Energi är en grund för allt liv – utan energitillskott i form av föda dör vi, utan lagrad energi som kan omvandlas till värme blir det svårt att leva i vårt för närvarande kylslagna land och utan energi i form av bränsle för transporter hänvisas vi till självhushållning och en fysiskt begränsad tillvaro. Dock är det olika delar av behovspyramiden som tillfredsställs i denna uppräkning och den kan utvidgas uppåt med energi för att driva mobiler, datorer och annat som ger oss förutsättningar för självförverkligande och kommunikation med omvärlden.

Fram till runt 1988, då IPCC (International Panel on Climate Change) bildades, fanns inte mycket mediabevakning av växthusgaser eller problem kopplade till förbränning av fossila bränslen. I Sverige var vi ändå stolta över våra ca 45% vattenkraft och 45 % kärnkraft för energiproduktionen i landet. Det smutsar ju inte ner som kolkraft m m. Men i många andra länder fanns inte våra förutsättningar. I stället var det kol, naturgas och i viss utsträckning även olja som dominerade energiproduktionen.

I klimatdebatten finns idag, med all rätt, ett huvudfokus på att minska förbränningen av fossila bränslen genom omställning till andra energigenererande principer. På våra breddgrader satsas det därvid huvudsakligen på vindkraft, medan solenergi via solceller har störst potential lite närmare ekvatorn. Vind­kraften står idag (2021) för ca 18 % av Sveriges elproduktion, utbyggnadstakten är hög och regeringen har satt upp mål om att Sverige ska vara världens första fossilfria välfärdssamhälle, med en elproduktion som år 2040 ska vara 100 procent förnybar. I detta litar man främst till en utbyggd vindkraft. Störst potential finns därvid i havsbaserad elproduktion.

Gott nog, men ett problem är att i nuvarande nomenklatur är inte fossilfri och förnybar ekvivalenta uttryck. Kärnkraften är fossilfri, vilket är det viktiga för att stoppa utsläpp av växthusgasen koldioxid, men i Sverige finns starka politiska drivkrafter för ett stopp för ny utbyggnad av kärnkraft. Men t o m IPCC anger i några av sina scenarier att det för att lösa framtida energibehov kan komma att behövas en mix mellan förnybart och kärnkraft för att kunna avveckla fossilberoendet. De tar inte ställning, men pekar mindre dogmatiskt på hur vi kan hålla temperaturökningen under kritiska 1,5-2,0 grader.

Nya traditionella kärnkraftverk byggs i mycket begränsad omfattning. Däremot har ett antal länder (Frankrike, England, Finland, Polen och Kanada för att nämna några) nyligen avsatt betydande medel för att närmare analysera de nya tekniker med ”små modulära reaktorer” (SMR) som börjar lanseras. Ett är det svenska konceptet Blykalla och även i Sverige undersöks nu möjligheten att bygga sådana mindre SMR-anläggningar. Vattenfall har visat intresse, för här finns möjlighet att producera el till ett pris som är konkurrenskraftigt. Sådana reaktorer planeras med en kapacitet på alltifrån 5 till 500 MW, där de senare kan energiförsörja en stad på några hundra tusen invånare.

I höst/vinter har vi haft perioder i Sydsverige med ovanligt låg vindhastighet och även ovanligt kallt. Detta i den del av landet som benämns energiområde 4, där elpriserna ligger högre än i övriga Sverige. Om detta har skrivits otaliga artiklar i dagspressen. Sedan Barsebäck avvecklades och Ringhals stängde två reaktorer produceras betydligt mindre energi i denna landsända än vad som förbrukas. Därtill har Sverige en gemensam elbörs med övriga nordiska länder och svensk prissättning styrs även av att vi är sammankopplade med Tyskland och Polen. Men när det är kalla högtryckslägen med lite vind i Nordeuropa så ”sitter vi alla i samma båt” och det finns då inte så mycket reserver att balansera ut med. Då får man t ex köra det oljedrivna Karlshamnsverket, vilket ju ger en påtaglig klimatpåverkan. Och vi får betala ett extra högt pris för vår elkonsumtion.

För att minska fossilberoendet sker många parallella satsningar i världen. Fokuset på elbilar är massivt och för delar av stål- och kemisk industri samt för framdrivning av flygplan, fartyg och tunga fordon är planen att gå över till vätgas för energilagring, oftast i kombination med bränsleceller.

