I den osäkra säkerhetspolitiska situation som Sverige befinner sig i med anledning av Rysslands agerande och uttalanden samt resterande världens reaktioner, så vill vi ge ett ändringsförslag för att utveckla Försvarsmaktens befälsreformering[1] innan det är för sent. Att beslut ibland behöver omprövas då förutsättningarna ändrats antingen genom nya upptäckter  eller genom att relevanta fakta missats i beredningar, bör noteras.

Vi är utbildade i det officersutbildningssystem som inledde den akademiserande resan, vilket var yrkesofficersprogrammet. Under vår skoltid och under vår yrkesverksamma tid har det aldrig funnits något annat begrepp än att vi är officerare. Begreppet NBO-officer var inget som användes som begrepp under den tiden. I officersförordningen[2] framgår det att en officer är en person som har graderna fänrik och uppåt, däri återfinns inte begreppet NBO-officer. Likadant i Försvarsmaktens årsredovisning för år 2020, där redovisar man officerare och specialistofficerare, det finns ingen tredje rad med begreppet NBO-officer, utan det är OFF/K respektive SO/K som redovisas.[3] I och med att ingen från tidigare system som innehar graderna löjtnant till kapten värderas till officer, utan ska konverteras till antingen officer eller specialistofficer enligt Mats Ströms kommentar på Försvarsmaktens blogg,[4] så skulle det innebära att innan år 2008 fanns det inga officerare på de lägre graderna. Slutsatsen blir att Sverige genomförde krigsförbandsproduktion och flera internationella insatser, ex Kosovo och Afghanistan, utan officerare på de lägre graderna, enligt det synsätt som speglar blogginlägget och beslutet om ”slutligt införande av trebefälssystemet”. Resonemanget visar det märkliga i Försvarsmaktens beslut som har som intention att degradera officerare utbildade i enbefälssystemet, detta då de inte värderas som officer om inte majorsgrad har uppnåtts. I Försvarsmakten är det i dagsläget ca 1 800 officerare som är berörda av denna alternativa verklighetsuppfattning.[5]

Ett ytterligare perspektiv är att regeringen inte har givit någon anvisning om att ”slutligt implementera trebefälssystemet” så som det nu arbetas för från Försvarsmakten. En snabb kontroll i samtliga regleringsbrev från regeringen till Försvarsmakten från år 2008 till idag, ger en fingervisning om vad våra folkvalda önskar. För den som inte känner sig ha tiden, så finns inte ett ord om att officerare skall avtvingas sina grader, eller att myndigheten skall forcera införandet av det tvåbefälssystem som regeringen gav anvisning om år 2008. Att fram till år 2014, haft i uppdrag att redovisa antalet officerare som var placerade på specialistofficersrader, kan svårligen tolkas som att innebörden var att de skulle degraderas eller konverteras. Vidare efter år 2014, så har detta inte varit en fråga som regeringen velat ha återredovisat. Frågan är så att säga en icke fråga för politiken, de har inte något krav eller vilja att officerare skall avtvingas sina grader och tvångskonverteras till en personalkategori de inte har utbildning för.

I kölvattnet av senaste årens föränderlighet så tål det att påminna om att när värnpliktens mönstringsplikt lades vilande, så var Försvarsmakten snabbt ute och såg det nya anställda insatsförsvaret som en skänk från ovan,[6] som skulle lösa alla uppgifter på ett friktionsfritt sätt. Relativt snabbt efter detta ominriktades Försvarsmakten åter till nationellt försvar och slutligt nu, i och med FB 20, så står Försvarsmakten inför en omfattande tillväxtresa med basen i personalförsörjningen med värnplikt igen. I denna tillväxtresa som ska göras, så behövs alla officerare, enligt riksdagen.[7] Att då nästan 30 %[8] av de anställda officerarna står inför ett degraderingshot eftersom de innehar graden löjtnant och kapten, med examen från år 2005 eller tidigare är anmärkningsvärt ur ett moraliskt perspektiv och riskerar både demoralisering, och i värsta fall, tapp av kompetens om missnöjet leder till uppsägning.

