≡ Menu

Kungl Krigs­veten­skaps­akademien grundades 1796 av general­löjtnanten, friherre Gustaf Wilhelm af Tibell.

Akademien ska främja vetenskaper av betydelse för fäderneslandets försvar samt följa och bevaka forskning och utveckling av betydelse för rikets säkerhet och försvar.

Akademiens vilja är att, som en oberoende institution, bidra till och delta i försvars- och säkerhetsdebatten.

Tibellska fonden är öppen för att stödja Akademiens verksamhet som ett vetenskapligt instrument inom säkerhets- och försvarsområdet.

Stöd Akademien! Lämna ett bidrag till Tibellska fonden!

Klicka på bilden för mer information.

K O M M A N D E   M Ö T E N
A K A D E M I S K A   A R B E T E N
B L O G G

Foto: Michaela Linge, Försvarsmakten.

Foto: Michaela Linge, Försvarsmakten.

av Ulf Henricsson

Försvarsmakten har rekryteringsproblem och personaluppfyllnaden i förbanden är oroande låg. Ett ofta återkommande förslag till lösning på detta är – ”återinför värnplikten” (rättare sagt; börja tillämpa den igen)!

De som tycker så bör fundera på några saker. Avser man full tillämpning eller en kategoriklyvning där bara vissa kallas in under fanorna?

I det första fallet måste man bestämma sig för om ”alla” innebär bara män. Gäller det kvinnor också är det cirka 80 000 som skall utbildas – dubbelt mot tidigare. Kan man införa allmän värnplikt i dag utan att inkludera kvinnorna? Sannolikt inte. Det politiska tricket är då enkelt – hälften av varje. Är det allmän värnplikt? Nej det är kategoriklyvning!

Var och hur skall de utbildas? De få regementen som finns kvar räcker inte. Att bygga nytt blir naturligtvis ett reellt infrastrukturprojekt som naturligtvis skapar arbetstillfällen. Någon har tyckt att tält och baracker är en lösning – duger åt svenska ungdomar men inte åt immigranter – något för politikerna att suga på.

Blir en allmän värnplikt billigare än dagen yrkesförsvar – nej! Möjligtvis om det är det gamla ”bondeuppbådet” som skall återskapas i modern tappning. En person, ett vapen och tre månaders utbildning kanske? Tre månaders utbildning prövade vi på åttiotalet för att rädda värnplikten. Det var ingenting som imponerade på oss som genomförde det, och sannolikt än mindre på en presumtiv motståndare (Ryssland?).

Från och med början på 90-talet tillämpades i praktiken inte värnpliktssystemet och färre och färre kallades in. Värnplikten blev en budgetregulator och hade vi inte råd med den då – hur skall vi ha råd med den nu?  Dessutom förmådde politiken inte att skapa rimliga meriter och förmåner för de som kallades in. Två års befälsutbildning gav ingen formell merit i samhället, samtidigt som jämnåriga fick två års försprång på högskolan. Knappast gångbart i ett jämlikt samhälle

Jodå, det fanns många fördelar med värnpliktssystemet. En som ofta återkommer är ”uppfostringseffekten” och visst fanns det en sådan. Men handen på hjärtat – skall värnplikten rätta till det föräldrar och skola missat i tjugo år? Den hade också andra politiska effekter, arbetslösheten blev 40 000 lägre per år, det kanske skulle locka politikerna?

De historisk bevandrade hävdar att det tog trettio år att få värnpliktssystemet att fungera – varför då inte ge det nya system åtminstone tio år.

Egentligen är lösningen enkel, inte svårare än att lösa vilket personalproblem som helst – betala vad det kostar för att få det vi behöver!

 
Författaren är överste 1 gr och ledamot av KKrVA.
 

Kommentering är avstängd / ej aktuell.