≡ Menu

Kungl Krigs­veten­skaps­akademien grundades 1796 av general­löjtnanten, friherre Gustaf Wilhelm af Tibell.

Akademien ska främja vetenskaper av betydelse för fäderneslandets försvar samt följa och bevaka forskning och utveckling av betydelse för rikets säkerhet och försvar.

Akademiens vilja är att, som en oberoende institution, bidra till och delta i försvars- och säkerhetsdebatten.

Tibellska fonden är öppen för att stödja Akademiens verksamhet som ett vetenskapligt instrument inom säkerhets- och försvarsområdet.

Stöd Akademien! Lämna ett bidrag till Tibellska fonden!

Klicka på bilden för mer information.

K O M M A N D E   M Ö T E N
H A N D L I N G A R  &  T I D S K R I F T
F Ö R S V A R  &  S Ä K E R H E T

Osäkerheten om vart utvecklingen med de ryska styrkorna på Krimhalvön tar vägen är fortsatt stor. En del talar för att Ryssland nöjer sig med att försvara tagen terräng på Krimhalvön, för att den utropade omröstningen ska kunna genomföras. Annat talar för motsatsen.

I ett samarbete med bloggarna Jägarchefen och Oplatsen ska vi försöka hjälpa er med bakgrund, bedömningar och indikatorer, om Ryssland istället skulle bestämma sig för att utvidga konflikten av något skäl. Detta skulle kunna vara för att slå tillbaka ukrainska försök att framtvinga en återgång till Svart havsflottans baser eller för att påtvinga rysk vilja på Ukraina att acceptera ryska mål. I detta fall ska vi titta närmare på en anfallsrörelse för att ta sydöstra delen av Ukraina.

Militärstrategisk bedömning och inriktning

Ryssland har fortfarande det strategiska initiativet i konflikten, även om omvärlden försöker sätta diplomatisk och ekonomisk press på landet. För Ryssland är flottbasen i Krim av stort strategiskt värde och alla etableringsalternativ i övriga delar av Svarta havet är mycket sämre. Att Ryssland skulle utrymma Krim är helt uteslutet.

Nu pågår en stor press på Ukrainas interimsregering från rysk sida genom fortsatt uppladdning på Krimhalvön och truppansamlingar längs Ukrainas östra gräns. Ryssland följer så långt som möjligt minsta motståndets lag, men man har givetvis planer för att kunna rycka in i andra delar av landet. Det finns därför också en viss sannolikhet att Ryssland går vidare, om inte den Ukrainska regeringen faller till föga för ryska krav eller försöker ta tillbaka Krim. Alla offensiva operationer över ukrainskt territorium bortom Krim kommer att initialt genomföras med så liten våldsinsats som möjligt, undantaget vid ukrainskt anfall mot Krim.

Hur långt man är beredd att gå vilar på olika faktorer som exempelvis militärgeografi, stridsvärde vid förbanden och förväntat motstånd och givetvis vad man vill uppnå.

I Svarta havet har Ryssland tagit Kontroll till Sjöss (KTS) och därför manövrera styrkor längs den ukrainska kusten utan problem. Behärskandet av havskommunikationerna ger också god möjlighet att försörja de egna styrkorna, men också att genomföra sjöblockad mot Ukrainas handel över främst Odessa. De östra delarna av Ukraina är i huvudsak öppen och småbruten terräng med försörjningslinjer till södra Ryssland.

Det egna stridsvärdet måste anses som högt. Förbanden har uppträtt väldisciplinerat och de logistiska förråden är med stor sannolikhet väluppfyllda. Genomförandet av en framgångsrik operation så här långt höjer andan i förbanden. På samma gång är stridsvärdena i de ukrainska förbanden sannolikt lågt till måttligt, beroende på skeendet och en lång period av omställningsturbulens på grund av nedskärningar.

Det förväntade motståndet förvärras för varje mil man rör sig i västlig rent generellt. En attack mot huvudstaden är svårt att tänka sig i det här skedet, eftersom det skulle kunna galvanisera motståndet både inom och utom Ukraina. Aptiten på gatustrider i huvudstaden är antagligen heller inte så stor. För Ryssland är det av vikt att inte binda upp stridskrafter i Ukraina någon längre tid, eftersom det är svårt att förutse vad som händer i väst vid ett större anfall mot Kiev.

Det är i detta perspektiv vi också ska se den påbörjade luftförsvarsövningen i västra militärdistriktet (MDV) som ska pågå en månad. Det innebär att man om några dagar är utgångsgrupperade för att kunna genomföra defensivt luftförsvar, vilket kommer tvinga väst att tänka sig för både en och två gånger innan man ingriper offensivt militärt på Ukrainas sida.

