Under det pågående kriget i Ukraina har användningen av drönare ökat explosionsartat. Drönare används av båda sidor som spanings- och vapenplattformar, och utgör ett hot mot både militära och civila mål. Utvecklingen förutspåddes av experter, men verkligheten har överträffat deras prognoser. Doktrinmässigt har användningen av drönare genomgått en snabb och omfattande utveckling. Från att ha betraktats som ett hjälpmedel med ett begränsat användningsområde har drönare snabbt kommit att dominera slagfältet och blivit ett av de viktigaste stridsmedlen. Detta har lett till att separat UAV-vapengrenar avskaffats i Ukraina (Сили безпілотних систем 2025) och det finns planer på att avskaffa dess motsvarighet även i Ryssland (РБК 2024).

Det är också viktigt att påpeka att drönare inte endast kan användas av antagonister i ett konventionellt krig, utan även av våldsbejakande extremister. MSB (2025) uppmärksammar att ”drönare flyger över förbjudna områden” och kan ”används som verktyg för brott genom att samla information, kartlägga områden, utföra sabotage, begå cyberintrång eller genomföra attentat med explosiva ämnen eller vätskor”.

Med tanke på den tekniska och doktrinära utvecklingen, de moderna drönarnas låga pris, enkla hantering, tillgänglighet och den bevisade effekten de kan åstadkomma, framstår det som ytterst väsentligt att beakta risken de innebär vid framtagande av riskanalyser och att hantera denna risk på ett systematiskt sätt. Dessa och andra relaterade frågor kommer att behandlas närmare i framställningen nedan.

Drönare som vapenplattform

En UAV (unmanned aerial vehicle) definieras som en obemannad flygfarkost som använder motorernas dragkraft och aerodynamiska krafter för flygning inom atmosfären, som har kapacitet att bära en nyttolast, vilken avgör dess användningsändamål, och som kan genomföra flygningar antingen enligt en förprogrammerad rutt eller via fjärrstyrning (Обеспечене защиты от FPV дронов автомобильной техники, БТРов и танков. Методические рекомендации 2024: 5).

Drönare kan klassificeras utifrån deras tekniska parametrar, användningsområden samt den nyttolast de bär. I sin ”Rapportmall – Drönare” delar MSB (2024) in drönare i fyra kategorier baserade på teknisk utformning och konstruktion: Deltawing, Fixed Wing, Multicopter Quad och Multicopter Octo. Vidare kan drönare delas in i spaningsdrönare utrustade med diverse sensorer (video- och IR-kameror) samt attackdrönare vilka i sin tur kan delas in i återanvändbara bombdrönare (huvudsakligen billiga civila UAV av Multicopter Quad typ som är avsedda att släppa osäkrade handgranater och andra splitter- samt pansarsprängammunition på stillastående mål) samt självmordsdrönare (snabbmanövrerande civila drönare av FPV typ utrustade med huvudsakligen pansarsprängammunition och avsedda att bekämpa rörliga mål samt Deltawing och Fixed Wing för militära ändamål tillverkade UAV av typ Shahed eller ZALA Lancet). Tilläggas bör att det har genomförts försök att använda UAV:er i strid beväpnade med eldsprutor (Новости Донбасса 2024) samt. Nämnas bör även att det finns patenterande UAV baserade ”System för luftburet utsläpp av giftiga myggor” (Patent US8967029B1 tillhörande S. Mill Calvert). Drönare kan styras både med hjälp av fjärrkontroll samt genom fiberoptiska kablar.

Framställningen ovan visar tydligt att UAV:er utgör en multifunktionell plattform som kan anpassas efter olika behov samt användas både för underrättelseinhämtning och som ett stridsmedel, avsett för bekämpning av både stillastående och rörliga, samt både skyddade och icke skyddade mål. Tack vare drönarnas låga kostnad och den möjlighet de ger operatören att antingen inhämta underrättelser eller genomföra en attack utan att riskera sitt liv och sin hälsa, förefaller de vara attraktiva inte bara för statliga aktörer (således militära förband) utan även för olika grupperingar och enskilda individer som deltar i hybridkrigsföring eller agerar utifrån sin egen agenda.

