I World Politics Review finns en artikel om att den senaste översynen av brittisk säkerhetspolitik med sina nedskärningar kommer att leda till en oförmåga att genomföra egna expeditioner (den senaste Sierra Leone 1999, där nuvarande CDS Richards var befälhavare över the Joint Task Force). Britterna har varit drivande idémässigt när det gäller denna typ av operationer och vi har befunnit oss sida vid sida med dem vid mer än ett tillfälle. Samtidigt är det tydligt att väst börjar svalna inför tanken på att bli indraget i fler expeditioner som kör fast. Frågan är hur denna utveckling kommer att påverka svensk utveckling av vårt koncept för expeditionära operationer? Den ekonomiska situationen ovanpå detta för främst UK och Frankrike kommer ytterligare försvaga den förmågan.
Dela artikeln – välj plattform!
5 kommentarer
Kommentering är avstängd.
Intressant inlägg!
En längre kommentar lämnas på: http://commanderslog.blogspot.com/
/ Commander
Jag har själv prövat mig, vad gäller GB neddragningar och dess konsekvenser för den expeditionära förmågan. Om våra ”allierade” avhändar sig sin expeditionära förmåga, vem skall då kunna hjälpa oss, i enlighet med solidaritetsförklaringen. Omvänt gäller att vi får svårt att få styrkor på plats för att kunna lämna hjälp utan sea-liftförmåga.
http://chefsingenjoren.blogspot.com/2010/10/gastinlagg-vem-skall-hjalpa-oss.html
Jag misstänker starkt att World Politics Rewiew har tjuvkikat på mitt inlägg 😉
Det senaste, senaste är det nya anglo-franska samarbetet av hittills aldrig skådat slag. Även en gemensam styrka om – tror jag – 5 000 man från vardera landet är på G, vilket kanske är svaret på den framtida expeditionära förmågan.
http://www.nytimes.com/2010/11/03/world/europe/03britain.html?_r=1
Jag avslutar med lite brittisk humor, hämtat från länken ovan.
”In London, Mr. Cameron was chided by right-wing tabloids for trusting the French with Britain’s security, but his plans received a generally warm reception in Parliament. James Arbuthnot, a former Conservative minister who is the chairman of the House of Commons defense committee, told Mr. Cameron on Monday that he had “forgiven the French for taking off the head of my great-great-great-great grandfather at Trafalgar,” a reference to a captain who died in the great naval battle in 1805. Mr. Cameron said that was just as well, since Mr. Arbuthnot was invited to lunch with Mr. Sarkozy on Tuesday. “It might have been a little bit frosty,” he said. ”
@Sumatra. Jag funderade i samma banor om solidaritetsförklaringen. Med gynnsamt läge och starka partners är det lättare att dra ned egen kapacitet. Utöver detta finns det skäl att fundera på vad ett galopperande budgetunderskott i USA liksom isolationistiska röster där som gör sig starkare. Det senare är ett perspektiv som kommer göra sig gällande om de inte går land med sin föresats i Afghanistan. Jag rekommenderar generalmajor Neretnieks och mitt inlägg På slak lina del 1 och 2 som du hittar på bloggen.
@Commander. Jag avsåg västeuropeisk förmåga. Ryssland satsar däremot på självständiga, rörliga operationer i sin doktrin.
Samtidigt har ju Cameron och Sarkozy ingått ett avtal om ett ganska långtgående försvarssamarbete. Bland annat ska de inrätta en gemensam expeditionär styrka på 10 000 man och poola sina hangarfartyg.
Avtalet är, för den som kan sina engelsk-franska relationer, förvånande. Det återstår att se om Storbritannien och Frankrike kan samarbeta försvarsmässigt trots att de knappt varit överens i en enda politisk fråga sedan andra världskriget.
Det är dock gott att Frankrike också blickar västerut och inte bara österut. Den militära flörten med Ryssland har varit mycket obehaglig.