Muhammar Khaddafi är inte din enda översten i världen med bekymmer just nu. Efter ett decennium med upprorsbekämpning (Counterinsurgency – COIN) blåser nu andra vindar. Just Libyenkriget visar detta. Med sin flyg- och flottdominans har detta krig börjat flytta tyngdpunkten inför den närmaste framtiden för väst. Den markoperativa tyngdpunkten har utgjorts av ombud i form av lokala styrkor. Dessa har haft stöd av några hundratal soldater från olika specialförband och privata säkerhetsföretag. Inget omfattande logistiskt avtryck på marken, kostsamma baser eller förluster i form av egna, lemlästade soldater.

Libyenkriget har dessutom visat, oavsett hur olika aktörer försöker framställa det, att Europa inte klarar av att genomföra större operationer på egen hand. Inte ens mot ett andra eller tredje rangens land som Libyen. Utan amerikanskt underrättelseunderlag, tankflygplan eller UAV:er hade fälttåget blivit ett fullständigt misslyckande. Därför är det intressant att följa den amerikanska utvecklingen inför framtiden.

Det kan inte ha gått någon förbi att USA nu prioriterar Stilla havet i framtiden. Det finns nu uppgifter i omlopp som säger att den amerikanska närvaron i Europa kommer att begränsa sig till 3 Brigade Combat Teams förutom logistikbaser som kan användas som språngbrädor för operationer i grannregioner.

En annan intressant utveckling skymtar i en rapport från mycket inflytesrika Center for New American Security som Chefsingenjören också belyst. Skriven av en armégeneral som huvudman pekar denna rapport på en nedprioritering av amerikanska armén. Bakgrunden är den ökade spänningen och rustningen i Stilla havsregionen och de stora besparingar som USA står inför när det gäller den egna krigsmakten. Rapporten hanterar fyra olika nivåer, där den största är på 850 Mdr USD över en tioårsperiod. Denna besparing infaller automatskt om inte de bägge stora partierna hittar en överenskommelse.

Rapporten slår fast fyra grundläggande principer, varav den första lyder:

”First, naval and air forces will grow increasingly important in the future strategic environment.”

Enligt författarna är det mindre riskfyllt att dra ned på markstridskrafter med tanke på att dessa går snabbare att återskapa än flyg- och sjöstridskrafter när produktionslinor har stängts av. Rapporten talar också om att öka samordningen mellan försvarsgrenarna och exemplifierar med att alla fyra har egna flygplan. Marinkåren har fler stridsvagnar, artilleripjäser, flygplan och soldater än hela brittiska försvaret (!). Inom parentes kan jag nämna att någon nyligen räknade ut att Storbritannien har fler generaler och amiraler än antalet stridsvagnar i drift.

Om vi tittar i rapportens näst lindrigaste scenarie, Constrained Global Presence (500-550 Mdr USD besparing över 10 år), så säger den bland annat:

”Scenario 2 prioritizes protecting U.S. interests in the Western Pacific, Indian Ocean, Middle East, Arabian Gulf and the Mediterranean Basin. It takes greater risk and accepts longer response times in other parts of the world.”

Förutom satsningar på nya jagarfartyg och obemannade farkoster, så är det en stor neddragning som föreslås:

”Scenario 2 allocates 2 percent of its total cuts to naval forces, 7 percent to air forces, 15 percent to ground forces, 72 percent to defense-wide activities and 4 percent to non-DOD activities.”

Eftersom CNAS är en väldigt inflytelserik think-tank, så finns det all anledning att tro att deras rapport kommer att påverka den framtida utformningen av amerikanska stridskrafter, som blir följden av de neddragningar som kommer att komma. Hur dessa kommer att påverka förmågan att uppträda kring den Skandinaviska halvön på sikt återstår att se. Det innebär i vart fall negativa konsekvenser för vår möjligheter att att ta emot hjälp som diskuterades hos Wiseman igår. Dessa avgörs av vilja, förberedelser och att andra har något att leverera.

Låt mig lägga till att denna förklaring i full politisk enighet utformades i en tid före amerikanska och europeiska neddragningar samt finanskriser. Som en travesti på Stalins [Edit – Även Mao’s – Slut edit] sentens i ljuset av Solidaritetsförklaringen säger jag därför:

”Ett land har ingen armé – varken sin egen eller någon annans”

Mer av samma skribent