Trots att det redan under kriget i Syrien rapporterades att ISIS använde små civila UAV:er avsedda att släppa sprängladdningar på motståndarna, och att en ökad användning av dylika teknologier förutsågs (Hennigan, 2017), hamnade denna typ av UAV:er i skuggan. Flertalet experter prognoserade i stället patrulldrönarnas totala dominans på framtida slagfält, ett påstående som verkade bekräftas av erfarenheterna från det andra Nagorno-Karabachkriget (Roblin 2020). Samma uppfattning var dominerande även i början av kriget i Ukraina – ett påstående som dock reviderades med tiden. I dagsläget används samtliga typer av UAV:er av både de ryska och ukrainska väpnade styrkorna. De mest massproducerade och mest använda drönarna förefaller dock vara små drönare av typen multicopter. Enbart i Ukraina finns numera över 500 fabriker och verkstäder som producerar dessa (Балашова & Прасад, 2024).

Skyddet mot drönare

Det mångfasetterade hot som UAV:er utgör bör hanteras på olika sätt beroende på vilken plattform som är involverad i den så kallade drönarincidenten, samt dess ändamål och nyttolast. Eftersom skyddet mot tungt beväpnade långdistanspatrulldrönare primärt faller under luftvärnets ansvarsområde, lämnas denna fråga utanför den följande framställningen. I stället kommer fokus att ligga på skyddsåtgärder mot mindre flygplanliknande- och multicopterdrönare avsedda för spaning eller som vapenplattformar.

År 2025 har MSB, i samarbete med Polismyndigheten och FOI, ”tagit fram ett introducerande stödmaterial som vänder sig till beslutsfattare och personal som arbetar på samhällsviktig verksamhet och andra verksamheter som skulle kunna drabbas av incidenter med drönare” (MSB 2025). Skrivelsen innehåller en uppräkning av flera lämpliga skyddsåtgärder av vilka kan nämnas följande: 1) insynsskydd runt byggnader, anläggningar och tomtgränser, samt 2) fysiska barriärer (t ex linor och nät) som ”kan försvåra flygningen och skydda hela eller känsliga delar av ett objekt” (ibid.). Resterande åtgärder uppräknade i skrivelsen går ut på att försvåra insyn och därigenom försvåra underrättelseinhämtning med hjälp av UAV:er alternativt förebygga oavsiktliga drönarincidenten (t ex genom användning av geografiska UAS-zoner eller tydlig skyltning som uppmärksammar allmänheten om flygförbud) eller identifiera drönare för att underlätta efterföljande incidentrapportering.

Eftersom den ovan nämnda skrivelsen inte innehåller några konkreta förslag på tekniska riskreducerande och skadeförebyggande åtgärder kommer vi i det följande att behandla denna fråga mer ingående.

En av Haddons (1980) strategier för skadeförebyggande arbete, går ut på att separera faran (i det givna fallet UAV) från det som ska skyddas genom att placera en fysisk barriär emellan. I detta sammanhang förefaller det vara viktig för verksamhetsutövaren att till att början med inom sitt verksamhetsområde identifiera de objekt där risken för drönarattacker är signifikant. Därefter bör känsliga punkter hos dessa objekt identifieras och en demissionerad skyddsåtgärd vidtas. Baserat på erfarenheter från det pågående kriget i Ukraina kan det konstateras att sådana fysiska barriärer oftast utgörs av specialtillverkade nät, skärmar samt större anläggningar bestående av dessa komponenter. Denna typ av skyddsanordningar utgör ett passivt fysiskt skydd och kan användas separat eller i kombination med olika EW-system (Electronic Warfare). De sistnämnda kan vara antingen passiva (t.ex. EW-anordningen ”Volnorez”, avsedd att placeras på stridsfordon och störa drönare inom sin verkansradie (Волнорез 2025)) eller aktiva (t.ex. elektromagnetiska Anti-Drone Guns (Droneshield 2025), olika finkalibriga luftvärnssystem, hagelgevär samt, i vissa fall, även specialutvecklade jaktdrönare (Черныш 2024)). I framställningen nedan kommer vi att ge en kortfattad överblick över typiska passiva fysiska skyddsanordningar och deras dimensionering.

