av Magnus Sjöland

Många konflikter som pågår just nu i världen beror på uppfattningen ”ni har fel, vi har rätt!”. Ofta rör det sig om olika kulturer som under många tusen år växt fram. Det handlar om icke överensstämmande moral, etik, lagar och religion. Några exempel på värdeomdömen där någon säger sig ha rätt och någon annan att denne har fel, kan vara om det är rätt med aktiv dödshjälp, att könsstympa män som begått en våldtäkt, att utdöma dödsstraff på någon som begått ett massmord eller att det är rätt med abort. Jag skall i detta inlägg försöka bidra med lite filosofiska funderingar inom området värderelativism.

En stor del av vårt tänkande från de gamla grekerna 400 f.kr till idag har handlat om logik, argumentation, få rätt och att ”vinna”. Vi har gjort fantastiska framsteg inom teknik och vetenskap, men mindre inom det mänskliga området. Vi är lika primitiva idag som för 2000 år sedan när det gäller konfliktlösning, det har inte hjälpt att vi utvecklat väldigt avancerade vapensystem. Är det möjligt att våra begränsade tankemönster är otillräckliga och har blivit farliga? Att vårt sätt att tänka vad gäller att ”ha rätt” inte fungerar när det gäller konfliktlösning, etik och moral?

Vårt traditionella tankesystem grundas på att få fram sanningen, som skall kontrolleras med vetenskapliga metoder, logik och argumentation. Resultatet har en stark tendens mot negativitet. Av många anses detta vara ett snabbt och effektivt medel för att nå sanningen. Det blir enkelt att snabbt få poänger på motståndarsidan, då man själv väljer referenssystem. Vid mer intensiv argumentation är det inte heller ovanligt med aggressivitet som inkluderar personangrepp, ofta utan koppling till sakfrågan. Inte ovanligt inom juridik och politik.

Jag tror att ett av de största problemen med vårt sätt att lösa konflikter är språkets begränsningar. Först skall vi översätta verkligheten i språk, sedan skall vi föröka lösa konflikten med vårt språk. Vårt tänkande är mycket större än språket, vi tänker i bilder, ljud, känslor, rörelse, lukter och olika former av förnimmelser, språket passar dåligt för att använda som ett verktyg för vårt tänkande. Sedan när vi tänkt klart så skall det översättas till språk igen, vilket inte är så lätt. Tänk t ex på när du vill förklara din kärlek till någon eller när du vill beskriva en skönhetsupplevelse i ett konstverk eller ett musikstycke.

Det är en stor fara för oss idag att vissa samhällen och grupperingar har blivit mer intoleranta och aggressiva, samt att nationalismen växer sig starkare i många länder. Om intoleransen ökar rörande det man uppfattar vara ociviliserat, ökar risken för krig dramatiskt.

Hur skall vi se på olika kulturers olikheter? Finns det någon som kan döma av dessa frågor? Finns det någon objektiv sanning? Kan dessa olikheter mildras och förståelsen mellan kulturer öka? Om en person säger att ”detta är rätt” och en annan säger ”du har fel”, kan då båda ha rätt?

Folk har olika åsikter, ofta tänker vi att vi själva har rätt och de andra har fel. Ibland kan vi gå med på att vi har fel, speciellt om den andre kommer med ett övertygande argument, t ex att denne har varit med om något som vi själva har missat. Kan det finnas en tredje möjlighet som innebär att vi båda har rätt trots att vi säger emot varandra? Kan det vara så att mina omdömen är riktiga ur min synpunkt och dina ur din synpunkt? Om vi jämför med ett exempel inom fysiken så kan det vara så att jag säger att en bil är ”snabb” så jämför jag med en traktor, medan du säger emot för du jämför med en ny Ferrari som är mycket snabbare än den rostiga gamla bil som jag pekade på. Våra värdeåsikter blir relativa.

När någon säger att denne har rätt i värdefrågor (t ex det är rätt med dödsstraff eller att abort måste förbjudas) måste vi acceptera att dessa påståenden är relativa, då vi måste acceptera en relativism i synen på världen. Vi har vuxit upp på olika sätt, varit med om olika erfarenheter och kanske levt i skilda kulturer.

Denna artikels teoretiska fundament vilar på en gren inom filosofin som heter värderelativism och om du vill kan du studera vidare genom att läsa några kända filosofer som t ex Immanuel Kant, Michael Dummet eller Friedrich Nietzsche.

Jag tror att det inom en kultur växer fram ett gemensamt och med tiden föränderligt begreppssystem. Detta begreppssystem krävs för att social samlevnad skall vara möjlig och kräver en mycket stor enighet i den existens av de i vardagen uppkomna situationerna. En gemensam värdegrund växer fram. Någon objektiv sanning är svår att hitta, men en sanning i förhållande till de begreppssystem som växer fram går att hitta. Om vi antar detta så är inte längre en sanning en egenskap för våra omdömen (”du har fel, jag har rätt”), utan en relation som råder mellan omdömet och det begreppssystem det relaterar till. Detta betyder att något är sant i förhållande till ett begreppssystem, men kan vara falskt i förhållande till ett annat. Detta innebär att sanningsbegreppet är relativt.

