Den danska Huitfeldtklassen har stor mångsidighet och fartygen är intressanta bl a för luftförsvaret av Östersjöinloppen. Foto: Konflikty.pl, Attribution, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=19809385.

Även i Danmark finns ambitionen att inom några år höja försvarsanslaget till 1,5 % av bruttonationalprodukten (BNP) – ett faktum som knappast observerats i den svenska för­svarsdebatten. Detta samtidigt som återupptagandet av politiska diskussioner i Sverige väcker farhågor att kommande försvarsbeslut inte når denna ambitionen år 2025. Bedömningar av den försvarsekonomiska utvecklingen i närområdet kan då sammanfattas enligt tabellen nedan.

Försvarsanslaget i andel av BNP

Land Andel BNP 2018 Andel BNP 2025
Sverige 1,12 1,5 (-?)
Danmark 1,20 (+) 1,5+
Finland 1,23 1,7?
Norge 1,54 1,8?
Estland, Lettland, Litauen och Polen ca 2 ca 2
Tyskland 1,13 1,5+

 

Bakgrunden är rekommendationen inom Nato att de årliga försvarssatsningarna bör nå nivån 2 % av BNP under 2020-talet.

I Danmark finns en politisk försvarsöverenskommelse från januari 2019. Den utgör formellt ett tilläggsavtal till den ”normala” fleråriga försvarsöverenskom­melsen – ”Forsvarsforlig” – från hösten 2017. Det nya avtalet ägnades helt åt att de danska försvarsutgifterna år 2023 skall höjas så att de utgör 1,5% av BNP. Där uttalas också att i senare följande försvarsöverenskommelser skall 2 % av BNP nås.

Nämnas kan också att tilläggsöverenskommelsen är unik på så sätt att målet 1,5 % av BNP är det enda som uttalas. Vilka konkreta åtgärder som skall genomföras redovisas inte. Det enda som står är att politiska förhandlingar skall följa för att bestämma vad som skall göras. Ut­giftsnivån i sig är således ett huvudmål.

Noteras kan också att en väsentlig del av utgiftsökningen uttryckt i danska kronor består av ändrad bokföring – nu inräknas utgifter som tidigare redovisats utanför försvars­budgeten. Dock finns även en tydlig reell ökning. Förändring av den ekonomiska redovis­ningen innebär rimligen också att tidigare uppgifter om de danska försvarsutgifterna som andel av BNP varit väl låga för direkta internationella jämförelser.

Allt detta innebär att, uttryckt i försvarsanslagets andel av BNP, så kommer Sverige ligga lägre än övriga länder i närområdet. Detta trots att det för någon tid sedan såg ut som att Sverige skulle gå förbi Danmark under den kommande försvarsbeslutsperioden.

Danska försvarets utveckling

Även om försvarsanslaget uttryckt i andel av BNP utgör väsentligt information så är försvarsresurserna det väsentligaste. Den största förändringen under de närmaste åren blir ombeväpningen av flygstridskrafterna. Dagens danska stridsflygplan F-16 ersätts av den nya amerikanska typen F-35. Avsikten är att dessa skall tas i bruk från år 2023. Antalsmässigt innebär detta en minskning från dagens antal (44) till 27 flygplan av de nya F-35. Dock har F-35 högre prestanda, vilket kan illu­streras med aktionsradien för stridsuppdrag som blir två á tre gånger längre än de ca 500 km som gäller för dagens F-16.

Det danska luftförsvaret kommer också att stärkas genom att de tre jagarna i Huitfeldklassen skall tillföras de amerikanska missilerna SA-2 med räckvidd upp till 70 km med den modernaste missilversionen. Man förutskickar även införande av den nyare typen SM-6 med officiell räck­vidd på 240 km eller ännu längre. Både SA-2 och SA-6 är allmålsmissiler. Förutom luftmål kan även fartyg bekämpas.

Redan i dagsläget finns på de tre jagarna liksom på två andra fartyg (med benämning flexibla stödfartyg) luftvärn med god räckvidd – ca 50 km. Observeras bör att redan denna räckvidd medger verkan in över svenskt territorium, t ex i de fall man uppträder i Öresund

I försvarsöverenskommelsen nämns också att de fem stora radarstationer som ingår i luftförsvaret skall förnyas.

