Av Annicka Engblom, Riksdagsledamot (M), Försvarsutskottet
Övergången för Försvarsmakten från ett värnpliktssystem till ett frivilligt rekryteringssystem med vilande pliktlag är nu satt i effekt. Det kommer att bli en utmaning för oss alla, både politiskt, militärt och för det civila samhället, men det är en nödvändighet för att åstadkomma det tillgängliga försvar med hög tillgänglighet, flexibilitet och beredskap som vi alla åstundar.
Det är gott och väl att det läggs ned mycket energi på att ta fram effektiva rekryteringsinstrument, men det som i dagsläget dock vållar mig mest bekymmer vad det gäller personalfrågor, är de förslag till personalramar för de olika försvarsgrenarna som cirkulerar i dagsläget.
Mest huvudvärk vållar mig förslaget för Marinen.
Marinen tog den största smällen i samband med försvarsbeslut 2004 i fråga om nedläggningar av förband, reducering av antalet plattformar och nedgång i kapacitet. Länge rådde sådant kaos i organisationen och en sådan flykt av personal därmed, att de kvarstående styrkorna under långa tider tvingades ligga till kaj, bland annat på grund av personalbrist.
Sedan dess, och framför allt under förra mandatperioden, har den marina förmågan åter prioriterats upp. Satsningar materiellt i form av nya ubåtar, ett nytt spaningsfartyg och stödfartyg har gjorts, närområdesprincipen införts, vilket klargjort huvuduppgiften för de stående förbanden i Flygvapnet och Marinen.
Men – redan idag är antalet personal inom Marinen ytterst ansträngd och redundansen närmast obefintlig. Redan idag är det knappt att Marinen lyckas fylla besättningslistorna, då det åtgår personal till att besätta lärartjänster på Sjöstridsskolan (SSS), utföra bemanningsuppdrag i Högkvarteret och delta i övningar och internationella uppdrag. Allt detta ska utföras, det ingår i kravställningen, men med otillräcklig personaltilldelning måste ändå något av detta stryka på foten.
Det förslag till personalramar i IO14 som nu ligger för handen för Marinens del är en reducering av 400 tjänster. När den informationen kom till min kännedom studsade jag högt. Om det så bara handlar om halva antalet, 200 tjänster, motsvarar det ungefär besättningarna för två kustkorvetter och tre minjaktsfartyg. Och då är inte höjd tagen för sjukfrånvaro, föräldraledighet eller annan frånvaro.
Vem som helst inser ju att det här inte håller. Marinen biter ju redan idag på nagelbanden.
Som ytterst ansvarig beställare av en försvarsmakt för Sverige ser jag en utveckling inom försvarsorganisationen som jag inte får ihop med ursprungsplanen. Jag nöjer mig inte med att vi bara har ett antal plattformar att bocka av i förbandsförteckningen. Förband och plattformar måste också riggas med personal att utföra de av Riksdag och regering åsatta uppgifterna.
Det finns anledning att åter lyfta fram det som uttrycks i Inriktningspropositionen (2008/09:140 Ett användbart försvar står att läsa ) om den marina förmågan:
· Marinstridskrafterna ska ha en kvalificerad förmåga att genomföra strid i hela konfliktskalan
· Marinstridskrafterna ska primärt utveckla förmågan att verka i vårt närområde genom att skydda svenska intressen till havs
· Marinstridskrafterna ska kunna delta i marina insatser tillsammans med andra länder, i Sverige, i närområdet samt då insatsen lämpar sig för de svenska förbanden utanför närområdet
· Genom internationell samverkan med våra samarbetsländer kan de svenska förbanden även utgöra komponenter i större styrkor med en god samlad förmåga att från havet stödja markoperationer samt tillsammans med andra bidra till att hålla sjövägarna både i vårt närområde och globalt öppna för handelstrafik
· Regeringen delar Försvarsberedningens uppfattning att det finns ett behov av att verka i kustnära storstadsmiljö och i hamnområden. Regeringen anser dock att denna förmåga [Amfibieförband] även fortsättningsvis bör återfinnas i marinstridskrafterna.
