Så har den svenska politiska nivån kommit överens om en väpnad styrka till Libyen. Ryggraden i denna blir EAW med 8 Gripen. Ett högkvalitativt bidrag som kommer göra väl ifrån sig. Statsministern talade om bred samling och krigsinsats, vilket visar att han tar insatsen på största allvar. Insatsreglerna blev de som F&S argumenterat för. [Edit/Förtydligande] Planen ska naturligtvis öppna eld i självförsvar, även för att skydda annan [Slut Edit]. Det är för stor osäkerhet om vem vi stödjer och om rebellerna skulle anfalla exempelvis Sirte, så skulle vi bli tvungna att stoppa dem. Om vi menar allvar med att skydda civilbefolkningen vill säga. Det är bra att vi gör något, och att tabut med flygstridskrafter är brutet.
Nu är dock frågan hur långt solidariteten med Libyens folk sträcker sig. Om inbördeskriget fortfarande pågår vid midsommar, åker vi hem då? När Sverige engagerar sig i en sådan här insats tar vi på oss ett ansvar för Libyen. Det gäller alltså att redan nu tänka igenom vad vi skulle kunna fortsätta med i höst. Mycket talar också för att arabvåren går över i en arabhöst också.
Jag vill därför slå ett slag för flottans beredskapsförband. I R90 har vi en minröjningsdivision med två minröjningsfartyg och ett stödfartyg som skulle kunna användas för minröjningsoperationer i humanitära insatser. Vi har också en ubåt med stödenhet som kan användas för upprätthållande av ett vapenembargo.
Två av fördelarna med sjöstridskrafter är dessas uthållighet och handlingsfrihet som kommer av havens frihet. Det innebär ingen signal på samma sätt som att flyga ned flygunderhåll till Kreta för att förbereda en insats. Det är detta som gjort att regeringen varit lite försiktigt innan den bestämt sig för att bidra med en väpnad styrka. Fartyg kan däremot segla fritt omkring utan att landet binder upp sig på samma sätt.
Här kan statsministern luta sig på sin statssekreterare Gunnar Wieslander som var fartygschef på HMS Halland för drygt tio år sedan under en expedition till Medelhavet. Att ha svenska förband för upprätthållande av vapenembargon och minröjning i Medelhavet kan vara framsynt. Möjliga länder som i höst skulle kunna vara föremål för dessa är: Marocko, Algeriet, Tunisien, Libyen, Egypten, Israel/Palestina, Libanon och Syrien. Inte alla på en gång, men något/några av dessa. Ett deltagande i operationen Active Endeavour kan vara ett alternativ. I denna operation försöker NATO att förhindra smuggling av massförstörelsevapen samt vapen och personal för terrorister.
Höj beredskapen till R30 för dessa två förband, så har vi en bättre handlingsfrihet vid midsommar.
Utöver de fartyg du nämner i artikeln finns även två korvetter och en kompanistridsgrupp amfibie (ur vilken VPD/EMF kan hämtas) i samma beredskap (R90) som de tidigare nämnda. Frågan är vilken uppgift de förväntas att lösa vid en eventuell insats. Skall ett vapenembargo upprätthållas är sannolikt inte en ubåt den bästa plattformen, utan då är det sannolikt mer lämpligt att uppträda på ytan. Givetvis kommer ubåten att tillföra väsentliga underrättelser inom ramen för ett vapenembargo, men det känns som om det viktiga är att synas.
CDR
Helt rätt, CDR. Jag övervägde dessa också som förslag, men kom fram till att underrättelser är en bristvara (även om korvetterna till viss del kan det också) samt att det behövs ett icke-synligt komplement. Norge har väl varit ganska framgångsrika i Op AE med sina ubåtar? En liten bonus är också en breddad erfarenhet inom sjöstridskrafterna. Korvetterna har ju varit ute nyligen också. Men visst skulle man lika gärna kunna komplettera eller ersätta detta med de förband du skriver.
Minröjning, som en förutsättning för en humanitär insats sjövägen, är helt rätt tänkt. Vi kan inte säga något om huruvida Libyens sjöstridskrafter minerade in ”oppositionens” hamnar, främst och först Benghazis hamn, innan alliansen ingrep. Det gäller att säkerställa att det civila tonnaget seglar säkert hela vägen. Det lär vidare bli svårt att säkra hamnområdets landsida utan marktrupp.
Det vi säkert kan säga är att en omfattande humanitär insats snart krävs, oaktat krigets utveckling i övrigt. Denna insats skulle börjat planeras nyss. Nu verkar någon ha berättat detta för vår utrikesminister, så vi får se vad som händer.
De humanitära behoven kommer säkert att bli lika stora över hela den ökenfria delen av ytan, dvs både i öst och väst.
Master of the obvious…
Sverige har ju varit där tidigare och försökt få bukt med pirater som utgått från Barbareskstaterna, dvs dagens Marocko, Algeriet, Tunisien och Libyen. Åren 1801-1802 gick den amerikanska och svenska flottan ihop för att tillsammans etablera fred. Svenska styrkan leddes av kam Rudolf Cederström. Fokus denna gång var Tripoli där maktcentrum för piratattackerna fanns och man ville med militärmakt få piraterna att lämna svenska handelsfartyg i fred. I Tripoli blockerades hamnen av svenska och amerikanska örlogsfartyg under en kommendör Morris. Många svenska slavar släpptes till slut efter förhandlingar, några blev kvar… /Maglite
Källa: http://www.popularhistoria.se
Helt rätt, Maglite! Och första raden i amerikanska marinkårens sång slutar:” …to the shores of Tripoli.” sen det fälttåget.
”… and since the days of the Barbary pirates, United States Marines have called themselves ”leathernecks.”
and ”Leatherneck” is one of the magazines of the United States Marine Corps… 😉 /Maglite