Den enklaste och lättaste skyddsanordningen utgörs av speciella nät. Tillverkning av sådana är omfattande och det finns många producenter både i Ryssland och i Ukraina. En typisk produkt inom denna kategori tillverkas av polypropen och har nätmaskstorlek 45 × 45 mm och levereras i form av rullar (Detector Systems 2025).

Följande typ av skyddsanordning utgörs av skärmar som främst är avsedda att förstärka redan existerande skydd på stridsfordon. Denna typ av skyddsanordningar fanns redan innan FPV-drönarnas introduktion på slagfältet och började användas i samband med införandet av kumulativa pansarbrytande granater. Dessa skärmar tillverkas både industriellt och på egen hand inom förbanden och kan bestå antingen av stålplåtar eller av galler. I de tillgängliga handledningar som vi disponerar återfinns följande rekommendationer gällande dessa anordningars tekniska specifikationer: nät tillverkat av ståltråd med en diameter på 2–3 mm samt en nätmaskstorlek på 50 × 50 mm samt placeras på minst 200 mm från den skyddande ytan (i fall det är frågan om frontalskydd) eller på minst 1100 mm de skärmen används för att skydda fordonets tack från sprängladdningar vilka släpps av drönare (Обеспечене защиты от FPV дронов автомобильной техники, БТРов и танков. Методические рекомендации 2024: 11 – 12).

På senare tid har även större skyddsanordningar utvecklats för att skydda civil infrastruktur från attackdrönare. Huvuduppgiften för dessa anordningar är att förhindra en kollision mellan UAV:n och det skyddade objektet samt att avlägsna explosionspunkten till ett säkert avstånd. För att uppnå detta placeras anordningen på ett visst avstånd från det skyddade objektet. Exempelvis är det fysiska (passiva) skyddssystem som utvecklats av det ryska företaget Ant Defense dimensionerat enligt vedertagna parametrar (UAV-massa – upp till 400 kg; hastighet – upp till 200 km/h) och utgörs av en tillfällig, snabbt uppförd, modulär ingenjörskonstruktion (skydd) bestående av metallgallrade stöd, som monteras av standardsegment och kan nå en höjd av upp till 70 meter har enligt dess tekniska specifikationer det minsta avståndet mellan skyddsskärmen och det skyddade objektet på 8 meter, vilket säkerställer att UAV:n inte kommer i direkt kontakt med objektet samt minimerar den direkta skadan på objektet vid en attack. Det skyddande nätet tillverkas av metall och har diameter på 6 – 8 mm med en nätmaskstorlek på 50 × 50 mm. Detta när kan förstärkas med en polypropen nät med en mindre nätmaskstorlek (Ant Defense 2025). Den något överdimensionerade materialtjockleken, jämfört med de tidigare skyddsanordningarnas mått, kan förklaras med att den aktuella typen av anordningar är avsedd att skydda högexplosiva oljeraffinaderier mot långdistanspatrulldrönare, vilka har andra egenskaper (inte minst vad gäller den kinetiska energi de överför till objekten) än vanliga FPV-drönare.

Vad är mest kostnadseffektivt?

Utan att förminska effekten av övriga skadereducerande åtgärder, såsom administrativa och tekniska lösningar (främst olika EW-system), kan det konstateras att i situationer där en omfattande användning av mindre kommersiella FPV-drönare, försedda med kumulativa laddningar, samt drönare ombyggda för att släppa osäkrade handgranater och annan splitter- samt pansarsprängammunition på objekt förekommer, framstår det mekaniska passiva skyddet som den mest kostnadseffektiva motåtgärden.

