Johan Tunberger, F d överingenjör vid FOI, ledamot avdelning VI
Den grupp personer i landet som intresserar sig för försvarsfrågor är liten. Sedan Alliansen tillkännagav att 40-60 JAS E skall byggas finns allt klarare tecken på att den drabbats av en känsla av ennui, eller existentiell leda. Det gäller både dem som varit för och dem som varit emot ”Super-JAS” eller för eller emot det anställda försvaret.
Tecknen är många; tidigare pigga bloggare med Wiseman i spetsen skriver mer sällan och då oftast om, kanske i och för sig viktiga, detaljfrågor, inte om de övergripande. Försvarsmaktens hemsida skriver med käckt tilltal om några tiotal tidvis tjänstgörande som repövar; i bästa fall om något kompani som gör något. Men aldrig om en bataljons- eller Försvarsmaktsövning — vad det nu kan bero på. Tilltron till Försvarsmaktens ledning är låg hos personalen och alltför många hoppar av GMU.
Envar som vet något om försvar vet att nya JASen (som till 75 procent är ett helt nytt plan) i nuvarande ekonomi borde döpas om till Gökungen. Den får ett rede fyllt av redan existerande tickande bomber i form av ökande personalkostnader, uppskjutna men viktiga materielinköp och uteblivna men nödvändiga övningar i högre förband.
På något sätt tycks ”alla” som intresserar sig för försvarsfrågor ha resignerat och drabbats av svårartad ennui. Det är tydligen så att vi skall ha en försvarsindustri även om det försvar vi får blir en alltmer fallfärdig Potemkinkuliss.
De enda som förefaller nöjda är, företrädesvis moderata, försvarspolitiker. Likt ”Bagdad Bob”, som gång på gång förkunnade Saddams seger medan amerikanerna ryckte fram mot det torg han stod på, upprepar de sitt mantra: Försvarets ekonomi är i balans, 40-60 JAS E är finansierade och Insatsorganisation 2014 skall vara på plats 2019.
Det finns bara två möjliga förklaringar:
Antingen är de så okunniga/inkompetenta att de tror på vad de säger.
Eller också torgför de medvetet — och möjligen därtill inspirerade av någon minister— osanningar.
Jag överlåter åt läsaren att avgöra vilken förklaring som är mest skrämmande.
Det finns dock hälsotecken. Företrädare för andra partier inser att ekvationen inte går ihop. Försvarsutskottets ordförande Peter Hultqvist (S) har kommit med konstruktiva förslag, som dock avvisats av regeringen. Men hans förslag räcker inte heller och syftar i första hand till att värna försvarsindustrin, inte försvarsförmågan. Även företrädare för FP och C har i likhet med ÖB hävdat att mer pengar måste till.
Nu kommer diskussionen begravas i den nyss tillsatta Försvarsberedningen. Denna konstitutionella skvader utgör ett mäktigt bålverk mot varje form av öppenhet i försvarsfrågor. Ledamöterna låses in och matas med sked av betrodda tjänstemän. Dess uppgift är komma med ett enigt betänkande. När den — bildligt talat — i sinom tid sänt ut vit rök brukar dess medlemmar under några veckor utstråla eufori. Sedan vidtar den trista verkligheten.
Om inte alltför många år står vi där med ett försvar i spillror och 40 JAS E som marknadsförs som om de vore state-of the-art. Men de ligger en halv stridsflygsgeneration efter de plan som stormakterna har på gång. Dessutom står 20 av de 40 nog på verkstad, tas i anspråk för exportstöd eller flygutbildning. Kvar blir en division. Hoppas den får några vapen och en bas (SAAB-fältet?) att verka från.
Du vet väl om att du kan följa oss på Twitter @Forsvarsakerhet och på Facebook:Försvar och Säkerhet
Klockrent, tyvärr.
Vad vi försvarsvänner nu borde diskutera mera är väl hur försvarsdebatten kan föras på nya sätt, utanför bloggarna.
