Wallenbergsalen vid IVA i Stockholm kommer den 20-21 november att bli scenen för ett av årets mest betydelsefulla säkerhetspolitiska möten inom KKrVA. När Kungl Krigsvetenskapsakademien samlar beslutsfattare, forskare och militära ledare, totalt omkring 150 personer, handlar det om mer än en akademisk konferens. Det handlar om att bidra till att forma Sveriges roll i en tid då europeisk säkerhet står inför sin största utmaningar sedan kalla krigets slut.
Konferensen ”Strategies, Deterrence and Resilience” utgör kulmen på snart tre års intensivt arbete inom SV-A-R (Sverige i EU och NATO – Avskräckning och Resiliens) -projektet – Sveriges roll i EU och Nato med fokus på avskräckning och resiliens. Projektets frågeställningar dryftas i en internationell arena, där både etablerad erfarenhet och nya perspektiv möts i dialog.
Ett möte mellan nationell kunskap och internationell expertis
På svensk sida medverkar ledningarna för det militära och civila försvaret. Ledamoten general Michael Claesson, Sveriges överbefälhavare, kommer att avsluta konferensen med sina reflektioner. Ledamoten viceamiral Ewa Skoog Haslum, chef för Operationsledningen, introducerar de regionala militära utmaningarna i Norra Europa. Niclas Kvarnström, Sveriges nationelle säkerhetsrådgivare, talar vid middagen på Karlbergs slott. Ledamoten generaldirektör Mikael Frisell från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap belyser den civila dimensionen av totalförsvaret.
Akademiens ledning – Styresmannen Björn von Sydow och Andre Styresman Dennis Gyllensporre inleder tillsammans med projektledaren ledamoten Lars-Erik Lundin konferensen.
Men det är kanske den internationella närvaron som tydligast signalerar konferensens relevans. När tidigare chefen för amerikanska armén i Europa, generallöjtnant kallade ledamoten Ben Hodges, möter Danmarks före detta försvarschef, general Flemming Lentfer och den ukrainska kärnvapenexperten Polina Sinovets och vår kallade ledamot Teija Tillikainen från Finland, uppstår möjligheten till genuint erfarenhetsutbyte.
Kallade ledamoten Dr Constanze Stelzenmüller från Brookings Institution i Washington levererar konferensens huvudanförande – en signal om den transatlantiska länkens fortsatta betydelse. Från EU-kommissionen kommer Aleksandra Palkova med perspektiv på utvidgningspolitiken och dess säkerhetsdimensioner. Den polska forskaren Katarzyna Chawrylo från Centre for Eastern Studies bidrar med expertis om rysk desinformation och hybridhot.
SV-A-R-projektets bidrag: från analys till handling
Det som gör denna konferens särskilt betydelsefull är hur SV-A-R-projektets arbete integreras i programmet. Projektet utgår från en fundamental insikt, förankrad i ett gammalt svenskt talesätt: osvuret är bäst, behovet att inte låsa sig till en statisk bedömning. I en säkerhetspolitisk kontext innebär detta en försiktighetsprincip – att hantera risk, bedöma hot och utforma politik som avskräcker aggression utan att provocera konflikt.
Denna princip genomsyrar projektets centrala frågeställning: Vad behöver Sverige för att upprätthålla trovärdig avskräckning samtidigt som vi bygger den motståndskraft som krävs för att absorbera chocker och fortsätta fungera under tryck?
Frågan har flera komponenter. För det första handlar det om att stärka Natos artikel 5-garantier för kollektivt försvar. Som ny medlem måste Sverige inte bara förlita sig på dessa garantier – vi måste aktivt bidra till deras trovärdighet. Detta kräver både operativ förmåga och strategiskt tänkande.
För det andra måste Sverige uppfylla sina artikel 3-åtaganden genom att investera i egna försvarsförmågor och samarbeta nära med partner. Ledamoten generalmajor Karlis Neretnieks leder arbetet med en vision för hur Sverige kan stärka avskräckningen på Natos nordöstra flank, inklusive stöd till Baltikums försvar och förbättrad logistik, ledningsstrukturer och värdlandsstöd.
