Den senaste tiden har ett antal politiker i olika medier framfört att Sverige snarast bör avsluta de militära insatserna i Mali. I huvudsak åsyftas Johanne Hildebrants (L) och Diana Janses (M) debattartikel i Expressen från den 15 januari[1], Caroline Nordengrips (SD) och Björn Söders (SD) inlägg på nättidningen Altinget den 28 januari[2] samt Alexandra Anstrells (M) debattartikel i Aftonbladet den 1 februari[3] samt kommentarer från Kerstin Lundgren (C) i en artikel i Svenska Dagbladet[4].

Huvudargumenten som används i artiklarna kan sammanfattas till tre:

  • Närvaron av ryska legosoldater i Mali.
  • Militärjuntans odemokratiska styre av landet.
  • Behovet av de svenska förbanden i Sverige.

De flesta debattartiklarna har en grund argumentation, men det finns också exempel på mer utvecklad kritik mot insatserna, exempelvis i Janses rapport för Frivärld.[5]

Det är i grunden inte enskilda officerares sak att ha synpunkter på vilka insatser som genomförs eller inte genomförs och Försvarsmaktens personal ska utföra den verksamhet som regeringen och riksdagen har beslutat om. Det finns emellertid ett värde i att belysa frågan också ur ett militärt perspektiv, utöver det som kommuniceras från Försvarsmakten, och därmed öka förståelsen mellan den politiska och militära arenan. Det är inte författarnas avsikt att gå i polemik med politiska representanter, men vi anser att debatten behöver nyanseras och breddas med fler perspektiv. Detta inte minst med hänsyn till att det snart kan komma att fattas nya beslut om det fortsatta deltagandet i Mali och det vidare Sahel. Vårt försök till nyansering och perspektiv bygger på vårt yrkesliv som officerare och utifrån personlig erfarenhet från flera olika internationella militära insatser, bland annat i Mali. Det går garanterat att finna även andra uppfattningar bland officerskåren och vi gör på inget sätt anspråk på att representera någon allmän militär uppfattning.

Sverige deltar i tre olika militära insatser i Mali: EUTM Mali som är en tränings- och rådgivningsinsats som stödjer uppbyggnaden av den maliska försvarsmakten[6], specialförbandsstyrkan Takuba (ingående i franskledda Operation Barkhane) som huvudsakligen bedriver antiterrorverksamhet[7] samt Minusma som leds av FN och har en bred palett av uppgifter, däribland att skydda civilbefolkningen[8]. Eftersom insatserna har olika folkrättsliga mandat, uppdrag och målsättningar så bör de utvärderas var för sig när förutsättningarna förändras och framtida deltagande diskuteras. Detta gäller även om alla insatserna tillsammans är utformade utifrån en strategisk helhet och verkar i relation med varandra.

För närvarande tjänstgör ett tiotal instruktörer och stabsofficerare i EUTM Mali.[9] I förhållande till många andra EU-länder är det ett blygsamt bidrag.[10] I Minusma deltar Sverige med ett skyttekompani med stödjande resurser samt enskilda stabsofficerare. Sammanlagt handlar det om upp till 220 personer under normala omständigheter.[11] Antalet bör ses i relation till att Minusma sammanlagt utgörs av cirka 13 000 soldater.[12] Insatsen Takuba har under ett års tid bestått av högst 150 soldater som, enligt gällande plan, inom kort kommer att avvecklas.[13]

Upplägget för detta inlägg är att inledningsvis bemöta de tre huvudargumenten som framförs i debattartiklarna för att slutligen diskutera insatserna ur ett mer generellt perspektiv.