Mats Ström beskriver tydligt i Försvarsmaktens blogg varför någon är beredd att strida till det yttersta:

Som vi förväntas agera vid väpnad strid, förväntas vi också agera i fred. Kamratskap, offervilja och respekt gäller i fält och i kasern. Ingen är beredd att strida till det yttersta utan tillit och respekt mellan människorna i krigsförbandet. Det gäller oavsett vilken grad, befattning, kön eller härkomst den enskilde har.” [9]

Citatet visar att det behöver finnas respekt och tillit mellan människor och att Försvarsmakten behöver vila på en värdegrund där vi tar hand om varandra och respekterar varandra. Men värdegrunden behöver finnas som beteenden i organisationen och i den kultur som finns inom förbandet. Kultur är det som finns i våra handlingar och hur vi skapar mening genom att tolka vad som händer i organisationen, hur vi relaterar till varandra och hur vi tolkar att vägen framåt ser ut.[10] Dåliga chefsbeteenden har en tendens att få större genomslagskraft i en organisation än goda ledarbeteenden.[11] En förklaring till det kan vara att i den mänskliga hjärnan är det fem gånger fler synapser som leder till hotcentrat i hjärnan än belöningscentrat. Slutsatsen av detta är att en person är fem gånger snabbare att uppfatta ett hot än en belöning.[12]

Föregångarskap är ett centralt begrepp i Försvarsmakten och är också inbyggd i den kristna grunden som vårt samhälle vilar på.

”Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem. Detta är lagen och profeterna.” Matt 7:12

Ovanstående resonemang visar varför det är av vikt att ta hand om sin personal. Det finns inga monetära tillskott i världen som kommer att öka vår tröskel om det inte finns officerare som kan leda våra krigsförband.

En frågeställning som det säkert vrids och vänds på är hur stora anslagshöjningar Försvarsmakten klarar av att ”upparbeta” på kort tid, nu när försvarsberedningen ska återinkallas. En av de viktigaste gränssättande faktorerna är tillgången till officerare, enligt riksdagsmajoriteten[13].

I senaste försvarsbeslutet konstateras följande:

”Kriget ställer krav på personlig färdighet och ledarskap och det är av vikt att officerare tränas i krigsbefattning och ges möjlighet till att föra förband. Det är också av vikt att officerare har de kunskaper och färdigheter som krävs för utbildning av krigsförband och krigsförbandsproduktion samt andra uppgifter i fredstid.” [14] 

Utifrån detta skall Försvarsmakten senast 1 oktober detta år redovisa vilka åtgärder som vidtagits för att förbereda officerarna bättre för huvuduppgiften att skydda Sverige mot väpnat angrepp.[15] En tolkning av detta uppdrag är att de officerare som utbildats i nyare system inte innehar en tillräcklig förmåga att leda förband i väpnad strid för försvaret av Sverige, då det under deras utbildningstid inte varit Försvarsmaktens huvudfokus, utan internationella insatser och det insatsberedda insatsförsvaret var det dimensionerande, med doktrinen att Försvaret av Sverige börjar utomlands.[16] En relativt nyexaminerad officer har således inte heller kunnat upparbeta den erfarenhet och utbildning som t ex en kapten som har utbildats innan fokus blev internationella insatser för Försvarsmakten. Vid det dåvarande taktiska programmet examinerades officeren till att verka som både krigskompanichef och plutonchef i fred.[17]

Detta visar att nödbromsen behöver slås till snarast, och att de erfarna officerarnas kompetens behöver nyttjas som officerare. En idé som vi ser är att göra trebefälssystemet till vad det en gång i tiden var, i enlighet med tjänsteställningsreformen som intogs år 1972.

Vi har tre utvecklingsförslag för hur befälssystemet, talanger och styrningen av officersutbildningen kan förändras utifrån ovan beskrivning.

