DN har idag både ledare och artiklar om Elfenbenskusten. Pierre Schori, FN:s tidigare sändebud i landet säger att en enad omvärld kan förhindra katastrof. Edit: DN.se skriver vid lunchtid om att fler afrikanska ledare öppet talar om någon form av intervention.
Under senaste dygnet har ECOWAS sändebud träffat Laurent Gbagbo utan synbart resultat, en folkmassa har attackerat FN-soldater och Gbagbos läger har hotat utvisa ambassadörer från de länder som tar ”blandar sig i landets affärer”.
Vad kommer nu att hända? Här kommer skisser till tre scenarier som vi kan kalla Fågel, Fisk eller Mittemellan.
Fågel : Omvärlden slår på stort och intervenerar med flera afrikanska stater och med starkt stöd från väst, framförallt Frankrike. Frankrike kan stödja sig på ett gammalt avtal mellan Frankrike och Elfenbenskusten, där Ouattara ber om hjälp. Uppdraget är att avsätta Gbagbo och installera den legitime presidenten. Resolut uppträdande skickar signaler till hela kontinenten för framtiden, i synnerhet Sudan och Zimbabwe. Risk för att det hela eskalerar.
Fisk : Ändlösa övertalningsförsök om att Gbagbo ska lämna posten med asyl i annat land i en taktik att vänta ut dennes förmåga att hålla trupperna nöjda. FN:s och Frankrikes trupper genomför ordinarie verksamhet med fokus på Abidjan för att skydda Ouattara och säkra kontrollen över hamn och flygplats om styrketillväxt skulle behövas. Scenariet ger bibehållen handlingsfrihet att eskalera till nästa nivå. Risk för att Gbagbo klamrar sig kvar längre än man förutsett och andra kriser i världen tar över intresset. Mindre kostnader såväl politiskt som ekonomiskt.
Mittemellan : Västafrikansk intervention i humanitärt syfte, främst Abidjan. Västs stöd främst politiskt och ekonomiskt. Militärt i form av logistik och underrättelser. Franska trupper säkrar flygplatsen. Genom insatsen under humanitär pretext får ECOWAS och AU trupper på plats vars närvaro kan öka trycket på Gbagbo. Risk att tappa kontrollen om Gbagbo slår tillbaka direkt, eftersom trupperna inte är utrustade för större strider med tyngre vapen.
Några nyckelpersoner att hålla ögonen på: President Goodluck Jonathan i Nigeria som är tillika ordförande i ECOWAS. Han har mycket att vinna på inför sitt eget val i april på att visa att han är handlingskraftig och att han som kristen hjälper en muslim. Han modererar scenarierna i mer konfrontativ riktning enligt min bedömning. Kenyas premiärminister Raila Odinga som är AU:s sändebud och har varit med i en liknande situation i Kenya, där man valde en maktdelningskompromiss. Han modererar också konflikten i mer konfrontativ riktning. Charles Ble Goude, ledare för Young Patriots i Elfensbenskusten. Street-smart och lagd för våld utgör han en oberäknelig faktor i kalkylen. Genom sin organisation kan han hjälpa Gbagbo att hålla makten, främst genom kontrollen av Abidjans gator. Han kan med sitt agerande driva utvecklingen mot eskalerande nivåer som gör att omvärlden måste ingripa. Ju förr desto bättre, för då är omvärlden inte tillräckligt förberedd. Men han kan också stjälpa Gbagbo om han kan övertalas att byta sida.
Hur går det? Vi rör oss mot scenarie Mittemellan. Den enskilt viktigaste faktorn är den sittande regimens förmåga att spela på det nationalistiska instrumentet. Här måste omvärlden noggrannt analysera om en intervention kan galvanisera befolkningen som delvis skett i Somalia. NBG 11? Nej, inte så länge omvärlden vill att afrikanska länder tar det största ansvaret. Möjligen kan en mindre del som transportflygplan och fältsjukhus bli aktuella. Det måste dock vägas mot att handlingsfriheten blir sämre i andra riktningar, vilket också talar mot ett insättande. Just nu. Om 62 timmar står NBG 11 i beredskap.
