En återkommande kommentar kring drönarkriget i Ukraina, eller kriget i sin helhet, är att vi ska vara försiktiga med att dra slutsatser eller för den delen att kopiera för mycket. Framför allt har det diskuterats hur drönare snart kommer att möta sin överman då motmedelsutvecklingen ska komma i kapp och göra systemen obrukbara. Givetvis har telekrigsåtgärderna medfört att ett stort antal farkoster aldrig når sina mål och att nya frekvenser används. Samtidigt ser vi också alltjämt att de traditionella frekvenserna fortsatt utnyttjas och att bägge sidor använder andra former av åtgärder för att farkosten ska kunna nå sitt mål.
Riktantenner på såväl marken som på farkosten är en sådan åtgärd där det kontinuerligt under de gångna åren blivit vanligare med riktantenner som följer sin farkost. Detta medför att mer effekt från markstationen kan riktas mot farkosten och att det därmed krävs mer för en störare att vinna duellen. Nästa steg har nu tagits med att även farkosterna förses med en servostyrd riktantenn vilket ytterligare försvårar för en störare att nå framgång. Kombinera detta med andra åtgärder som högre uteffekt, olika former av polarisation och övergång från analog till digital länk så kan en operatör fortsatt använda sig av ett frekvensband som annars är hårt påverkat av telekrigsåtgärder.
Just övergång från analog till digital videoöverföring kan tyckas vara en trivial sak, men i ett krig där en del av detektionsförmågan bygger på att det analoga videoflödet kan fångas upp och där en användare kan se om denne är det tilltänkta målet eller ej kan övergången till digital video vara skillnaden mellan liv och död. Digitala videoflöden går fortfarande över samma frekvensband och går utifrån det perspektivet att upptäcka, däremot finns det inga färdiga lösningar som avkodar videoflödet som soldaten på marken kan använda. Lägg därtill att digital videoöverföring för FPV normalt sker med en annan polarisation jämfört med analog video, så har förmågan att upptäcka systemen bland handburna system nedgått utan att någon stor åtgärd behövts vidtas.
Vi får inte fastna i mantrat att tekniken kommer att bli förlegad och om den kommer vara obrukbar om några månader.[1] Medan vi fortsatt diskuterar om och när drönare ska bli obsoleta riskerar vi att missa en rad lärdomar gällande hur man kan hålla olika system vid liv längre, även i en miljö där de inte borde kunna fungera. Det är en viktig aspekt i att vara innovativ; hur kan vi ta existerande teknik och förlänga livslängden på den? Eller vi bör nog kalla den typen av innovation för sitt rätta namn, krigsvinnande list.
Genom list kan vi krama ut maximal effekt ur varje tekniskt system vi har till vårt förfogande. Det kräver däremot att vi ställer om vårt sätt att tänka. I stället för att försöka hitta anledningar till när något ska ”dö ut”, eller rättare sagt försöka hitta argument för att något är en ”fluga”, behöver vi tänka mer i banorna ”hur kan vi få detta att fungera effektivt för oss?”. En sliten klyscha i Försvarsmakten är att vi inte ska se problem utan möjligheter. Betraktar vi det pågående kriget ser vi hur bägge parter kontinuerligt försöker hitta möjligheter med den materiel de har att tillgå. De tidigare nämnda åtgärderna är bara en del av lösningar som synts de senaste åren. När störinsatserna mot GNSS blev påtagliga började förband experimentera med såväl riktantenner för GPS som att man byggde avskärmande sköldar kring antennerna.
Det är även genom att vara listiga som vi kan utveckla mycket av den mjukvara som styr dagens fjärrstyrda farkoster och som i många fall avgör om en farkost kommer att kunna flyga eller ej. Genom att analysera stridsfältet kan vi, likt ryska och ukrainska förband, hitta snabba lösningar som skjuter över behovet av tekniska uppgraderingar på fienden.[2] Precis som med mycket annat i striden vill vi förskjuta motståndarens tyngdpunkt och få denne att stå på hälarna i stället för tårna. För att nå dit måste vi först göra oss kvitt med den inlärda hjälplöshet som återkommande gjort sig hörd under de senaste fyra åren. För uppenbarligen lever flugan alltjämt och den har inte blivit mindre dödlig.