Det talar för att ett realistiskt mål för en utvidgad operation är att ta en linje Odessa – Kharkiv. Det går att tänka sig att genomföra rörelsen i två distinkta etapper; Först östra Ukarina (+ blockad Odessa – se ovan) och därefter Odessaregionen, men här utgår vi från en samtidig operation över stor bredd. Genom att behärska detta område skulle tre mål kunna uppnås samtidigt.

1. Ryssland skulle tillfälligt ta kontroll över stora industriområden kring Donetsk och andra städer (jfr Ruhrområdet).
2. Ukrainas handel över Svarta havet skulle skäras av, eftersom Odessa är den största hamnen med stor marginal (jfr Göteborg)
3. I den västra delen av operationsområdet skulle det också skapas en möjlighet att länka upp med ryska styrkor (14:e armén) som sedan drygt 20 år sedan på plats stödjer utbrytarrepubliken Transnistrien i Moldavien.

ukraine_12m_pol_met

Med genomförande av ovanstående skisserad operation skulle Ryssland kunna öka pressen på Ukrainas regering att acceptera ryska krav eller till och med få regeringen att falla. Samtidigt skulle också landet skaffa sig handlingsfrihet att kunna gå in i Moldavien. Insatserna skulle förvisso öka, eftersom ryska styrkor då skulle befinna sig tvärs emot NATO-landet Rumäniens. Ryssland skulle dock vid en sådan utveckling med största säkerhet signalera att man inte har några intressen av att gå vidare.

Därför fastställer den ryska generalstaben denna ambitionsnivå för att uppnå Överbefälhavarens vilja att påtvinga Ukrainas interimregering och omvärlden de ryska politiska målen: Krim ska vara under största möjliga ryska influens, Ukrainas västorientering ska avbrytas och en regering formas i Kiev som inte för en anti-rysk politik. Genom begränsad våldsanvändning ska det vara möjligt att efter konflikten till del reparera relationerna med främst USA, för att kunna fortsätta uppbyggnaden av de egna stridskrafterna ostört.

Jägarchefen och Observationsplatsen har utifrån denna inriktning därefter utarbetat en operativ bedömning/plan för hur det skulle kunna gå till och vilka indikatorer man kan tänka sig att du kan upptäcka för att förstå att ovanstående anfall är på väg att inträffa. Denna gång publiceras dessa alster hos Observationsplatsen.

Kommentering är avstängd / ej aktuell.

  • Tobias

    Som vanligt intressanta frågor.

    En fråga som jag har är vad det ukrainska svaret kommer att bli när Ryssland till fullo annekterat Krim till fullo efter den teatraliska folkomröstningen om införlivning med Ryssland.

    Ryssland kommer att se sig ha ”laglig” grund när denna ägt rum och kommer då följaktligen kasta ut de resterande ukrainska trupper som fortfarande finns kvar, med våld om nödvändigt.

    Därefter kan samma procedurer upprepas i östra Ukraina.

    Men som sagt bara mina tankar….

    • ano

      Långtifrån säkert att Ryssland går så långt som att man annekterar Krim. Omröstningen ger en möjlighet till det om Moskva inte får sina krav tillfredsställda med andra medel. Kraven är som nämns ovan dels att baserna på Krim under inga omständigheter kan komma att ifrågasättas dels att regeringen i Kiev tar hänsyn till ryska intressen när beslut som rör säkerhetspolitik tas, dvs en slags finlandisering av Ukraina.

      Hur kan detta gå till? Regeringen i Kiev tar kontakt och ”förhandlar” med regeringen på Krim och erbjuder utvidgad autonomi. Vad jag har förstått har Krim redan haft någon form av autonomi med egen riksdag och regering. Den utvidgade autonomin kan innefatta egen polis med dito säkerhetsapparat, inga ukrainska militärstyrkor på ön eller om dessa finns är de under Krims befäl, samt konstitution med option på separation om oöverkomlig konflikt med centralregeringen skulle uppstå. Alltså Krim skulle formellt vara del av Ukraina men med stor autonomi, lite som om Åland hade fått ha en svensk bas i Mariehamn.

      Om väst och regeringen i Kiev inte går med detta löses optionen om Krims självständighet och eventuell anslutning till Ryssland. Vidare kan ”folket börja tala” i östra Ukraina enligt principen ”om gatan kan bestämma i Kiev så kan gatan bestämma i Kharkiv, Donetsk och Odessa med”.

      Det gäller alltså att passa sig för vad man önskar och vilka prejudikat man etablerar och det gäller samtliga aktörer.

      Jag tror att ryssarna passar sig noga för att eskalera och utvidga konflikten. Risken för att man binder stora resurser, både militära och ekonomiska samt hamnar i ett utdraget ställningskrig är betydande och utgången är aldrig given då en stor mängd osäkerhetsfaktorer börjar leva sitt eget liv. Ryssland värderar högt sina relationer till omvärlden med, speciellt till Europa och dessa skulle lida om ett blodbad skulle pågå.

