Idag var det dags för nästa seminarium vid Folk och Försvar om försvarsgrenarnas effekt, denna gång om markstridskrafterna. Upplägget följde samma som för flygvapnet. Först redogjorde Lars Ekeman för de fattade besluten 2009 och 2020 som syftade till att få insatsorganisationen i huvudsak komplett till utgången av 2014.
Därefter gav Arméinspektör, generalmajor Anders Brännström, sin bild av arméns läge och förutsättningar. AI betonade genomgående valet av kvalitet som en viktig ledstång. Vi fick också ta del av Arméns målbild, där en brigad ska finnas övad i hög duglighet 2016 och två brigader 2019. Då kan dessa enheter slå en reducerad brigad. Mycket talar dock för, enligt generalen, att dessa tidpunkter blir försenade med ett år vardera. 2017 skulle då landet ha en gripbar och övad brigad.
Jag började med att klä några storleksperspektiv på hur liten armén blivit. Vi ska inte ha ett invasionsförsvar, utan inriktningen är ett insatsförsvar. I ett nationellt perspektiv ett slags rörligt försvar?
Därefter gjorde jag en bedömning på markstridskrafterna och vad vi är på väg in i för förmåga. Perspektivet jag valde var de olika basförmågorna för att kunna se en sammanhållen operativ effekt. Förmågan Skydd fick Väl godkänt i betyg, medan däremot Uthålligheten fick underkänt för armén. Ledning och Verkan godkänt och Rörlighet samt Underrättelser knappt godtagbart för de övriga faktorerna. När det gäller Uthålligheten är bristerna en sammanvägning av förmågan när det gäller teknisk tjänst, förnödenhetstjänst och sjukvård tillsammans med kvantiten.
Sedan visade jag på den bristande uthålligheten i förhållande till omvärldens förmåga att stödja oss med stridskrafter. Jag utgick från NATO:s förstärkning av det turkiska luftförsvaret med sex Patriotbatterier, en process som tog 86 dagar. Denna process snabbade jag sedan på och gjorde en fiktiv liknande förstärkning av det svenska luftförsvaret, där resultatet blev 2-3 veckor. Detta är minst dubbelt så långt som den uthållighet ÖB har talat om i det försvar, som i bästa fall är klart 2020 – om pengar tillförs. Även om Storbritannien skulle skicka förband, så skulle vi i bästa fall få några lätt beväpnade fallskärmsjägarbataljoner inom den stipulerade tiden.
Slutligen visade jag på skrivningen i perspektivstudien om operativ idé Aktiv, där markstridskrafterna skisseras till en brigad, låt vara av hög kvalitet. Slutsatsen, enligt mig, är att den då måste ställas i Mälardalen för skydd av huvudstaden.
Det reser många frågor som: vad gör armén för huvuddelen av Sveriges befolkning då? Vad händer med den inre trovärdigheten, när uthålligheten är svag? Vad händer med handlingsfriheten för den politiska nivån? Vilken trovärdighet har vi bland grannarna med den mycket reducerade förmågan? Och när går omslagspunkten till att byta dimensionerande stridssätt, från anfalls- till fördröjningsstrid?
Du kan se seminariet här: Del 1 – Inledning av generalsekreterare Lena Bartholdsson, Lars Ekeman och generalmajor Anders Brännström. Del 2 – min genomgång och frågestund.
”Förmågan Skydd fick Väl godkänt i betyg”
Hur kan det blir så när brigaderna saknar luftvärn ?
http://jagarchefen.blogspot.se/2013/10/fm-org-18-ur-ett-armeperspektiv.html
Luktar lite friskola om den betygssättningen tycker jag!
Nja, det var bristerna i luftvärn som avhöll från MVG. Armén är i ett internationellt perspektiv mycket mekaniserad, i synnerhet när 122/90-bat är på väg tillbaka.
Förvisso, fast det där med att åka runt i stridsvagn utan Lv har väl redan prövats tillräckligt för att kunna avskrivas från listan över goda idéer…
http://en.wikipedia.org/wiki/Highway_of_Death
Nu skilde väl både topografin som det flygvapen de kunde mobilisera. Men, det är helt klart att när system-av-system inte fungerar, då kan resultatet bli så där.
