av Johan Althén
I skrivande stund pågår debatten kring hur användandet av artificiell intelligens (AI) kan och ska påverka den militära utvecklingen. Bland annat på denna blogg; exempelvis inom ramen för både militär träning eller AI i kombination med farorna av ett uppkopplat samhälle.
Många diskussioner avhandlar risken med att överlämna beslutsmandatet till maskiner. Den diskussionen är viktig, men kommer inte vara en del av detta inlägg.
Tekniken bakom artificiell intelligens kan beskrivas som ett system som kan efterlikna mänskligt beteende och tänkande. Bland annat genom algoritmer som kan tränas upp genom att uppfatta exempelvis mönster i stora mängder data.
Vissa beskriver tekniken med AI inte som ett vapen i sig själv, utan som en möjliggörare likt elektricitet och förbränningsmotorn. Det är ur det perspektivet jag tar min ansats. Det handlar om teknikens potential för att snabba upp processer och möjliggöra en högre precision inom ramen för beslutsfattande. Jag tänker i detta inlägg kort reflektera hur denna teknik kan hjälpa oss i vår (total-) försvarsplanering.
I dagens samhälle är tillgång på information inte ett problem, utan det handlar om att ha tillgång till rätt information vid rätt tid i syfte för att kunna fatta kloka och rationella beslut. I dagens samhälle innebär det att en beslutsfattare på högre nivå måste ta till sig och processa stora mängder information innan ett beslut kan tas. Här kan AI hjälpa oss med att kunna både sortera fram rätt information, men även föreslå sådant som kanske inte är uppenbart till en början. Detta görs genom att AI hela tiden lär sig vad som är användbart samt lär sig av hur användarna av system agerar. På exempelvis finansmarknaden finns det redan en mängd olika lösningar för att snabba upp beslutsfattande med stöd av AI.
Sedan länge har Sverige framgångsrikt använt simulering för att beräkna olika scenarion så som utrymning att storstäder, terrängvärderingar eller som en potent motståndare i våra spel och stabsövningar. Den nya tekniken ger oss stora möjligheter om vi genomför dessa simuleringar på stor bredd – samtidigt. System som minns och kan dra slutsatser ur dessa resultat. Med andra ord kan vi spela våra (totalförsvars-) planer många tusentals gånger ur olika scenarion utifrån hela det militärgeografiska verket, andra omfattande data och jämföra med våra fysiska spel och övningar för att se till att vi har en plan och omfallsplaner som håller. Till det har vi ett system som minns och lärt sig av dessa simuleringar vilket kan bidra till att stödja våra chefer i deras beslutsfattning om planen måste verkställas. Tekniken kan även inom ramen för smarta förvarningssystem hjälpa vår underrättelsetjänst i deras arbete med att bedöma händelseutvecklingen genom att automatiskt sammanställa och analysera stora mängder data.
Det går inte i ett inlägg som detta att blunda för de utmaningar vi står inför vid användandet av AI. Magnus Sjöland uttrycker det bra på denna blogg i ett tidigare inlägg ”AI – tredje större språnget i vapenhistorien?” med att den största faran med att lita på AI är att det är som en ”svart låda” – osäkerheten kring hur systemet kom fram till sina slutsatser då systemet drar djupare slutsatser än vad en människa kan göra. Till det beskriver han risken med manipulation av systemet.
Trots detta kan Sverige inte blunda för utvecklingen utan istället omfamna tekniken och därigenom göra vårt (total-)försvar starkare. De som eventuellt vill oss illa, använder den redan.