I gårdagens Aftonbladet fanns en artikel som gick ut på Försvarsmakten inte vet hur många som dödats av PRT MeS soldater i Afghanistan och att svenska soldater struntar i att leta efter sårade motståndare efter en strid. Bloggen Purgatorium tar upp handsken och frågar sig om svenska soldater bryter mot Genévekonventionen när man inte gör några ansträngningar att söka efter motståndare. Om uppgifterna stämmer gör sig svenska soldater skyldiga till folkrättsbrott, och saken skall utredas av åklagare, enligt bloggen.

Den artikel I Genévekonventionen som det handlar om återfinns i konventionen om sårade och sjuka, närmare bestämt kapitel 2 artikel 15: ”At all times, and particularly after an engagement, Parties to the conflict shall, without delay, take all possible measures to search for and collect the wounded and sick, to protect them against pillage and ill-treatment, to ensure their adequate care, and to search for the dead and prevent their being despoiled.”

Det framgår tydligt att sårade och sjuka skall eftersökas av deltagarna, i synnerhet efter en strid. Det står inte specificerat att man bara skall söka efter sina, utan det kan antas att det gäller samtliga. Nyckelfrasen är ”…all possible measures to search…” Det innebär att det är den lokala chefen på plats som avgör om det är möjligt att söka i varje situation. Här måste chefen väga konventionens stipulation mot risken denne utsätter sina soldater för, siktförhållanden och vilket uppdrag denne löser. Jag vet att våra trupper vid flera tillfällen sökt av områden under 2009 när jag arbetade vid Insatsledningen. Mitt intryck från den tiden är att trupperna då gjorde detta när de kunde exvis. när de behärskade terrängen med mycket trupp och i dagsljus. Vi ska heller inte glömma bort att vi verkar i en kultur, där döda skall begravas så tidigt som möjligt, vilket påverkar motståndarnas ansträngningar för att få tillbaka sina döda och skadade dvs. det är svårt att hitta skadade efter en strid.

Artikel 15 talar vidare om att parterna bör sluta tillfälliga eld-upphör och andra arrangemang med varandra för att underlätta avtransport av skadade. Vi är ansvariga för säkerheten i området och skulle kunna därför kunna sluta sådana avtal, vilket skulle vara humant och eftersträvansvärt. Problemet är bara att vi inte har någon tydlig motpart att förhandla med.

Mitt intryck av Aftonbladets artikel är att den är byggd på andrahandskällor och tämligen substanslös i det avseendet. Trupperna ställs varje vecka i kaotiska stridssituationer och försöker att hålla sig till de grundläggande reglerna om urskillning, proportionalitet och militär nödvändighet. Om åklagare skall pröva underlåtenhet att leta efter sårade och sjuka, så låt rättsväsendet göra det. Jag skulle bli ytterligt förvånad om de trupper vi hittills haft på plats skulle dömas för folkrättsbrott.

Som avslutning kan det vara värt att påminna om artikel 13 i samma kapitel som definierar vem som omfattas av skyddet i konventionen.
”(2) Members of other militias and members of other volunteer corps, including those of organized resistance movements, belonging to a Party to the conflict and operating in or outside their own territory, even if this territory is occupied, provided that such militias or volunteer corps, including such organized resistance movements, fulfill the following conditions:
(a) that of being commanded by a person responsible for his subordinates;
(b) that of having a fixed distinctive sign recognizable at a distance;
(c) that of carrying arms openly;
(d) that of conducting their operations in accordance with the laws and customs of war.”

Mer av samma skribent