Närvaron av ryska legosoldater i Mali

Redan i september 2021 kom uppgifter om att Malis militärjunta genomförde förhandlingar med det ryska säkerhetsföretaget Wagner Group[14] och i januari 2022 rapporterade olika nyhetsmedier att gruppen hade etablerat sig i landet.[15] Wagnergruppen är ett semi-statligt, paramilitärt företag som skapades 2014 och har sedan dess varit aktiva i ett flertal länder, bland annat Ukraina, Syrien, Centralafrikanska republiken och Libyen. Anledningen till att Ryssland använder sig av privata aktörer är av samma skäl som andra länder gör det: för att undvika egna militära förluster och för att kunna förneka militära aktioner.[16] Wagnergruppen har tydliga band till den ryska regimen och har dessutom blivit anklagade för kriminalitet, tortyr och mord.[17]

Med hänsyn till den senaste tidens utveckling och en ökad rysk aggression är det viktigt att betrakta Wagnergruppens verksamhet ur ett större perspektiv. Afrika är rikt på olja, naturgas och mineraler vilket sedan länge, och inte minst under det kalla kriget, varit föremål för stormaktspolitik. I en rapport från Försvarets forskningsinstitut (FOI) beskrivs hur Ryssland de senaste åren har återetablerar sig i Afrika genom att successivt flytta fram sina positioner med både öppna och dolda medel. Detta har inneburit att Ryssland idag har militära samarbetsavtal med runt 30 afrikanska stater, utgör den största exportören av vapen till kontinenten och skapat sig tillgång till naturtillgångar genom bland annat användandet av semi-statliga militära företag.[18] Wagnergruppens verksamhet i Mali är därmed att betrakta som en del i Rysslands metoder för att öka sitt inflytande i Afrika där Mali utgör ett viktigt byte. I samband med demonstrationer i Bamako har ryska flaggor observerats bland demonstranterna och det finns rapporter om att de som låg bakom militärkuppen 2020 erhållit militär träning i Ryssland.[19]

Wagnergruppens närvaro i Mali utgör Alexandra Anstrells bärande argument för att avsluta de svenska insatserna i Mali och hon konstaterar att Sverige inte ska ”utbilda soldaterna i juntans armé sida vid sida med Wagnergruppen”.[20] För det första måste man skilja på de olika insatsernas mandat och uppgifter. Att utbilda den maliska armén är nämligen inget som det svenska FN-bidraget ägnar sig åt och ingen av insatserna gör det sida vid sida med ryska legosoldater. Naturligtvis vet Anstrell detta, men väljer olyckligtvis att förenkla sin argumentation till den grad att den blir direkt missvisande och svenska soldater blir därmed till slagträn i den politiska debatten. För det andra kan man retoriskt ställa sig frågan om det verkligen är en bättre lösning att låta Wagnergruppen ensamma utbilda Malis soldater vilket skulle bli konsekvensen om andra länder drar sig tillbaka.

Wagnergruppens närvaro i landet[21] är problematisk och naturligtvis ska inga svenska förband samarbeta med dessa. En militär urdragning av västländerna skulle dock innebära en billig seger för Ryssland som med små medel åter kan flytta fram sina positioner och uppnå strategiska målsättningar. Ur detta perspektiv är Wagnergruppens etablering snarare ett argument för att fortsätta visa militär närvaro och att inte backa så fort Kreml väljer att spela ut ett av sina otäcka kort.

Chefen för de svenska specialförbanden, brigadgeneral Anders Löfberg, tonade nyligen ner betydelsen av den ryska militära närvaron i Mali och enligt honom utgör den i dagsläget inte något problem för Takuba. Han varnade för västerländskt tillbakadragande och uppgav i sammanhanget att ”en sak man bör värdera, det är vilka signaler detta skickar till Ryssland och möjligheterna att skrämma hem västerländsk militär”.[22] Att tillsammans med våra samarbetsländer visa militär närvaro i Mali är också att stå upp mot Ryssland, om än i en annan världsdel.

