Här är en kort, men informativ artikel om detta.
Förutom det intressanta om en helikoptertyp som vi kanske kommer att köpa, så har det här bäring på debatten om mörkning.
Här förekommer mycket detaljer som kan tjäna som kunskapsuppbyggande, med eftersom det handlar om Medevac och man också vill visa upp en bild, så är avvägningen relativt enkel. Det finns dock två stora skillnader.
Den första är det som Mikael Holmström tog upp när det gäller att visa saker som de är. Det görs här, men det är en tidning som gör det. Media har ett stort ansvar för att granska och rapportera, så att bilden blir så sann som möjligt. I det systemet får inte Försvarsmakten ge felaktig information, eller undanhålla denna utan starka skäl.
Artikeln visar också namn och geografisk hemvist för den soldat som skjutit den skadade talibanen. Här har vi en helt annan kultur. Jag lutar åt det amerikanska systemet. De vi skickar ut i Sveriges namn för att med vapen hand lösa uppgifter, bör vara offentliga så långt som möjligt. Det har med öppenhet och möjligheten att utkräva ansvar.
Jämför med åklagare och poliser hemma.
Fotot i artikeln är fantastiskt tycker jag.
Vi har inte den enorma säkerhetsapparat i Sverige som amerikanska soldater kan falla tillbaka på hemma i USA vad avser rättsväsende och gränskontroller. Redan idag, med de åtgärder som hittills vidtagits, har vi soldater och officerare som får hembesök och mycket otrevliga samtal. Kanske vore detta något för Holmström att sätta tänderna i?
Det är obehagligt med olagliga hot vem det än drabbar. Människor som hotas pga myndighetsutövning ska ha ett starkare skydd i lagstiftningen. Men, åklagare och poliser här hemma är mer utsatta och fortfarande offentliga. Lösningen ligger inte i att hemlighålla identiteter, utan att prioritera upp bekämpningen av olaga hot. Det samhällsfenomenet skulle gärna Mikael Holmström sätta tänderna i.
Även poliser här hemma har problem och offentlighetsprincipen tillämpas allt hårdare.
Hoten mot familj och FM:s bristande personsäkretess är idag ett rekryteringsproblem.
Större öppenhet är inte vägen framåt, men större säkerhetsapparat krävs redan med dagens nivå.
Jag menar inte att det är oproblematiskt med öppen identitet, och att det inte finns personer i rättsväsendet som råkar illa ut. Men, jag tror fortfarande inte hemligstämpling av identiterna är lösningen. Jag vill inte ha ett samhälle där försvarsanställda, poliser, åklagare, domare, socialsekreterare och journalister är anonyma.
@ wiseman
Hur känns det idag då, när HKV/info får så mycket kritik för att de berättar för lite? Du har ju använt ganska mycket utrymme i din blogg för att kritisera det omvända förhållandet.
I´m a little confused here. Vilket är egentligen problemet, för mycket eller för lite? För egen del tror jag att det går att berätta betydligt mer än man gör nu och det med ganska enkla medel och utan att röja något som är skyddsvärt. Men eftersom systemet är fullt av huvudsakligen uniformerade individer som du själv som använder sekretess/opsec-argument för alla möjliga syften, krävs det ett ganska rejält kulturskifte för att det ska vara möjligt. Numera känner dessutom alla någon som har hört talas om otrevliga hembesök och samtal. (andas, jag vet att MUST tagit upp det i sin årsredovisning) Men är det fråga om talibaner som kommer hit och ringer och besöker, eller handlar det om vår egen inhemska proteströrelse? Jag skulle vilja påstå att skillnaden är betydande, eftersom det i det ena fallet är ett hot mot Sverige och i det andra vanlig kriminalitet, låt vara med politiska förtecken. Ja, det är lika obehagligt för offren, oavsett vilket, men jag vill ändå hävda att det senare fallet borde vara en ganska smal sak att hantera även för regionala polismyndigheter. Grundplåten är hur som helst den att staten har en skyldighet att både skydda medborgarna och berätta om sin verksamhet. I synnerhet när det handlar om våldsmonopolet. Skälet till att staten just nu av omvärlden uppfattas som dålig på att berätta om sin verksamhet i Afghanistan är att den anställt en stor mängd individer som inte kan hantera avvägningen mellan säkerhet och den uppenbara efterfrågan på soldaternas berättelser från insatsområdet. Och då är det förstås alltid lättast att låtsas att den avvägningen görs på HKV/Info. Jag har faktiskt svårt att fatta varför de som jobbar där stannar på ett så otacksamt jobb. Å andra sidan stannar ju alla som gnäller så det knakar på utlandsobligatoriet, så något magiskt måste det ju vara med att vara anställd av försvarsmakten.
En sak till, wiseman: när du ska svara på det här, vilket jag hoppas du gör, besvära då inte läsarna med den där gamla storyn om att du känner någon som blev plåtad av combat camera fast han eller hon inte ville. Du kan inte gärna hävda att det är orsaken till de hot MUST talar om idag, hur mycket du än skulle vilja.
Kalle Kula
Amerikansk personal med deras anhöriga bor i huvudsak på militära baser, som patrulleras av militär säkerhetspersonal, för att komma in måste man först visa id.
En lösning vore att vi införde liknande system här i Sverige, då kunde både öppenheten som säkerheten för anhöriga tillgodoses.
Öppenhet kommer med ett pris! Var går smärtgränsen när myndighetpersonal först tänker på sina nära och kära innan de fattar svåra beslut. Vi som Medborgare måste hjälpa till att skydda våra statsanställda och deras anhöriga från hot och våld. Annars riskerar vi att få betala ett högt pris, där kriminella bestämmer dagordningen.
Fd US Army Soldier.
@Charlie Spartan:
Jag instämmer! Jag har tänkt på det tidigare och skrivit om det på min blogg. Vi kan börja med att bygga en bas på Gotland när vi återmilitariserar Gotland och Öland.
Jag instämmer också i din andra kommentar.