I veckan uppmärksammades regeringens beslut att tillsätta en utredning om förbättrad investeringsplanering för försvarsmateriel och anläggningar. Du hittar utredningsdirektivet här.
Försvarsminister Karin Enström kommenterade i Ekot beslutet och bekräftade att det bland annat handlade om att regeringen ska kunna avgöra vilka system som Försvarsmakten anskaffar. I utredningsdirektivet skriver regeringen lite självkritiskt att dagens materielplanering kännetecknas av indirekt strategisk styrning och istället omfattande krav på detaljredovisningar inför enskilda investeringsbeslut.
Av texten att döma har regeringen bestämt sig för att ordningen inte är bra och utredaren uppdras att lämna flera förslag till förändringar. Utredningen ska också överse regeringens behov av analysstöd och kunna lämna förslag på ett kostnadseffektivt organiserande av ett sådant. I grunden är det positivt att regeringen tar tag i en så viktig fråga som materielförsörjningen.
……..
Materielförsörjningen har nämligen varit ett av regeringens största problemområden inom försvarspolitiken. Det står helt klart för en utomstående att regeringen varit missnöjd på olika sätt och försökt skaffa sig en utvidgad makt på området. Vi har dels haft den misslyckade, och hårt kritiserade, s.k Genomförandegruppen, dels en s.k statssekreterargrupp som skulle bereda ett antal frågor – bland annat materielfrågor. Försvarsmakten har tidigare varit både hemlighetsfull och otydlig när det gäller materielplaneringen.
Det sista året har dock myndigheten öppnat upp och gett ut en populärutgåva av Materielplanen. Generallöjtnant Jan Salestrand lämnade som vikarierande ÖB också in ett tydligt underlag till regeringen tidigare i våras, där det framgick att det saknades c:a 50 Mdr SEK för att vidmakthålla den beslutade insatsorganisationen. Eftersom Försvarsmakten bedömde att FMV inte kunde upparbeta så mycket extra, så bantades summan till c:a 30 Mdr SEK istället.
Överslagsmässigt var drygt 40 % av de 50 Mdr SEK kända av den gamla Försvarsmaktsledningen under vintern 2008/09, och en fjärdedel har sedan tillkommit på grund av beräkningar i underkant för förverkligandet av insatsorganisation 2014. Den del som fattas kan hänföras till regeringens vilja att köpa BlackHawk-helikoptrar (Hkp 16), utveckla Gripen E samt icke-beslut av regeringen kring olika anskaffningsprojekt som sedan inneburit att de ej förbrukade medlen dragits in till statskassan istället.
Vidare införde statsmakterna en ny materielförsörjningsstrategi i bred politisk enighet som bland annat gick ut på inköp från hyllan. Fanns ett system skulle vi köpa det istället för att designa ett själva. Ett försök att övergå till läran om den perfekta marknaden på den mest imperfekta marknad som finns. Vi börjar nu se tecken på att strategin snart överlevt sig självt, då socialdemokraterna nyligen tog kongressbeslut på att stridsflygsystemet och ubåtssystemet är nationella säkerhetsintressen. Visst kan vi köpa materiel från hyllan, men risken är stor att vi får gårdagens teknik till dagens priser när det gäller de större systemen.
……
Just beslutet att köpa BlackHawks tas ofta som exempel på vad bra det skulle vara om regeringen kunde ta liknande beslut. Här går det att resonera som man vill att det ska sluta. I Israel körde den dåvarande försvarsministern över den militära ledningen och drev igenom anskaffning av luftvärnssystemet Iron Dome. Detta visade sig innebära att den israeliska ledningen senare fick handlingsfrihet att genomföra operationer i Gaza, medan Iron Dome skyddade civilbefolkningen mot raketattacker. Iron Dome anses allmänt vara en succé.
Å andra sidan drev regeringen Persson 2001 igenom inriktningen av NH-90 som ny helikopter mot den svenska arbetsgruppens rekommendation. Resultatet blev en icke-leverans och först 2020 är systemet fullt infört, enligt de senaste beskeden.
När det gäller BlackHawk så uppfattar jag att kombinationen av en tydlig politisk vilja, en engagerad ambassad i Washington och en lika engagerad generaldirektör på FMV som tillsammans med användarna i Försvarsmakten fick igång systemet på rekordfart. Erfarenheterna varierar alltså.
