24 februari angrep Ryssland Ukraina. En självständig europeisk nation med ett förflutet som en del av tsarväldet och sovjetrepublik. Den ryska invasionen kom för en del överraskande, men var i själva verket en akt i en välregisserad rysk pjäs. Att så är fallet är uppenbart sett till milstolparna på vägen fram till 24 februari;
- De ryska truppsammandragningarna vid gränsen till Ukraina våren 2021.
- Putins brev till Ukraina sommaren 2021.
- De ryska truppsammandragningarna vid gränsen till Ukraina sent 2021.
- Den alltmer hätska retoriken som riktades mot Ukraina från rysk sida från december 2021.
- De ryska kraven på en ny europeisk säkerhetsordning som delgavs USA och Nato i slutet av december.
- Den gemensamma rysk-belarusiska övningen i februari vilken bl.a. innebar att förband från Östra militärområdet omgrupperade till Belarus.
- Dumans beslut 15 februari att begära att presidenten erkände Donetsk och Luhansk folkrepubliker som suveräna stater.
- Erkännandet av Donetsk och Luhansk folkrepubliker som suveräna stater 21 februari och begäran från dessa om hjälp från Ryssland.
Att Donetsk och Luhansk folkrepubliker erkändes som suveräna stater är också en repris på vad som skedde i samband med kriget med Georgien 2008 då Rysslana erkände Abchazien och Sydossetien som självständiga stater.
Enligt vad som ukrainska källor hävdar är att i påträffade dokument fastställdes planen för det ryska angreppet 18 januari och operationen skulle inledas 20 februari och vara avslutad 6 mars. Så blev det inte då invasionen inleddes 24 februari och alltjämt pågår. Och det har inte varit en framgångssaga för de ryska väpnade styrkorna vilket kan förklaras med att man hade förväntat sig att bli hälsad som befriare vilket inte blev fallet då den ukrainska motståndsviljan felbedömts och det ukrainska motståndet var betydligt större än man förväntat sig. Detta ledde enligt vissa källor till att man var chockad i Kreml. I sammanhanget kan man heller inte undgå att spekulera i om Putin inte försetts med friserade underrättelsebedömanden som anpassats efter hans uppfattningar. Något som i så fall inte är första gången detta inträffar. Stalin matades också inför det tyska angreppet 1941 med tillrättalagda underrättelser.
Den ryska invasionen inleddes med en förbekämpning som var relativt kortvarig och riktades mot mål över hela Ukraina. Sannolikt var denna inte helt framgångsrik sett till hur det ukrainska motståndet utvecklade sig och att det ukrainska luftförsvaret fortfarande kommer till verkan.
Efter förbekämpningen inleddes framryckningen på marken och i fyra riktningar: Från Belarus, Donbass och Krim samt i riktning Charkiv. Sannolikt var avsikten att snabbt inta Kiev vilket kom på skam genom det ukrainska försvaret av flygplatsen Gostomel norr om Kiev. Tydligen var avsikten att ta flygplatsen för att sedan föra in luftlandsättningsförband och genom en räd in i Kiev omhänderta den ukrainska politiska ledningen på liknande sätt som gjorde i Prag 1968. Något som inte förverkligades och de transportflygplan som sannolikt var på väg till Gostomel fick omdirigeras och landa i Belarus.
Den ryska taktiken har varit att innesluta större städer och hittills undvika gatustrider. Strider som dels kräver stora resurser, dels resulterar i stora förluster. Till detta kommer också hur världsopinionen skulle uppfatta det om t ex Kiev lades i grus och aska genom rysk försorg.
De senaste dagarna har försök gjorts att etablera s k humanitära korridorer genom vilka civila skulle kunna evakueras ur några städer och under iakttagande av lokal vapenvila. Dock har detta inte varit framgångsrikt och evakueringen har fått avbrytas till följd av att vapenvilan brutits. Frågan är också om etablerandet av dessa korridorer inte är ett sätt att från rysk sida under en lokal vapenvila omdisponera sina förband inför fortsatta strider.
Även om man från rysk sida med emfas påpekat att man undviker att beskjuta civila mål så sker detta frekvent. Sannolikt i syfte att injaga skräck hos innevånarna i de städer som inneslutits, bryta motståndsviljan och på så sätt etablera kontroll över berörda samhällen. Beskjutningen och flyganfallen mot städer och civila mål sker enligt ukrainska uppgifter avsiktligt vilket man grundar på kartor och andra handlingar som påträffats hos tillfångatagna eller stupade ryska flygförare. Bland de vapen som satts in mot civila mål återfinns bl a 500 kg frifallande flygbomber. Något som möjligen kan förklaras med brist på precisionsvapen vilket gör att dessa i första hand sätts in mot högprioriterade mål.