122/90 bat på väg tillbaka? Har jag missat nått?
Dom 3 kompanier 122:or ska väl bara ingå i manöverbataljoner Mek vid behov?
Alltså 3 kompanier på 4st Mek bat, alltså en Mek bat blir utan
Det är tydligt att vi stenhårt anpassar förmåga efter paradigmet att vi ska få hjälp enligt Solidaritetsförklaringen. Då saknar jag svar på ett par frågor.
Är berörda (utländska) förband på det klara med att försvar av Sverige är en beredduppgift?
Hur lång inställelsetid ska de ha?
Vilka förmågor bidrar de med?
Är vi samövade?
Om svaret är oklart eller nekande så kan vi väl knappast anse att det är något att räkna med?
Vidare: Vi kan inte räkna med att Sverige isolerat dras in i en konflikt, den kommer att omfatta fler länder. OK. Det tolkar jag som att de ”Allierade” som vi ska från hjälp från är fullt upptagna med sin egen primäruppgift. Har de då möjlighet att skicka resurs till Sverige? Lägg till det faktum att NATO och våra nordiska grannar tydligt sagt att de inte kan eller avser göra det. Här saknar jag verkligen svar från politiskt håll.
Så, om man går från rådande debatt och växlar över till spekulation:
Snowden har ju släppt en liten bomb igen, angående USAs avlyssning av Tyskland och andra NATO-allierade. Omfattning och sanningshalt kan jag inte bedöma, men reaktionerna har varit starka. Kan detta innebära en sprickbildning inom NATO? Är det rimligt att tro att den som tjänar på att så split inom NATO är det land som härbärgerar Snowden för stunden? Skulle det rent av kunna vara så att det inte är en slump, utan en medveten handling att på detta vis försvaga NATO, eller åtminstone det inbördes förtroendet inom NATO? Men nu är jag kanske konspiratorisk?
Nåja, kontentan av mitt resonemang blir att det tycks som att Sverige nog måste räkna med att ta ett väsentligt större eget ansvar för sin egen säkerhetspolitik och inte lägga ut den på entreprenad. Risken är att vi kan få hjälp av en oönskad entreprenör.
Synd, mycket synd, att försvarspolitikerna för en obesvarad envägskommunikation och inte deltar i debatten mer aktivt. Det skulle göra debatten -och politikerförtroendet- så mycket mer levande.
Dina funderingar är högst relevanta och berättigade.
Från den engelska versionen av Wikipedia kan man läsa följande:
The Foundations of Geopolitics: The Geopolitical Future of Russia is a geopolitical book by Alexander Dugin. . . .”Military operations play relatively little role. The textbook believes in a sophisticated program of subversion, destabilization, and disinformation spearheaded by the Russian special services.” Det land som tjänar mest på den nu pågående
avlyssningssörjan är tveklöst Ryssland. De besitter sedan mycket lång tid tillbaka excellenta förmågor i det här avseendet. Härskar genom att söndra!
Exemplen kan mångfaldigas rent historiskt.
Man bör alltid börja med betingelserna för vår armé. Den måste mobilisera och då skyddas trots att den är stående, som det heter. Därefter ska den skyddas i sin utgångsgruppering. Slutligen ska anmarsch och utgångsgruppering för anfallsförberedelser skyddas för att kunna kunna göra sin insats, som det numera heter. Gode Anders Du som är en tänkande människa: Vad kan Din och Sveriges armé åstadkomma mot en angripare som slår till först och därefter kan följa varje rörelse som Din armé företar sig.
Då jag mötte Dig och Dina kamrater under detkalla kriget förföljde jag er med frågor om förutsättningar för de åtgärder Ni ville vidtaga. Svaret blev oftast att Sverige inte hade luftöverlägsenhet/Luftherravälde.
Slutsatsen blev ett folkförsvar med beredskap och mobilisering i folket och i områden som inte inledningsvis berördes av de/de första slagen. Då under det kalla kriget hade en angripare många mål inom FV infrastruktur. Motsvarande idag är färre. Men vårt FV då som nu är förstahandsmål!