Militärjuntans odemokratiska styre av landet

I augusti 2020 genomfördes en militärkupp i Mali som avsatte president Ibrahim Boubacar Keïta. Militärjuntan leddes av överste Assimi Goïta som efter kuppen installerades som vicepresident för en övergångsperiod om 18 månader. I maj 2021 genomfördes emellertid ytterligare en militärkupp och Goïta utnämndes till president. Det tidigare utlovade presidentvalet i februari kommer därmed inte att genomföras och utsikterna för övergång till demokrati ser mörka ut.

Den svenska FN-insatsen i Mali agerar utifrån säkerhetsrådets resolution 2584 med stöd av kapitel VII i FN-stadgan. Uppgifterna innebär bland annat att stödja genomförandet av fredsavtalet, skydda civila och stödja stabilisering av landet.[23] Säkerhetssituationen i Mali är mycket ansträngd med stora inslag av både terrorism, konflikter mellan befolkningsgrupper och kriminell aktivitet. Islamistiska våldsbejakande grupper såsom al-Qaida i islamiska Maghreb (AQIM) och Daesh är etablerade i området och genomför kontinuerligt attacker mot både civila, säkerhetsstyrkor och FN. Det finns således en hotbild mot de svenska förbanden och ett antal incidenter har inträffat. I oktober 2016 attackerades en svensk patrull av en självmordsbombare[24] och i april 2018 utsattes FN-basen utanför Timbuktu för en komplex attack med inslag av både självmordsbombare liksom indirekt och direkt eld[25]. Så sent som den 22 januari 2022 genomfördes en granatattack mot militärbasen i Gao, där det svenska förbandsbidraget numera är grupperat, i vilken en fransk soldat stupade.[26]

I denna komplicerade och farliga säkerhetssituation lever emellertid också cirka 20 miljoner civila. Dessa glöms lätt bort i den politiska debatten om militärjuntor och legosoldater, men är i slutändan de som drabbas hårdast. Ingen av tidigare nämnda debattartiklar lägger någon vikt vid detta faktum. Den humanitära situationen i Mali är hårt ansträngd och landets tillgång till sjukvård, mat och vatten är undermålig. Enligt FN är 5,9 miljoner människor i behov av humanitärt stöd och 1,3 miljoner befinner sig i livsmedelskris. FN har många brister och dess fredsbevarande insatser kan kritiseras på en mängd olika punkter. Oaktat detta är det FN som faktiskt finns på plats och som, trots sina tillkortakommanden, arbetar för både ökad säkerhet och humanitärt stöd. Att verka med FN-förband i stater som saknar ett demokratiskt styre är inget ovanligt och många tidigare FN-insatser har arbetat under liknande förutsättningar.

Har man varit soldat i Mali så förstår man det lidandet som den civila befolkningen utsätts för. Man förstår att ett militärt förband genom sin blotta närvaro kan förhindra övergrepp, kriminalitet och stridshandlingar och man förstår betydelsen av välutbildade och välutrustade soldater. Den svenska FN-styrkan är inte i Mali i syfte att stödja eller legitimera varken ryska legosoldater eller militärjuntor. Den är på plats för att arbeta för en förbättrad situation för de tusentals oskyldiga civila som försöker överleva i landet. Att svenska soldater är en del av detta är något vi ska vara stolta över, då, nu, och i framtiden.

Behovet av de svenska förbanden i Sverige

”Behovet av våra militära styrkor här hemma är större än någonsin”[27] skriver Hildebrandt och Janse. Åsikten delas av Nordengrip och Söder som anser att ”behovet av personalen för återuppbyggnaden av vår nationella försvarsförmåga är större än nyttan av insatserna i Mali”.[28] Det är onekligen så att säkerhetsläget i närområdet är bekymmersamt. Insatsen i Mali kräver både ekonomiska och personella resurser som kanske hade kunnat användas till något annat. Sådant måste givetvis värderas. Vissa enheter, exempelvis specialförbanden, är exklusiva.