Det ryska angreppet har haft viss framgång utmed Svartahavskusten och det kan spekuleras i om avsikten är att etablera en landförbindelse med utbrytarrepubliken Transnistrien där rysk trupp också är baserad. Märkligt nog har ännu inte någon större landstigning skett på Svartahavskusten. Inte minst mot bakgrund av att landstigningsfartyg från Östersjö och Norra marinen ombaserat till Svartahavet. Möjligen kan en landstigning vara nära förestående och i förening med markstridskrafter som framrycker österifrån innesluta och/eller ta Odessa, I sammanhanget förekommer också obekräftade uppgifter om att Svartahavsmarinens marininfanteribrigad är demoraliserad och skall ha vägrat att gå i strid.
Det ryska försvarsministeriet publicerar frekvent filmsekvenser från striderna i Ukraina. Sekvenser som visar på att äldre materiel som t ex BMP-1 och BMP-2 ingår i de förband som deltar i invasionen liksom stridsvagnar utan tilläggsskydd på sidan. Något som kan förklara de ryska stridsfordonsförlusterna, 285 stridsvagnar och 985 pansarskyttefordon enligt de senaste ukrainska uppgifterna. D v s i storleksordningen 7 stridsvagnsbataljoner och 35 mekaniserade bataljoner! Förutom filmsekvenser publiceras också stridskildringar vilka har ett språkbruk som för tankarna till Sovjetunionen.
De personella förluster som redovisats är från rysk sida 498 stupade och en uppgift som delgavs sent omsider och sannolikt efter att kritik riktats mot hur informationstjänsten bedrivits samt att det fram till dess hävdats att man inte haft några förluster. De ryska förlusterna i personal uppgår enligt ukrainska uppgifter till mer än 11 000 stupade och innebär att efter tio dygns strider börjar förlustsiffrorna närma sig de som vara fallet under nio års krig i Afghanistan. Och dödsrunor över stupade har börjat publiceras i rysk lokalpress och på ryska sociala medier.
Kriget i Ukraina förs inte enbart därstädes utan även i skolorna där lektioner skall hållas på detta tema och med centralt tillhandahållet lektionsunderlag. Allt i akt och mening att snöpa en opinion mot invasionen. Något som också görs med andra medel. Flera media har tvingats att avbryta sin verksamhet och en ny lag har en straffsats på upp till 15 års fängelse för spridande av falska uppgifter om de väpnade styrkorna. Till detta kommer ett lagförslag om att inkalla vapenföra män som deltar i antikrigsdemonstrationer.
Otvivelaktigt finns det en opinion i Ryssland mot kriget även om en nyligen genomförd opinionsundersökning visar att 71 % av de tillfrågade stöder beslutet att inleda invasionen. Demonstrationer skall ha hållits på flera platser i Ryssland och sedan 24 februari skall knappt 20 000 ha gripits i samband med dessa. Och enbart under 6 mars har 2575 personer gripits i 49 städer.
Den ryska kraftsamlingsriktningen bedöms vara Kiev m h t dess symbolvärde och att den ukrainska politiska ledningen fortsatt befinner dig där. Läget 6 mars som det beskrivs ur ett ukrainskt perspektiv framgår av nedanstående kartbild.
Vad som inger viss oro för den fortsatta utvecklingen är hur länge Kiev håller stånd, utvecklingen utmed Svartahavskusten och om de ukrainska förbanden i östra Ukraina inringas. I det sistnämnda fallet finns då risk för en upprepning av vad som skedde i Ilovajsk 2014 och i Debaltsevo 2015 då ukrainska styrkor inringades och nedkämpades vilket var katastrofer för de ukrainska väpnade styrkorna.
Vad vi ser idag är ännu en akt i den ryska pjäsen, men en akt där man tvingats att överge manus. Detta innebär att det fortsatta ryska agerandet är i hög grad oförutsägbart, men där målet för invasionen står fast. Att demilitarisera och ”denazifiera” Ukraina. Något som bedöms syfta till ett neutralt Ukraina där den nuvarande regimen ersatts av quislingar som företräder ryska intressen och Ukraina av idag förvandlas till en rysk lydstat, Belarus 2. I detta scenario ingår med stor sannolikhet också att ställa politiker m fl som lett och förvaltat Ukraina sedan 2014 till svars och icke osannolikt i form av skådeprocesser.
När går då ridån ned för denna akt? Detta beror på det ukrainska motståndet och hur länge det kan vidmakthållas. Ju längre kriget fortgår desto mer prekär blir Rysslands situation vilket kan innebära såväl desperation som en regimändring genom en palatskupp av någon/några i Putins omgivning som fått nog och vars fjäll fallit från ögonen. Ett datum som kan vara värt att uppmärksamma är 14 mars som är det slutdatum som nu angetts för restriktioner av flygtrafiken över södra Ryssland. Något som kan indikera att man från rysk sida ser detta som ett slutdatum för ”den särskilda operationen”.