Som vi alla minns var det en intensiv debatt om ”FRA-lagen” under dess beredning, inte minst i riksdagen. Var gränserna går mellan allmänintresset och den personliga integriteten är en viktig fråga i dessa dagar.

Huvudsakliga sätt att inhämta information för militära/polisiära/civila underrättelse- och säkerhetsorganisationer är SIGINT (signalunderrättelser), IMINT (bildunderrättelser) och HUMINT (driva mänskliga källor). Utvecklingen inom områdena går fort, inte minst på den tekniska sidan för de två förstnämnda.

HUMINT som det inte talas om så mycket om här i Sverige, förutom i det kända fallet med poliskommissarien Olle Liljegren. Han hanterade olika källor i sina försök att infiltrera den organiserade brottsligheten. HUMINT har flera fördelar i förhållande till de andra inhämtningsdisciplinerna. Den kan ta reda på målets avsikter – Vill organisationen X omstörta samhällsskicket? Y planerar ett sprängattentat i staden Z. Disciplinen är också relativt oberoende av väder och sikt. Den främsta nackdelen är att den tar tid att genomföra om det ska göras professionellt. Om en ny organisation blir känd genom exempelvis SIGINT så kan det ta lång tid innan en organisation har fått tag i källor som kan svara på informationsbehov. HUMINT är omistlig, men måste styras och vara genomtänkt.

Några som traditionellt varit duktiga inom HUMINT är Storbritanninen. Men där har det nu blåst upp till storm, sen The Guardian publicerat historien om polisofficeren Mark Kennedy som under 7 års tid infiltrerat miljörörelsen under täckmantel som Mark Stone. I Storbritannien har en mängd nya organisationer tillkommit under 2000-talet som arbetar mot att bekämpa inrikes extremister av olika slag. Mark Kennedy arbetade för National Public Order Intelligence Unit och hans uppdrag var att förse brittisk polis med information om aktivisternas aktioner, sabotage och planer i allmänhet.

Mark Kennedy blev ett namn i dessa kretsar som Mark Stone (med täckmantel som f.d droghandlare) och besökte 22 länder med hjälp av falska pass han fått av sin arbetsgivare. På Irland hade han fru och två barn som han bara träffade då och då. Han penetrerade anarkistiska nätverk i Tyskland och Italien, och han fick smeknamnet Flash av sina nya kamrater inom miljörörelsen. Han hade tillstånd att genomföra mindre brott för att förstärka sin tänkmantel. Han lämnade information om förberedelser inför aktioner mot G8 och G20-möten. Han var så framgångsrik i sin infiltration att 200 personer deltog i hans 40-årsfest och han blev mer och mer central i olika aktioner.

Hans tänkmantel började spricka under en aktion i april 2010, då polisen gjorde en stormning av ett kolkraftverk som han och 28 kamrater ockuperade. Vissa i gruppen började då bli misstänksamma. I somras hittade hans flickvän (jodå) hans riktiga pass i ett handskfack. Så småningom blev han konfronterad och bröt ihop. Hela infiltrationsoperationen används som försvar i den rättegång som har pågått mot 6 av ockupanterna för olaga intrång. Sedan Kennedy erbjudit sig vittna och intyga att han lämnat inspelningar till sina chefer, vilka enligt brittisk lag skulle ha lämnats till försvaret inför rättegången, så har nu den avbrutits.

Infiltrationskampanjen har varit omfattande enligt uppgifter i brittiska tidningar. The Guardian anger på basis av Mark Kennedy att han kände till 16 kollegor, varav 4 fortfarande är under täckmantel. Det är tydligt att Mark Kennedy dragits med i skeendet och att gradvis tappat omdömet, vilket inte är ovanligt i denna typ av verksamhet.

Många upprörs nu av den bristande demokratiska kontrollen av denna typ av verksamhet. Om jag har förstått rätt, så är det ett förbund av brittiska polischefer organiserade i ett privat bolag (!) som haft förtroendet att leda Kennedys enhet. Den parlamentariska makten är inte imponerad, och det förekommer rykten att en minister samt partiledaren för de Gröna finns i enhetens databas. Inrikesministern har redan annonserat att NPOIU ska föras över till Metropolitan Police.

En relevant fråga är vilket pris vår verkliga eller inbillade säkerhet har. Mark Kennedy lever enligt egen uppgift i USA. Han säger sig ha haft självmordstankar, och känner sig jagad. Han genomgår behandling hos psykolog. Jag rekommenderar intervjun med honom som Mail on Sunday publicerade i söndags. En bruten man.

Mer av samma författare