I den senaste propositionen föreslås att avvecklingen av den svenska bidraget till Minusma ska vara avslutad vid halvårsskiftet 2024 och att en ordnad avveckling av insatsen ska påbörjas under 2023.[29] Beslutet om att avveckla vårt bidrag till Minusma enligt förslaget är dock ännu inte taget.[30] Takuba ska vara operativt intill mitten av februari och därefter ska hemtagning av personal och material påbörjas. Under resterande 2022 kommer deltagandet bestå av stabspersonal och under senare delen av året även en sjukvårdsenhet om sammanlagt upp till 20 personer under normala omständigheter.[31] Att forcera en eventuell avveckling med motivet att förbanden behövs i Sverige uppfattas enbart som besynnerligt och populistiskt.

Utvecklingen i vårt närområde torde ligga inom ramen för den säkerhetspolitiska utveckling som beskrivits i inriktningspropositionen för innevarande försvarsbeslutsperiod. I densamma uttrycks också att internationella insatser bör fortsätta och att ett av målen för det militära försvaret är att i fredstid genomföra internationella insatser.[32] Om debattörerna menar att grunden och inriktningen för hela försvarsbeslutet radikalt förändrats bör det nog finnas skäl att vidta betydligt större åtgärder än att ta hem ett par hundra soldater från Mali; Det är förvisso kvalificerade enheter och personal, men de utgör endast några promille av den samlade krigsorganisationen. Om vi verkligen har hamnat i en situation där vi tvingas välja mellan territoriell försvarsförmåga och ett lätt skyttekompani i Mali så kanske det är andra politiska åtgärder som erfordras.

Internationella insatser fyller fortsatt en militär funktion

Har de bärande argumenten för att Sverige deltar i insatserna i Mali verkligen förändrats?

FN:s säkerhetsråd har i flera resolutioner konstaterat att säkerhetssituationen i Mali utgör ett hot mot internationell fred och säkerhet.[33] Det gäller alltjämt. Men vad har hänt med de nationella målsättningar som ligger till grund för svenskt deltagande?

I den senaste propositionen för deltagandet i Minusma respektive för deltagande i Takuba redogörs för ett flertal nationella målsättningar med svenskt deltagande samt att insatserna ska ses som en del av Sveriges solidariska säkerhetspolitik. Målsättningarna för de två insatserna är delvis olika men båda har det övergripande målet att bidra till förbättrad säkerhet i Mali. Andra exempel på målsättningar är att utveckla Försvarsmaktens förmåga i sådana avseenden som är svåra att uppnå endast genom övnings- och träningsverksamhet i en nationell kontext. Vidare ska deltagandet stärka försvars- och säkerhetspolitiska samarbeten och, när det gäller deltagandet i Minusma, också bidra till att kunskapen om FN:s fredsfrämjande verksamhet fördjupas för att vid behov kunna lämna ytterligare styrkebidrag till FN.[34] Utifrån vad som hittills framkommit i debatten är det inget som tyder på att någon anser att målsättningarna inte längre är giltiga eller eftersträvansvärda att uppnå. Ett ogenomtänkt hemtagande av de svenska förbanden kan tolkas som att de svenska målsättningarna för insatserna egentligen inte spelade någon större roll.

Den folkrättsliga grunden för Takuba att verka i Mali har ifrågasatts och den diplomatiska situationen är ansträngd.[35] Malis beslut att kasta ut de precis ditkomna danska specialförbanden är ett av flera sådana närtida exempel.[36] Malis beslut att deklarera Frankrikes ambassadör i landet som persona non grata är ett annat.[37] Med anledning av den försämrade relationen med den maliska regimen har Frankrike meddelat att de senast i mitten på februari, efter samråd med sina samarbetspartner, ska ha utarbetat en plan för insatsens framtid.[38] Frankrikes utrikesminister har dock redan uttryckt att kampen mot terrorism i Sahel kommer att fortsätta.[39] Huruvida den kampen även fortsättningsvis kommer att ske i Mali återstår att se. Att ropa om hemtagning av svenska soldater redan innan utfallet av den planeringen är känd torde kunna skada internationella samarbeten som utgör en väsentlig del för att förebygga och hantera konflikter också i vårt närområde och ytterst på vårt territorium.