För flygplan prövas, förutom vätgas och bränsleceller, även flytande väte som drivmedel, vilket har större energiinnehåll än traditionellt flygbränsle. Tekniken för de olika alternativen finns, nu återstår bara att producera all den vätgas eller flytande väte som behövs. Kostnaden är idag väldigt hög, men om staten både sätter krav och tar grundinvesteringarna kommer volymerna öka och priset sjunka.

Allt detta är utmärkt! Jag kör själv elbil sedan mer än fyra år och litar på att marknaden kommer att se till att det går ganska snabbt att fasa ut fossilbränslen, i alla fall där det är praktiskt lämpligt. För flyg­branschen är det vätgas som är den rätta vägen att gå. Eldrivna flygplan kommer bara lösa en liten del av behovet (det finns fysikaliska begränsningar, om inte någon kommer på helt nya typer av batterier).

Jag förmodar att det inte bara är jag som känner oro för en övertro på direkt eldrift (”två hål i väggen”), när vi ser på total­försvarets behov i kris och krig? Våra beredskapslager behöver byggas upp igen, för livsmedel, sjukvårdsmateriel samt också för bränsle för framdrivning av fordon, fartyg och stridsflygplan. Och då behövs det flytande bränsle som kan lagras och transporteras.

Här kommer jag nu äntligen till rubrikens ord Paradox! Ett par synonymer till det ordet är f ö orimlighet och självmotsägelse.

Produktion av vätgas sker genom s k elektrolys av vatten (H2O), som spjälkas upp i vätgas och syre. Det låter kanske enkelt, men processen bygger alltså på tillförsel av elektricitet. Och ska man framställa vätgas för att via bränsleceller driva våra bilar, bussar, fartyg och en del flygplan krävs mycket stora mängder elektricitet. Lägg sedan till de lovande satsningarna på ”grönt stål” som nu sker i norra Sverige. Där vill man ersätta kolet i masugnarna och med vätgas skapa stål genom s k direktreduktion, t ex i LKAB:s Hybrit-projekt. Liknande möjligheter finns för produktion av s k syntetiska kolväten eller flytande väte som drivmedel för flyget, även för interkontinentala rutter. Tekniken finns, flygmotorerna behöver inte byggas om och CO2-utsläppen skulle närma sig noll. Ordet flygskam skulle kunna begravas. Men det krävs alltså stora mängder elektricitet!

Vätgas lyfts fram som lösningen även för fossilfri framställning i kemisk industri, för att tillverka biobränslen och en mängd andra produkter som idag kräver kolväten och därmed genererar växthusgaser i sin livscykel. Och visst är det tilltalande. Det finns ännu vissa risker med lagring av vätgas och flytande väte, men parallellt kommer metoder fram som kan ge en tillräcklig säkerhet.

Men självklart blir detta en miljöriktig process endast om elen framställs fossilfritt! Vår vattenkraft är en fantastisk tillgång och el från vind och sol kommer behövas i mängder. Men när vi börjar summera elbehovet för att dels lösa traditionella behov för uppvärmning, tillverkningsindustri, lantbruk och annan livsmedelsproduktion och lägger på behoven för laddning av alla elfordon och de enorma nya behoven av vätgas, vart leder detta?

Redan i år förbrukar världen totalt sett dubbelt så mycket energi som för 20 år sedan. Samtidigt har regeringen satt upp mål om att Sverige ska vara världens första fossilfria välfärdssamhälle. Ett av de svenska energimålen är att elproduktion år 2040 ska vara 100 procent förnybar.

Det internationella energiorganet, IEA, anger i sin årliga rapport att trots att nytillskottet av förnybar energi i världen ökar rekordartat så ökar behovet av elenergi ännu mer.

Min slutsats blir att det finns en klar motsägelse mellan strävan efter en klimatsmart värld utan fossilrelaterade utsläpp och inriktningen att kärnkraft är utesluten.  Även i Sverige, särskilt i de södra landsdelarna, behöver det satsas på små kärnkraftsreaktorer för regional elförsörjning. Att både kräva omställning bort från fossilberoende, vilket kräver elektricitet som idag produceras med ”fossil-metoder” och därtill kräva att all elproduktion är förnybar blir för mig en paradox. Alternativet är att mänskligheten helt ändrar sin livsföring och det vågar jag inte tro att den/vi accepterar.

Författaren är överste, fil.lic. och ledamot av KKrVA.
Foto: Shutterstock.com

Mer av samma skribent