De här nämnda danska fartygen har naturligtvis beväpning ägnad för att bekämpa sjömål liksom att jaga ubåtar. En förmåga som förnyas och stärks. Danska marinen har inga ubåtar.

De danska markstridskrafterna har en mekaniserad brigad med anställda soldater som ger hög beredskap året runt. Brigaden stärks i försvarsöverenskommelsen. Bland annat med nytt artilleri av typ som liknar de nya svenska artilleripjäserna typ Archer. Man har dock valt en fransk konstruktion benämnd Caesar. Brigaden avses stå till förfogande för snabba insatser inom Nato. Vidare organiseras en högrörlig lätt bataljon både för insatser internationellt och inom Nato.

Den stående brigaden och övriga stående styrkor inom alla försvarsgrenar skall med kort varsel kunna förstärkas med i först hand en ”supplementsstyrka” på ca 4 000 soldater – med detta avses troligen reservpersonal. Därefter skall upp till 20 000 värnpliktiga kunna mobiliseras och efter hand förstärka försvarsmakten.

I försvarsöverenskommelsen nämns också cyberkrigföringen och dess anspråk på det danska samhället liksom det danska försvaret. Bland annat skall ett cybercentrum ha beredskap dygnet runt.

Det danska hemvärnet har en styrka på ca 20 000 personer, d v s samma styrka som dess svenska motsvarighet. Här kan särskilt noteras det marina hemvärnet som är ut­rustat med 30 båtar med deplacement på 80-90 ton. Detta ger möjligheter till marin närvaro i stora delar av övärlden i det danska kärnlandet.

I sammanhanget kan vidare noteras att Kustbevakningen utgör en del av danska marinen. Det innebär bland annat att dess fartyg och båtar har viss beväpning. Dessa fartyg verkar dock i huvudsak avses för uppgifter i Nordsjöns och Skagerraks fiskevatten.

Sammantaget synes det danska försvaret öka förmågan att försvara sjöförbindelser från Kattegatt in i Östersjön och i synnerhet luftrummet i anslutning till detta. Samtidigt ökar Sverige på motsvarande sätt förmåga inom motsvarande område. Detta dels genom att stridsflygplanet JAS 39 E tillförs, dels genom det nya luftvärnssystemet Patriot med lång räckvidd. Vidare ökar förmågan att motstå försök att upprätta stödjepunkter på Gotland eller i anda delar av södra Sverige genom att mark- och sjöstridskrafterna stärks.

Området är av stort operativt värde. Detta beroende på Natos behov av att föra fram förstärkningar i det fall något eller flera av de baltiska länderna utsätts för militära hot. Ökning av Sveriges och Danmarks förmåga att försvara detta område leder då till att Rysslands möjligheter att få resultat av ett hot mot Baltikum minskar. Vilket ytterst minskar risken för militära konflikter i området.

Här blir det då angeläget att uppmärksamma att samverkan mellan Sverige och Danmark kring försvaret av södra Sverige och östra Danmark. Därigenom kan den operativa för­mågan ökas ytterligare jämfört med om de två ländernas stridskrafter uppträder var för sig. Detta eftersom både de danska och svenska luftstridskrafterna var för sig ökar förmågan att uppträda i och över det andra landets territorium. Här skapas möjligheter till både gynn­sammare styrkerelationer och ökad uthållighet vid eventuella stridshandlingar mot en gemensam motståndare. Samverkan bör manifesteras genom ökat inslag av gemensamma övningar.

Författaren är överingenjör, pensionerad operationsanalytiker från Försvarets Forsknings­institut och ledamot av KKrVA.

Källor

Underlag för ovanstående utgörs av ”Forsvarsforlig 2018-2023″ och Tilaegsaftalen 2019” hämtade från danska ”Forsvars­ministeriets” hemsida, The Military Balance 2019 samt nämnda vapensystems data från Wikipedia.

Mer av samma författare