Det nya trebefälssystemet

Dagens beslutade trebefälssystem från år 2017 är redan passé eftersom Försvarsbeslutet år 2020 är tydlig med att försvaret av Sverige börjar i vårt land och inte utomlands. Personalförsörjningen utgår efter ett kort avbrott återigen från värnplikten som försörjningsmodell. Den värnpliktiga personalen, inklusive värnpliktigt befäl i form av kompanibefäl (KB) är återinförd. Detta innebär en ytterligare kategori ”befäl” genom att vi har värnpliktiga officerare i krigsförbanden i form av värnpliktiga fänrikar och givet att plutonsbefäl (PB) kategorin återvänder även värnpliktiga sergeanter. Utöver yrkes- och reservofficerare som är utbildade officerare eller specialistofficerare vid militära skolor finns dessutom ett antal anställda soldater, sjömän och gruppbefäl (GSS).

I och med att värnplikten är återinförd behöver det nya trebefälssystemet utökas eller avgränsas. Vårt förslag är att det görs en avgränsning till att tillsvidareanställd personal som innehar graden fänrik och uppåt i enlighet med officersförordningen inordnas under kategorin officer. Till detta återinförs underkategorierna kompaniofficer, regementsofficer utöver redan befintliga generalspersoner. Specialistofficerare och gruppchefer anställda som GSS inordnas tillsammans i underofficersgraderna. Underofficer är inte ett nedvärderande uttryck utan en återanknytning till historien och en logisk koppling till beteckningen OR, vilken nyttjas främst vid samverkan med internationella partners.[18] Etymologin är tydlig i ordet och historiskt belagt från år 1628.[19] Vidare är en internationell jämförelse entydig avseende att innebörden är grader som är nedanför officersgraderna eller om NATO begreppet nyttjas bara other ranks (OR), vilket även där avser andra grader än officerare.

Indelningen utifrån vårat förslag:

Personalkategori – Officer (OF)

Grad Officerskategori Notering
Fänrik – kapten (OF1-2) kompaniofficerare Yrkes- eller reservofficer
Major – överste (OF3-5) regementsofficerare Yrkes- eller reservofficer
Brigadgeneral och uppåt (OF6-9) generalspersoner Yrkes- eller reservofficer

Personalkategori – Underofficer (OR)

Grad Underofficerskategori Notering
Korpral – överfurir (OR4-5) gruppbefäl GSS
Sergeant – regements/flottiljförvaltare (OR6-9) specialistofficer Yrkes- eller reservofficer

Värnpliktiga befäl och hemvärnsbefäl benämns exempelvis värnpliktig fänrik (vpl/fk) och hemvärnsfänrik (hv/fk) och sorteras in under totalförsvarspliktig personal respektive hemvärnssoldater.

Ovanstående uppdelning skulle inte innebära någon ändring vid internationell verksamhet eller vid tjänstgöring i andra sammanhang som kräver internationell interoperabilitet[20]. Det skulle också göra att alla officerare, oavsett om officeren examinerades exempelvis år 2004 eller år 2016, hamnar under den officerskategori de utbildats i. Det högre officersprogrammet skulle vara den naturliga övergången mellan kompanini- och regementsnivån (flottiljnivån om det är en blå stridskraft). Kaptener med sin officersexamen t.o.m. år 2005 (och påbyggnad med t ex KHS HK, TAP eller Tak A) kvarstår självklart som kaptener på kompaninivå, då de har utbildning som går mot kompaninivån[21]. Alla dessa chefer behövs, både som organisatoriskt arv, men framförallt som viktiga chefer i krigsförbanden. De krigsförband som nu ska bemannas, tränas och (förhoppningsvis inte) användas skarpt.

För de elever som idag examineras från nuvarande officersutbildning blir denna nya befälsordning en självklar ingång att komma till sitt förband och via den fortsätta sin resa i Försvarsmakten. Flera av dem kommer att passera högre officersprogrammet, men troligen inte alla. De officerare som kvarstannar på kompaninivån kommer om 20 år att utgöra samma ryggrad som kompanichefer i krigsorganisationen eller i bataljonsstaber, i likhet med dagens äldre kaptener som utgör stommen i dagens Försvarsmakt. Några av dessa officerare kommer att vara tusenkonstnär på nivån löjtnant. Vidare är personalförsörjning dynamiskt, och vissa av de som examineras från dagens officersprogram kan, i enlighet med svensk tradition, på frivillig väg välja att byta karriärväg genom konvertering till OR eller en civil väg utanför Försvarsmakten.

