Strategen Geoffrey Till har skrivit en fantastisk analys om Asiens växande maritima styrka. I denna visar han bl a att maritim styrka ofta korrelerar med BNP historiskt, och att Kinas beroende av resurser utifrån innebär att Kina kommer att utveckla en stark maritim sfär. USA är dock så kvalitativt överlägsen att Till bedömer att ingen kan utmana USA på världshaven de närmaste 25 åren.

Till argumenterar att tonnage är ett bättre mått än antalet på styrkan hos en flotta. Omsatt till svenska förhållanden är det en nedslående tanke. Å andra sidan belyser Till den kraftiga anskaffningen av ubåtar i Asien som ett exempel på hur mindre tonnage kan begränsa möjligheterna att utöva makt med ytfartyg. Sett i det perspektivet är vägen mot Stealthfartyg en rätt riktning, liksom bevarandet av egna ubåtar. Jag har tyvärr svårt att uppfatta en helt konsistent tanke i utvecklingen. Om vi har gjort en bedömning att ubåtar har framtiden för sig (vilket jag anser), varför har vi då samtidigt kraftigt försvagat ubåtsjaktförmågan? Det är rimligt att anta att även andra har kommit till samma slutsatser om den framtida nyttan av ubåtar.

Mer av samma författare