M
Det måste till mer pengar och en plan för hur luftförsvaret och flygvapnet gradvis skall bli bättre med en väl inkörd Gripen E som kulmen på planen.
@ Johan Tunberger
”Det finns bara två möjliga förklaringar:
Antingen är de så okunniga/inkompetenta att de tror på vad de säger. Eller också torgför de medvetet — och möjligen därtill inspirerade av någon minister— osanningar.”
Bäste Johan! Det är inte fråga om något antingen-eller-alternativ, utan om något mycket värre: Båda förklaringarna är nämligen adekvata! Det handlar alltså om okunniga lögnhalsar.
I övrigt är det här inlägget mycket bra!
Flygsoldat 113 Bom
Heja…
Just nu känns försvarsdebatten som https://www.youtube.com/watch?v=w6treaJ50Aw eller https://www.youtube.com/watch?v=VmW-ScmGRMA
Vem är vem?
J.K Nilsson
Ja, det kan bli så här om man inte erkänner problemet och öppet utan förutfattad mening tar sig an det!
Björn Anderson
Det känns mer och mer som mina äldre kollegor har rätt. Armen är nedlagd, allt är afghanistananpassat , hemvärnet utgör huvvudelen av försvaret. Det prioriteras att gruppera stridsvagnar på gotland medans huvudstaden försvaras av lätt skytte Närskyddet på LedR är tyngre beväpnat än infanteriet. Luftvärnet finns i halmstad och art i boden. Den största lögnen är att värnpliktsförs varet inte var användbart. Innan förfallet fanns det 24h förband med förrådställd mtrl direkt gripbara för insats(dock enbart nationellt). Jag skulle vilja se vad vi kan ställa på fötter på 24h idag. Större övningar liknande PaMek finns inte inågon omfattning. Jag saknar den trovärdighet och försvarsvilja som fanns innan Fb00 och dödsstöten Fb04. /Jag ä inte bitter….
Och apropå FM och JAS
FM agerar Marknadsföringsavdelning åt SAAB
Och om FM är tillräckligt duktiga så att SAAB lyckas sälja till fler länder så kommer FM tillgänglighet till det producerade antalet flygplan att sjunka – liksom SAAB:s intresse av att sköta sina åtaganden mot den Svenska kunden
Tala om att såga sig själv i grenen
Okunnighet och inkompetensen breder ut sig i politiken men tyvärr även i Försvarsmakten. Ingen normalbegåvad officer kan väl tro att vi kan försvara detta land med 8 bataljoner och 4 flygdivsioner och 3 ubåtar och några ytfartyg som inte ens har något skydd mot flyganfall.
Låt oss skicka försvarets pengar till Finland så kanske de kan försvara oss ockå. Vi har slösat bort pengar på konsulter och projekt som inte kunnat fullföljas och det vi hade som fungerade har vi skrotat eller sålt.
Det har in många år hävdats att Finland också måste skära ner. Men gå in och titta hur finnarna planerar sin försvarsreform (presentationen finns på nätet) – den präglas sunt förnuft något som nästan helt tycks saknas här i Sverige.
Just nu tycks det enda ljuset i det försvarspolitiska mörkret vara ordföranden i försvarsutskottet Peter Hultqvist (s) som förefaller ha fattat hur illa ställt det är.
Lennart Elborgh fd Controller HKV
@fd Controller i HKV
Hultqvist är bara en för tillfället något mer polerad groda i ankdammen. Hans förslag har dock ingen större relevans annat än att åtminstone peka i rätt riktning. Billiga politiska poäng utan betydelse.
Okunnighet och inkompetens är ett generellt problem i vårt samhälle. Idag är det bara ”social kompetens”, mediakultur och informationstjänst som betyder något. Yta före innehåll är numera upphöjt till norm. Det som inte syns finns inte. Ser det bra ut och låter det bra, så måste det vara bra.
