Av Magnus Wakander, Systemanalytiker och fritidspolitiker (M)

Världen bevittnar just nu en justering av den globala maktfördelningen. Efter den bipolära världens fall (NATO vs Warszawa) övergick världen till att ha en ledare, USA, vilken nu är i färd med att i rask takt tappa initiativet och taktpinnen. De poler som just nu håller på att växa fram utgörs främst av BRIC-länderna (Brasilien, Ryssland, Indien och Kina). Av dessa är Kina den starkaste kandidaten vad gäller att utmana USA och övriga nationer som räknas till västvärlden. De kontrollerar dessutom en stor mängd kritiska mineraler för den högteknologiska industrin. Ryssland växer starkt tack vare sina energitillgångar men har andra nationella problem som kan hindra styrketillväxten. Ett av de problemen delar Ryssland med EU och det är den höga genomsnittsåldern vilket tvingar upp kostnaderna för sjuk- och äldrevården – system vars existens, utformning och dimensionering är central för vår syn på människans värde och våra krav på samhällets förmåga att ta hand om medborgarna.

I detta läge seglar Iran upp i media som ett potentiellt hot mot världsfreden skulle de tillskansa sig strategiska kärnvapen. Spänningen växer, man kan riktigt ta på spänningarna och många har redan intecknat att västvärlden ska angripa Iran.

Multipolära strukturer är svagare och mer oförutsägbara än bipolära dito. Ur det hänseendet är den situation som nu håller på att uppstå mycket farligare än den vi hade under kalla kriget. Den är dessutom mycket svårare att analysera, bedöma och bemöta. Grunderna för de analyser man gör kan snabbt ifrågasättas. Det blir svårare att försvara vissa typer av investeringar framför andra.

Känner ni igen er?

Detta är bilden man får om man följer media. Men låt oss anta att förutsättningarna finns för ett annat perspektiv. Men först en blick in i framtiden.

Det kommer finnas cirka 1,2 miljarder fler människor i världen år 2025. Dessa människor kommer vilja ha samma, eller bättre, levnadsstandard som vi i väst har idag. Att fördela grundläggande tillgångar på moderniserade nationer (vatten, mat, medicin, olja, gas o.s.v.) kommer ske på ett sätt som följer de olika polernas tillväxt och styrka. 2008 levde ca 600 miljoner med mat- och vattenbrist (man får olika siffror beroende på val av definitioner – här eng. cropland or freshwater scarce). År 2025 beräknas siffran ha stigit till 1,4 miljarder. Ny teknik inom energiområdet tar historiskt ca 25 år för att införas på bred front. Det internationella politiska samfundet bristande förmåga att agera med en gemensam agenda minskar sannolikheten för att större åtgärder ska kunna införas innan 2025 vad gäller klimatpåverkande teknologier. Det saknas ett globalt ledarskap inom detta område, ännu ett tecken på de osäkerheter som dagens maktbalans i världen är förenad med.

Det faktum att den västerländska modellen för liberalism och demokrati vinner stöd i vissa mindre nationer ska ses i relation till att den kinesiska modellen (statlig kapitalism) samtidigt vinner anhängare i andra. Åtminstone Kina, Indien och Ryssland väljer en annan väg än vår. Ett av symptomen på den nya globala ordningen kan ses i kampen mellan dessa storheter. Utöver det finns starkt religiösa regeringsformer som vissa nationer använder sig av med Iran som ett naturligt exempel.

Följer man media får man lätt en känsla av att Israel med stöd av Saudiarabien ska attackera Iran. En sådan handling skulle sannolikt mer eller mindre tvinga in USA i konflikten. Följden skulle säkerligen bli att Iran minerar för oljetransporter kritiska farleder. Världsekonomin skulle mer eller mindre tvärnita i ett sådant scenario. Frågan är varför västvärlden skulle tillåta en sådan händelseutveckling.

Nedan kommer jag föra fram förslag på vad som kan hända i världen under de kommande femtio åren. Jag stödjer inte dessa med statistik – det finns statistik och vissa av dem motsäger varandra. Viktigt är att förstå att statistiken representerar gårdagen, med den snabba händelseutvecklingen man kan skönja just nu är det nuläget och riktningen som är viktig.

En icke obetydlig del av USA:s statsskuld kan knytas till beroende av olja och gas från andra nationer. Just nu pågår ett aggressivt återtagande av inhemsk produktion och ny teknik som utvecklats gör det möjligt att bryta råvaror som tidigare varit omöjliga att hantera. USA befinner sig således i en fas som är mycket känslig. Fram till dess att man lyckats göra sig mer eller mindre oberoende vill man inte ha störningar som kan påverka världsekonomin och energiförsörjningen. USA håller dessutom på att omsätta hela sin fordonspark och många av de nya fordonen kommer kräva betydligt mindre bränsle än de som används i dag. Samma trend ses i ett Europa som aktivt söker nya lösningar p.g.a. beroendet av Rysslands tillgångar.