……
När det gäller den nya utredningen vill jag notera följande:
1. Av okänt motiv verkar det vara bråttom för regeringen att ge utredningsdirektivet, eftersom den ännu inte utsett den särskilde utredaren. Just att det inte heller är en kommitté som gör utredningen är lite tveksamt, då det ju inte är ett litet område som ska utredas. Den politiska förankringen kan också bli lidande med en ensamutredare, då ansatsen borde vara att processen ska överleva regeringsskiften.
2. Ambitionen att fatta sammanfattande beslut är antagligen en förstärkning av försvarets position i förhållande till andra intressen. Insatserna blir högre och den politiska nivån kommer tydligare binda upp sig i dessa beslut. Positivt så länge inte den politiska nivån cementerar fast sig likt regeringen länge gjorde i personalförsörjningen.
3. Var det slutligen landar är lite för tidigt att säga. Det finns vinklar som är positiva som ökat inflytande för Riksdagen och ökad öppenhet. Intentionen att öka den strategisk styrningen och minska detaljstyrningen är vällovlig, men:
4. Idén att regeringen ska ta beslut kring Försvarsmaktens enskilda materielsystem kommer få svårt att överleva verkligheten i längden. Det skulle nämligen innebära minskade möjligheter att hålla ihop ett systemtänkande.
Försvarsmaktens krigföringsförmåga består av system av system som samverkar och samordnas för högsta effekt. Att utveckla en förmåga/ett system handlar inte bara om att köpa saker. För att få motsvarande möjlighet till ett systemtänkande skulle vi vara tvungna att överföra beslut till regeringen om Försvarsmaktens metoder, doktriner och utbildning av personalen för att ta några exempel. För att kunna göra den typen av analyser borde i så fall delar av både Ledningsstaben, Produktionsledningen samt mindre del av Insatsledningen överföras till Regeringskansliet.
De försök till helhetstänkande som finns skulle med nuvarande utredningshypotes brytas upp, om regeringen inte gör drastiska förändringar av sin egen kapacitet att bereda systemfrågor med alla perspektiv (Personal, taktik, organisation för att ta ytterligare exempel) tillgodosedda. Sannolikheten för en sådan ordning är minimal i dagsläget.
Den särskilde utredaren kommer att få en diger uppgift framför sig, och det ska bli mycket intressant att försöka få del av dennes analys av uppdraget. Av 50 miljarder skäl.
Se även Skipper, Commander’s Log och Väpnaren
Och hur går detta ihop med LoB2 som FMV och HKV just nu håller på att planera för införande under 2014?
LoB2 innebär väl i stort att HKV ska beställa ”funktioner”/förmågor eller ”funktionsobjekt” av FMV och sedan är det upp till FMV att avgöra vilka ”tekniska system” som skall anskaffas/användas för att realisera dessa ”funktioner”/förmågor
http://cmapspublic3.ihmc.us/rid=1LH378R84-1Z0KT7Z-10TY/Forsvarslogistikv3.cmap
Jag har lite svårt att få det som regeringe verkar vara ute efter att gå ihop med det som HKV och FMV skissar på – kan någon sprida lite ljus över detta?
Wille, jag bedömer det som htg – verksamhet i väntan på valet samt att man får en möjlighet att knäppa ÖB på näsan. För inte kan det väll vara en internutbildning för regeringen i materielanskaffning som dom beställt?
J.K Nilsson
Den marina materielplanen är tömd på ekonomi eftersom alla pengar ska gå till JAS-projektet. Huvudlöst som vanligt. Mot dumheten strider gudarna förgäves.
Det förefaller pågå någon form av svårförstålig maktkamp. Utifrån ser det ut som om folk i både regering och försvarsmakt håller på med fel saker och åstadkommer annat än en klok och mångsidig säkerhetspolitik där försvarsmaterielhandel, självförsvarsförmåga och förmåga att hjälpa andra är välskötta säkerhetspolitiska verktyg.
Insatsorganisation 2014 behöver bli färdig snabbt och det behöver göras med en tanke på framtida utökad förmåga i en tid när västvärlden försvagas och omfattande resurskriser kommer att ge lågkonjunkturer eller allvarliga kriser och krig. Att beställa A26 ubåtar och Gripen E var bra men det räcker inte med bra grejer i liten numerär som levereras om ett decennium, det dimensionerades efter hur världen såg ut för ca 10 år sedan vilket är samma fel som försvarspolitiken lider av. Skall försvaret fungera väl behövs det mer pengar till materiel och personalförsörjning så förbanden blir fulla och även kan växa vidare.