Du är dock orättvis angående stridskrafternas volym. De är inte dimensionerade för ett svenskt total- och territorialförsvar med uppgift att skydda hela Sverige, i Sverige, i flera riktningar med förmåga att yttermera visst slå och driva ut en angripare. De är inte till för en säkerhetspolitik som stavar ”alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig”. Den säkerhetspolitiken, försvarspolitiken och försvarsdoktrinen övergavs med början i riksdagsbeslut 1992 och spiken i kistan slogs i försvarsbeslutet 2004. De är till för att försvara Sverige och svenska intressen på ett helt nytt sätt. Ett sätt som involverar att de behöver vara ute och göra insatser mest hela tiden. Vi kan ju tycka att den nya försvarsdoktrinen är ihålig och med många brister, men…
Eftersom de 8 bataljonerna faktiskt inte är avsedda för det du tycker de borde vara avsedda för, så har du helt enkelt fel när du drar slutsatsen att det är ett bevis på inkompetens.
Det kan finnas många sätt att försvara ett land, dess intressen och säkerhet. Försvar måste alltid utformas utifrån vilka hot som finns – vilka dueller ska man kunna fajta? Det måste också utformas utifrån en prioritering av tillgängliga medel och avvägas mot värdet av det samhälle det ska försvara. Det gamla totalförsvaret blev en omöjlig ekvation att lösa. Det slutade att vara en lösning. Jag kan hålla med om att vi står än idag utan en trovärdig lösning, och det kan vara ett tecken på inkompetens. Organisationerna som skulle formulera den nya lösningen har nog inte excellerat avseende kunskap och kompetens och låtit sig styras alltför mycket av tyckande, önsketänkande och optimistiska visioner. Men…
…ännu har ingen beslutat att återinföra ett svenskt totalförsvar med samma uppgift som en gång krävde 36 brigader (vilket borde kosta i runda slängar 400 miljarder per år, då dagens ca 10% förbandsmassa kostar ca 40 miljarder per år). De åtta bataljonerna är inte i första hand dimensionerade eller avsedda för avvärjningsstrid på svenskt territorium, i flera riktningar, med minst en månads uthållighet. Den uppgiften har inte existerat på många, många år.
Visst är det märkligt att ingen någonsin fört en debatt om detta och att väldigt många svenskar fortfarande tror att vi har kvar förmåga att mobilisera och skydda vårt land mot ett militärt angrepp? Att många svenskar fortfarande slänger sig med ”svensk alliansfrihet” och ”neutralitet” som om det vore självklart, även om det i praktiken var en politik som tydligt och i klartext började överges 1992 (för 20 år sedan!).
Kanske är det väljarna och deras ombud hos media som är mest okunniga och inkompetenta? Den politiska ledningen och försvarsmaktsledningen måste ju ha varit väldigt slipade som lyckades baxa igenom en så stor förändring utan att behöva förklara eller försvara något på vägen. Idag kan man ju skylla på tidigare beslutsfattare och ingen behöver ta något obehagligt ansvar.
@Anonym
Du har också fel när du säger att media inte har granskat försvarspolitiken. Låt mig ge några viktiga exempel:
– Media har granskat hur FM representerar! De hittade också att förra ÖB Johan Hederstedts fru en gång fått lön för att följa med och representera Sverige på fest. Skandal!
– Media har granskat om Sverige och svenska förband har betett sig skandalöst i Kongo när franska styrkor eventuellt beteddes sig illa mot fångar. De har undersökt vem som eventuellt skulle kunna hängas ut som ansvarig för detta.
– Efter den tragiska IED-incidenten i Afghanistan med två svenska förluster så har ett antal vinklingar belysts. Utöver det uppenbara nyhetsvärdet av svenska militära förluster i krig… Vems fel var det? Har någon inte gjort sitt jobb? Har FM negligerat behovet av att skydda personalen?
– Efter den tragiska incidenten när svenska soldater och deras tolk sköts ihjäl av taliban utklädd till polis har samma viktiga frågor ställts igen. Vems fel var det? Har någon inte gjort sitt jobb? Har FM negligerat behovet av att skydda personalen? Media har verkligen inte lagt några fingrar i vägen i sin strävan att hitta fel och skyldiga!