Bra analys. Jag skulle vilja lägga till att om det inte blir någon intervention är det mycket möjligt att rebellerna i norr startar en offensiv mot Gbagbo.
Sedan Gbagbo vägrat erkänna valresultatet har Burkina Fasos president/diktator Blaise Compaore inte uttalat sig. Jag skulle tippa att han fått nog av Gbagbo och i tysthet stöder rebellerna militärt.
Sen är det värt att nämna tecken på att massmord/folkmord planeras av Gbagbo-trogna säkerhetsstyrkor och milis riktat mot Ivorianer från norra delen av landet och den etniska gruppen dioula som till stor del stöder Ouattara.
Jag pratade nyligen med en god vän i stadsdelen Yopougon i Abidjan som berättade att alla hus där det bor folk från norr markerats med kryss. Liknande rapporter har även kommit från Abobo.
Redan nu har FN rapporterat 173 döda, men det är bekräftade och identifierade döda – den verkliga siffran är säkert mycket högre. För några dagar sedan rapporterade FN att man vägrats tillträde till en förmodad massgrav.
Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till den här konflikten. Hoppas att jag kan få kloka svar på mina funderingar:
Jag undrar om det är säkert att det är en bra sak att världssamfundet tar sida.
En stor del av befolkningen står väl bakom Gbagbos regim och delar antagligen hans uppfattning om valfusk. Detta betyder att AU EU och FN vänder sig mot en del av befolkningen i Elfenbenskusten och blir snarast bidragande till konflikten?
Ska verkligen helt okritiskt lita på FN som hävdar att valet gått rätt till och där med se Gbagbo som en diktator som måste avgå? Är det rent av så att ett omval vore lönlöst för att Gbagbo aldrig kommer acceptera en valförlust? Och skulle Omval provocera Ouattaras anhängare?
@Martin, stort tack för dina kunskaper. Det är mycket oroande det du förmedlar om stadsdelarna. Abobo är väl den stadsdelen i Abidjan där flest supportrar till Ouattara bor?
@Björn. Det är verkligen inte helt lätt att förstå alla sidor i den här konflikten. Du pekar på att Gbagbo har ett stort stöd i befolkningen, och att det därmed finns en andra stark sida av berättelsen. En av grundstenarna är dock att FN i enlighet med tidigare förhandlingar har givits utrymme att ta ett ansvar under valet. FN har tydligt tagit ställning för att Ouattara vunnit valet, och därför ställer de allra flesta upp på detta. Vi har bekräftade siffror på minst 173 döda, och mycket talar för att det är grupper associerade med Gbagbo eller säkerhetsstyrkor som dödat huvuddelen av dessa. Därför står omvärlden på Ouattaras sida. Om det sedan finns kompetens att insätta honom de facto som president återstår att se.
@Björn Angående om valet gått rätt till: Alltså, valkommissionen hade resultatet klart ganska tidigt, men Gbagbo-trogna medlemmar i valkommissionen förhalade proklameringen av resultatet bland annat genom att framför ett samlat pressuppbåd ta papprena med resultaten ur händerna på uppläsaren Yacouba Bamba och riva sönder dem.
Se bild från detta ögonblick på min blogg: http://hotelivory.wordpress.com/2010/12/01/narrowly-avoiding-godwins-law/
Till slut och efter de tre dagar som valkommission hade på sig kunde de i skydd av FN trupp proklamera 54%-46% till Ouattara (2.5M mot 2.1M röster).
Efter det annulerade den Gbagbo-kontrollerade konsitutionsdomstolen 7 departement i norr som inbegrep ungefär 600,000 röster varav omrking 550,000 för Ouattara, vilket gav Gbagbo segern med 51% mot 49%. (se http://hotelivory.wordpress.com/2010/12/11/a-second-look-at-the-second-round/)
I konstitutionen står det att konstitutionsdomstolen kan godta valresultatet i sin helhet eller välja att kalla till omval inom 45 dagar, inte att ta bort lagom antal department där oppositionen är stark så att innevarande president vinner.
De annulerade departementen röstade för övrigt ungefär likadant i första presidentvalsomgången och då godkändes rösterna där utan problem.
@Martin. Vilka fantastiska kunskaper du har. Fin blogg också. Håll oss gärna uppdaterade om utvecklingen!