Johan Tunberger, F d överingenjör vid FOI, ledamot avdelning VI

Den grupp personer i landet som intresserar sig för försvarsfrågor är liten. Sedan Alliansen tillkännagav att 40-60 JAS E skall byggas finns allt klarare tecken på att den drabbats av en känsla av ennui, eller existentiell leda. Det gäller både dem som varit för och dem som varit  emot ”Super-JAS” eller för eller emot det anställda försvaret.
Tecknen är många; tidigare pigga bloggare med Wiseman i spetsen skriver mer sällan och då oftast om, kanske i och för sig viktiga, detaljfrågor, inte om de övergripande. Försvarsmaktens hemsida skriver med käckt tilltal om några tiotal tidvis tjänstgörande som repövar; i bästa fall om något kompani som gör något. Men aldrig om en bataljons- eller Försvarsmaktsövning vad det nu kan bero på. Tilltron till Försvarsmaktens ledning är låg hos personalen och alltför många hoppar av GMU.
Envar som vet något om försvar vet att nya JASen (som till 75 procent är ett helt nytt plan) i nuvarande ekonomi borde döpas om till Gökungen. Den får ett rede fyllt av redan existerande tickande bomber i form av ökande personalkostnader, uppskjutna men viktiga materielinköp och uteblivna men nödvändiga övningar i högre förband.
På något sätt tycks ”alla” som intresserar sig för försvarsfrågor ha resignerat och drabbats av svårartad ennui. Det är tydligen så att vi skall ha en försvarsindustri även om det försvar vi får blir en alltmer fallfärdig Potemkinkuliss. 
De enda som förefaller nöjda är, företrädesvis moderata, försvarspolitiker. Likt ”Bagdad Bob”, som gång på gång förkunnade Saddams seger medan amerikanerna ryckte fram mot det torg han stod på, upprepar de sitt mantra: Försvarets ekonomi är i balans, 40-60 JAS E är finansierade och Insatsorganisation 2014 skall vara på plats 2019.
Det finns bara två möjliga förklaringar:
Antingen är de så okunniga/inkompetenta att de tror på vad de säger.
Eller också torgför de medvetet och möjligen därtill inspirerade av någon minister osanningar.
Jag överlåter åt läsaren att avgöra vilken förklaring som är mest skrämmande.
Det finns dock hälsotecken. Företrädare för andra partier inser att ekvationen inte går ihop. Försvarsutskottets ordförande Peter Hultqvist (S) har kommit med konstruktiva förslag, som dock avvisats av regeringen. Men hans förslag räcker inte heller och syftar i första hand till att värna försvarsindustrin, inte försvarsförmågan. Även företrädare för FP och C har i likhet med ÖB hävdat att mer pengar måste till.
Nu kommer diskussionen begravas i den nyss tillsatta Försvarsberedningen. Denna konstitutionella skvader utgör ett mäktigt bålverk mot varje form av öppenhet i försvarsfrågor. Ledamöterna låses in och matas med sked av betrodda tjänstemän. Dess uppgift är komma med ett enigt betänkande. När den bildligt talat i sinom tid sänt ut vit rök brukar dess medlemmar under några veckor utstråla eufori. Sedan vidtar den trista verkligheten.
Om inte alltför många år står vi där med ett försvar i spillror och 40 JAS E som marknadsförs som om de vore state-of the-art. Men de ligger en halv stridsflygsgeneration efter de plan som stormakterna har på gång. Dessutom står 20 av de 40 nog på verkstad, tas i anspråk för exportstöd eller flygutbildning. Kvar blir en division. Hoppas den får några vapen och en bas (SAAB-fältet?) att verka från.

Svenska Dagbladet huvudledare

Du vet väl om att du kan följa oss på Twitter @Forsvarsakerhet och på Facebook:Försvar och Säkerhet

Mer av samma skribent