Sveriges alliansfrihet i kombination med en militär doktrin som i grunden bygger på att försvara landet tillsammans med andra gör att internationella insatser fortsatt spelar en viktig roll. De skapar trovärdighet gentemot andra länder, de skapar militär erfarenhet och de skapar viktiga kontaktytor. Som en alliansfri småstat vars säkerhetspolitik bygger på övriga länders välvilja gör man nog klokt i att också fortsätta bidra i militära internationella samarbete.

De senaste åren har antalet yrkesofficerare som får möjlighet att genomföra utlandstjänstgöring minskat dramatiskt. Försvarsmakten anser ännu inte att det nått en skadlig nivå även om vissa begränsningar med utvecklingen medges.[40] Vi menar tvärtom att detta är skadligt och oroande för utvecklingen av yrkesofficerskåren. Att tjänstgöra internationellt är bland det mest utvecklande vi gjort i våra yrkesliv och de erfarenheter som det medför är till gagn även vid nationell tjänstgöring. Det är olyckligt att allt färre får den möjligheten, särskilt i beaktande att vi nu har ett försvarskoncept som i hög grad ska bygga på internationella samarbeten.

Slutord

Huruvida Sverige fortsatt ska delta i insatserna i Mali är inte upp till oss att avgöra. Det är upp till riksdagen att besluta när det gäller att avdela väpnade styrkor till insatserna Minusma respektive Takuba samt för regeringen att besluta när det gäller deltagandet i EU:s militära insats. Oaktat vad utfallet blir hoppas vi härmed ha kunnat bidra till andra, och kanske delvis nya perspektiv inför de kommande besluten.

Tobias Christensson är major med internationell erfarenhet från sammanlagt fem insatser i Kosovo, Liberia, Afghanistan, Uganda och Mali. Christian Schmidt är major med internationell erfarenhet från sammanlagt sju insatser i Bosnien-Hercegovina, Afghanistan och Mali.
Foto: Joel Thungren, Försvarsmakten.

[1] Johanne Hildebrandt & Diana Janse. Våra soldater behövs på hemmaplan – lämna Mali. Expressen, 2022-01-15. https://www.expressen.se/debatt/vara-soldater-behovs-pa-hemmaplan-lamna-mali/, (hämtad 2022-02-04).

[2] Nordengrip, Caroline & Söder, Björn. SD: Dags för svenska trupper att lämna Mali. Altinget, 2022-01-28. https://www.altinget.se/artikel/sd-dags-for-svenska-trupper-att-lamna-mali.

[3] Alexandra Anstrell. Ta hem de svenska soldaterna från Mali. Aftonbladet. 2022-02-01. https://www.aftonbladet.se/debatt/a/lVaA6y/m-ta-hem-de-svenska-soldaterna-fran-mali. (hämtad 2022-02-04).

[4] Svenska Dagbladet. Svenskt militärt deltagande i Mali kan kortas. 2022-01-18. https://www.svd.se/svenskt-militart-deltagande-i-mali-kan-kortas, (hämtad 2022-02-04).

[5] Janse, Diana. Vägen mot isolerad militärdiktatur: Därför borde Sverige avveckla insatsen i Mali. Frivärld, 2022. https://frivarld.se/wp-content/uploads/2022/01/Janse-Mali-Rapport.pdf, (hämtad 2022-02-04).

[6] EU-rådets beslut (Gusp) 2020/434. FN:s säkerhetsråds resolution 2584 för Minusma.

[7] Joint Press Statement – Task Force Takuba: Launching Ministerial Meeting. https://www.regeringen.se/495e58/globalassets/regeringen/dokument/forsvarsdepartementet/takuba/joint-press-statement-task-force-takuba.pdf, (hämtad 2022-02-04).