Under konferensens andra dag behandlas en för Sverige ny dimension: kärnvapenpolitik som alliansmedlem. Som Nato-medlem bör Sverige nu utveckla expertis inom detta område. Detta kräver både ödmjukhet och brådska. Ödmjukhet eftersom kärnvapenpolitik innefattar komplexa frågor om teknologi, doktrin och trovärdighet. Brådska eftersom avskräckning beror på informerat deltagande i allierade konsultationer som kopplar kärnvapensignalering till konventionella styrkor, eskaleringshantering och strategisk kommunikation.
Ledamoten Lars Wedin, nyligen utsedd till hedersdoktor vid FHS, modererar sessionen om kärnvapenbaserad avskräckning tillsammans med experter från Frankrike och Ukraina. Denna panel är fundamental för projektets arbete – den belyser hur kärnvapen avskräcker, hur de integreras med konventionella operationer, och vilka strategiska dilemman som icke-kärnvapenstater möter när de konfronteras med en kärnvapenbeväpnad motståndare.
Resiliens: avskräckningens nödvändiga komplement
En genomgående tema i SV-A-R-projektet är insikten att motståndskraft eller med ett finare ord resiliens inte är ett obetydligt bihang till avskräckning – det är fundamentalt. Utan motståndskraftiga system, både civila och militära, fysiska och digitala, förlorar våra avskräckningssignaler trovärdighet. Motståndare kommer att utnyttja störningar snarare än att konfrontera oss direkt.
Under ledning av ledamoten Björn Körlof granskar projektet riskstyrning, civila försvarets beredskap, kontinuitet i regeringsfunktioner, cyberförsvar, informationsintegritet och skydd av kritisk infrastruktur. Detta arbete kopplar direkt till den grupp som fokuserar på hybridkrigföring, ledd av ledamoten Johan Wiktorin.
Projektet förkastar den passiva idén om en ”gråzon” där vi bara inväntar händelseutvecklingen. Hybridkrigföring kräver proaktiva, skalbara svar koordinerade över myndigheter, legala ramar och allierade strukturer. Detta kommer att diskuteras i sessionen om nya hotdimensioner och samhällsresiliens, där också ledamoten Lars Nylén, som studerar kopplingen mellan intern och extern säkerhet, medverkar.
Försvarsindustri och teknologisk kapacitet
En särskild session under konferensen, ledd av ledamoten Thomas Engevall tillsammans med bl.a. Sveriges f.d. FMV-chef ledamoten Göran Mårtensson, kommer att granska försvarsindustriell kapacitet, teknologiska flaskhalsar och standardisering. Även Estlands tidigare statssekreterare i försvarsministeriet Kusti Salm, nu VD för ett företag som utvecklar kostadseffektiva robotsystem, deltar.
Dessa frågor avgör huruvida Sverige – och Europa – kan öka produktionen, upprätthålla underhåll och fältsätta interoperabla system i den takt som vår strategi kräver. Det handlar inte bara om industriell kapacitet, utan om strategisk autonomi och förmågan att upprätthålla ett starkt försvar.
Europas behov av styrka och sammanhållning
Konferensens första session efter huvudanförandet fokuserar på Europa. Med ledamoten Michael Sahlin som ”scenesetter” från ett globalt systemkollapsperspektiv och ledamoten Gunilla Herolf som moderator, kommer panelen med ledamoten Katarina Engberg, professor Adrian Hyde-Price och Aleksandra Palkova att diskutera behovet av europeisk styrka och sammanhållning liksom även de inrikespolitiska förutsättningarna för detta.
Detta är centralt för SV-A-R (Sverige i EU och NATO – Avskräckning och Resiliens) -projektets analys. Sverige verkar i överlappande strategiska arenor. EU tillhandahåller regulatorisk och ekonomisk kraft. Storbritannien och Norge spelar nyckelroller för nordiskt försvar. Turkiet har en central position i Nato. Och Natos europeiska pelare behöver stärkas för att säkerställa transatlantisk sammanhållning genom skiftande politiska cykler i USA.
