Rysslands krig mot, och den fullskaliga invasionen av, Ukraina erbjuder värdefulla lärdomar för Försvarsmakten. I den här texten vill jag belysa tre centrala insikter från den konflikt som av överste Hans Granlund beskrivits som ”första och tredje världskriget på samma gång”[1]; inledningsvis vikten av flexibilitet för att anpassa sig till krigets föränderliga natur, därefter uthållig krigföringsförmåga för att stå emot utdragna konflikter och slutligen operationer i urban miljö.
För det första är behovet av framför allt operativ och kognitiv flexibilitet avgörande för att kunna absorbera ett överraskande angrepp samt säkerställa att nationen kan uthärda en långvarig konflikt med inslag av industriell utnötningskrigföring.[2] Med hänsyn till Sveriges kommande Natoanslutning blir den här flexibiliteten än viktigare, då det krävs en sömlös integrering och interoperabilitet med allierade styrkor. Härvid måste Försvarsmakten utveckla och träna på snabba beslutsprocesser, flexibilitet i förändrade operationsmiljöer och effektiv integrering av ny teknik och taktik.
För det andra understryker kriget vikten av en uthållig krigföringsförmåga, understödd av en robust industriell kapacitet; såväl nationellt som från övriga västvärlden.[3] Försvarsmakten måste kunna balansera den traditionella offensiva manöverkrigföringen med defensiva operationer, för att försvaga motståndarens krigföringsförmåga. Att bygga och underhålla starka relationer med nationella och internationella partners säkerställer en tillförlitlig försörjningskedja, tillgång till avancerad teknik och förmåga att effektivt genomföra såväl offensiva som defensiva operationer. När nu Sverige närmar sig Natomedlemskap blir det ännu viktigare att stärka de här partnerskapen för att upprätthålla en robust och resilient försvarsförmåga.
Slutligen belyser konflikten vikten av att kunna genomföra militära operationer i urbaniserad terräng, även om de är kostsamma, hänsynslösa och helst bör undvikas. Städer är politiska tyngdpunkter, logistikcentra och knutpunkter i vägnätet, vilket gör att urbana operationer är utmanande att undvika.[4] Därför måste Försvarsmakten förbereda sig för komplexiteten avseende strid i bebyggelse genom att utveckla doktrin, träning, materiel och organisation för den typen av krigföring. De här åtgärderna måste balanseras i syfte att minimera egna förluster och skador på civila och infrastruktur, skapa operativ effektivitet och motstå den utplåningstaktik som Ryssland tillämpar genom att jämna städer med marken.
Sammanfattningsvis erbjuder det ryska kriget mot Ukraina värdefulla lärdomar för Försvarsmakten. Genom att omfamna flexibilitet, investera i en uthållig krigföringsförmåga och förbereda oss för militära operationer i en urbaniserad terräng kan vi öka sannolikheten för att det svenska försvaret förblir redo och kapabelt att möta utmaningarna som modern krigföring innebär, och detta i samband med Sveriges integrering i Nato.
