Av Birger Jägtoft, överste och tidigare befälhavare för Kalmar försvarsområde

”Upp flyga orden, tanken stilla står. Ord utan tanke himlen aldrig når.” På SvD Brännpunkt den 12 april skriver Cecilia Widegren (CW) i hänförda ordalag om alliansregeringens proposition om ytterligare effektiviseringar av försvarets logistikverksamhet. ”Syftet är att frigöra resurser till försvarets kärnverksamhet: förbandsverksamheten o s v.”

Visst låter det bra med kärnverksamhet och förbandsverksamhet. Problemet kan möjligen vara att det idag inte finns några förband att bedriva verksamhet med. Omställning är det ord som i den stora skövlingens tid benämndes ominriktning. Det var den vokabulär som Björn von Sydow, ÖB Owe Wiktorin och den senares strateger använde sig av samt Leni Björklund snabbt tillägnade sig. CW skriver som om hon vore försvarsminister: ”Regeringen avser att noga följa effektiviseringsprocessen och återkomma med styrningar vid behov.”

Vilket försvar jämför CW med när hon skriver ”ett mer användbart, flexibelt och tillgängligt försvar?” En gång var det liv och verksamhet på regementen, flottiljer, baser, i förråd och verkstäder. Det fanns en förbandsnära underhållstjänst. Idag är det tyst och stilla. Om en enhet i den krympande hemvärnsorganisationen skall få tillgång till sina vapen är det fråga om omfattande byråkrati, många dagar och många körmil. Om man sedan skulle vilja öva sig i vapnens bruk är det mycket långt till en fungerande skjutbana. Den frivilliga skytterörelsen var en gång en viktig del av de folkrörelser som byggde Sverige och var grunden till ett försvar med folklig förankring. För detta finns idag ingen förståelse, varken i Försvarsmakten eller statsmakten.

”Breda uppgörelser möjliggör långsiktighet för försvaret och därmed trovärdighet för den förda politiken” skriver CW. Fan tro´t, sa Rellingen.