Till stöd för detta påstående kan nämnas att passiva skadereducerande åtgärder generellt anses vara mer effektiva, bland annat eftersom dessa verkar utan att kräva aktiv handling från en individ. Därtill bör det påpekas att både EW-system och Anti-Drone Guns är beroende av batterier eller elförsörjning och blir helt verkningslösa utan dessa. Dessutom påverkar denna typ av aktiva åtgärder inte UAV:er som styrs via fiberoptiska kablar – ett styrsystem som introducerades av de ryska väpnade styrkorna just för att motverka den ökade användningen av telekrigsutrustning.

Vidare kräver EW-system och Anti-Drone Guns, till skillnad från passivt fysiskt skydd i form av skyddsnät och skärmar, aktivt tekniskt underhåll. Anti-Drone Guns är dessutom, till skillnad från EW-system av typen Volnorez, som stör drönare inom sin verkansradie, precisionssystem vars användning kräver aktiv medverkan från en utbildad operatör. Utöver detta bör det påpekas att användningen av denna typ av telekrigsutrustning av privata aktörer kan vara förenad med en fara för tredje man. Således kräver användningen av aktiva skyddsåtgärder mot UAV:er en noggrann rättslig reglering och förankring i gällande rätt.

Vidare ska poängteras att, till skillnad från tekniska anordningar, framstår passivt mekaniskt skydd, applicerat på objektens känsliga punkter, som en kostnadseffektiv åtgärd som i nödfall kan tillverkas på plats av verksamhetsutövare.

Trots det ovan anförda måste det dock påpekas att passiva fysiska skadereducerande åtgärder förblir verkningslösa om de inte är korrekt dimensionerade i förhållande till hotet. När det gäller UAV-hot måste parametrar såsom den kinetiska energi som överförs till objektet samt den kumulativa strålens energi beaktas. För att uppnå detta krävs framtagande av tekniska specifikationer för denna typ av utrustning, vilka bör fastställa parametrar såsom materialval, materialtjocklek samt avstånd från det skyddade objektet vid installation.

Avslutningsvis bör det understrykas att, trots allt som sagts ovan, måste det fysiska skyddet kompletteras med EW-system för att uppnå ett effektivt skydd mot potentiella UAV-attacker. För att implementera detta krävs att principer för EW-skydd av civila objekt utvecklas och förankras i handledningar och styrdokument. Samtidigt ska betonas vikten av administrativa lösningar och medvetandehöjande åtgärder riktade mot verksamhetsutövare, deras medarbetare och allmänheten – ett arbete som MSB redan har påbörjat genom sina publikationer.

Några rekommendationer

Eftersom drönare utgör ett påtagligt och realistiskt hot mot både civila och militära objekt, både i händelse av krig och under hybridkrigföring, har framtagits rekommendationer som redovisas nedan. Dessa baseras på de fakta som presenterats i texten och riktar sig till såväl privata som kommunala och statliga aktörer. Dessa rekommendationer kan vara av särskilt intresse för organisationer som ansvarar för samhällsviktig verksamhet som har ett förstärkt skydd enligt svensk lag mot sabotage, terroristbrott, spioneri och grovt rån, d v s de så kallade skyddsobjekten (t ex FMV, Försvarsmakten, Riksdagsförvaltningen, Regeringskansliet). Rekommendationerna presenteras i den ordning de bör implementeras.

