I skymundan av det syriska inbördeskriget och det komplicerade förhandlingsspelet kring det iranska atomprogrammet, så fördjupas konflikten i Jemen.

USA har för första gången medgett att personal ur specialstyrkorna deltar som rådgivare till jemenitiska styrkor i strid. 20 medlemmar i specialstyrkorna ska enligt uppgifter från Pentagon ägna sig åt detta samtidigt som attacker med UAV:er har trappats upp avseende insatsregler. Regimen försöker med det amerikanska stödet slå tillbaka inbrytningar som Al-Qaida gjort i de sydvästra delarna i landet. För att ytterligare komplicera det hela har separatister från södra Jemen på nytt annonserat sin vilja att utropa en ny stat som skulle påminna om det klassiska Sydjemen.

Tvärs över Adenviken, så fördjupas också konflikten i Somalia genom att EU i förra veckan gjorde sin första väpnade räd mot piratbaser med bland annat helikoptrar. En logisk utveckling ur ett militärt perspektiv, eftersom själva piratjakten till sjöss är för långt från själva källan. Precis som i fallet med Jemen är det dock inte säkert att åtgärderna når önskad effekt, eftersom minsta misstag kan få avvaktande eller försiktigt positiva att göra motstånd. Den amerikanske arméstabschefen har också annonserat avsikten att ställa en brigad (ur 10th Mountain Division?) till befälhavaren för det egna AFRICOM, vilket skulle kunna innebära en insats i Somalia, men också DR Kongo eller på gränsen mellan Sudan och Sydsudan.

Det finns alltså annat att hålla uppsikt på än Afghanistan när nu NATO samlas i Chicago för att diskutera alliansens framtid. Innan mötet hölls ett G8-möte i helgen på Camp David och innan det värmde den nye ryske premiärministern Medvedev upp med att varna för att läget i världen skulle kunna utvecklas till ett fullständigt krig med insättande av kärnvapen.

Det var den andra ryska referensen till insättande av kärnvapen de senaste veckorna. Först ut var generalstabschefen Makarov som presenterade den ryska doktrinen när det gäller företeelser som upplevs hota Rysssland som det gemensamma robotförsvaret. Det intressanta med dessa uttalanden är kanske inte den kalla krigsliknande retoriken, utan vad det är som får Medvedev att trots allt offentligt resonera kring detta. Det skulle kunna bero på att Ryssland värderar riskerna för ett större krig i Mellanöstern högre än vad många andra gör.

Detta torde i så fall vara centrerat kring axeln Syrien – Iran. Under långhelgen har bland annat Qatar och Förenade Arabemiraten uppmanat sina medborgare i Libanon att lämna landet på grund av ökad instabilitet. Vi har under veckan kunnat följa tilltagande strider i Tripoli, och det kan vara en tidsfråga innan Syrien gör en större inbrytning i östra Libanon för att försöka slå ut vapensmugglingsentra där.

Kofi Annans fredsplan lever mest på pappret med strider mellan regimen och rebeller, bilbomber i Damaskus och attacker mot FN-observatörerna. USA sägs nu på G8-mötet ha föreslagit en jemenitisk lösning för Syrien, det vill säga att Assad kliver av liksom Saleh gjorde i Jemen. Det krävdes dock tre avgångar och ett kvalificerat mordförsök som tvingade den jemenitiske diktatorn ur landet för läkarvård innan han slutligen accepterade att lämna över makten till Abdrabuh Mansur Hadi.

Så länge som Assad sitter kvar i sadeln i Syrien, så kommer regimen i Tehran att överleva även om det yttre trycket från omvärlden ökat den senaste tiden. Intensiva förhandlingar verkar pågå bakom kulisserna inför möte mellan gruppen med FN:s vetostater och Tyskland å ena sidan och Iran å andra sidan i Bagdad på onsdag. Till dessa förhandlingar har deltagarna säkert studerat det ansedda Pewinstitutets opinionsmätningar kring iranska kärnvapen som kom i fredags. 63 % av de amerikanska respondenterna säger sig föredra militära operationer för att förhindra att Iran utvecklar kärnvapen. Intressant nog ligger den kinesiska siffran på hela 30% jämfört med 39% som säger att det är bättre att acceptera iranska kärnvapen. Europa ligger genomgående över 50% för militära operationer med undantag för Grekland.

Min bedömning är att parterna kommer att nå någon form av överenskommelse i förhandlingarna, som innebär att bägge sidorna kan utropa sig som vinnare. Detta skulle ske genom att avbryta anrikningen av 20%-haltigt uran i Iran och tillåtelse för omvärlden att inspektera iranska anläggningar mot att Iran får bränslestavar från omvärlden istället och får fortsätta med anrikningen av låghaltigt uran (3-5%). Om det är tillräckligt för att övertyga Israel är förstås en helt annan fråga. Vi har fått ett Mellanöstern som alltmer påminner om Balkan 1912-13 för att anknyta till preimärminister Medvedev ovan.

[Uppdatering kl 1920] Tyvärr visade sig uppmärksamheten av Jemen var befogad i och med rapporterna om dagens självmordsbombning mot en förövning av en militärparad. Enligt de senaste uppgifterna ska 101 soldater i ett paramilitärt förband på regeringssidan dödats och minst 222 skadats i dådet som skedde ett par minuter innan försvarsministern och arméstabschefen anlände. Gruppen Ansar al-Sharia har tagit på sig ansvaret för dådet, vilket är ett bakslag för den nya presidenten. EU har idag beslutat sig för att öka stödet till Jemen avseende mathjälp mot den hungersnöd som börjat sprida sig i landet.

I Libanon har den libanesiska armén börjat patrullera gator i delar av Beirut sedan strider utbröt sent igår kväll mellan olika sunnitiska grupperingar. Orsaken var att två präster dödats av libanesiska soldater i en vägspärr i norra delen av landet av okänd anledning. Dessa representerade sympatisörer till den förre libanesiske premiärministern Hariri och därmed också en tydlig anti-syrisk linje. En annan grupp som kallar sig Arab Movement Party och stöder Assadregimen i Syrien blev utsatta för Haririsympatisörernas vrede i natt innan den libanesiska armén gick emellan. Enligt samstämmiga uppgifter höll sig Hizbollah avvaktande i bakgrunden, eftersom dessas stöd till Assad redan har kostat en del trovärdighet i den libanesiska politiken.

Kuwait blev idag det tredje landet som uppmanat sina medborgare att lämna Libanon. Utspel har gjorts under dagen om bildandet av en Free Libanon Army för ett uppror mot den ömtåliga libanesiska regeringen som en kopia av motståndet i Syrien. En sådan åtgärd skulle sannolikt leda in landet på en ny Golgatavandring i inbördeskrigens brutala annaler. [Slut uppdatering]

Mer av samma författare