Europas avsikter är dock inte så entydiga som man kan tro. Frankrike säljer fartyg för expeditionära insatser som har förhöjd isklassning (Mistral) till Ryssland. Tyskland ökar sitt samarbete med Ryssland inom områden som ekonomi, infrastruktur, intellektuellt m.m. Förutsättningarna för att Tyskland ska lyckas med detta kräver sannolikt att Putins position försvagas. Putins löften om 5000 miljarder till försvaret under decenniet som kommer kan nog få konsekvenser vilka negativt påverkar ökad integration mellan länderna. Traditionellt har Ryssland alltid strävat efter att vara nummer ett i sina relationer medan Tyskland förmodligen kan nöja sig med att kontrollera ekonomin och en säker tillgång till en stark konsumtionsmarknad – en strategi de valt för sitt samarbete inom EU. Ett Tyskland som är starkt integrerat med Ryssland i form av energiberoende och ekonomi i övrigt kan nog få svårt att vara 100% lojal med NATO. Med Tyskland och Frankrike gåendes sina egna vägar kan NATO:s och EU:s framtid bli lite skakig ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv. Som minst kräver sådana initiativ att de politiska kontrakten omförhandlas inom EU och med USA.

När det ovan sker kommer många länders ekonomi att stagnera. Mängden nationer som är fullständigt beroende av energiförsäljning är inte obetydlig. Dessa länder ligger dessutom mycket långt efter vad gäller innovationskraft vilket gör att de kommer få stora svårigheter att kompensera genom andra exportverksamheter. Sverige leder globalt sett vad gäller innovation.

Det ovan är i sig orsak nog för en stor mängd välbeväpnade länder att sträva efter att dra in västvärlden i väpnade konflikter under de kommande 10-20 åren. Västvärlden kommer i detta led sannolikt vara villig att offra betydande värden för att undvika fullskaligt krig. Pressen runt Östersjön kan i ett sådant scenario öka markant på väldigt kort tid. Amerikanska trupper i Europa kommer fokusera på att skydda dess kärna: Frankrike, Tyskland och Polen. USA håller just nu på att halvera mängden militära förband i Europa och de som blir kvar kommer inte ha samma typ av permanenta status som de haft sedan kalla kriget, och tidigare. EU klassas numera som en ”security provider” av USA, till skillnad mot att vi tidigare ansetts vara en ”security consumer”. Vi förväntas hantera våra egna problem, men kan eventuellt räkna med stöd från USA. USA:s oro för Tysklands ökande samarbete med Ryssland gör att USA:s ansträngningar i Polen ökar, ett Polen som återigen finner sig vara fastklämt mellan Tyskland och Ryssland.

Utöver detta så är automation av produktion ett område som kommit betydligt längre än vad många tror. Produkttyp efter produkttyp kommer att kunna produceras utan mänskligt deltagande inom kort vilket innebär att västvärldens behov av billig arbetskraft kommer minska, eller helt upphöra. Detta medför att som minst Kina kommer få betydande problem. Kina agerar just nu för att öka konflikten med mindre nationer i sin närhet något som tvingar USA att öka sina ansträngningar där. Där ökar risken för konflikt under åren som kommer. I Europa kommer slaget om nordpolen bli en del av vår vardag där Norge kommer möta ett starkt Ryssland. Samtidigt kommer Europa säkerligen behöva stärka sitt försvar i områdena runt Tyskland och Polen för att säkerställa att Europas kärna inte kan utmanas eller dras in i en oönskad konflikt. Allteftersom västvärlden återigen ökar sin dominans kommer övriga nationers förmåga att upprätthålla starka försvar att minska vilket i sin tur kan leda till desperata handlingar involverande massförstörelsevapen. Konstruktion av missilskydd ska ses i detta sammanhang. Sveriges roll i Europas framtida säkerhetspolitik är ytterst oklar.

Slutsatsen är, om man accepterar det ovan, att USA kommer öka sin världsdominans under de decennier som kommer och det kommer ske på bekostnad av en stor del av den övriga världen. Europa/EU kan vara med på det tåget, men kan lika lätt fastna mellan dubbla lojaliteter. Självklart kan utvecklingen bli helt annorlunda, men det ensidiga perspektiv som media redovisar är inte den enda möjligheten.

Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet

Mer av samma författare