Idag var det dags för nästa seminarium vid Folk och Försvar om försvarsgrenarnas effekt, denna gång om markstridskrafterna. Upplägget följde samma som för flygvapnet. Först redogjorde Lars Ekeman för de fattade besluten 2009 och 2020 som syftade till att få insatsorganisationen i huvudsak komplett till utgången av 2014.

Därefter gav Arméinspektör, generalmajor Anders Brännström, sin bild av arméns läge och förutsättningar. AI betonade genomgående valet av kvalitet som en viktig ledstång. Vi fick också ta del av Arméns målbild, där en brigad ska finnas övad i hög duglighet 2016 och två brigader 2019. Då kan dessa enheter slå en reducerad brigad. Mycket talar dock för, enligt generalen, att dessa tidpunkter blir försenade med ett år vardera. 2017 skulle då landet ha en gripbar och övad brigad.

Jag började med att klä några storleksperspektiv på hur liten armén blivit. Vi ska inte ha ett invasionsförsvar, utan inriktningen är ett insatsförsvar. I ett nationellt perspektiv ett slags rörligt försvar?

Därefter gjorde jag en bedömning på markstridskrafterna och vad vi är på väg in i för förmåga. Perspektivet jag valde var de olika basförmågorna för att kunna se en sammanhållen operativ effekt. Förmågan Skydd fick Väl godkänt i betyg, medan däremot Uthålligheten fick underkänt för armén. Ledning och Verkan godkänt och Rörlighet samt Underrättelser knappt godtagbart för de övriga faktorerna. När det gäller Uthålligheten är bristerna en sammanvägning av förmågan när det gäller teknisk tjänst, förnödenhetstjänst och sjukvård tillsammans med kvantiten.

Sedan visade jag på den bristande uthålligheten i förhållande till omvärldens förmåga att stödja oss med stridskrafter. Jag utgick från NATO:s förstärkning av det turkiska luftförsvaret med sex Patriotbatterier, en process som tog 86 dagar. Denna process snabbade jag sedan på och gjorde en fiktiv liknande förstärkning av det svenska luftförsvaret, där resultatet blev 2-3 veckor. Detta är minst dubbelt så långt som den uthållighet ÖB har talat om i det försvar, som i bästa fall är klart 2020 – om pengar tillförs. Även om Storbritannien skulle skicka förband, så skulle vi i bästa fall få några lätt beväpnade fallskärmsjägarbataljoner inom den stipulerade tiden.

Slutligen visade jag på skrivningen i perspektivstudien om operativ idé Aktiv, där markstridskrafterna skisseras till en brigad, låt vara av hög kvalitet. Slutsatsen, enligt mig, är att den då måste ställas i Mälardalen för skydd av huvudstaden.

Det reser många frågor som: vad gör armén för huvuddelen av Sveriges befolkning då? Vad händer med den inre trovärdigheten, när uthålligheten är svag? Vad händer med handlingsfriheten för den politiska nivån? Vilken trovärdighet har vi bland grannarna med den mycket reducerade förmågan? Och när går omslagspunkten till att byta dimensionerande stridssätt, från anfalls- till fördröjningsstrid?

Du kan se seminariet här: Del 1 – Inledning av generalsekreterare Lena Bartholdsson, Lars Ekeman och generalmajor Anders Brännström. Del 2 – min genomgång och frågestund.

Mer av samma författare