Gårdagens massaker vid UNAMA’s kontor i Mazar-e-Sharif signalerade starten på våroffensiven i norra Afghanistan. Under protester mot den vanvettiga koranbränning som genomfördes i pastor Terry Jones kyrka i Florida den 20 mars, övergick denna plötsligt till kravaller och en attack mot United Nations Assistance Mission in Afghanistans kontor i staden. Nepalesiska gurkhasoldater sköts, byggnader stacks i brand och stabspersonal vid kontoret dödades, däribland en svensk man och en norsk kvinna.

Provinsens starke man, guvernör Atta Muhammed Noor, berättade vid en presskonferens att man arresterat 27 personer i den 20000 (!?) personer stora protesten och att det var talibaner som hade infiltrerat protesterna. Mazar-e-Sharif har sett ett starkt ekonomiskt uppsving de senaste åren och har fram till nu ansetts vara en relativt säker stad.

För guvernör Atta och ledarna i den forna norra Alliansen är det här ett svårt psykologiskt slag. Det visar att man inte klarar av att motstå infiltration från regimfientliga krafter. President Karzai pekade ut staden som ett av de områden, där säkerhetsansvaret först ska överlämnas till afghanska myndigheter under en 18 månader process med start i juni 2011. F&S har tidigare skrivit om att motståndarna skulle välja att utmana sina fiender i de områden som proklamerats som de första för överföring av säkerhetsansvaret. I realiteten har afghanerna svarat för säkerheten själva i staden sedan lång tid tillbaka. Det finns nu en risk att man just nu väljer att bortse från detta och försöker placera skulden för det inträffade på det svenska PRT som nominellt har säkerhetsansvaret i staden.

För FN är det här ett svårt slag med minst åtta dödade. Generalsekreterarens särskilda sändebud, Staffan De Mistura, åkte personligen upp från Kabul för att leda krishanteringen. I oktober 2009 drabbades FN av en stor attack och valde denna gång att evakuera organisationen ur landet. Det har man sannolikt inte råd med denna gång, och det vet ledningen om. Lämnar man Afghanistan nu kommer FN inte tillbaka förrän ISAF är borta. Även motståndarna har klart identifierat detta och det är därför troligt med ytterligare attacker mot FN runt om i landet.

För vårt PRT innebär det att motståndarna har slagit till på vårt djup. I det område som upplevs som lugnast och där vi har vår bas etablerad.
Det innebär en ökad belastning på ett förband som redan har ett alldeles för stort ansvar. Inte nog med att det finns en fientligt inställd pashtunsk enklav väster om staden och välorganiserat motstånd längst västerut i QushTepa/Darzab. Nu dödas människor invid knuten på basen.

Den senaste tiden har det kommit alltfler rapporter om tillslag av specialförband från ISAF/koalitionen och afghanska armén mot träningsläger för Islamic Movement of Uzbekistan (IMU) på flera olika platser inom PRT:s ansvarsområde. Några av dessa har F&S skrivit om tidigare. Utöver detta så har dessutom ytterligare operationer genomförts för snart två veckor sedan, där en IMU-ledare tillfångatogs i Sholgarahdistriktet, Balkh. ISAF uppgav då att denne ledde träningsläger i Samanganprovinsen, transporterade krigare och utförde attacker mot ISAF/afghanska myndigheter. En annan räd gjordes mot en annan ledare i Sayyaddalen i Sar-e-Polprovinsen. Denne ledare anses förestå träningsläger för självmordsbombare, men det är oklart om han tillfångatogs under de strider som uppstod.

Sammantaget visar dessa fyra operationer mot IMU runt om i PRT:s ansvarsområde att detta blivit infiltrerat av en högkvalitativ motståndare. IMU är en samarbetsorganisation med Al Qaida och utför bland annat livvaktsuppgifter åt AQ-ledningen. Det stora uzbekiska inslaget i organisationen innebär också en möjlighet att smälta in i, och dra nytta av, den etniska sammansättningen i norra Afghanistan. Även om ISAF i dessa operationer har stört organisationen kraftigt för en tid, så är det rimligt att anta att den snart reorganiserat sig och kommer att försöka utföra fler attacker mot omgivningen under våren.

Vad har då Sverige för möjlighet att förbättra förutsättningarna inför 2011? Vi sitter fortfarande kvar på ansvaret för fyra provinser, och kommer så förbli. Under 2010 hade vi en möjligen kunnat avvyttra delar till Kanada och Holland, eftersom dessa gick ur sitt ansvar i söder och sökte en ny roll i Afghanistan. Den möjligheten finns inte kvar längre, men riksdagen har ett högt satt tak för personal. Det innebär att vi exempelvis skulle kunna skicka den strategiska reserven om ett skyttekompani till Afghanistan för att förstärka PRT fram till sommaren.

Den strategiska reserven kommer från P7 i Revinge som också är ansvarigt för den nuvarande kontingenten i Afghanistan, vilket innebär att många inblandade chefer känner varandra. Dessutom får vi en överlappning mellan gamla och nya erfarenheter, då en ny kontingent kommer i maj månad. Eftersom NBG står i beredskap finns det förband som är gripbara för andra eventualiteter, och enheter ur NBG skulle också efter beredskapen kunna tjänstgöra som ny strategisk reserv medan den från P7 återhämtar efter en insats i Afghanistan.

En attack på djupet av vår gruppering, allmän trötthet mot utlänningar och IMU etablerat i PRT:s område. 2011 blir ett långt år.

Tidigare inlägg med länkar till flera andra inlägg. Intressant för dig som vill skaffa dig en djupare bild av förutsättningarna för våra trupper och om situationen i Afghanistan.

Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet

DN
SvD
SvD
Expressen
Expressen
Expressen
Aftonbladet

Mer av samma författare