Källa: Foreign Policy Blog

Detta var byn Tarok-Kolache i Arghandabdalen i södra Afghanistan.

Arghandabdalen är ett känt område när det gäller krigföring i modern tid. Med sina bevattningskanaler, täta vegetation och fruktträd befolkad av hårdföra krigare är den en mardröm för varje anfallare, vilket sovjetiska förband bittert fick lära sig.

I början av oktober 2010 ödelade överstelöjtnant David Flynn, chef Combined Joint Task Force I-320, denna by med hjälp av minröjningsladdningar, raketartilleri och flygbombning. Sammanlagt användes c:a 25000 kg ammunition för att rensa Tarok-Kolache från väpnat motstånd. Talibaner hade tidigare, enligt uppgift, drivit byborna på flykten och minerat hela byn. Två tidigare anfall från amerikanska och afghanska förband hade fått avbrytas på grund av för stora förluster.

Samma taktik användes sedan också i bland annat byarna Babur, Khosrow Sofla och Charqolba Sofla. Förbandet rapporterade efter insatsen att det inte blev några civila förluster, vilket är svårt att tro på. General Petraeus har personligen godkänt 1 miljon USD för varje återuppbyggnadsprojekt i området och uppmanat andra chefer att göra på liknande sätt i sina distrikt.

Nu i mitten av januari är alla kompensationer utredda till de 14 markägarna och byn ska nu återuppbyggas med biståndsmedel. Hur byborna har överlevt under tiden är oklart.

ISAF har senaste dryga året gått in med en taktik som heter Clear-Hold-Build. Efter att ISAF har drivit bort motstånd ska man med afghanska förband hålla terrängen så att afghanska myndigheter kan bygga en civil struktur. Detta exempel är en extrem form som inte är representativ för ISAF, och som jag bedömer är både oproportionelig och kontraproduktiv. Jag förstår och har full respekt för LTC Flynns börda, men jag undrar om det inte fanns andra utvägar än detta.

Om inte annat, så för den energi detta tar i ett senare skede. LTC Flynn: ””I literally cringed when we dropped bombs on these places — not because I cared about the enemy we were killing or the HME destroyed, but I knew the reconstruction would consume the remainder of my deployed life.””

I Field Manual Counterinsurgency, (FM 3-24) som General Petraeus var ansvarig för, är en av lärdomarna som man försöker förmedla att återhållsamhet är viktigt. ”Sometimes, the More Force Is Used, the Less Effective It Is”. Överdrivet våldsutövande slår tillbaka i form av att det skapar fler fiender och eroderar folkligt stöd både inom och utom landet.

Tyvärr kommer det allt fler tecken på att teori och praktik börjar att glida isär. Även om det går bättre på de platser där ISAF koncentrerar sina operationer, så är landet för stort, afghanska myndigheter genomkorrupta och stora delar av den pakistanska militära maktstrukturen stödjer det väpnade motståndet för egna syften. En av de tydligaste läxorna i modern krigföring borde ringa i öronen, och den har dessutom en plats i FM 3-24:

Tactical Success Guarantees Nothing

1-156. As important as they are in achieving security, military actions by themselves cannot achieve success in COIN (Counterinsurgency – Red anm). Insurgents that never defeat counterinsurgents in combat still may achieve their strategic objectives. Tactical actions thus must be linked not only to strategic and operational military objectives but also to the host nation’s essential political goals. Without those connections, lives and resources may be wasted for no real gain.”

2011 blir ett långt år.

Fotnot: Grundstommen i förbandet är en artilleribataljon som tjänstgör som infanteri. Det indikerar en hög grad av professionalism, men också att den amerikanska armén är väldigt ansträngd. Till Arghandabdalen behöver man helst riktigt infanteri.

Aftonbladet

Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet

Mer av samma skribent