[8] FN:s säkerhetsråds resolution 2584. http://unscr.com/en/resolutions/doc/2584, (hämtad 2022-02-04).

[9] Försvarsmakten. Mali – EUTM. https://www.forsvarsmakten.se/sv/var-verksamhet/forsvarsmakten-utomlands/pagaende-internationella-insatser/mali-eutm/, (hämtad 2022-02-04).

[10] Jämför EUTM Mali Fact Sheet. 2022. https://eutmmali.eu/wp-content/uploads/2022/01/20220113_Fact-Sheet-EUTM-sans-elections-22FEB_ENG.pdf, (hämtad 2022-02-04).

[11] Proposition 2021/22:22. Svenskt deltagande i Förenta nationernas stabiliseringsinsats i Mali.

[12] Jämför FN. Situation in Mali – Report of the Secretary-General. S/2021/1117. 2022-01-04, s. 13. https://www.securitycouncilreport.org/atf/cf/%7B65BFCF9B-6D27-4E9C-8CD3-CF6E4FF96FF9%7D/S_2021_1117.pdf, (hämtad 2022-02-04).

[13] Regeringen, Proposition 2021/22:10. Fortsatt svenskt deltagande i militär insats för stärkt säkerhet i Mali

[14] John Irish & Dawid Lewis. Deal allowing Russian mercenaries into Mali is close – sources. Reuters, 2021-09-13. https://www.reuters.com/world/africa/exclusive-deal-allowing-russian-mercenaries-into-mali-is-close-sources-2021-09-13/, hämtad 2022-02-02.

[15] John Irish. French official says 300-400 Russian mercenaries operate in Mali, Reuters, 2022-01-11,  2022https://www.reuters.com/world/africa/french-official-says-300-400-russian-mercenaries-operate-mali-2022-01-11/, (hämtad 2022-02-02).

[16] Marten Kimberly, Russia’s use of semi-state security forces: the case of

the Wagner Group. Post-Soviet Affairs, 35:3, 2019, 181-204. https://www.tandfonline.com/doi/pdf/10.1080/1060586X.2019.1591142?needAccess=true, (hämtad 2022-02-04).

[17] SVT. Tidslinje: Här har Putins legoknektar varit i strid, 2022-01-25, https://www.svt.se/nyheter/utrikes/utrikesbyran-putins-hemliga-arme-wagnergruppens-historia, (hämtad 2022-02-04)

[18] Evelina Bonnier & Jakob Hedenskog, The United States and Russia in Africa – a survey of US and Russian political, economic, and military-security relations with Africa. FOI, 2020, 52 & 56.

[19] Ibid., 52.

[20] Alexandra Anstrell. Ta hem de svenska soldaterna från Mali. Aftonbladet, 2022-02-01. https://www.aftonbladet.se/debatt/a/lVaA6y/m-ta-hem-de-svenska-soldaterna-fran-mali, (hämtad 2022-02-04)

[21] Huruvida den ryska närvaron utgörs av ryska statstrupper eller personal ur Wagnergruppen är omtvistat, men spelar i sammanhanget mindre roll. Mali förnekar att den ryska närvaron består av ett ryskt säkerhetsföretag och menar att det är ett samarbete mellan Mali och Ryssland. Se exempelvis Malis regering. Communique No004 du gouvernement de la transition. Twitter, 2021-12-24. https://twitter.com/AbdoulayeDiop8/status/1474512216141582339?s=20&t=uIR8M_wprIXVGokS356QVg, (hämtad 2022-02-02).

[22] Anders Löfberg. Försvarstoppen om ryska legosoldater i Mali: få och mediokra. Sveriges Radio, 2022-01-22. https://sverigesradio.se/artikel/forsvarstoppen-om-ryska-legosoldaterna-i-mali-fa-och-mediokra, (hämtad 2022-02-03).