Vi ser hur havens strategiska betydelse ökar och uppgraderas nationellt, men med den nuvarande planeringen upplever jag snarare vad jag skulle vilja kalla en nedprioritering av den marina förmågan. Den politiska kravställningen att fullgöra uppgifter både i närområdet och i internationella insatser behöver snarare en utökad personalram istället för en reducerad. Vad nedprioriteringen kan bero på finns det säkert många åsikter. Kanske är vi beslutsfattare inte tillräckligt tydliga i vårt uppdrag till Försvarsmakten. Kanske behöver vi bli mer precisa i regleringsbrevens förmågeformuleringar. Kanske beror det på brist på kommunikation och förståelse mellan försvarsgrenarnas olika behov. Det har hänt förr, är inget nytt, men något vi måste lämna bakom oss när vi går in i insatsorganisationen.
Jag har begärt en precisering av vilka befattningar och personalkategorier denna estimerade reducering inom Marinen omfattar, men hittills fått ett oprecist svar. Kanske är det för tidigt att begära mer än så från försvarsmaktsledningen, men jag ser det som väldigt angeläget att redan nu, tidigt i processen, lyfta denna så viktiga fråga, som kan komma att påverka kursen för Marinen i helt fel riktning och för mycket lång tid framöver.
Tack Annicka!
Äntligen en politiker som bryr sig om innehållet i beställd förmåga och inte bara om budgetramen.
I denna situation gäller det dessutom för marinen att prioritera.
Att bemanna, utbilda och vidmakthålla korvetter och ubåtar är prioriterad verksamhet, allt annat är stödverksamhet.
Hälsar vakthavande
@Annicka
Att personalramarna krymper är nog inte så konstigt. Någonstans måste besparingarna tas för att finansiera ett underfinansierat försvar.
@Vakthavande
Menar du inte att det är prioriterad verksamhet för Flottan att bemanna, utbilda och vidmakthålla korvetter? Det kan väl ändå inte vara Amfibiekårens uppgift?
Ett mycket vaket inlägg i debatten.
Tyvärr är sanningen att IO14 är ett sätt för FML att slå blå dunster i ögonen på Riksdagen och Regeringen. Man utlovar en organisation där insatsbefattningarna är uppfyllda och kraftiga minskningar kommer att genomföras i produktionsorganisationen. Detta är naturligtvis en ren och skär lögn. Försvarsmaktens förvaltningsuppgifter är idag omfattande, och det blir absolut inte billigare att outsourca FM:s förvaltning. För konsulter vill ju gå med vinst, inte driva välgörenhet.
Ett exempel är FMTM, som hanterar det mesta av FM:s tele- och datanät. Plus andra tekniska system. De har en akut brist på ca 100 personer, vilka i regel är högkvalificerade ingenjörer. Vad tror politikerna att konsultbolagens overhead och vinstkrav skulle leda till om dessa 100 befattningar outsourcades?
Ett annat exempel är Flygvapnet, där endast 25% av årsbehovet kan rekryteras pga både ekonomiska och personella brister i skolsystemet. Situationen är snarlik Marinens. Och hur lång till tar det att utbilda flygförare och flygstridsledare. För att inte tala om flygtekniker och sambands- och ledningsofficerare.
Om man vill ha historiska referenser, så kan man hänvisa till nedläggningen av militärområdena (MILO). Men behovet av arbetsuppgifterna som låg på MILO försvann inte, utan centraliserades till HKV. Och nu har politikerna sagt att HKV är för stort och måste minska. Och då skapar man (igen) regionala organisationer. Och se, MILO:n är återinförda, men dock med annat namn. Och är det någon som tror att lönekostnaderna kommer att minska? Nej, det finns inga hemtagningsvinster, bara omorganisationskostnader när befattnignshavarna flyttas till regionala organisationsenheter.
