Jag var aktiv i Försvarsmakten och FMV i närmare 37 år, från det kalla krigets tid av neutralitetspolitik i eran före murens fall till medlemskap i Nato och storkrig i Europa. Vi har gått från neutralitet och invasionsförsvar via internationella insatser och tillbaka till att åter bygga ett nationellt försvar men nu inom en allians. Jag har själv sett dessa skiftningar i både omvärldsläge och försvarspolitik på nära håll. Jag har gjort det genom mer än 25 års incidentberedskap med stridsflyg, genom deltagande i internationell insats och genom arbete på Försvarsmaktens strategiska nivå och med materielanskaffning på FMV. Det finns en konstant under de 37 åren jag kan överblicka; det stora engagemanget som finns hos den personal som jobbar med försvarsfrågor i både myndigheter och företag. Utmärkande är en stark professionalism, viljan att göra ett bra jobb och lojalitet till den beslutade politiska inriktningen. Lägg därtill ett gott kamratskap och känslan av att jobba med något som är viktigt – det ger ett meningsfullt jobb! Under dessa år har samhällets inställning till försvaret också förändrats. Jag stod högvakt 1989 och kände då en stor uppskattning från folket på Stockholms gator. Jag deltog i min första så kallade julgransflygning tidigt 1990-tal och vi fick alltid positiv respons. Längre fram beskrevs vi som ett särintresse och under en period avstod vi från julgransflygningar eftersom det blev en hel del klagomål på buller. Under min tid som flottiljchef för 10 år sedan flög vi julgran igen. Vi fick återigen positiv respons och statsministern la ut ett foto på sociala media med orden: En uppskattad julhälsning från Försvarsmakten. Det var 15 JAS 39 Gripen som passerade Stockholm på väg hem efter att ha övat anfall mot sjömål över Östersjön. De klagomål vi fick nu var att typen: varför flög ni inte över här också?

Försvarsfrågor och upprustningen av försvaret är nu prioriterat. Det märks i debatten där flera röster hörs om att det går för långsamt, fel saker prioriteras och att ÖB borde byta ut sina generaler. Jag tycker debatten i stor utsträckning saknar ett historiskt perspektiv och baseras på tyckande och svepande argument istället för på fakta. Både det historiska perspektivet och aktuella fakta borde vara allmänt kända och/eller lätt kunna hittas för den som vill vara seriös och bidra konstruktivt till vår upprustning.

Efter det kalla kriget var det få som uppfattade Ryssland som ett potentiellt framtida hot, FOI och dess rysslandsexperter undantagna. Putins anförande i München 2007 var en ögonöppnare för övriga. Där tydliggjordes den ryska regimens återupprättade självförtroende och stormaktambitioner med intressesfärer som utgångspunkt och med en konfrontativ inställning till Nato. Året efter angrep Ryssland Georgien. Försvarsmakten beskrev i sin Perspektivstudie 2013 hur Ryssland ökade sin militära förmåga med en allt tydligare stormaktsambition samtidigt som det i Europa pågick en okoordinerad nedrustning som också medförde ett ökat militärtekniskt beroende av USA. Året efter annekterade Ryssland Krim. Ytterligare ett år senare, 2015, markerade Ryssland än mer sin stormaktsroll genom landets involvering i kriget i Syrien. I Sverige hade vi nu under lång tid fokuserat på internationella insatser samtidigt som det nationella försvaret nedprioriterats. Genom Försvarsbeslutet 2015 blev det nationella försvaret åter viktigast, dock med enbart marginellt ökade ekonomiska medel. Jag var själv chef för Skaraborgs flygflottilj, F 7, när genomförandet av FB 2015 påbörjades. De ökade resurserna nyttjades främst för återetablering av militär närvaro på Gotland och återaktivering av värnplikten. Det gav en förbättrad nationell försvarsförmåga. Jag vågar påstå att det därutöver åstadkoms en väsentligt ökad försvarsförmåga bara genom att huvuduppgiften förändrades och förtydligades. Avgörandet för den ökningen var det kraftfulla ledarskapet från ÖB och de mandat han gav och krav han ställde på oss som krigsförbandschefer och på all personal. Ledarskapsmässigt blev det enklare, men kanske inte mindre utmanande, att vara förbandschef. Trots hög arbetsbelastning med övningar, krigsplanläggning och värnpliktsutbildning var det en positiv anda hos personalen inom försvarsområdet. Genom FB 2020 beslutades sedan om väsentligt ökade försvarsanslag som har följts av ytterligare ökningar genom nya politiska beslut. Hur har då Försvarsmakten och FMV hanterat detta nya läge?

