Detta inlägg är en fristående fortsättning på inlägget Den oövade armén. Efter att ha tagit del av Skippers genomgång för Marinen och Wisemans om Flygvapnet när det gäller reducering av lönekostnader enligt Regeringsbeslut 5/2013 (RB 5), så tänkte jag komplettera bilden av hur detta slår för armén, men också Försvarsmaktsgemensamma enheter.

Om vi börjar med de senare, så är det tydligt efter genomläsning att den internationella inriktningen har fått sig en rejäl törn. I inlämnade underlag beskrivs dimensioneringen av Swedint som ”en konferensanläggning”. Kompetenscentrat IntUtbE vid Livgardet föreslås sådana neddragningar att utbildningen inför insats kommer i princip att helt åligga insatsförbandchefen.

Den i medierna uppmärksammade skolan i Karlsborg, Försvarets överlevnadsskola (FÖS), åläggs reduceringar som innebär att Personnel Recovery bantas kraftigt. Bland annat kan förmågan till Combat Search and Rescue (CSAR) äventyras. Utbildningen för journalister utgår i lagt alternativ. Inom parentes vill jag nämna att de nyköpta helikoptrarna, Hkp 16, organiserade vid 2. skvadron på Malmen utsätts för kraftig negativ påverkan i Flygvapnets underlag. Inte minst genom stora nedskärningar i underhållsfunktionen.

Så här håller det på. Organisationsöversyn måste ske för 13. Säkerhetsbataljonen i Kungsängen. 32. Underrättelsebataljonen upphör i praktiken att vara ett stående förband, inhämtningsförmågor försvinner. Och jag som trodde att dessa förbandstyper arbetade före alla andra. Dessa två exempel är särskilt pikanta med hänsyn till de omfattande underrättelse- och säkerhetsoperationer som vi ser och läser om varje dag i Ukraina.

Nu beror inte detta på någon slags avogsamhet från arméledningens sida, det ser illa ut på andra funktionsregementen också. De stora regementena klarar sig något bättre, men sammantaget är bristerna klart oacceptabla – inte minst i basorganisationen.

Om vi rekapitulerar de senaste årens utveckling, så gjordes för ett par år sedan ett arbete med Försvarsmaktsorganisation 13 (FMO 13). Denna organisation innehöll en basorganisation för produktionsstöd för Insatsorganisation 14 (IO 14) som utgjorde den andra delen av FMO 13.

Redan då var basorganisationen alldeles för liten, men på känt manér bet förbanden ihop eftersom produktionen ännu inte gick för full fart. När kraven på höjd operativ förmåga nu ökar i kölvattnet av den ryska aggressionen, så väljer statsmakten att kommandostyra Försvarsmaktens ekonomi och ta ut ett besparingsbeting i lönekostnader. Detta innebär reduceringar av försvarets viktigaste resurs, nämligen personalen. Försvarsmakten tvingas ta ut dessa besparingar genom borttaganden av rader eller sänkta kompetenskrav. Mest av allt slår detta mot basorganisationen som ju var utarmad redan innan arbetet med FM org 18 startade.

Jag har fått tag i arméns svar till ansvariga chefer inom Försvarsmaktens Högkvarter. Om jag läste tabellerna rätt så innebär den föreslagna konsekvensen att basorganisationen minskar med 281 befattningar och IO 14 med 559 befattningar. Vi blev alltså av med en bataljon, om RB 5 fullföljs. Inom IO 14 är det störst brist på taktiska officerare för arméns del, och funktionskedjorna innehåller omfattande brister, och är inte koordinerade.

Armén staplar ytterligare så kallade ”rödflaggor” på varandra: verksamhetssäkerhet, tekniker/logistiker, adminstrativ personal inom HR och ekonomi, utbildningsstöd med mera.

Chefen för den svenska armén, generalmajor Anders Brännström, lämnar tydliga besked till sina chefer i det bifogade handbrevet (min markering):

”Trots att såväl arméavdelningen som förbanden har gjort sitt yttersta för att konstruera den optimala organisationen utifrån givna ramar är resultatet att reduceringarna och kategoriförskjutningarna inom armén är så omfattande att konsekvenserna blir ohanterbara. De stora och helt oacceptabla bristerna i FMORG 18 återfinns i basorganisationen.”

Generalen Brännström fortsätter sedan att föreslå en utökning av personalramarna eller en total översyn för hela Försvarsmaktens struktur. Med tanke på hur neddragningarna ser ut för de andra försvarsgrenarna blir det i praktiken omöjligt att göra några större justeringar som skulle få en positiv effekt för armén. Och skulle det ändå göras, så skulle situationen förvärras i motsvarande omfattningen någon annanstans.

Arméchefen skriver sedan (mina markeringar):

”Om inte något av de ovan lämnade förslagen realiseras kommer armén inte att kunna fullfölja försvarsreformen. Arméchefen anser att FM ORG 18 med nuvarande planeringsförutsättningar gör att armén inte blir producerbar i framtiden.”

Över till politiken. Det är vår armé – ingen annans.