[23] Proposition 2021/22:22. Svenskt deltagande i Förenta nationernas stabiliseringsinsats i Mali. S. 16.

[24] Försvarsmakten. Attack mot svenska soldater i Mali, 2016-10-11, https://blogg.forsvarsmakten.se/malibloggen/2016/10/10/attack-mot-svenska-soldater-i-mali/, (hämtad 2022-02-04).

[25] Försvarsmakten, Inga svenskar skadade vid gårdagens attack i Mali. 2018-04-15. https://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2018/04/inga-svenskar-skadade-vid-gardagens-attack-i-mali/, (hämtad 2022-02-04).

[26] Försvarsmakten. Granatattacker i Mali – ingen svensk skadad. 2022-01-23. https://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2022/01/granatattack-i-mali-ingen-svensk-skadad/, (hämtad 2022-02-04).

[27] Johanne Hildebrandt & Diana Janse. Våra soldater behövs på hemmaplan – lämna Mali. Expressen, 2022-01-15. https://www.expressen.se/debatt/vara-soldater-behovs-pa-hemmaplan-lamna-mali/, (hämtad 2022-02-04).

[28] Caroline Nordengrip & Björn Söder. SD: Dags för svenska trupper att lämna Mali. Altinget, 2022-01-28. https://www.altinget.se/artikel/sd-dags-for-svenska-trupper-att-lamna-mali, (hämtad 2022-02-04).

[29] Proposition 2021/22:22. Svenskt deltagande i Förenta nationernas stabiliseringsinsats i Mali. S. 22.

[30] Se betänkande 2020/21:UFöU3. Svenskt deltagande i Förenta nationernas stabiliseringsinsats i Mali. S. 11.

[31] Proposition 2021/22:10. Fortsatt svenskt deltagande i militär insats för stärkt säkerhet i Mali. S. 13.

[32] Jämför proposition 2020/21:30. Totalförsvaret 2021-2025. S. 32-38, 78-81 & 87.

[33] Varav FN:s säkerhetsråds resolution 2584 är den senaste.

[34] Proposition 2021/22:10. Fortsatt svenskt deltagande i militär insats för stärkt säkerhet i Mali & Proposition 2021/22:22. Svenskt deltagande i Förenta nationernas stabiliseringsinsats i Mali.

[35] Julien Antouly. What are the agreements governing military interventions in Mali? 2022-01-29. https://lejournaldelafrique.com/en/Africa-today/what-are-the-agreements-governing-military-interventions-in-mali/, (hämtad 2022-02-04)

[36] Frankrikes departement för Europa och utrikesfrågor. Joint communiqué to the statement of the Malian authorities concerning the Danish contribution to the Task Force Takuba. 2022-01-26. https://www.diplomatie.gouv.fr/en/country-files/mali/news/article/joint-communique-to-the-statement-of-the-malian-authorities-concerning-the, (hämtad 2022-02-04).

[37] Reuters. Mali expels Paris envoy over ˈhostile and outrageousˈ French comments. 2022-01-31. https://www.reuters.com/world/africa/mali-expels-french-envoy-over-authorities-hostile-remarks-2022-01-31/, (hämtad 2022-02-04).

[38] Le Point. La France se donne 15 jours pour statuer sur son avenir au Mali. 2022-01-01. https://www.lepoint.fr/monde/la-france-se-donne-15-jours-pour-statuer-sur-son-avenir-au-mali-01-02-2022-2462892_24.php, (hämtad 2022-02-04).

[39] Jean-Yves Le Drian. Twitter. 2022-01-01. https://twitter.com/LCP/status/1488525510762188802?s=20&t=swilI8Dm7SaUK__TWC0nTQ, (hämtad 2022-02-03).

[40] Försvarsmakten. Försvarsmaktens årsredovisning 2020. FM 2019-26031:18, bilaga 1, s. 25-26.