Maj månads fokusområde Sudan har sett en negativ utveckling under månaden. Genom den sudanesiska de-factoannekteringen av Abeyi har risken för krig mellan Sudan och dess blivande norra granne ökat. I princip hela omvärlden stöder Södra Sudan som agerat överraskande lugnt. För president al-Bashir är Abeyi viktigt av två skäl. Dels har provinsen en ekonomisk betydelse med olje- och vattentilgångar, dels en psykologisk sådan eftersom han är hårt pressad internt och behöver en framgång. Sudan kan ha haft som avsikt att provocera fram ett krig med syd innan dess utropande som stat den 9 juli, för att förhindra den utvecklingen. Om det skulle vara så finns det anledning att tro att vi snart kommer tillbaka till Sudan igen.

Juni månads fokusområde blir Iran, vars kärna är den gamla persiska civilisationen. Landet består av många olika folkslag, jag har för mig att det bor fler azerer i Iran än i Azerbaijan. Iran härbärgerar shiamuslimernas kraftcentrum. Utövare av denna inriktning av islam har traditionellt varit förföljd av den sunnitiska majoriteten. Sedan 1979 styrs landet av teokrater, även om Pasdaran eller Revolutionsgardet har växt sig allt starkare. I väst är president Ahmadinejad mest känd, men den egentliga makten ligger hos högste ledaren Ali Khameni. Just nu pågår en maktkamp mellan de bägge som kommit i dager de senaste veckorna. Landet har en ung befolkning, som allmänt anses i ganska stor utsträckning vara västvänlig.

I samband med de senaste årens turer kring de iranska försöken att framställa kärnvapen, så har motsättningarna mellan Saudiarabien och Iran blivit allt tydligare. Min bedömning är att de bägge länderna är på kollisionskurs just nu, och att vi kommer att få se någon form av öppen kraftmätning mellan dem. Det behöver inte vara ett krig, mer troligt är att det sker på andra sätt. Traditionell modern iransk utrikespolitik är indirekt, och de flyttar fram sina positioner på ett kalkylerat sätt. Hur USA agerar i denna konflikt kommer att avgöra utgången. Om sprickan mellan Saudiarabien och USA blir större, så ökar sannolikheten stort för att saudierna får vika sig.

Israel är en annan, mer känd antagonist, de senaste decennierna. Israel har ingen önskan att se ett kärnvapenbeväpnat Iran, och kan därför agera mot en sådan utveckling på samma sätt som de gjorde 1981 mot Irak och 2007 mot Syrien. Iran å sin sida kan ha dragit slutsatsen att de måste skaffa sig kärnvapen. Nordkorea har gjort det och har inte blivit anfallet, medan både Saddam Hussein och Muhammad Khaddafi inte hade det och har därför kunnat bli anfallna av väst.

Iran kommer därför fortsätta sin strategi att steg för steg närma sig sitt önskade läge, där de snabbt kan fullfölja sina planer. Parallellt med detta kommer de att försöka slå mot västliga, saudiska och israeliska intressen genom ombud. Genom Hizbollah i Libanon och stöd till Syrien försöker de att underminera Israels säkerhet. Saudierna har markerat ordentligt mot iransk inblandning i Bahrain och i viss mån i Jemen. De amerikanska intressena i regionen motverkar Iran framförallt genom att stödja al-Sadr i Irak och talibanerna i Afghanistan, även om de senare traditionellt varit fiender till Iran. Uttrycket Fiendens fiende ges här ett uttryck. Genom ett närmande till Venezuela försöker Iran också att öka trycket mot USA i Sydamerika.

Iran har försökt att utnyttja den arabiska våren till att flytta fram sina positioner i den islamska delen av världen. När det gäller Egypten har de haft viss framgång. Egypten släppte igenom iranska örlogsfartyg genom Suezkanalen och de bägge länderna har börjat med ett diplomatisk utbyte. Bahrains uppror stöder de, medan samma behov av frihet är de emot när det gäller exempelvis Syrien.

Många olika bottnar alltså, som kan påverkas av olika händelser den närmaste tiden som exempelvis om den saudiske kungens plötsligt skulle avlida. Vi kommer att få anledning att återkomma till detta spännande land under juni månad. Det är nu två år sedan regimen slog ned demonstrationerna om ökad frihet. Sedan dess har oppositionen varit kuvad. Men regimen har glömt bort ett av iraniernas vanligaste ordspråk:

”Man kan inte göra en åsna till häst genom att slå den.”

Mer av samma författare