Sedan behöver vi raskt en budgethöjning till för att kunna skaffa oss en förmåga att hjälpa våra grannar vilket även kan ge oss ett bättre skalförsvar och förmåga att stå emot strategiska överfall. Då skulle jag önska ännu mera pengar till gripenprojektet och en beställning av 40 Gripen E och att man omedelbart börjar utöka flygvapnet till 6 fullt utrustade divisioner som vartefter blir fem E/F och en C/D. Därtill behövs det fler flygbaser, ännu mera luftvärn för att verkligen kunna använda halva flygvapnet för att stödja grannar när vi själva är utsatta, nya luftburna radarsystem, en rejäl investering i elektronisk krigföring och en mycket stor ambitionshöjning i attackammunition med extrem prestandan i små antal och enklare billig styrd ammunition i mycket stora antal för samverkan med hemvärn och uthålliga insatser utomlands.
Likaså tror jag att det vore klokt att förstärka marinen med en renoveringa av alla Gotlandsubåtar, beställning av fler A26, mer personal och på land rörlig basförmåga, mer vapen och utvecklade vapensystem som även kan användas från fler plattformar.
Jag hoppas en sådan rustning och nära samverkan med våra grannar där vi kan ge dem stöd även när det bränner till i vårt närområde gör att de kan stödja oss och vi tillsammans kan undvika oerhört dyra rustningar.
Hoppsan, jag skrev fel och menar att vi borde beställa 40 Gripen F. Tanken med detta är att tvåsitsare borde vara mycket användbara för avancerad taktik som elektronisk krigföring eller lokal störtålig styrning av RPV som även skulle kunna vara andra Gripenplan. Det tidigare är känd taktikutveckling med C/D som man borde kunna arbeta vidare med, det senare är min egen idé om vad som borde vara tekniskt rimligt och önskvärt med liten budget och den goda tekniska kompetens som finns i Sverige.
60 Gripen E och 40 Gripen F räcker till fem divisioner och med en kvarvarande Gripen C/D division kan vi slita ner lagret med motorer och reservdelar samtidigt som samverkan med äldre gripenkunder blir bättre vilket är säkerhetspolitiskt bra och vi får en utökad förmåga att utnyttja överskott av C/D leasingmaskiner som t.ex. RPV.
Sex divisioner ryms på de nuvarande flottiljerna och jag antar att om 60 Gripen E räcker för att uppnå enveckasförsvaret borde en dubbel numerär, en kvalitetshöjning med elektronisk krigföring osv och mer luftvärn räcka för att ge enveckasförsvar plus en förmåga att hjälpa nära grannar med halva numerären. 60 fullt rustade flygplan är en respektabel förmåga för att fylla solidaritetsdeklarationen med innehåll vilket kan göra Finnarna ganska glada även om vi inte förmår bygga upp pansarbrigader som kan hjälpa dem på marken.
I det mycket dystra senaste numret av Officerstidningen kan man läsa att Försvarsmakten räknar med att året kommer att sluta med anslagunderutnyttjande om ca 1 miljard kr orsakat av de logistikproblem PRIO varit upphov till under året. Logistikproblemen har i sin tur medfört en kraftig nedgång i verksamheten ute på förbanden vilket resulterat i att verksamhet ej kunnat genomföras och anslagen därmed ej förbrukats enligt budget. Vad konsekvensen i blir i förbandens krigsduglighet blir intressant att se. Av den miljard som nu underuttnyttjats räknar Försvarsmakten med att få behålla 350 miljoner kr i anslagssparande till kommande år. Resterande 650 miljoner kr går tillbaka till finansministern. Inte så konstigt att Regeringen nyss lovat Försvarsmakten 300 miljoner kr extra för år 2013 till utveckling av JAS 39E och 200 miljoner kr per år efter det. Det har ju alltid lovats att PRIO ska innebära insparade pengar för Försvarsmakten. Att det var så här det skulle gå till hade nog ingen gissat. Nämnda nummer av Officerstidningen handlar annars till stor del om just PRIO och situationen för de så kallade första linjens chefer. Det blir förhoppningsvis mer i ett kommande inlägg om den PRIO-enkät som nämns i tidningen.