Jag tjänstgjorde vid FMV från 2021 till 2025 varav de sista tre åren som direkt underställd chef till Generaldirektören. Jag kan därför överblicka utvecklingen inom försvarsmaterielområdet under de åren. Från 2021 till 2024 ökade FMV den årliga beställningsvolymen till industrin med 380 %. Från 17,700 MSEK 2021 till 67,700 MSEK 2024 och ökningen har fortsatt under 2025. Det är alltså en ökning med en faktor om 3,8. Det har åstadkommits genom beställningar från Försvarsmakten till FMV och genom uppdraget att stödja Ukraina. Allt detta har varit möjligt genom ett systematiskt arbete där vi vidtagit många konkreta åtgärder inom både så kallade mjuka och hårda områden. Det inkluderar effektiviseringar inom myndigheterna, mellan myndigheterna och gentemot partners samt en ökad personalvolym med cirka 50 % inom FMV. Innovation och att ta tillvara små och för försvarssektorn nya företag är ett viktigt område. Också här har FMV, i samverkan med Försvarsmakten, tagit många initiativ de senaste åren. Man kan enkelt ta del av hur vi jobbar med Militärt Innovationsprogram och TechDays på FMV:s hemsida. Där kan man också läsa om FMV:s militära innovationsutmaning som ger svenska företag möjlighet att bidra direkt till stödet till Ukraina. Ett annat bra exempel som bygger på nära samarbete mellan Försvarsmakten, FMV, FOI och försvarsindustrin är Arctic Strike. Det är en plattform för att testa nya förmågor och stärka samarbetet mellan de nordiska länderna, myndigheter och försvarsindustrin. Ytterligare ett exempel är From Innovation to Battlefield Demonstration Week. Det är ett projekt där Sveriges försvarsmyndigheter samarbetar och som ska möjliggöra snabbare realisering av innovativa idéer till militär förmåga. FMV har den senaste tiden ökat ansträngningarna för att underlätta för nya företag att etablera sig inom försvarsområdet.

Under 2025 tecknade FMV kontrakt med 172 för försvarsområdet nya företag, ofta små sådana. I februari 2026 anordnades en informationsdag om hur företag kan agera för att kunna ta del av satsningarna inom EDF, den Europeiska försvarsfonden.

FMV har i uppdrag att hämta in erfarenheter från Ukraina. Det finns några viktiga iakttagelser ur ett materielförsörjningsperspektiv som jag har noterat:

  1. inom teknikområdet är betydelsen av obemannade system uppenbar. Men än mer relevant är förmågan till innovation under pågående krig och särskilt att kunna kombinera gammal teknik med snabbt införd ny, och ofta civil, teknik;
  2. metodmässigt så är en förbandsnära teknikutveckling med snabba införandecykler viktigt för mindre komplexa system;
  3. en god och robust konnektivitet mellan system i de olika domänerna (luft, mark, sjö, cyber, rymd) är en förutsättning för snabba och fungerande bekämpningskedjor och för att möjliggöra förvarning om fientliga anfall.

FMV:s analys av erfarenheterna från Ukraina är en delmängd som ligger till grund för de exempel jag lyft fram ovan och för de beställningar som läggs till industrin.

Det görs således idag stora ansträngningar för att uppfylla den kraftigt ökade politiska ambitionen inom försvarsområdet och de höga förväntningar som finns på upprustningen. Som framgår ovan har det arbetet varit framgångsrikt. För att klara de ytterligare ökade ambitionerna som beslutades vid Natomötet i somras behöver arbetet fortsätta och förstärkas. I FMV:s budgetunderlag för 2026–2028 framförs 13 konkreta förslag för att kunna tillmötesgå dessa ökade ambitioner och där arbete pågår. Här förs bland annat fram förslag på åtgärder för att öka produktionskapaciteten vid industrin, flexiblare finansiella villkor med en mer delegerad beslutsprocess och anpassad lagstiftning inom säkerhetsskyddsområdet. Samtidigt fortsätter arbetet med effektiviseringar både internt och i gränsytan mellan FMV och Försvarsmakten samt i relationen med övriga partners inom och utom landet.

Resultatet inom försvarsmaterielområdet efter att de ekonomiska satsningarna tog fart tycker jag är goda. Dock innebär det förvärrade säkerhetspolitiska läget och de ytterligare ökade både resurserna och förväntningar att arbetet behöver förstärkas. Det är både naturligt och angeläget att det pågår en diskussion om hur den ökade försvarsförmågan ska realiseras. För att bidra med konstruktiva förslag behöver diskussionen utgå från förståelse för nutidshistoria och baseras på fakta. Man kan via webben enkelt ta till sig bägge dessa perspektiv genom rapporter från FOI, myndigheternas hemsidor, Årsredovisningar och Budgetunderlag.

Jag tycker att vi som jobbar med att realisera upprustningen av försvaret ska känna stolthet över det vi åstadkommit, ödmjukhet inför det som är kvar att göra men också tillförsikt om att det är fullt möjligt att klara uppdraget. Det kan ske genom att fortsätta jobba systematiskt, målmedvetet och uthålligt. Och att både myndigheter och partners vid industrin, i Sverige och utomlands, bygger vidare på det goda samarbete som utvecklats genom åren.

Författaren är tidigare stridspilot. Han är brigadgeneral och ledamot av KKrVA.