Vi menar också att antal rader i personalredovisningssystemet inte är detsamma som personalsammansättningen av officerskollektivet. Ett av taktikens grundbegrepp ”handlingsfrihet” erhålls genom att förbandscheferna tillåts placera officerare eller specialistofficerare på rader som speglar befattningsnivå enligt BTK.[22] Radens nivå är inte detsamma som ett tvång om byte av personalkategori.

Den nya generalstabskåren

Återläggande av generalstabskåren, och en utökning även till de blå försvarsgrenarna, anser vi skulle skapa en tankesmedja – där försvarsgrenarnas talangfulla officerare kan inträda efter genomförd generalstabsofficerskurs. Hur denna kurs ska utformas och urval till den behöver såklart utredas, men en indikator kring vad Försvarsmakten anser motsvarar den tidigare utbildning till generalstabskåren skulle kunna vara nuvarande HOP-2[23] (tidigare ChP, HSU mm).

Vi tror att en pusselbit i att öka krigföringsförmågan är att lyfta blicken från den grundläggande officersutbildningen och se behovet av en generalstabskår som ett kunskapscentrum och nyckelmärka befattningar för generalstabsofficerare i krigsförbanden.

Det som talar för att generalstabsofficersutbildningen inte skall ersätta HOP 1 och HOP 2 är att Försvarshögskolan då skulle tappa sina steg för att öka andelen officerare som kan doktorera. Ytterst borde dock detta inte behöva tas hänsyn till då krigföringsförmågan borde vara den ensamt styrande parametern för hur officersutbildningsprogressionen utformas i skolstegen, så att vi förbereder oss för den dimensionerande uppgiften att föra förband i den väpnande striden.

Öka regeringens styrning av officersprogressionen

Regeringen beslutade år 1999 om en ny högskolemässig struktur. Målsättningarna för respektive nivå inom officersprogressionen var angivna i officersförordningen. Det övergripande var att förbereda officeren för att på nästa nivå verka som chef och i fredstid förberedas för att axla en ny roll i utbildningsorganisationen (Försvarsmakten i fredstid) vilken utbildar värnpliktiga.

Utifrån den i Försvarsbeslutet 2020 aviserade översyn av officersutbildningen, som riksdagen ser som otillräcklig för krigets krav, och för att ha en rationell utbildningsorganisation med ökade förbandsvolymer är förslaget att införliva delar från SFS 1999:697 in i den nuvarande officersförordningen (SFS 2007:1268). Paragraferna 8, 9, 13, 15, 17a och 17 b arbetas in för officerare (OF1-4) och för de specialistofficerare som har högskolebehörighet bör paragraf 17 inarbetas.

Detta skulle innebära att:

  • Officerare har en tydlig progression från fänrik till överstelöjtnant, där krigets krav är det dimensionerande, där kompetensen växer från stridsteknisk- till strategisk nivå.
  • Specialistofficerare får ett fördjupningsprogram genom det nya fackprogrammet. På så vis kan kompetensen ytterligare fördjupas och de kan bli sanna specialister inom sitt område.

Genom att återlägga kontrollen över officersprogressionen till officersförordningen, och få kontroll över systemet på departementsnivå så blir officersprogressionen lättare att följa och mer objektiv. Med en sådan kontroll tillåts inte ändringar inom officersprogressionen utifrån snabba trender med oklara agendor eller subjektiva uppfattningar inom Försvarsmakten.

Ett återtagande av kontrollen över officersprogressionen skulle gynna den, av oss aviserade nödbromsen, men också ge en objektiv syn på utbildningssystemet i Försvarsmakten utifrån regeringens uppdrag till Försvarsmakten om översyn av utbildningen. Ytterst skulle det gynna vår krigsförmåga vilken väl behövs i den hårda och dynamiska omvärld vi nu lever i.

