] En inriktning som även skulle kunna vara vägledande för hur armén ska förhålla sig till sina äldre stridsvagnar och stridsfordon.

Det är nu vi måste börja planera för är den armé Sverige ska ha efter 2030. Jag menar att den svenska armén då ska bestå av tre brigader med ny materiell samt tre brigader och en stridsgrupp med renoverad materiell, för att därmed kunna utgöra en fullvärdig del av Sveriges samlade tröskelförmåga.

Författaren är kapten vid Norrbottens regemente, I 19. F n studerar han vid Försvarshögskolan, Högre Officersprogrammet 2020-22.
Foto: Försvarsmakten.

[1] https://kkrva.se/morgondagens-markstridsformaga-fortsattning

[2] Regeringen.se, 15 oktober, Totalförsvaret 2021 – 2025, min 4:24.

[3] Regeringen.se, Totalförsvaret 2021 – 2025, min 6:18.

[4] Proposition 2020/21:30, 100.

[5] Prop. 2020/21:30, 103.

[6] Ibid., 103.

[7] Prop. 2020/21:30, 105.

Mer av samma skribent