Media har skrivit mycket om Libyen-insatsen och vilka politiska grodor som företrädare för olika partier har stått för. Någon som betett sig eller uttalat sig upprörande och skandalöst så att man får till en braskande rubrik? Några grodor att fylla nästa nummer med?
Därmed anser jag det bevisat att media har tagit sitt samhälleliga ansvar att granska svensk försvarspolitik och den stora försvarsreformen som genomförts under de senaste 20 åren!
Ha! (Nu pruttar jag med munnen med tummen på näsan och spelande fingrar).
Det deprimerande är nog att många journalister och chefredaktörer skulle ha svårt att se ironin i ovanstående.
”Vad då? Vad menar du? Klockrena exempel!”
Vilken forskare på FHS eller FOI skulle vilja göra en kartläggning av hur svensk säkerhetspolitik, försvarspolitik, Försvarsmakten och dess verksamhet har bevakats och haft genomslag i media under de senaste 20 åren? Vad har man skrivit om? Vad har man INTE skrivit om?
I vilken utsträckning har olika aktörer inom försvarsområdet bidragit till mediabudskapen och i vilken utsträckning har täckningen varit oberoende och kritiskt granskande? Kan man göra en referenskartläggning för t.ex. perioden 1960-1980 och jämföra med?
I det tidigare totalförsvaret hade det antagligen varit en klockren uppgift för SPF. Idag kanske MSB bör finanisera studien? Har vi en tillräckligt bra samhällsbevakning och kritisk granskning idag? Är vi sårbara för manipulering av nyhetsflödet då endast ”fast food” säljer i media? Kan detta bidra till att påverka opinion och samhällsutveckling i en negativ och odemokratisk riktning?
Vem granskar granskarna???
Men debatten är ju för begränsad. Det går inte att komma längre utan att titta på den grundläggande säkerhetspolitiken, i syfte att placera försvaret i ett större sammanhang. Vi kan inte diskutera vare sig JAS, marinen eller övriga armén ur ett taktiskt nationellt perspektiv. Och då hamnar vi direkt i frågan om allianstillhörighet och ökad europeisk integration.
Bra analys. Nymoderaterna för samma politik som sossarna under -90 talet fram till Lövén tog över rodret. Problemen är dock inte bara JAS-anskaffningen – som behövs.
Problemet är att Försvarsdepartementet, Försvarsutskottet och Försvarsberedningen måste lyfta fram vilka hot som nu faktiskt föreligger.
Ryssarnas politiska ton i vårt närområde samt aktiviteter till sjöss och i luften har ökat alldeles markant.
Sverige har en bra bas personellt (ej materiellt) avseende markarenan (Armén) enligt Insatsorganisation 14. Dock är Flygvapnet och Marinen underdimensionerade å det grövsta.
Flyget behöver över tiden minst 100 stridsflygplan för att kunna hålla en tillräcklig andel insatsklara.
Marinen skulle behöva kompletteras med en dubblering av antalet ytstridsfartyg, minröjningsfartyg och ubåtar. Dessutom behövs samma ambitionsökning avseende amfibiestridskrafter och marina basresurser. Marina stödfartyg behövs då Sverige i största möjliga mån avvecklat baser längs kusten.
För Flygvapnet och Marinen föreligger behoven för att kunna medge uthållighet i alla skeden, från djupaste fred intill krig.
Flyget och marinen verkar redan idag i nationell insatsverksamhet – inte bara när kriget kommer.
@Alla anonyma. Använd gärna någon form av signatur, så att det blir lättare för medmänniskorna att förhålla sig till vem som skriver vad.
Jag är för oinsatt, dock intresserad, men läser gärna här då och då. Jag förstår nog lite om vad du menar med ”ennui” och håller med dig.
Så vad det än kan vara värt så vill jag bara säga, ”Hang in there, guys”.