Annicka, det enda som fungerar är följande.
1. Försvarsmakten är personellt så litet som det kan vara med hänsyn till både kärnverksamheten väpnad strid och förvaltningsuppgifter som måste lösas (miljö, vhtsäk, Q, PRIO, HBT, materielanskaffning, drift o UH mm.)
2. HKV:s multidimensionella organisation borde avskaffas till förmån för Arméstab, Marinstab och Flygstab med HELHETSANSVAR för respektive arena. Möjligen kan man införa en Ledningssystemstab, som koordinerar ledningssystem inom FM.
3. Och nu kommer vi till det tråkigaste. FM behöver MER PENGAR för att lösa sin uppgift. En FML eller ÖB som hävdar hemtagningsvinster för omorganisationer ljuger helt enkelt. Det blir bara omorganisationskostnader. Eller kompetensbrister med singelkompetenser som ökar systemsårbarheten.
Så den bittra sanningen är att minskningen av FM:s realbudget och ökade systemanskaffningskostnader med tillhörande teknikkostnader har medfört att idag har vi en försvarsmakt som hemligstämplar sina oförmågor. Förr hemligstämplade vi våra förmågor.
Högaktningsfullt.
En byggdemajor
@ Annicka:
Bra att du uppmärksammar detta! Det är återigen en matematikövning som kommer att få samma reslutat: antalet befattningar är inte tillräckligt för att driva verksamheten. För marinens del är läget närmast katastrofalt.
Marinen har redan i samband med FB04 gjort stora rationaliseringar i och med skapandet av SSS och reducering av baser. Dessa rationaliseringar har inte gjorts bland övriga försvarsgrenar eller i den ”försvarsmaktsgemensamma” overheaden. När man nu återigen skär med hyveln jämnt över Försvarsmakten, är man nere och karvar på sjöstridskrafternas skelett, medan man endast skrapar på dödköttet i form av ledning, stödverksamhet och ”försvarsmaktsgemensamma” centra.
Med nu föreslagna personalramar har inte SSS och Marinbasen förutsättnigar för att ge det stöd om krävs för att hålla fartygen till sjöss, och sjöstridsförbanden har inte personalramar för att kunna stödja. Om personalramarna beslutas enligt liggande förslag kommer miljardinvesteringarna som våra fartyg utgör ligga outnyttjade till kaj. Det kan knappast vara vad riksdag och regering beställt.
Det är inte alls för tidigt att avkräva försvarsmaktsledningen tydliga svar, snarare tvärt om! Det är inte långt kvar tills organisationen skall vara intagen. Problemet är att du inte kommer att få något svar då det inte är någon som har det samlade greppet eller har förmåga att se helheten och kunna göra avvägningar mellan behoven av maskinister hos ubåtsflottiljen, handläggare på HR centrum eller lärare på FMTS.
/ Commander
Annicka!
Delar din frustration vad gäller Marinens utveckling, avseende nedläggningar i FB 04 så reducerades dock arméförbanden mer.
Nu handlar det dock inte om det utan om varför Försvarsmakten tvingats in i dessa nya reduceringsarbeten, (tro mig, det finns ingen internt i FM som vill detta). Det beror inte på otydliga styrningar från er politiker utan på att verksamheten är underfinansierad. I ”30 januariunderlaget” (2009)förutsatte Försvarsmakten bl.a. fortsatta nedläggningar, (ett arméregemente, en flygflottilj och en skola) för att kunna komma i ekonomisk balans. Då dessa nedläggningar nu inte verkar genomföras, (som väl är) så måste ekonomiska medel identifieras någon annan stans. Då är minskade personalramar en av väldigt få kranar som Försvarsmakten själva kan försöka skruva på.
Det som egentligen krävs från politisk nivå är således en utökad anslagsram – eller en reducering av uppgifterna! Inte att ”Svarte-petter” (i form av vem som skall reducera mest) flyttas mellan olika arenor.