Jag skall i den fortsatta texten förutsätta att det finns viss sanningshalt i åtminstone vissa värdepåståenden, ett bevis för detta är ju att folk kan bli så upprörda att de kan starta slagsmål och i värsta fall även krig för att få rätt. Detta för att oförenliga värdeomdömen kan vara lika berättigade, lika rationella, lika väl argumenterade, lika stabila (oberoende av konfrontation med nya situationer) och lika välgrundade. Detta kallas Kunskapsteoretisk relativism och innebär att det finns välgrundade påståenden och stabila teoretiska påståenden som är oförenliga, detta gäller inte enbart inom vissa värdeomdömen, utan även avseende vetenskapliga påståenden.

Hur skall man bete sig i verkligheten när olika kulturer krockar? Om man bekänner sig till Speciell normativ relativism säger man att man inte skall lägga sig i, inte ta avstånd från och inte kritisera moraluppfattningar som råder i andra samhällen än sitt eget. Den uppmanar till tolerans mot andra och främmande moraluppfattningar. Dessa fördömer ofta t ex missionärerna som reste till Afrika på 1800-talet och som skulle lära ut den rätta läran. Det låter liberalt och till en början attraktivt och är bra som ett allmänt förhållningssätt. Men ibland kan man behöva ha berättigad kritik av andra moraluppfattningar om de går emot vad de flesta moralfilosofiska system accepterar t ex tortyr, kannibalism, incest, blodshämnd, miljöförstöring eller förtryck av politiska motståndare.

Ett diametralt motsatt förhållningssätt är Kulturell moralisk relativism, som hävdar att man skall handla i enighet med den moral och värderingar som finns i det egna samhället. Enligt denna så är det rätt med dödsstraff i USA, men fel i Sverige. Denna relativism är stark och anser att det är FEL att utföra dödsstraff i Sverige och RÄTT i USA. Inte att det anses fel i Sverige och anses rätt i USA. Detsamma kan sägas om kvinnlig omskärelse, det är FEL i Sverige och RÄTT i vissa stater i Afrika. Den Kulturella moraliska relativismen kan bli farlig om det anses moraliskt riktigt och önskvärt att införa den egna moralen i andra samhällen.

Om ett samhälle uppmanar att införa sin civilisation och dess moral i mer ociviliserade områden blir det oftast konflikter. Även om man ser ut att ha ”lyckats” så brukar det inte hålla i längden, se t ex på de kolonier som vissa Europeiska stater lade under sig och skulle civilisera eller de östeuropeiska lydstaterna under Sovjetunionen. Ett dagsaktuellt exempel är IS, som med våld försöker införa sin civilisation i Syrien och Irak

Ett mer individualistiskt förhållningssätt kan vara att alltid handla efter sitt eget samvete eller sitt egna sunda förnuft, detta kallas Individuell moralisk individualism. Man hör ofta människor säga ”om vi alla på jorden kunde handla efter sunt förnuft så lätt det skulle vara” eller ”tänk om våra politiker kunde begripa sig på vanligt hederligt sunt förnuft!”. Det känns dock inte rimligt att något är rätt bara för att någon anser att en handling är rätt och att detta skulle innebära att detta gör handlingen rätt. Om var och en skulle handla enligt sin egen kultur, sitt eget samvete, sitt egna sunda förnuft eller de samhällen de kommer ifrån så tror jag att det skulle bli kaos. Och hur skall vi göra med våra invandrare? Detta leder till problem, eftersom vi svenskar inte är speciellt toleranta mot främmande kulturer. Det känns inte acceptabelt att de som kommer till Sverige skulle ta med sig sin moral om den inte kan accepteras av svenskar, t ex könsstympning och blodshämnd. Hur mycket av de olika kulturerna kan och bör förenas? Vi kanske kan vara mer toleranta inom kultur än inom moral?

Sammanfattningsvis är det en fara för oss alla om ett samhälle uppmanar sin befolkning att införa sin civilisation och dess moral i mer ociviliserade områden får ett starkt fotfäste i vissa kulturer, att vissa samhällen och grupperingar blir mer intoleranta samt att nationalismen växer sig starkare i många länder. Om intoleransen ökar och det påbjuds att införa den egna moralen i ociviliserade områden, ökar risken för krig dramatiskt.

Våra tankemönster känns begränsade av språkets tillkortakommanden och begränsar vårt sätt att tänka när det gäller konfliktlösning. Vi behöver komma på nya verktyg, kanske mer visuella och emotionella? Språket begränsar oss och ibland kan det bli så att fast vi menar samma sak så missförstår vi varandra, då vi säger olika men menar samma sak. Saken blir inte lättare av att vi talar olika språk och att det då krävs översättningar, som kan göra att missförstånden ökar.

Vi måste vara mer toleranta mot varandra och förstå att ”båda kan ha rätt” utifrån att bådas värdeomdömen kan vara lika välgrundade och väl genomtänkta. Man kan också hoppas på att vi om några hundra år kan ha kommit så långt att nästan alla människor på jorden har närapå en gemensam värdegrund, det tar lång tid att fundamentalt ändra en värdegrund, men tittar vi på vår svenska såg den helt annorlunda ut för 100 år sedan; dödsstraff, omyndiga kvinnor, rasbiologiska institut, statare, kastrering av ungdom etc. Jag tror och hoppas att det kan gå fortare än 100 år att hitta en gemensam värdegrund, då detta minskar riskerna för nya konflikter radikalt. Det som gör att det kan gå fortare är globaliseringen, IT-teknologin, smart-Phones, nya kommunikationssätt som t ex Facebook, mail och SMS.

 
Författaren är VD och ledamot av KKrVA

Mer av samma författare