Vid akademisammankomsten den 15 april genomförde ledamoten Fredrik Peedu sitt inträdesanförande följt av ett anförande av seniorforskaren Carl Heath vid RISE (Research Institute of Sweden). Sammankomsten avslutades sedan med ett seminarium i ämnet. Nedan sammanfattar föredragshållarna sina anföranden.
Sammanfattning av ledamoten Fredrik Peedus anförande
Nato (Allied Command Transformation) har utvecklat ett koncept för kognitiv krigföring (Cogwar) som fastställdes av Natos militärkommitté i juni 2025. Häri definieras och problematiseras såväl begreppets innebörd som konsekvenserna för Nato och de 32 allierade staterna. Konceptet listar konkreta tillkortakommanden, våra motståndares målsättningar; men också en rad anbefallda åtgärder för medlemsländerna att planera, resurssätta och implementera på kort och lång sikt.
Kognitiv krigföring har i olika skepnad beskrivits och utkämpats så långt tillbaka i historien som det finns skriftliga källor. Sun tzo formulerar tydligt teser om den kognitiva krigföringen för 2500 år sedan.
Det nya och det som gör kognitiv krigföring både farligt, relevant och en angelägenhet för Sverige och Nato, i detta nu, är den oerhört snabba tekniska utveckling inom artificiell intelligens (AI). Under Carl Heaths praktiska AI-demonstration, i direkt anslutning till flottiljamiralen Fredrik Peedus inträdesanförande, blev det uppenbart för alla som deltog i sammankomsten att den kognitiva dimensionen på många sätt bevisar att pennan inte bara är vassare än svärdet, utan i många avseenden ÄR svärdet. Med detta i åtanke inför kommande beslut om ytterligare försvarssatsningar finns det mycket som talar för att det inte är ytterligare en ubåt, mekaniserad brigad eller stridsflygdivision som ger den bästa marginalnyttan.
Fredrik Peedu är flottiljamiral, Försvarsmaktens kommunikationschef och ledamot av KKrVA.
Sammanfattning av Carl Heaths anförande
Mitt anförande tog sin utgångspunkt i en svensk statlig utredning om psykologiskt försvar från 1953, där det slås fast att ”frontlinjen går bildligt talat i varje enskild medborgares medvetande”. Sjuttiotre år senare har den formuleringen inte tappat i relevans. Den har bara fått fler arenor.
Idag opererar Ryssland systematiskt i den kognitiva domänen med en spelbok som spänner från att förstärka polarisering och sprida hot och hat till att använda AI-genererat innehåll i storskaliga påverkansoperationer. Deepfakes som för tre år sedan krävde dagar att producera skapas nu på sekunder. Genom sociala medier sprids AI-genererade klipp med syfte att underminera stödet till Ukraina och förtroendet för demokratiska institutioner i väst. Teknikerna är väldokumenterade, från koordinerade kampanjer av den typ som gått under namn som Doppelgänger till riktade operationer mot enskilda individer.
I mitt arbete på RISE, inom ramen för det svenska stödet genom Myndigheten för psykologiskt försvar, arbetar jag direkt med ukrainska myndigheter och säkerhetstjänster. Vi har utvecklat nya utbildnings- och övningsmetoder för att möta hybrida hot och byggt teknisk förmåga inom AI och automatisering som gör det möjligt att monitorera, analysera och agera i den hastighet den kognitiva domänen idag förutsätter.
Men hastigheten i teknikutvecklingen innebär att vi måste ändra mer än verktygen. Arbetssätt, metoder och organisation behöver följa med. Och vi måste förmå att verka i hela hotskalan. Vi har under alltför lång tid sett den kognitiva dimensionen nästan uteslutande ur ett defensivt perspektiv. Det räcker inte. Vi behöver förmågan att försvara och att verka, att degradera motståndarens kapacitet att påverka oss, inom ramen för den rättsstat vi försvarar.