Till Anonym
Jag anser att det är fel att idag utgå ifrån den ekonomiska situation för Försvarsmakten som rådde i slutet av 2008 och som 30 januariunderlaget 2009 baserades på. Då gick FM med nära 2 miljarder i underskott, vilket föranledde regeringen att inkalla Ekonomistyrningsverket för att se över FM:s ekonomiska flöden. Ett och ett halvt år senare redovisade FM ca 2 miljarder i överskott, av vilka det mesta går tillbaka in i FM.
Arbetet med att ta fram förslag på att minska på FM stödmyndigheters omfattning pågår. Uppdraget är att rationalisera 2 miljarder kronor för överföring till FM förbandverksamhet, dvs en förstärkning av FM budget med den summa som tidigare fattades och som föranledde förslagen i 30 januariunderlaget.
Det vill säga att pengar finns. Min fråga är hur FML planerar. På det vill jag så småningom ha ett svar.
Min uppmaning är att kasta 30 januariunderlaget, laga efter dagens läge, tänka om och nytt. Min avsikt med detta debattinlägg är att hissa varningens flagg för att
För övrigt vill jag bara korrigera mig själv. Kustkorvetter finns inte längre som fartygstyp. Korvetter ska det givetvis vara. Bättre att förekomma än att förekommas 🙂
Annicka!
Tack för ditt svar, det jobb som ekonomistyrningsverket (ESV) har gjort tillsammans med FM, syftar till att förbättra de ekonomiska flödena och är långsiktigt. Det handlar bl. a. om att tydliggöra ansvar och befogenheter i organisationen, samt att skapa en sammanhängande och mer transparant planerings- och uppföljningsprocess. I det jobbet har inga miljarder identifierats!
Överskottet du nämner handlar istället huvudsakligen om försenade materielleveranser. Det aktuella överskottet kan således inte omfördelas till personalkostnader utan riksdagens godkännande då vi här talar om olika anslag.
I sak delar jag dock din uppfattning, behovet av att tänka om och tänka nytt! Detta nya tänk behöver dock Försvarsmakten politiskt stöd för att kunna påbörja. Nästa gång som regeringen ger sina planeringsanvisningar så vore det mycket välkommet om det står några meningar om de 2 miljarder som du nämner, att de frigörs till förbandsverksamheten. Kanske t.o.m. en tydlig signal till FM i närtid som kan ge nya (och bättre) förutsättningar för den ”FM Basorganisation 2013” som nu tyvärr planeras för. Annars kommer FM möjligheter att leverera försämras ytterligare, detta p.g.a. de alltför snåla personalramarna som skissas i FM Basorg 2013.
Tack för kommentarerna på mitt inlägg i detta debattforum. Jag lär återkomma i detta ärende och tar synpunkterna som här framförts med mig
Mvh Annicka Engblom
Låt oss vara lite realistiska. Tror någon verkligen att det finns 2 miljarder att spara på att rationalisera ”stödverksamheten”? FM har konstant granskat all verksamhet och helt plötsligt kan man ändå hitta 2 miljarder! Låter lite för bra för att vara sant. En varningsklocka brukar vara avsaknaden av konkreta exempel på vad som skall rationaliseras. Ryktena säger att man diskuterar att slå ihop FMLOG med FMV och även rationalisera FOI och FHS. Jaha, men då innebär det förmodligen konsekvenser i form av sämre service, forskning, utbildning och materielupphandling. Tro inte att man kan ta bort miljarder utan att det får stora negativa konsekvenser. Var lite realistiska.
/ Pessimistisk realist
Apropå rationalisera.
Vad ska vi med centra till nu när vi har ett insatsförsvar.
Den verksamheten kan vi lägga ut på förbanden och utvecklingen inom respektive funktion kan vi ta från andra länder.
Där finns pengar att spara…
@Trident.
Kan du maila mig på krigskonst@yahoo.se?
Jag behöver en dialog om ditt inlägg?