Författarna är officerare vid Norra militärregionen, med bakgrund från Armén respektive Flygvapnet.
Foto: Niklas Englund, Försvarsmakten.

[1] Inriktning för slutlig införande av trebefälssystemet, FM 2021-1122:1

[2] Officersförordningen, SFS 207:1268

[3] Försvarsmaktens årsredovisning 2020, FM2019-26031:18, Bilaga 1 – Personalberättelse, s 3

[4] Ström, M., 2021, Försvarsmakten, https://blogg.forsvarsmakten.se/kommentar/2021/09/27/darfor-slutfor-forsvarsmakten-inforandet-av-ett-trebefalssystem/ (hämtad 2022-02-12)

[5] Sundgren, L., 2022, Officerstidningen, https://officerstidningen.se/i-ar-far-1-800-nbo-officerare-besked-om-framtida-karriarer/ (hämtad 2022-02-06)

[6] Detta påstående, får var och en värdera. Som hjälp på vägen tipsar vi om denna film som Försvarsmakten utgav när plikten lades vilande år 2010, en film med följande info text, ”Det här är historien om nära fyra miljoner svenska män och några tusen kvinnor som gjort ”lumpen” – generationers benämning på militär grundutbildning i grått, grönt, blått eller kamouflagemönstrat. Allt mer eller mindre välsittande. Allmän värnplikt infördes år 1901, överlevde två världskrig och det ”kalla krig” som följde. Idag har behovet av militär beredskap och förmåga till internationella insatser ändrats. Efter 109 års obruten tjänst blev det dags för värnplikten att mucka. Slutdatumet skrevs till den 30 juni 2010.”  https://www.youtube.com/watch?v=wq3I_YYjbh0 (2022-02-12)

[7] Proposition. 2020/21:30 112 (beslutad av riksdagen i december 2020)

[8] Ca 1 800 st officerare med lt/kn grad har examen från år 2005 eller tidigare, se artikeln i Officerstidningen enl not 5, och ca 6 000 st officerare fanns det vid årsskiftet 20/21 enligt senaste publicerade årsredovisningen enl not 3

[9] Ström, M., 2022, Försvarsmakten, https://blogg.forsvarsmakten.se/kommentar/2022/01/31/arbetsratt-och-vardegrundsarbete-samverkar-mot-ovalkomna-beteende/ (hämtad 2022-02-12)

[10] Anderson et al, 2020, Chefskap, ledarskap och medarbetarskap, Studentlitteratur, s 177

[11] Larsson, G., Försvarshögskolan, https://www.fhs.se/arkiv/berattelser/2017-06-08-ledarskapsmodellen-utvecklande-ledarskap.html (hämtad: 2022-02-12)

[12] Hallin et al, 2019, Förändringsledning, Studentlitteratur, s 43

[13] Proposition. 2020/21:30 112 (beslutad av riksdagen i december 2020)

[14] Ibid

[15] Försvarsdepartementet, 2021, Regleringsbrev för budgetåret 2022 avseende Försvarsmakten, s 11

[16] Proposition 2008/09:140 Ett användbart försvar.

[17] SFS 1999:697, s 4

[18] https://www.realtid.se/han-ar-tillbaka-3 (hämtad 2022-02-12)

[19] https://svenska.se/so/?id=188994&pz=7 (hämtad 2022-02-12)

[20] Vår innebörd av interoperabilitet enligt ”samarbete med andra i en koalition i syfte att uppnå ställda mål”. Sjöblom, Ingvar: Interoperabilitet i multinationella operationer. Fallstudie Liberia (LA01) och tankar inför framtiden. Försvarshögskolan, Stockholm 2005, s1.

[21] Kaptener som utbildats genom OF2-U eller Tak A, har sedan mitten av 2010-talet genomfört samma kurser som löjtnanter ur Officersprogrammet.

[22] FFS 2019:6, via: https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/4-om-myndigheten/dokumentfiler/lagrum/gallande-ffs-2014-/ffs-2019-06.pdf (hämtad 2022-02-12)

[23] De som har gått HOP 2 får facktecknet för Generalstabskårens tecken för högre utbildning