Stöd till Ukraina: en investering i svensk säkerhet
En genomgående övertygelse i SV-A-R-projektets arbete är att stöd till Ukraina utgör en direkt investering i svensk säkerhet. Genom att degradera Rysslands förmåga till aggression skyddar vi oss själva. Detta perspektiv är inte bara moraliskt motiverat – det är strategiskt rationellt.
Samtidigt bör Sverige accelerera sin egen försvarsuppbyggnad så att nationell beredskap och allierad integration förstärker varandra. Resurser är begränsade, så tydliga prioriteringar behöver göras. Detta dilemma – att både stödja en angripen nation och bygga egen förmåga – kommer att genomsyra många av konferensens diskussioner.
Osäkerheten i ryskt beslutsfattande
Ett centralt tema i det inledande anförandet gäller förutsägbarheten i ryskt beslutsfattande. Ledamoten Gudrun Perssons forskning om ryskt militärt tänkande visar att det ofta finns en klyfta mellan rysk doktrin och faktisk praktik. Både Sovjets invasion av Afghanistan 1979 och Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022 inleddes utan fullständig integration av militär planeringsstab.
Vad säger detta oss? Doktrin är viktig, men inte tillräcklig. Vi behöver också förstå beslutsprocessen på högsta nivå. I Rysslands fall betyder det att förstå president Putin själv. Avskräckningseffekten beror ytterst på Putins kalkyler, inte på våra modeller.Risk, kostnad och beslutsamhet betyder vad han bestämmer att de betyder.
Detta är varför försiktighet – osvuret är bäst – behöver informera vår strategi. Det gäller även för kärnvapenbaserad avskräckning. Parallellt med projektet SV-A-R betonar ledamoten Carl Bildt i sin bok om den nya oredan på noggrann riskanalys när det gäller ytterligare rysk aggression, särskilt i Baltikum, kombinerat med principen om försiktighet, återspeglar denna hållning.
Ett globalt perspektiv
SV-A-R-projektet betonar också vikten av att återvinna det globala perspektivet. Vad som händer mellan USA och Kina, relationerna till det globala syd och utvecklingen av det internationella systemet med risker för global systemkollaps påverkar både villkoren för Ryssland direkt och våra egna möjligheter att upprätthålla avskräckning och stärka resiliens.
Denna bredare strategiska kontext kommer att vara närvarande i diskussionerna, inte minst genom deltagare som representerar transatlantiska tankesmedjor och EU-institutioner med global räckvidd.
En konferens med uppföljning
När konferensen avslutas fredagen den 21 november, efter ÖB:s sammanfattande reflektioner, kommer deltagarna att resa hem med intressanta diskussioner i bagaget. SV-A-R-projektets slutrapport, som publiceras i början av nästa år, kommer att dra nytta av de perspektiv som framförts under dessa två dagar.
Men redan nu kan fyra imperativ identifieras som kommer att genomsyra både konferensen och den kommande rapporten. För det första vikten av att upprätthålla starkt stöd till Ukraina som en direkt investering i nordisk och baltisk säkerhet.
För det andra att möta våra åtaganden såväl enligt artikel 3 som 5 genom att stärka Sveriges operativa förmåga, allierad interoperabilitet och samhällelig resiliens i en takt som motsvarar hotet.
För det tredje att förstärka det bindväv – EU-Nato-samarbete, nordisk-baltisk integration, försvarsindustriell kapacitet och allmänhetens förtroende – som omvandlar strategi till förmåga och avskräckning till trovärdighet.
För det fjärde att återvinna det globala perspektivet och förstå hur megatrender och systemförändringar påverkar både Rysslands handlingsmöjligheter och våra egna förutsättningar.
Akademin har stor anledning att uttrycka sin tacksamhet mot Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse för allmännyttiga ändamål som gör arbetet möjligt och till det stora antalet ledamöter som arbetar pro bono inom ramen för projektet.