/Phalanx
@ till den anonym som kommenterade min – fd controllers inlägg
Jag har ingen uppfattning om vilka politiker som är polerade grodor. Oberoende av vad Hultqvist vill uppnå tycker jag att ämnet är så viktigt att man inte bör avfärda honom som både Du och försvarsminister Enström gör. Vill man ha en diskussion måste man våga ta upp debatten – en öppen förutsättningslös debatt är viktigare än ingen debatt alls. Jag delar många av Dina synpunkter men vi måste inse att vi alla sitter i samma båt. Men Du drar alltför snabba slutsatser om vad jag skriver – det är ju självklart att vi inte kan ha kvar den försvarsvolym som vi hade tidigare – det har jag ju inte heller påstått.
Försvarets storlek och måste dock stå i ett rimligt förhållande till det territorium vi vill hävda och det gör det inte idag. Sverige har också skickat konstiga budskap till omvärlden genom att t.ex. militärt lämna Gotland. I realiteten har vi avsagt oss möjligheten att själva försvara landet och det har rimligtvis noterats både av Nato och Ryssland. Vid en konflikt dem emellan är då risken stor att vi blir indragna enbart för att någon av dessa parter misstror den andra partens avsikter ha beträffande det svenska territoriet. Det tar tid att bygga upp försvarsförmåga särskilt nu när vi gjort oss av med stora delar den infrastruktur som krävs för ”att komma igen”.
Mycket I den svenska försvarspolitiken präglas av till enfald gränsande önsketänkande som ex.vis. att vi genom solidaritetsförklaringen kan räkna med hjälp utifrån om det skulle behövas, att landet kan försvaras genom insatser i ”långtbortistan” eller att vi kan återuppväcka värnplikten om läget skulle kräva en ökning av vår försvarsvolym
Det tycks också vara en allmän missuppfattning inte minst bland försvarspolitiker att försvaret måste utformas mot det aktuella hotet. Detta är ett fundamentalt fel. Försvaret måste planeras för det framtida hotet – när hotet väl är för handen finns ingen tid att rätta till misstagen.
Regeringen tycks fullständigt ha tappat fokus på vad som rimligt när det gäller långsiktig planering. Ett utmärkt exempel på detta är den luftförsvarsutredning som skall studera utformningen av luftförsvaret 2040 och bortom. Det är lika orimligt som om vi 1940 skulle ha tillsatt en utredning om hur luftförsvaret borde utvecklas från omkring 1970 och framåt. Envar som vet hur snabbt utvecklingen går och som kan något om försvar inser att sådan utredning inte kan bli annat en ren gissningslek och ett prov utan värde.
Jag har ofta ställt frågan hur Finland som ändå ligger i samma världsdel och liksom Sverige är alliansfritt dragit helt andra slutsatser om sitt försvars utformning och värnpliktens betydelse för den nationella sammanhållningen.
Lennart Elborgh fd controller i HKV
Johan Tunberger,
Ryktet om min död är starkt överdrivet
Däremot så är det skarpa arbetet alltid långt mer prioriterat än en viss blogg. Det är en prioritering som består.
Man kan dock konstatera att besökssiffrorna på WW aldrig varit så höga som under den här hösten. Det finns ett oerhört intresse för försvarsfrågor och vad som händer i närområdet, vilket inte minst visades genom artiklarna i media om bilderna från Flygvapnets incidentberedskap, som i flera dagar låg i topp på lästa artiklar. Tyvärr verkar inte media ha analyserat detta vidare och Försvarsmakten verkar heller inte ha förstått att utnyttja det.
Vidare är intresset på ledarsidorna för försvarsfrågor det största på många år, men tyvärr är inte det detsamma som att övriga journalister på samma tidningar är lika intresserade. Pendeln verkar dock ha börjat vända.
Att vi behöver en livligare försvarsdebatt är dock fortfarande lika sant. Nyckeln ligger dock i hur man fångar medias intresse för intresset hos breda delar av allmänheten finns faktiskt redan.