      Trotts allt – John Kerry är helt ute och cyklar när han påstår att Ryssland håller på med 1800-tals fasoner. Vitrysk elit skulle inte ha något emot att anslutas till den ryska federationen och detta har ej skett. Expansionen av Ryssland som rike är slut liksom USAs efter det mexikanska kriget (1800-talet i sitt esse 😉 ). Nu är inte den fysiska kontrollen av landet som är mål i sig utan möjlighet till politisk inflytande som räknas. En intressant notis i sammanhanget är bevekelsegrund till det mexikanska kriget.

  • Johan Olsson

    Ryssland kan nu anses behärska Krim. Det är nog ingen ”pant”, Ryssland vill ha full frihet att agera på Krim, minst som de gjort tidigare, förmodligen mer, tom totalt.
    Därutöver vill Ryssland ha en ledning i Ukraina som gör att detta land inte blir ett EU land och ej heller ett NATO land. Ryssland har nu gräns mot NATO i N Norge, Estland, Lettland (med Kaliningrad har Ryssland även gräns mot NATO i Litauen och Polen.
    Den största delen av Ryska gränsen i väster är mot Vitryssland och Ukraina och det är i dessa länder Ryssland vill ha inflytande. Ett Ukraina i EU och NATO skulle innebära att Ryssland minst tredubblar sin direkta gräns mot NATO och ”bufferten” Vitryssland skulle i det närmaste vara kringränt. Detta tror jag är anledningen till det höga spel Ryssland nu för.
    En ”öppen” konflikt med Ukraina tror jag inte Ryssland önskar, däremot hög övningsnivå för stridskrafterna och självfallet en gruppering som i värsta fall kan utnyttjas för att invadera Ukraina, max till Dnepr.

    Det finns dock en annan faktor som kan göra sig påmind på ett otäckt sätt. Man brukar ju tala om konfliktens ”egna väsen”. ”Krigets egen logik” är ett annat uttryck. När konflikten väl kommit igång händer det saker som inte förutsatts och sedan läggs händelse till händelse, faktor till faktor på ett sätt gör att alla inblandade tappar kontrollen över skeendet. Slutsatsen är att så länge någon part har full koll så är processen reversibel.
    Likväl som att Ryssland haft nytta av en stor andel pro-ryska medborgare på Krim så är det också en av Rysslands stora nackdelar. Mycket av Rysslands motiv att ta kontroll över Krim har varit just att värna den pro-ryska majoriteten. Nu finns det ett antal andra länder där det finns en ganska stor andel pro-ryska medborgare inte minst i Baltikum.
    Det farligaste som nu kan hända är om dessa pro-ryska minoriteter i respektive land får ”klä skott” för vad som hänt i Ukraina. Det kan ”tvinga” Ryssland till att vidga konflikten på ett sätt som gör att de riskerar att tappa kontrollen på helheten. Skall väst strategiskt utmana och försätta Ryssland i en reaktiv situation, dvs tvinga dem till att fatta beslut så är detta nog det mest effektiva men också ett av de farligaste sätten. Detta behöver inte heller ske medvetet av någon regering utan kan ske helt spontant. Konflikten har fått ”ett eget väsen”.

  • Ni skriver om att ryssarna inte skulle vilja ha gatustrider i Kiev, men frågan är också om de skulle vilja ha gatustrider i Odessa, Donetsk, Dnipropetrovsk och Charkiv? Städer med cirka 1 miljon invånare (Charkiv 1,4 miljoner). Känns inte som något för ryssarna attraktivt scenario. Visserligen har det förekommit proryska demonstrationer i dessa städer, men det är tveksamt hur stor del av befolkningen som verkligen skulle vilja tillhöra Ryssland istället för Ukraina – troligen en minoritet. Jag har på min blogg påpekat att den etniska situationen i östra Ukraina är långt ifrån så enkel som man i förstone kan tro, se andra halvan av följande inlägg: http://flutetankar.blogspot.se/2014/03/dela-ukraina.html
    ”Även i Donetsk oblast, där 75 procent av befolkningen identifierar sig som rysktalande, är dessa rysktalande koncentrerade till storstaden Donetsk och övriga städer. Språket hänger inte heller samman med upplevd etnicitet – trots att 75 procent av Donetsk oblasts befolkning säger sig ha ryska som första språk så är det bara 38 procent av oblastets befolkning som anser sig vara av rysk etnicitet och hela 57 procent ser sig såsom varande av ukrainsk etnicitet. Det finns många ukrainska medborgare som talar ryska och även ser sig som etniska ryssar, men som ändå vill ha ett Ukraina som är självständigt från Ryssland.”
    Jag skulle tro att Ryssland i det längsta vill undvika att gå in militärt i östra och södra Ukraina – det skulle kosta betydligt mer än det smakar.