  1. Erkänna de risker som är relaterade till drönare och deras användning som spanings- och vapenplattformar, samt öka medvetenheten om dessa bland både medarbetare och allmänheten;
  2. Beakta riskerna relaterade till användning av drönare som en realistisk hotbild och integrera dessa i hotkatalogen vid framtagning av riskanalyser;
  3. Inventera de objekt inom verksamhetsområdena där risken för drönarattacker är signifikant;
  4. Inventera och utvärdera erfarenhetsbaserade skyddsåtgärder avsedda att skydda objekten mot drönare, och implementera dessa åtgärder;
  5. Inventera känsliga punkter hos objekten där risken för drönarattacker är signifikant och förstärk deras skydd baserat på hotbilden;
  6. Kontinuerligt följa den tekniska och doktrinära utvecklingen inom området och anpassa åtgärderna ovan i enlighet med denna utveckling.
Författaren har två olika masterexamen i filosofi, jämte en fil kand i rättsvetenskap. Han är verksam inom bevakningsbranschen.

Källor

Ant defense (2025). ЗАЩИТА ОТ БПЛА. https://ant-prom.ru/group/protection-bpla/
Detector Systems (2025). Защитная сетка от БПЛА и дронов. https://detsys.ru/catalog/zashchita_ot_dronov/antidronovaya-setka/?srsltid=AfmBOorKw9oBpMXW3Bfv_R7trzqVmK8PnWGiBipqkmIYlBkRoaZB9kXG
Droneshield (2025). DroneGun Tactical. https://www.droneshield.com/c-uas-products/dronegun-tactical
Haddon, W., Jr. (1980). Advances in the Epidemiology of Injuries as a Basis for Public Policy. Landmarks in American Epidemiology, vol 95, no. 5, pp. 411 – 421
Hennigan, W.J. (2017). Islamic State’s deadly drone operation is faltering, but U.S. commanders see broader danger ahead. L.A. Times. 2027-09-28 https://web.archive.org/web/20171001081956/http://www.latimes.com/world/la-fg-isis-drones-20170928-story.html#
MSB (2024). Rapportmall – Drönare.
MSB (2025). INTRODUKTION Skydd mot drönare. Minneskort för beslutsfattare.
Roblin, S. (2020). Cheap drones from China, Turkey and Israel are fueling conflicts like Armenia and Azerbaijan’s. 2020-10-14 Think. https://web.archive.org/web/20210116171042/https://www.nbcnews.com/think/opinion/cheap-drones-china-turkey-israel-are-fueling-conflicts-armenia-azerbaijan-ncna1243246
Балашова, Л. & Прасад, A. (2024). Локализация до 80% производства дронов и поддержка пороховых заводов. Главное из выступления вицепремьера Федорова на Defense Tech Valley 2024. Forbes Ukraine. 2024-10-07 https://forbes.ua/ru/news/lokalizatsiya-do-80-virobnitstva-droniv-i-pidtrimka-porokhovikh-zavodiv-golovne-iz-vistupu-vitsepremra-fedorova-na-defense-tech-valley-2024-04102024-24010
Волнорез (2025). Модульная система подавления БПЛА. https://rebvolnorez.ru
Новости Донбасса (2024). ВСУ впервые использовала «Дрон-дракон», который поливает всё огнем. 2024-09-03 https://www.youtube.com/watch?v=Lq_2qnA4vng
Обеспечене защиты от FPV дронов автомобильной техники, БТРов и танков. Методические рекомендации. (2024). — Киев: Изд. дом «СВАРОГ».
РБК (2024). Глава Минобороны России назвал сроки создания нового рода войск. 2024-12-16 https://www.rbc.ru/politics/16/12/2024/67600bb59a79476fd59b2a16
Сбросы с БПЛА. Применение ракет, гранат и инженерных боеприпасов в качестве боевой части для различных типов БПЛА. (2024). — Киев: Изд. дом «СВАРОГ».
Сили безпілотних систем (2025). https://usforces.army
Черныш, O. (2024). Дроны-драконы и дроны-перехватчики. Действительно ли Украина совершила революцию в применении БПЛА на фронте. BBC. 2024-09-13 https://www.bbc.com/russian/articles/czxlx1xy9yvo